View tracker


Här en av mina favorit platser i stan, varje gång då jag är ute och cyklar så stannar jag för att vila här. Här kommer det nog att bli många härliga sommar- kvällar/nätter.
Som ni kanske ser är det en stor gräsplätt nedanför här, så där kan man ju spela kubb eller krocket om man har lust.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Hjälpmedel, Träning, Vardagen i sig


Förra lördagen hoppade kedjan på cykeln, jag prövade flera gånger att få dit den själv samt att jag frågade 3 olika personer om hjälp. Blev väldigt tacksam och fascinerad av att de var villiga att hjälpa till 🙌, jag bara stoppade dem efter vägen liksom, man ska aldrig sluta förvånas men det är ju precis så det ska vara! Och inte som då jag ramlat utomhus och folk bara gått förbi mig, då blir jag både ledsen och besviken. Nu kom jag av mig lite här...

Det var ju bara så typiskt att jag hade hunnit ganska långt bort, så det var långt att gå hem. När jag väl vara hemma var jag så trött, arg och slut på så jag lämnade bara cykeln och gick in. Men dagen efter var det ganska fint väder så jag gick ut för att ta mig en titt och ser att hjulet som ena kedjan satt på åkt i sidled, jag var dock inte till att rubba det själv så jag fick be ex:et komma för att undersöka saken. Sagt och gjort men nu har den j*keln hoppat igen 😠, visst får jag dit kedjan men den hoppar bara av igen. Kan ärligt säga att det är så frustrerande då den gör att jag tar mig någonstans, visst kan jag gå men går jag längre sträckor så får jag fruktansvärt ont och sedan har jag svårt att gå i flera dagar (i bästa fall, som värst blir jag liggandes i ett par veckor) samt att det tar tid. Ta bara som igår då det tog runt 3 timmar att gå från Max och hem, en frisk 31-åring går väll den sträckan på 15-20 minuter och smärtorna i höfterna idag ska vi inte ens tala om så då kanske ni kan tänka er varför jag är beroende av cykeln (speciellt då jag inte har någon bil just nu).

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Känslor, Tänkvärt, Vardagen i sig



Vips så låg jag där på golvet efter duschen, försökte ta mig upp men det var som Bambi på hal is. Benen bara gled i väg, efter att ha försökt ta mig upp flera gånger så bestämde jag mig för att ta hjälp av hemtjänsten. Efter ett enda knapptryck så kom hjälpen, men ångesten innan och medan jag vänta på hjälpen är obeskrivlig. Likaså med rädslan för att det skulle vara någon av manligt kön, ovissheten är fruktansvärt jobbig att hantera. Vet jag vad som väntar kan jag förbereda mig på ett annat vis!

Min värsta farhåga blev till verklighet då dörren öppnades och två killar som är runt min ålder, jag ville bara försvinna men det var bara att gilla läget. Försöka skämta till det, bara för att lätta på stämningen. På något vis kan det konstigt nog bli lite lättare att ta situationen som den är. Det hade känts bättre om det hade varit män som är betydligt mycket äldre, vet inte riktigt varför jag känner så men det kanske är en normal känsla!?



Jag har sagt det tidigare: Jag har världens bästa hemtjänstpersonal!

En av killar, han som varit till mig ett par gånger kom in och det första han gjorde var att lägga till handduken över min kropp och så fort jag fått hjälp upp till sittande ställning gav han mig ett linne & gick ut för att jag skulle få ta på mig det i lugn & ro. De skötte det väldigt snyggt och sådan förståelse som de visade för min situation gjorde mig enormt tacksam, det gjorde även att det på ett lugnande sätt kändes lite bättre 😊.


De är verkligen guld värd 💗

Känner mig så tacksam för att jag har dem till hands, det underlättar verkligen min dag!


Likes

Comments

Postad i: Träning, Hjälpmedel, Skador/Olyckor

Jag har alltid varit en sådan person som tycker om att vara ute och röra på sig, men tyvärr sliter det väldigt mycket på mina höfter om jag promenerar. Det fungerar mycket bättre att cykla, så varför inte cykla istället!?


2012 blev min balans ännu sämre (den har varit rätt så dålig sedan jag var liten) och jag vinglade ganska mycket på en vanlig cykel, det hände även att jag cyklade omkull flera gånger. Det ledde i alla fall till att jag inte kunde vara ute på samma sätt och framför allt så fick jag mycket svårare för att förflytta mig, vilket i sin tur ledde till att jag blev mer isolerad.


Men problem är ju till för att lösas eller vad säger ni!?

Efter att ha kollat upp vilka alternativ jag hade så beslutade jag mig för att köpa hojen här ovanför av en mycket trevlig kvinna som inte orkade cykla längre. Visst kostade den mycket pengar, minns jag inte fel så gav jag ca 6 000 kronor för den men det var helt klart värt pengarna 👍.

