I förra veckan så slutade mina nio dagars jobbpass. Jag bävade jag lite för dem och det kändes rätt tungt i början, men efter hand som dagarna gick och speciellt när man passerat över hälften av tiden, så har dagarna rullat på snabbt som attan. I söndags tillexempel så kändes det som att jag inte riktigt hann börja jobba innan klockan redan var halv fyra och vi snart skulle stänga. Även om det är kul att ha mycket att göra och mycket med kunder så uppskattade jag verkligen att det var lugnare i söndags och man kunde ta allt i sin egen takt. Lagade äntligen en låda där så fort man öppnar den ramlar allt ur, då botten inte sitter fast p.g.a. en bräda som saknades. Men brädan är äntligen hittad och jag hade med mig Karlssons klister hemifrån och så var det bara till att laga.
Sen kan jag även berätta om måndagen. Det var någorlunda lugnt under dagen [vi var ändå fyra personal] men sen de sista två timmarna... halleda vad jag och min kollega fick att göra. Kön tog aldrig slut och flera gånger hade jag mellan 2-4 kunder på mig samtidigt med frågor och som ville ha hjälp. Vilket hästajobb vi gjorde! Sjukt stolta var vi men inget vi vill göra om direkt.

Nu är det äntligen "normala" arbetspass igen! Äntligen kan jag sova utan alarm. Jag kan tvätta, städa, laga mat, umgås med folk, inhandla de första julklapparna [insett hur svårt det är att handla julklappar när man jobbar tiderna som alla butiker har öppet], osv. Och snart är det jul och semester! Om en cirka en vecka så är jag på väg till Dubai och Abu Dhabi. Ska bli så skönt med semester! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I måndags, innan min långa arbetsvecka började, var jag ledig och jag hade bestämt mig för att baka saffransbullar. Fått recept av Caroline och det är en blandning mellan kanelbullar och lussebullar. Mycket goda! Bakandet börjar bra men någonstans mitt i slutar det mer i panik och uppgivenhet [ibland är man för snabb för sitt eget bästa]. Får lite mentalt pepp av Simon och fortsätter ändå och resultatet blir fantastiskt GOTT! Och när jag pratar med Caroline lite senare så visade sig att jag gjort rätt och hon glömt en liten del i receptet. Haha!

Har börjat inse [igen] hur viktigt det är att bara få tid med personer man tycker om! Ibland försvinner man in i allt man ska göra, tar varandra för givet och efter ett tag så börjar man bli irriterade och frustrerade på varandra och en del av kommunikationen man hade tidigare börjar försvinna. Jag och Simon har haft det väldigt intensivt de senaste veckorna och insåg att vi behövde bara vara. Tiden spenderades borta från plugg och jobb inhandlandes några julklappar, köp av glasögonabonnemang, blodgivning och fika innan Simon fick gå tillbaka till sina studier. Jag är så otroligt imponerad av honom denna terminen! Han kämpar verkligen och har tagit sig igenom nästintill allting. Han har endast 1 1/4 inlämning efter sig. De här sista två veckorna kommer vi inte se varandra så mycket, då mycket har deadline innan jul, men sen tar vi PAUS både från jobb och plugg i 10 dagar! Det förtjänar vi!!

Likes

Comments

Som mina kollegor hade lovat mig tidigare i höstas så kommer julens månad bestå av mycket jobb. Jag ska snart starta min sjätte dag av nio! Man får egentligen inte jobba så många dagar i rad utan ett visst antal timmars ledigt, men jag har bytt min lediga dag för att få två, välbehövliga, dagar ledigt efter varandra. Vilket innebär att på onsdag kväll, kl 18:15 när jag kommer in innanför min egen dörr kommer jag att slappna av och sova tills jag tycker det är tråkigt! Kommer bli fantastiskt skönt. Som jag sa till min kollega som inte frågade hur smart det egentligen var, "Jag är bara ung och dum en gång." Men jag måste säga att de senaste dagarnas, intensiva, jobb har varit otroligt roliga! Det är kul när det händer saker, kunder frågar om hjälp och man inte hinner stå i ett hörn och glo. Även om de stunderna uppskattas när man har mycket med så man hinner slappna av lite. Fast där är vi duktiga på att ge varandra fem minuters kaffe- och tepaus på ett rullande band så man kan sitta ner lite och stänga av.

I början av dessa intensiva arbetspassen så åkte jag på en förkylning. Jag förberedde mig mentalt och med Ipren och nässpray och det var inte snack om att bli vare sig förkyld eller sjuk. Förkyld blev jag ändå [räcker tydligen inte mentalt pepp]. Men förvånansvärt nog så var den inte långvarig utan försvann efter någon dag! Tänk vad vilja, Ipren, nässpray och sömn kan göra!

Hittade en bild på mina omplåstrade skållade fingrar. Haha, är fortfarande imponerad av hur jag lyckades.. Igår så började mina tre fingrar ömsa skinn, så de tog sig lite stryk av vattnet ändå.

