View tracker

Tappat gnistan?

Hur hände det? Jag älskade ridningen av hela mitt hjärta, har älskat ridningen i 12 år och nu, nu är gnistan totalt borta. Jag har ridit året runt i alla väder, har gett upp så otroligt mycket tid för ridningen och nu känns det såhär? Vad hände?

Samtidigt som jag var skadad längtade jag något otroligt efter att rida och nu när jag väl får det igen vill jag knappt det. Ibland får jag ett ryck och bara åker till stallet, men det är inte samma sak som förut. Jag hade sådant mod o kunde rida vilken häst som helst då. Men nu? Har jag inte gnistan.

Jag måste hitta både mig själv och gnistan igen för att kunna fortsätta, för ridningen betyder fortfarande ALLT för mig. Jag vill få tillbaka den där gnistan för ridningen vill jag hålla på med. Jag hoppas att Sigge kan visa mig den där gnistan, för han är en fantastisk häst och han har hjälpt mig förut. / T

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sigge, en helt fantastisk häst.

Jag är glad över att jag fått chansen att träffa honom. Första gången jag satt på hans rygg var jag ca 2 år. Nu 12 år senare finns han fortfarande kvar i mitt liv, och jag är så tacksam över det.

Han är en såndär fantastisk häst som kan visa vem som helst att ridning är fantastiskt. Han har hjälpt mig så många gånger att komma tillbaka i ridningen. Efter pauser och olyckor har han hjälpt mig att visa den bra sidan av ridningen, han visar den fantastiska sidan.

Självklart kan även han vara på dåligt humör, men han gör inget jättedumt.

Tycker om den där killen något enormt, finaste ridtravare
😻

Likes

Comments

View tracker

Ännu en gång har jag varit inne på sjukhuset. Denna gång för återbesök av min rygg.

Det kunde varit bättre besked än vad jag fått, men det kunde även ha varit sämre besked.

Min rygg hade då inte läkt helt och hållet men det ser iaf positivt ut och jag kommer antagligen inte att få några konsekvenser i framtiden av skadan. Och jag får äntligen rida igen
😻

Likes

Comments

Jag har inte levt i många år, endast 14 år men något jag ändå har lärt mig under denna tid är att vart du än går, vart du än åker kommer du alltid att finnas personer som hatar på dig, smutskastar dig, trycker ner dig, försöker få dig att må så dåligt. Men varför bryr du dig? Varför orkar du ödsla tid på dessa svaga människor? Bara för att dem säger sådär betyder det inte att du är svag, snarare att dem e svaga för att de trycker ner dig. Men låt dem inte trycka ner dig, låt inte dem vinna över dig. Du är starkare än dessa personer, dem är svaga som måste trycka ner andra för att själva må bra. Var stolt över att du är du, för just du är unik, du är inte som någon annan och det är så det ska vara, vi ska inte se ut som supermodeller. Vi är inte gjorda för att se ut så. Vi ska bara vara oss själva, så snälla stå upp för dig själv, du är stark ❤️och folket, glöm inte att le. Visa alla hur stark du är! / T

Likes

Comments

Jag ser den där bilden och tänker efter att fan va lyckligt lottad jag är. Jag överlevde en olycka som kunde fått mig förlamad eller död. Jag hade turen att komma undan med bara en skråma. För fan vad hemskt detta egentligen kunde slutat.

För er som inte vet så var jag ganska nyligen med om en olycka... ca 3-4 veckor sedan. Jag hade börjat rida in en häst, Angelie hette hon. Jag visste att hon var farlig men det var inget jag direkt tänkte på. Så som vilken dag som helst så åkte jag till stallet (jag var inte ensam, en vuxen tjej till var med) Vi fixade till Angelie och hoppade upp som vanligt. Vi hade kommit en lååång bit på vägen inom hennes utveckling så idag skulle vi ta dem första travstegen. Hon skötte sig exemplariskt och tog några travsteg och lyssnade jättebra på mig. Plötsligt cyklar en cyklist förbi och Angelie reser sig. Hon stegrar och ramlar baklänges MED mig på ryggen. Fick henne över mig och bröt mitt bäckenben och korsrygg.