Vilken frihet och benstyrka jag fått sedan jag skaffade den 💪, visst kändes det lite dumt/konstigt i början. Man sticker ju verkligen ut, det är inte många vuxna som cyklar på en 3-hjuling men jag fick försöka att inte bry mig om det än om det kan kännas jobbigt många gånger. Ibland känns det bättre att smälta in i omgivningen, många som jag mött har frågat en massa vilket jag i och för sig tycker är bra om man nu undrar över något. Jag gillar verkligen människor som frågar mig i stället för att "prata" med andra om mig, det blir lätt så fel då de oftast inte riktigt vet.



Kom ihåg!

Att ta ut och sakta ner då ni kör om cyklister/gångtrafikanter, det är så lätt hänt att man kan vingla till (de finns de som blir sjuk/dålig hastigt) och händer det så hinner ni inget göra då ni är i höjd med dem!




Likes

Comments

Har haft en ganska tufft dag och efter att ha legat inne i lägenheten några dagar höll jag på att bli tokig, men orkade tyvärr inte ta mig ut idag heller. Så i kväll fick jag lov att hitta på något som kroppen orkade med, vilket ledde till 2 konstverk.

Likes

Comments

Postad i: Vardagen i sig

Idag fick jag låna exets bil för att ta mig till sjukgymnasten utanför stan. Jag kan lova att jag längtar tills jag slipper förlita mig på andras välvilja, jag tycker verkligen inte om att vara beroende av andra!

Visst hade det varit lättsammare att ha en hälsocentral här i stan, men då jag äntligen hittat en bra läkare så vill jag helst inte byta för de växer inte på träd om jag säger som så.

Inom någon/några veckor har jag en egen bil, det ska bli så skönt och vilken frihet jag kommer få. Detta tack vare  en gammal vän som gett den till mig, bara för att hjälpa mig. Han ville hjälpa då jag hade det svårt sa han, jag blev väldigt rörd av detya och mycket tacksam. Tydligen hade jag sagt att det var väll klart att vi skulle hjälpa varandra då jag var mindre och även hjälpt honom med något. Tänk att han minns detta, så jag inte ens kommer ihåg det!

Jag är beroende av en bil just för att jag har besvärligt med att gå/cykla längre sträckor, vilket gjort att jag blivit mer isolerad då blev utan bil.
Jag köpte ju en bil då jag lämnade igen ex:ets bil, men jag blev grundlurad av säljaren. Bilen bara stannade under första turen och eftersom säljaren inte gått att få tag i så känns det väldigt lurt! Blir så förbannad att man inte kan tro gott om folk längre, vissa verkar inte ha något samvete över huvudtaget.

Likes

Comments

Postad i: Skador/Olyckor, Vardagen i sig

Här kommer det gammal blogginlägg, men detta inlägg handlar även om hur det är i dagsläget.

Följdskador

Publicerat: 25 oktober 2011

I och med min sjukdom/skada (riktigt vad det beror på har läkarna inte riktigt kommit fram till) kan min kropp bara lägga av rätt vad det är, antingen hela kroppen men oftast är det bara en halva som lägger av åt gången. Och rätt vad det är så lägger benen av, det bara viker sig och jag rasar i backen som ett snopet korthus. För något år sedan hände detta väldigt sällan, men nu under det senaste året händer det flera gånger i veckan. Dessa fall kan leda till andra skador och betydligt mycket mer smärta, så det blir som inte bara de problem man redan har som man ska klara av!

Idag har det varit en riktigt kämpig dag, tror att det mesta tyvärr beror på fallet utför trappen i lördags. Har mycket ondare i kroppen och idag har jag haft väldigt svårt för att gå. Har varit tvungen att ha rollatorn i stort sett överallt, annars brukar jag chansa och kunna klara mig kortare sträckor utan hjälpmedel. Är väldigt glad att jag har mina tabletter dessa dagar, ibland vet jag helt enkelt inte vart jag ska ta vägen på grund av smärtan. Nu längtar jag mest tills morgondagen, när jag har min lediga dag. Ska bara ta dagen som den kommer, förhoppningsvis kan man njuta av solen i den vackra naturen som finns här utanför.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Har fortfarande detta problem med kroppen och jag har märkt att kroppen reagerar så om jag pressat mig för mycket, men det är oerhört svårt att veta vad kroppen orkar från dag till dag. Tyvärr har jag en förmåga att både vilja och gör betydligt mycket mer än den egentligen orkar, men tragiskt nog är det inte så svårt då kroppen inte fixar så mycket 😒. Tack vare min envishet tar jag ändå mig igenom dagarna och oftast få jag lida efteråt om jag presserar mig mer än jag bör.

