Den riktiga vintern väntade mig och min kollega och mina elever Sofia när vi landade i Finland i måndags. Vilken tur att jag impulsköpte nya vinterkängor veckan innan.

Att komma till Finland och staden Porvoo är alltid lika givande. Dels är staden oerhört mysig med sina gamla fiskebodar, den magnifika kyrkan och de pittoreska kvarteren där husen bara ligger en armlängd ifrån varandra. Detta är fjärde gången vi genomför elevutbyte till Porvoo och jag hoppas att det blir en ny vända nästa år. För er som inte vet så innebär ett elevutbyte att du byter hem, flyttar in till en jämnårig en veckas tid och följer dennes vardag med allt vad det innebär. Målspråket är engelska. Denna gång reste vi med tolv elever från årskurs 7-9.

Här ses de 12 svenska ungdomarna och deras 12 finska vänner. Om några veckor är det dags för de finska ungdomarna att besöka oss.

Just att arbeta med elevutbyten är något jag brinner för jämte skönlitteratur och ungdomars läsning och det är också en del i mitt försteläraruppdrag. Om du blir nyfiken på våra ungdomars upplevelser så kan du läsa mer här på respektive skolors bloggar:

Furutorpskolan

Linneskolan

Med en härlig resa och många roliga och minnesvärda upplevelser (de flesta i eskimå-outfit) är det som alltid underbart att komma hem igen till de älskade. De som man alltid saknar innerligt när man är borta. De som är så roliga att handla och ge presenter till och att få kramas igen efter en tid ifrån varandra. ❤️

 Med facit i hand har det varit en häftig höst/vinter: Tyskland-Indien-Finland! 🌎 Nu längtar jag mest till den kommande skidsemestern med familjen. Det ska bli så härligt.
Kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag vill önska er alla ett gott nytt år och visst välkomnar vi 2018.

I år blev det inte precis några nyårslöften, snarare bara en reflektion över att jag är så tacksam för det jag har; min älskade familj, mina vänner och de i min närhet som finns där även i den intensiva vardagen och när man är hängig. För det är man ibland. Att bara få ett sms eller ett telefonsamtal kan verkligen få en att spricka upp i ett leende och göra en varm inombords och kanske är det den största insikten som 2017 har gett mig. Det är de där små gesterna och små vingslagen som ger den energin som vi behöver och som ger extra kraft och lycka i vardagen. Året består av ganska mycket vardag om vi ska vara krassa och det är lätt att vardagen bara virvlar på. En tungkyss från sin man, En rolig snap från en svåger eller en kollega, en inbjudan till middag en vanlig vardagskväll när man sitter själv för att frugan/mannen är bortrest, en fika en eftermiddag, ett glas champagne med tjejerna en vardagskväll, en kvällspromenad, jag skulle kunna räkna upp 100 sådana och det gör mig så glad. Alla dessa fina stunder.💕

Det blev inget nyårslöfte men ett löfte här och nu. Mer sådant! Mer vingslag i vardagen och som alltid; fånga chanserna, ALLTID! 🦋


Puss på er och tack för all omtanke kring vår lilla Iza.❤️

Foto: Jon Möller samt egna

Likes

Comments

Tack för en underbar julafton fan. Svensson och fam Ströbeck. Er kärlek och alla era kramar gjorde kvällen till den bästa trots allt.

❤️❤️❤️

Likes

Comments

Ingen av oss förstår vad som hände. Plötsligt fanns det bara ett beslut att ta, det hemskaste av dem alla. Vår älskade hund, vår bebis, vår Iza - alltid älskad och så oerhört saknad.

Du fattas oss varje minut och varje sekund.

Tårarna har tagit slut och orden fattas mig.

Vi älskar dig så mycket Iza.❤️

Likes

Comments

Så blev det lillejulafton och i vår familj är det verkligen en julafton med klappar och allt vad det innebär. Julbordet sparar vi dock till julafton.

Pappa, Maggan, Jessica och farmor firade tillsammans med oss och framåt sjusnåret var det äntligen dags för barnen att öppna sina julklappar.

En underbar kväll. ❤️

Nu är det bara vår älskade vovve som vi oroar oss för. Från ingenstans blev hon riktigt dålig igår. Så dålig att vi fruktar det värsta. Inatt har hon fått sova på djursjukhuset och nu väntar vi på deras besked.

Det ligger ett paket under granen från tomten till Iza och jag kan byta bort alla julklappar mot att vår älskade hund blir bra nog till att få komma hem och öppna det. ❤️🙏🏻🐶

God Jul till er alla! Glöm inte att mellan Kalle Anka, gottebord och julklappar att stanna upp och kramas lite extra och njut av stunden.❤️

Likes

Comments

”Indien-time” - att låta allt få ta sin tid utan stress är något som jag har försökt att ta med mig in i vardagen.ä sedan Indienresan. Det går väl sådär. Ibland lyckas jag att stanna upp och tänka till och ibland snurrar hjulet så fort att det knappt går att hinna med.