Händelsen kommer dock aldrig att påverka min syn på ridning. Jag ser det fortfarande som en sport som är värd att hålla på med. Denna såkallade sport är min livsstil. Och så kommer det alltid att vara.

Men jag vill säga till alla här ute att man ska tänka sig för. Hästar är ett djur som kan bli farliga. Ha alltid säkerheten med dig när du handskas med hästar för en olycka kan hända så lätt även om du känner din häst! Och det viktigaste av allt: använd ALLTID säkerhetsutrustning. Utan hjälmen och västen hade detta kunnat sluta väldigt hemskt. Så var rädda om er! /T

Likes

Comments

Du står och kollar dig i en spegel, den personen som kollar på dig tillbaka är ful, äcklig, tjock, värdelös. Den är allt du inte vill vara. Du blir äcklad, bara står och stirrar på din egen spegelbild. Önskar att du var någon annan.

Du kollar på alla dessa vackra modeller, varför är du inte som dem? Varför kan inte du också få se ut sådär? Smal, lång, vacker?

Har du någon gång känt sådär? Sådär känner jag konstant. Jag har något otroligt hat mot mig själv, jag hatar det jag ser i spegeln. Jag blir äcklad av mig själv. Kan bara stå och gråta över att jag är jag. Jag har nästan alltid känt så och kommer nog aldrig att sluta tänka och känna så. Jag vet att jag inte borde känna denna ångest över mig själv. Det borde jag verkligen inte, men jag gör det ändå.

Men varför egentligen? Varför ska vi behöva känna så? Det är meningen att vi ska kolla oss i spegeln och vara stolta över oss själva, det finns bara en av oss, vi är ju unika! Men varför kan vi själva inte se det? Varför jämför vi oss med henne och henne och henne? Vi är bra på våra egna sätt. Vi måste bara vara positiva och se dem bra sidorna hos oss själva. Alla har sina brister, och även det gör oss unika.

För mig var detta en väldigt jobbig sak, att våga berätta om hur dåligt jag mår över mitt utseende, det är liksom inget någon någonsin har förstått. Ni har alltid trott "nä men hon har en väldigt dålig dag bara". Tyvärr, om det var så lätt... detta är en livsstil för mig. Jag går ständigt runt och mår dåligt över det här, jag är SÅ äcklad av mig själv och det finns exakt inget jag kan göra åt det. Vissa dagar är det bättre. Vissa dagar sämre... Det är ett rent helvete att leva såhär och det blir inte mycket bättre med alla dessa skönhetsideal. Vi är bra som vi är. Vi måste bara inse det. Det är samhället som är äckligt, inte vi. Vi är starka tillsammans. Vi måste stå upp för oss själva. Vi mot världen. / T

Likes

Comments

Allt dessa skitsnack mellan tjejer? Tycker ni inte att det börjar bli lite överdrivet? Att vi är så otroligt (ursäkta) fittiga mot varandra? Vi måste börja lära oss att sluta upp med det här! Detta kan få så många personer att må så otroligt dåligt.

Jag har själv suttit i den där sitsen när alla snackar skit om en... och hur många gånger har man inte fått höra att "jag trodde du var en bitch innan jag träffade dig?".

Varför lyssnar vi ens på den där smörjan alla säger? Det är dags att vi börjar stå upp för oss själva, skita i allt skitsnack och leva livet.

Nu skriver jag helt utifrån mina egna upplevelser. Jag får ständigt höra vilket snack det är i två tjejgrupper, tjejgrupperna är rivaler och snackar något otroligt mycket om varandra och det börjar gå något otroligt över gränsen, varför kan man inte bara lösa allt f2f ist för att skaffa sig "allianser"? Vi lever på 2000 talet, det är dags att människor börjar att behandla varandra på ett bättre sätt.

Ha en jättebra kväll// Tequila

  • 117 readers

Likes

Comments