Likes

Comments

Denna veckan har på många sätt varit tuff både i arbetslivet och hemma. På jobbet har vi haft en hel del kunder som varit väldigt krävande och ibland helt saknat hyfs [fast överlag trevliga kunder] och jag har haft så ont så har varit tuffa arbetsdagar.

Hemma så började veckan med att jag skållade halva min hand i kokande(!) vatten vilket innebar omplåstring, aka mumiehand, hela dagen på jobbet och på kvällen när vi mötte upp Simons far i Malmö. Absolut inget jag rekommenderar. Var försiktiga med allt som kokar!
Annars så har veckan till stora delar inneburit stora hormonsvägningar, en av de jobbigaste detta året. I onsdags kväll så gick allt åt pipsvängen och resulterade i att jag satt på golvet och grät floder [haha, beter mig som en tonåring] över att jag glömt hämta ut mina receptbelagda värktabletter på apoteket = en tuff natt väntade. Simon erbjöd sig att köra ner till ett apotek i Malmö som hade öppet till klockan 23 så jag skulle klara natten men mitt i min ledsamhet så tycker jag, av någon anledning, att det kan han ju inte göra! Lät helt absurt i mitt huvud och han skulle försvinna från mig en timme. Nu undrar jag över hur jag egentligen tänkte? Jag hade ju sluppit natten/morgonen av smärta... Men aja, aldrig förstått hur jag tänker när hormonerna kickar in. På morgonen åkte han till sjukhuset klockan åtta på morgonen i alla fall och hämtade ut tabletterna. Jag är skyldig honom mycket. Han är verkligen en klippa när mensen kickar igång. Förstår inte hur jag klarade mig genom mensen tidigare!

Men nu är det i alla fall december och dagarna till jul börjar räknas ner! Adventsljusstaken är uppe och första ljuset är tänt! Det enda som saknas är vintern. Den kalla vackra vintern med snö, frost, kalla tår/fingrar och andedräkt som blir till rökmoln framför en.

Likes

Comments

I våras så hade jag en otrolig dipp på järn och fick därav blodbrist. Efter mycket om och men, som inkluderade i att jag slutade vara vegetarian, så fick jag upp mitt järnvärde och mått prima. Men i förra veckan så började jag bli väldigt trött och så har det hållit i sig hur mycket jag än sover. Sen började en huvudvärk som aldrig riktigt slog ut utan mer satt sig som spänningar i hela huvudet. Och inte nog med så kände jag i måndags samma sorts yrsel/svimfärdighet som jag hade i två månader i våras. Så igår kunde jag gå hem tidigare från jobbet då jag blev svettig av ingenting, hade svårt att koncentrera mig och blev helt yr om jag gjorde något för snabbt. Då vi inte har mycket kunder på en onsdag så gick det bra och tack och lov så var jag ledig idag. Så jag har tagit det rätt lugnt, men fått mycket gjort på samma gång. Har städat, diskat, haft två fina vänner över, lagat mat, hjälpt kära vänner städa och laga mat då de har rätt mycket just nu och pratat med min goda vän, Caroline, ikväll. Nu så ska jag kolla på How I Met Your Mother och ett avsnitt Friends och sen så ska jag sova då spänningshuvudvärken vägrar släppa.

Kollade på 1177 vad de vanliga symptomen på järn- och blodbrist var.

  • känner dig trött och orkeslös
  • har svårt att koncentrera dig
  • känner dig yr
  • blir andfådd lättare än förut
  • får hjärtklappning
  • har ont i huvudet
  • får öronsus.

Har typ alla.. hehe. Men bokat tid på vårdcentralen så de ska kolla mina värden och så får vi se vad som händer.

Likes

Comments

Öland var som vanligt helt underbart och det var så skönt att byta ut Lund till ett helt nytt tempo. Vi gick vilse i Trollskogen sent på kvällen jag, Simon och Gurra. Inget att rekommendera, men kul nu efteråt. Det var kul att träffa familjen och vi fick pratat med Simons syster med som är i USA som Au-Pair. Allt det hon beskriver har jag inte svårt att sätta mig efter mina egna erfarenheter. Det är inte alltid en dans på rosor att vara Au-Pair. Men något som är säkert är att det är otroligt givande och lärorikt! Man lär sig mycket om sig själv och om andra och uppleva fantastiska äventyr. Man får helt enkelt och tjockt lager skinn på näsan.

Det var tråkigt att lämna Öland bakom sig och köra söderut. Jag mår så bra i Småland, men fick mig en Smålands-dos igår igen då vi var uppe i Tånneryd över dagen för att hälsa på familjen och gratta pappa. Blev en lunch på Gräddhyllan där mormor och morfar var med. Rune lagar så fantastisk god mat och idylliskt läge har de där bredvid sjön! Svårt att fatta att det var lite mer än fyra år sedan jag slutade där. Tiden går.

Mellan Öland och farsdag har det varit två sittningar på bygget; Mårten Gås och Rymd-sittning. Väldigt kul båda två men ska bli skönt att ta det lite lugnare nästa helg. Jag säger lite iom att det ändå är saker inplanerade men som inte varar hela dagarna och inte till sent på nätterna.

