View tracker

Jag lever, var inte oroliga.
Jag håller på att flytta min extremt stora bloggverksamhet (hehe) till annan adress. Jag är fortfarande inget skrivande underverk, mer ett icke skrivande sådant i sådana fall...men hur som, framtida inlägg hittar ni på missmirage.se

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag älskar att resa och under året har jag hunnit med Mexico (Cancun, Isla Mujeres, Tulum, Playa Del Carmen), Florida två gånger, Las Vegas, Italien, AtlantaDubai två gånger, Oslo, Falun, Göteborg och en weekend i Riga. Musik är något jag också älskar och har varit på festivalerna Summerburst och TomorrowWorld och utöver det sett bland annat TiestoHakkasan, Avicii på XS, Silverstein på Klubben, Tommy Trash på Berns, Gyllene Tider på Tele2 Arena,  Laidback Luke på Marquise, Thirty Seconds To Mars på Gröna Lund, Steve Aoki på Wet Republic och Will Sparks på Club Etage.

Vänner har jag umgåtts med, gamla och nya. Jenny och jag växte upp tillsammans men har inte umgåtts på tio år, fram till i år då vill säga. Nu har vi fått tillbaka kontakten. Jag firade midsommar i strandhuset med några av tjejerna här från stan och jag, som aldrig blir sådär riktigt förbannad, blev förbannad och gav Odebäck årets bitchslap. Det tog ett tag efter det innan vi pratade med varandra efter det, men nu är vi sams, tack och lov. Har träffat väldigt mycket schysst folk under mina resor- framför allt i Las Vegas. Där fanns det många guldklimpar. När jag var i Italien mötte jag Berit och så åt jag middag med sisådär elva främlingar efter att jag varit och hoppat fallskärm i Nettuno. Och på tal om fallskärmshoppning- går väl inte riktigt att missa att jag tog tag i min dröm att skaffa ett certifikat! Det är nog det jag är mest stolt över i år, att jag tog tag i det. 

Annat är att jag jobbat- jobbade mer eller mindre hela sommaren själv då alla andra tog semester och jag har suttit på två tjänster nu en kortare period. Har spenderat en hel del tid med hundarna, hela sommaren var jag på Boot Camp varje måndag och onsdag och många kvällar ute i strandhuset blev det. Jag fyllde 26 under Mexicoresan och spenderade dagen med att simma med delfiner och leka på vattenland, jag har dansat barfota i sanden, haft världens roligaste morgonfylla, varit på två strippklubbar- varav den ena med tre främlingar i Las Vegas där jag blev bjuden på fyra lapdances, fått mååånga helkroppsmassager av min mor som utbildar sig till massör, bytt gym, gjort en väldigt impulsiv flytt, hoppat ur samma plan som F1-föraren Michael Schumacher, blivit ''caked'', ridit på kamel i öknen, ätit riktigt blodigt kött för första gången i mitt liv (och med det menar jag smakat en bit och inget mer!), varit på kryssning, varit på lönesystems-kurs i Oslo, sprungit Hundlöpet med Luxor där vi kom på en femteplacering, firat Fröken Berggren som fyllt 30, köpt en ny ganska onödig och för dyr dator, äntligen dragit ut min visdomstand och haft jävligt kul helt enkelt.

Det har varit ett bra år. Ett väldigt bra år. 
Kommer minnas 2013 länge.


 

 

 

Likes

Comments

View tracker

Igår kväll hämtade Jenny upp mig och så körde vi upp till huvudstaden. Parkerade, mötte upp Millan och sen åt vi middag på Pizza Hut. Har inte ätit där på år och dagar- pizzan var hur som jättegod och dem får tummen upp för glutenfri botten.

Efter middagen hämtade vi ut biobiljetter, köpte popcorn och så lyckades jag spilla ut 95% av innehållet innan jag ens kommit in i biosalongen. Smidigt värre. Vi såg andra delen av Hungergames och måste säga att den var riktigt bra, spännande rakt igenom! Dock vääääldigt frustrerande slut.