  • Ta bara som flytten har slitit oerhört på mig, då jag varit tvungen att bära sakerna själv lite nu & då (har haft en del hjälp, men tyvärr inte så mycket som jag hade behövt för att jag skulle må bra). Jag har ramlat flera gånger i veckan, normalt är det ca 2 ggr i veckan om det är en bra period. Här har envisheten och att jag blivit "benn" gjort att jag faktiskt fått möbler m.m till lägenheten, lyckats frakta grejer till Åsele för förvaring. Så det kan ju även vara positivt till en viss gräns, speciellt då jag tar mig ut för att träffa vänner och träna men egentligen inte mår bra. För ju mer stilla sittande/lat man blir desto fortare tappar jag kroppens funktioner samt att jag får betydligt mycket ondare i längden.


  • I slutet på april ramlade jag så illa att hemtjänsten ringde efter ambulansen och jag blev inlagd på sjukhuset, jag slog i huvudet i bordskanten. Fick ett jack i pannan, en hjärnskakning och nackmuskeln fick sig en rejäl smäll. Och nacken min behöver ju inte så mycket för att jag ska få ett rent h-vete med kroppens funktioner & smärtan 😠! Men jag är oerhört glad för att inte det blivit någon spricka i någon av kotorna som de befarade först, det hade blivit en ännu tuffare rehabilitering.



Likes

Comments

Postad i: Hjälpmedel, Skador/Olyckor, Från gamla bloggen

Vilket härligt väder, bortsett ifrån att det blåser så fruktansvärt!

För att jag ska få klara mig någorlunda då det blåser så mycket har jag sytt en hel del kragar, så att jag kan variera efter kläder, humör, väder osv. Några har jag gjort i fleece just för att de ska vara lite varmare, men de kanske man inte vill ha på sommaren 😉. Så det är något jag verkligen kan rekommendera om du är känslig för drag.

Min nacke är extremt känslig sedan jag åkte på en whiplashskada (då det gäller drag), det behövs ingen lång stund förrän jag känner att kroppen påverkas. Jag blir stelare och för ondare än vanligt, kan även tappa funktionerna i armar & ben.

Ifrån början köpte jag en krage men den var rätt så dyr, efter att ha klurat lite så sydde jag en gäng som fått många positiva kommentarer och människor som frågat vart man kan köpa dem. Jag föredrar en krage i detta fall, en del rekommenderar en sjal men jag tycker att det lätt blir en glipa och draget letat sig in under sjalen. Men man ska helt klart ha det som känns bäst för en själv!



Den köpta kragen kan ni se här nedanför:


Likes

Comments

Postad i: Hjälpmedel, Vardagen i sig

Mitt minne har bara blivit sämre och sämre, men dåligt minne hör till min sjukdom. Många gånger försvårar det en hel del i vardagen, men det finns en hel del hjälpmedel, tips och knep mot det också som tur är 😊.

En sak som kan vara till stor hjälp i vardagen är mobiltelefonen om du har dåligt minne, jag har bland annat lagt in mina medicin tider i kalendern (i mobilen) så nu får jag påminnelser om att jag ska ta den. Sedan jag började ta hjälp av mobilen så har det fungerat mycket bättre för mig, medicinen tas nu regelbundet och glöms helt enkelt inte bort. För då jag tagit medicinen raderar jag påminnelsen, på så sätt kan jag se om jag tagit den eller inte.

Jag har även fått börjat med ADOs, medicin i påsar då jag inte kan dela medicinen själv. Detta på grund av att jag först och främst inte får ut en del tabletter ur förpackningen men även för att jag helt enkelt inte minns när jag ska ta dem samt att jag lätt snurrar till det då jag försökt delat. Det kopplar inte riktigt, tror inte att jag kan förklara det på något bättre sätt.

Likes

Comments

Postad i: Bakgrund, Skador/Olyckor

Ett inlägg från den gamla bloggen, skrevs 25 oktober 2011

medan jag fortfarande kunde jobba ca 60 %:


I och med min sjukdom/skada, riktigt vad det beror på har läkarna inte riktigt kommit fram till, kan min kropp bara lägga av rätt vad det är antingen hela kroppen men oftast är det bara en halva som lägger av åt gången. Och rätt vad det är så lägger benen av, de bara viker sig och jag rasar i backen som ett snopet korthus. För något år sedan hände detta väldigt sällan, men nu under det senaste året händer det flera gånger i veckan.

Dessa fall kan leda till andra skador och betydligt mer smärta, så det blir som inte bara de problem man redan har som man ska klara av!

  • Idag har det varit en riktigt kämpig dag, tror att det mesta tyvärr beror på fallet utför trappen i lördags, har mycket ondare i kroppen och idag har jag haft väldigt svårt för att gå. Har varit tvungen att ha rullatorn i stort sett överallt, annars brukar jag chansa och kunna klara mig kortare sträckor utan hjälpmedel. Är väldigt glad att jag har mina tabletter dessa dagar, ibland vet jag helt enkelt inte vart jag ska ta vägen på grund av smärtan.

Nu längtar jag mest tills morgondagen, när jag har min lediga dag. Ska bara ta dagen som den kommer, förhoppningsvis kan man njuta av solen i den vackra naturen som finns här utanför dörren.


Likes

Comments