Mellan jobb och vardagsrutiner så har det vi faktiskt njutit av flera härliga stunder. Jag och Björn tog en helg i Malmö och njöt av fantastisk mat och kärlek hela resan lång. Underbart!

Vi debuterade i cykelfestsammanhang och konstaterade att det är en sanslöst rolig tillställning med fantastiskt trevliga människor. Möten när de är som bäst. Tiden gick om möjligt ännu lite långsammare dagen efter för någon i familjen... 😂

Nästan varje helg har någon eller några timmar spenderats i idrottshallar och det är alltid lika roligt att få följa Sebastians och Felicias utveckling inom handbollen. Lagidrott är fantastiskt!

Likes

Comments


En sista dag i Mumbai innan planet bär oss hemåt. Med oss har vi inte bara fantastiska minnen utan också en övertygelse om att det är vår förbaskade skyldighet i västvärlden att göra det vi kan för våra medmänniskor. Slösa inte på vattnet, överkonsumera inte, var givmild, visa gästfrihet, stötta hjälporganisationer.

Detta Indienprojekt som vi gör tillsammans med Linnéskolan och Silviaskolan vet vi gör skillnad för många av de fantastiska människor och de skolor som vi träffat och besökt under våra dagar här i Mumbai och Dondapudi och därför är vi eniga om att vi vill vara en del av det framöver också.

Dessutom är vi övertygade om att vi kan lära av varandra när det kommer till St Marys School och vår egen skola. Att vara 15 år och bo i Sverige och att vara 15 år och bo i Dondapudi innebär olika förutsättningar rent materiellt men drömmar, visioner, kärlek och lycka står ovanför det och finns i alla hjärtan oavsett var man bor.

Jag vill berömma våra fantastiska elever Alexander, Felicia, Embla, Tilda och Jonathan som i alla möten gett av sig själva och bemött både barn och vuxna med ödmjukhet och vänlighet. Ni är fantastiska. Mitt resesällskap; Christian, Sofia, Lotta, Christer, Anders, Åsa, Anna. Eddie, Sara; Madde, Kristina - tack för jag fick dela detta äventyr med er. Ni är otroliga på alla sätt och vis och jag är så tacksam för att fått uppleva allt detta med er.

/Terese

Likes

Comments


Efter en lång vandring i bergen når vi den lilla byn Konjurthi. Utsikten är magnifik och alla dessa fantastiska barn som möter oss med sina breda leenden värmer rätt in i hjärtat.

Skolan och dess närmast obefintliga resurser är hjärtskärande. Vi lämnar över skolmaterial, lite leksaker och kläder men känner alla att vi borde göra mer. Att vårt Indienprojekt är viktigt blir mer tydligt än någonsin.




/ Terese

Likes

Comments


Det har varit en dag av möten. Utvecklande! Glädjande! Inspirerande! Och ibland lite för påträngande.


Skolbesöket på St Marys medium school var både fantastiskt och väldigt intensivt. Närmare 600 elever från åldern 5-15 på en och samma skola, i små öppna klassrum, ibland inte ens delade med helväggar. Barn och ungdomar med så mycket glädje och iver över att få träffas oss att det nästan blev för mycket. Kontrasten är stor mot den lilla byskolan i Dondapudi med sina 30 elever.


Det har varit en dag med många glädjande möten i byn med unga som gamla, män som kvinnor och också möten mellan vår svenska elevgrupp och vår värd Apparaos son.



En fantastisk dag helt enkelt.

Likes

Comments

Våra dagar i Indien går i ett. Tiden verkar vara ur led. Vårt svenska jag som räknar varje minut och där punktlighet är en dygd inser snabbt att det är av underordnad betydelse här i Mumbai. Tiden är det minsta man som mumbaiinvånare behöver rätta sig efter. Så många intryck och så mycket att reflektera över; fattigdom, trafik, slumområden, marknadsstånd, ljud, ljus, dofter och röster. " Att se barn och vuxna leva med gatan som sitt enda hem smärtar så otroligt mycket. Jag känner mig så maktlös och att se skyskrapor jämte med skjul är en gåta som saknar svar. Mumbai med sina 20 miljoner invånare liknar ingenting annat som jag har mött.

W

Våra sinnen tar in allt och efter två dagar i Mumbai är det skönt att lämna denna 20 miljoners stad och flyga över till Vishakapatnam och ta sig till den lilla byn Dondapudi med sina drygt 3000 invånare.

/Terese

Likes

Comments