Efter bion gick vi till Soap, drack RedBull & Cola och dansade till strax innan tretiden. Millan gick sen hem, Jenny gick vidare och jag tog hennes bil hem.

Trevlig kväll, yes indeed. Millan är en kanontjej och det är sjukt kul att jag och Jenny detta året börjat umgås igen.


Jenny, jag, någon jag inte minne namnet på och Millan.

Likes

Comments

Jag hade egentligen planer på att åka iväg över julen detta år, men när mamma kom med sina ledsna små ögon och ville att alla skulle vara samlade tillsammans första julen i strandhuset så fick jag gott stanna hemma.

Åt middag här med mor, far, bror, mormor och morfar. Jag är ingen fantast av julmat så potatis och grillad kyckling hamnade på min tallrik. Efter middagen blev det fika och öppning av julklappar. Det är en sådan hysteri kring detta med alla klappar- varför lägger man inte bara pengarna på något man själv verkligen vill ha och köper det åt sig själv? Jag tycker det är kul att ge bort men tycker ändå det här med att köpa åt sig själv låter vettigare...och mer ekonomiskt.

Nåväl, pappa ska få testflyga flygplan, mamma fick en massage och konsertbiljett och min bror får bland annat köpa kläder från Drop Dead. Jag fick bland annat nya raggsockor (tradition att få av mormor och blir lika glad varje gång eftersom jag använder raggsockor ta mig tusan varje dag, även på sommaren), en ångkokare jag önskat mig och presentkort på min favoritbutik - Indiska. Älskar allt i den butiken! Av världens bästa bror fick jag något otippat; han la märke till när han var hemma hos mig att jag inte använder TV:n utan alltid kollar film via datorn eller iPaden, så han gav mig en AppleTV! Jag är så sjukt otekniskt när det kommer till TV-apparater men med denna lilla apparat ska jag nu tydligen på något vänster streama det jag kan se på iPhonen/iPaden på TV:n. Awesome! Så fick jag ett tangentbord att koppla ihop med iPaden också...vilken guldklimp till bror jag har!

På kvällen åkte bror, mormor och morfar hem och jag, mamma och pappa åkte till farmor och farfar där även min ena kusin, hennes kille och två barn, faster och hennes man fanns. Ser dem inte speciellt ofta med alltid kul när det väl sker.

Det blev en trevlig julafton, men nästa år vill jag bort. Till värmen.






Likes

Comments

Somnade ganska ovaggat imorse. Sov så himla gott och ställde för en gångs skull inte alarmet utan sov tills dess att jag vaknade. Det blev till klockan 13:50. Får normalt ångest av att sova längre än till tiotiden, men inte idag. Jag har verkligen inget att göra och kände att en sovmorgon behövdes. (Hade en chill dag igår men ingen sovmorgon!)

Att vakna när solen mer eller mindre är på väg ner känns dock ändå lite upp och ner. Hela den här dagen blir dessutom väldigt kort, jag menar- klockan är halv fem redan och vad har jag lyckats åstadkomma? Ätit frukost och sett på en film. En film till sen är det ju nästan sovdags igen...



Likes

Comments

Rullade upp mot huvudstaden med tåget, gick till Marquise där kön inte existerade och gled in runt ett-tiden. Precis när jag kommer in ser jag ett bekant ansikte, sen två, sen tre. Tre av killarna jag träffade på Tomorrowland förra året och campade med var där. Så, ni ser- oavsett om man går ut själv så finner man sen sällskap.

D.O.D spelade när jag kom- helt okej set men det var lite folk på dansgolvet. Runt tvåtiden kliver Laidback Luke upp på scenen och genast är det mer folk på golvet. Han gjorde ett av mina favoritset på TomorrowWorld nu i September och det var kul att se honom igen. Han levererade bra och måste även säga detsamma om publiken- lite trötta var folk kanske mot slutet men det var en överraskande energi och entusiasm för det mesta. Hur kan man förresten inte le när man tittar på honom? Haha, alltså han är så himla sockersöt. Smälte lite när han tittade på mig med sitt lilla leende.