Vilse i Trollskogen.

Farsdag på Gräddhyllan.

Likes

Comments

Ikväll kommer J & S-L! Vi ska ha tjej- och vinkväll. Vi har försökt ihop detta sen i våras och äntligen blir det av! Kombinationen av oss tre innebär otroligt roliga, utflippade kvällar och en del djupa samtal. Jag flippar ut så fort jag känner mig bekväm med människor. Och bekväm är jag med dessa töser.

Morgondagen bär av till Öland. Jag är ledig i tre dagar och Simon behöver åka upp och sätta på vinterdäcken så då tänkte vi att vi passar på när jag väl är ledig! Eller jag föreslog denna helgen så jag kunde följa med upp, hehe. Jag gillar Öland och hans familj, trivs väldigt bra med dem, och sen är det alltid skönt att komma bort från Lund och Skåne ibland. Simon är redan i Åhus på retreat så jag tar tåget till Kristianstad i morgon middag och så hämtar han upp mig där. Så endast två timmar (!) till Kalmar där vi kommer möta upp hans föräldrar och så skall vi ut och äta. Sen har Simon reserverat biljetter till filmen Thor. Yay! Älskar Marvel och har så sett fram emot denna filmen!

Likes

Comments

I många år nu efter gymnasiet har jag aldrig tagit tag i mitt pianospelande ordentligt. Jag spelar någon gång och sen är det inte mer med det. Känns så himlans dumt och slöseri med tid. Efter att jag kommer hem från jobbet [och även innan] så har jag så mycket tid. Jag har ju inget hus att ta hand om, ingen trädgård, ingen familj. Varför lägger jag inte ner mer tid på mitt älskade piano och glädjen jag får ut av att spela? Att leva sig in i ett klassiskt stycke av Bach, Chopin, Mozart, Schumann, Schubert, osv. ger en sådan glädje/lättnad/frid/lycka/ro som jag inte kan uppnå på annat sätt. Inser att jag låter lite lullig-upp-i-det-blå, men vet inte hur jag ska förklara det. Efter att ha spelat och verkligen fått till det så blir jag så lugn efteråt.

Perfektionisten kommer fram i mig när jag spelar. Blir det inte helt rätt så blir jag irriterad på mig själv. Sen på det hela så har jag scenskräck så jag spelar gärna INTE inför folk. Gjorde det på gymnasiet för att jag var tvungen till det och på min kusins bröllop. Det var hemskt men även kul [det har jag aldrig medgett].

Jag är inte precis den skrytsamma personen när det gäller mitt pianospelande. Det är bara att fråga alla som känner mig om jag någonsin sagt något positivt om mitt spelande. Men jag trivs så med att spela och med känsla. När jag får till känslan så försvinner jag bort. Sen kanske den inte riktigt kommer fram när jag spelar inför folk för mina händer darrar som asplöv. Men för mig själv, i mitt rum går det bra.

Just nu har jag börjat lära mig Piano Sonate No.15 K-545 1st. Mov av Mozart. Så vacker! Sen vill jag även lära mig del två, Piano Sonate No.15 K-545 2nd. Mov. 

Likes

Comments

Denna veckan som har varit har inneburit mycket jobb, trevliga kunder, en del mindre trevliga kunder och en hel del avsnitt av How I Met Your Mother. Utöver det så var jag på Pinchos med Gökisfolk och åt otroligt god mat. Var mycket trevligt och var så kul att se dem alla igen. Även om man inte flyttat långt därifrån så försvinner det vanliga hänget. Vilket är trist.

Det bästa som hänt på hela veckan är dock att Andrea och Gustav kom i går och stannade över! Vi har på 24 timmar hunnit prata, skratta, äta på O'Learys, shotluckan, Friends, How I Met Your Mother, sovit och vunnit en timme, gå på stan, druckit kaffe, sett Domkyrkan och lagat tacos. Runt ett år sedan vi började prata om att de borde komma och hälsa på i Lund och nu hände det! Yay!

Andrea och jag har 10 års vänskap till sommaren. Vi får väl hitta på något för att fira det! Och tillsammans med Caroline har vi 8 års vänskap. Vi är grymma gänget vi.

Likes

Comments

I förra veckan så kom Simon med förslaget att vi skulle bege oss ut till Söderåsens Nationalpark på lördagen. Vi åkte förbi där förra söndagen igen när vi var på väg till min kusins 18-års kalas. Jag har varit där för många år sedan på släktkalas [tror jag var 7?] och minns det som otroligt vackert. Och visst var det de! Skogen, porlande bäck, träd i höstens sprakande färger, matsäck, utsikt, skogens tystnad. Det var magiskt och otroligt vackert! Trivdes som fisken i vattnet och vi båda var otroligt glada över idéen och den ro vi fick i kroppen och knoppen. Vi båda hade en fantastisk och välbehövlig dag tillsammans där vi kunde zona ut från Lund och vad livet här innebär.

Likes

Comments