Men vissa i publiken...alltså allvarligt? När ska folk fatta att jag inte är intresserad av någon form av parningsvals mitt på dansgolvet? Kom fram speciellt en kille, en sådan där jobbig jävel, och bara malde på med frågor och försök till den där förbannade parningsdansen. Sa klart och tydligt att jag inte är intresserad av honom, hans kompis eller alla hans miljoner frågor och då säger han "vad har du att förlora?". Men för i helvete, låt mig bara va! Jag är inte där för att ragga utan för att ha kul och lyssna på musiken. Men nej, då blir han sur för att jag vill vara ensam...gah, nöt! Respektera folks vilja. Sen blir en annan lite sur för att jag inte drack alkohol och han fick bjuda på en drink- han fnös till lite spydigt och kallade mig träningsfreak då. Hahahha alltså...va? Träningsfreak? Kan det inte bara vara så att jag kan gå ut och ha kul utan att dricka? Han är ett freak.

Nu låter det som att jag är värsta bitchen mot allt och alla, men så är inte fallet. Jag ogillar verkligen bara när andra kommer och tror att jag är något slags djur på zoo som man bara hej vilt typ kan...klappa på.

Alright, hur som- blev en trevlig kväll...eller ska man säga morgon? Herregud, klockan är tjugo över sex och tant är fortfarande vaken...


Likes

Comments

Idag har jag inte gjort många knop. Det har varit en ganska intensiv vecka på jobbet sen jag kom tillbaka från ledigheten så det var skönt idag att bara vara- inte ha några måsten eller tider att passa. Har varit ute hos mor och far och chillat i soffan med världens goaste vovvar. Kom hem för några timmar sedan och har fortsatt chilla i soffan här.

Nu snart är det dock dags att sluta chilla och byta om från min sexiga fleecepyjamasbyxor till...ja, något annat. Ska ut och slira i huvudstaden i någon timme; kolla in Laidback Luke på Marquise. Kör solo ikväll då alla andra har annat för sig, men jag är rutinerad ensamvarg så det gör mig inget- man träffar alltid någon/några att umgås med.

Likes

Comments

Det är nu exakt två veckor sedan jag satte mig i klassrummet inne på SD2. Känns på något sätt som det var längre tid sen. Kollar på mina bilder, videor och tänker tillbaka på min upplevelse mest hela tiden. Förstår fortfarande inte riktigt till hundra att jag gjort allt detta.

Min instruktör sa till mig ''go home, quit your job, come back here and start working with us. Then you can jump everyday''. Nämnde detta till min chef och han klämmer ur sig ''ja men det är väl allas dröm- att få jobba i ett varmt land och göra något man verkligen älskar varje dag''. Visst är det sant, men nu är det ju inte fullt så lätt att bara åka iväg. Jag gillar ju faktiskt även mitt jobb här hemma- det är lite det också som gör att jag haft möjligheten till denna och alla andra resor. Men visst låter det lockande.


Chefen får väl öppna ett kontor i Dubai, placera mig där och så kan jag kombinera både detta jobb och fallskärmshoppningen.
Jag ska önska mig den lösningen i julklapp... ;)


min huvudinstruktör Mishka, jag & Josh (som försökte hålla sig på vår ''höjd'' haha)

Likes

Comments

Nu har det blivit mycket skriverier om allt med fallskärmshoppningen senaste tiden och nu kommer det igen- men känner att jag måste göra en liten sammanfattning av mina nio dagar på Skydive Dubai.

Många har funderat över varför jag inte gjort utbildningen här i Sverige och det är för att jag inte riktigt gillat upplägget av kursen här och helt enkelt inte känt att det varit rätt. Efter mitt tandemhopp med Skydive Dubai i Oktober kände jag dock direkt att om jag nu ska ta tag i den här utbildningen, så ska det vara hos dem. Utbildningen är dubbelt så dyr i Dubai som här hemma- onödigt kan man tycka, men det har varit värt varenda krona. Personalen är trevlig, väl utbildade, alla går runt med ett stort leende på läpparna, alla är hjälpsamma, faciliteterna är fina, utrustningen är mer eller mindre ny och dem har stora plan vilket gör att många kan hoppa samtidigt (många fält har t ex bara ett litet plan, blir det mycket folk som ska hoppa blir väntetiden lång = ogillas). Kan varmt rekommendera alla som vill ta kursen att lägga pengarna på att göra den hos SD.

Jag trodde inte att jag skulle vara så nervös vid mina första hopp, men nervös var jag! Det är som jag nämnt mycket att tänka på och att ha hoppat tandemhopp har inte krävt mycket mer än att man bara ''enjoy the ride'' men när det faktiskt kommer till att du själv står i dörröppningen på planet och själv ska ta klivet ut är det en helt annan sak. Den nervositeten jag upplevde inför mitt första solo-uthopp har jag aldrig tidigare upplevt och det var nog det värsta jag varit med om. Riktigt psykiskt påfrestande var det. Men så fort jag hade släppt taget om planet och föll släppte samtidigt all nervositet och efter det hoppet, när jag då visste att jag faktiskt var kapabel till att hoppa ut själv, släppte en stor börda från mina axlar. Det hoppet blev en helomvändning och man kan så klart se det på mina videor. Alla tidigare hoppen ser jag så SJUKT koncentrerad ut och aningens livrädd ut- ett litet leende dyker upp då och då men det är nog mer ett nervöst leende än med riktigt glädje bakom. Men, hoppen efter mitt första solo-uthopp hoppar jag med ett riktigt leende på läpparna och en helt annan känsla i kroppen. Det är ganska fascinerande att se faktiskt.

Jag hade nog kunnat klara av dem 8 hoppen fortare om inte vinden ställt till det och min instruktör haft andra elever, men är ändå glad att det tog lite tid och att det 'bara' blev två-tre hopp per dag eftersom det var mer utmattande än vad jag trott. I torsdags, efter fem dagar med hopp klarade jag AFF-kursen och det var lite av ett halleluja-moment. I fredags hoppade jag hej vilt och slängde mig ur planet helt solo sex gånger. Fredagen den 13:e är sagt att vara en otursdag och allt vad det nu är, men det var en glädjens dag för mig. Jag är glad ofta och har känt glädje, men den sortens glädje som jag kände i fredags...ja, jag visste inte att det gick att känna så. Det är den absolut roligaste dagen i mitt liv. Utan tvekan. Jag njöt av varenda hundradels sekund och kände att jag verkligen var i mitt rätta element. Jag skulle vilja återuppleva just den dagen om och om och om igen...

Att jag inte börjat med detta tidigare är helt bananas, men är glad att jag nu äntligen är igång. Min dröm är verklighet och jag har lyckats med något jag velat så länge (och uppfyllt mitt nyårslöfte för 2013!). Det är en himla häftig känsla. Jag är riktigt stolt faktiskt att jag klarat detta. Jag var förövrigt orolig att till en början kanske inte ens hinna med dem åtta kurshoppen, men under nio dagar hoppade jag tjugo gånger! Inte illa pinkat! Jag har nu ett certifikat och får hoppa solo. Jag har nio coachhopp och en packningskurs kvar att klara, sen kan jag ansöka om A-licens och jag får då börja hoppa med andra. Att klara det är målet för 2014.

Det är en dyr sport- summan för denna resa blev en hel del och alla hopp jag kommer göra i framtiden samt all utrustning som kommer behövas kommer kosta skjortan mer eller mindre. Det är ofattbart för många hur man kan lägga alla dessa pengar på att slänga sig ut ur ett fullt fungerande flygplan, men glädjen jag får ut av det är värt varenda liten krona. Jag får väl helt enkelt leva lite mer på vatten och nudlar framöver - jag gör vad som, bara jag kan hoppa.

Ah...wow. Vem hade trott att tandemhoppet jag fick i studentpresent för snart sju år sen skulle leda till detta? Allt jag kan säga är väl- tack mamma och pappa för den presenten ;)

















Likes

Comments