Så var det gjort, min kärlkirurgi.

Hade tid 8.30, kom dit typ 8.20 och blev inropad redan innan 8.30. Fick direkt byta om och kliva in i operationssalen...

Sen tog allt lite tid, dom hade nya grejer så dom fixa och trixa med allt en bra stund. Det var mycket mutter om att hon inte såg med ådra så bra i ultraljudet m.m. Men efter en evighet var det dags... Och då berättar hon att dom gör denna operation utan bedövning 😱 Vilken chock jag fick... Hade ju väntat mig lokalbedövning i alla fall (eftersom det stod det i kallelsen).

Som ni förstår var det inte den mest fantastiska upplevelsen... Hon snittade en gång för att försöka komma in i ådran, men efter att ha rotat runt i typ 5 min så gav hon upp och testade på nytt 4 cm högre upp. Där krävdes det bara några minuters rota de innan det gick bra. Vad dom sen gjorde har jag ingen aning om. Men hörde mycket muttrade och mycket "nu ser jag den inte" så kände mig inte så lugn och avslappnad...

Dessutom låg jag alltså på mage på en brits som var tippad. Men jag satt inte fast på nåt sätt, så jag kramphöll runt huvudstödet för att inte glida ner... Den ställningen var i n t e bra för min onda axel kan jag säga 😭

Efter en del obehagliga rispa de, spänningar och dragningar så var det dags för nåt borr/skak liknande. Det gjorde så ont och hon gjorde om det 3 gånger med kommentaren: "jag fastnar i nåt" (vilket också gjorde mig rätt nervös). Då fick hon ett tips om att lägga mig plant i stället och att använda verktyget i en annan vinkel... Det gjorde susen. Smärtan försvann och det skakade bara i ådran/benet. Så då gick det fort, mindre än 1 minut senare var hon klar...

Sen lindades benet med två tejplindor, en vanlig linda och två sjukhusstrumpor. Detta ska vara kvar i 1 vecka tydligen 😱Sen stödstrumpor i 2 veckor....

Så 1 timme efter jag kom så satt jag i väntrummet igen och drack te och åt en smörgås...

Fredrik körde hem mig och nu ligger jag med benet i högläge och dricker mitt efterlängtade kaffe.
Hoppas inte på för mycket shortsväder närmaste veckan, för detta är ju inte så snyggt 😂

Gillar

Kommentarer

Har inte de å mycket att berätta idag. Barnen har stängningsdag på skolan, så dom har varit hemma o h sovit länge :) Fredrik har varit hem och gett dom mat i alla fall...


Detta har inneburit att jag varit på kontoret hela dagen, 7-15.45. Har ingen aning om när jag var det sist? Kändes väldigt konstigt och jag lämnade knappt mitt rum. Åt både frukost och lunch där... Som att jag blivit ännu mer osocial? Typ gömmer mig... Så sjukt, trivs inte alls med att jag har blivit sån här 😢 Jag som har älskat att vara social och prata skit med folk...

Väl hemma vid 16.00 hade jag främmande av mamma och pappa som kommit med fina blommor för att gratta mig på namnsdagen 💕 Så gulligt att dom håller fast vid den traditionen... Tyvärr hade jag inget att bjuda på 😱 Dom får fika på lördag istället...

Efter lyxmiddag från Pizza Hut så har jag och Fredrik veckohandlat, jag har duschat med Desutan eller vad det heter och fyllt i hälsodeklaration inför operationen imorgon.

Nu avslutar vi kvällen med först 2 avsnitt Lucifer och nu tittar Fredrik på GoT. Jag ska äta en sista gång (måste ju svälta imorgon...) sen förbereda barnen och mig inför morgondagen....

Gillar

Kommentarer

Tog ju mig i kragen i morse och bokade telefontid med vårdcentralen. För att förklara mina smärtor och boka tid hos min husläkare. Döm om min förvåning när sköterskan som svarade ansåg att jag inte behövde träffa läkaren? Nej, istället skulle jag kontakta någon Naprapat (jag kunde själv leta upp nån som hade landstingsavtal), för dom var duktiga på sånt här. Dom kunde undersöka och sätta in passande åtgärd!

Noll intresse av vad som ligger till grund för mina spänningar och ev inflammation och allt vad det nu är som sabbar halva min vänstersida? Att jag känner igen ”symptomen” från förra gången jag var utmattad ville hon tydligen inte lyssna på…. Att för typ 3 – 4 år sedan så fick jag mer och mer problem med min axel, skuldra, nacke m.m. och när sjukgymnasten till slut sa att jag var på väg att få ”frozen shoulder” om jag inte vilade bort stressen och försiktigt började röra på armen igen så blev jag sjukskriven i 2 veckor…Efter dom 2 veckorna så blev det ytterligare 1 års sjukskrivning (men med succesiv upptrappning). Min kropp valde att säga STOP genom att ge mig sån värk att jag var tvungen att ta en paus…. Jag menar inte att jag är på väg att bli utmattad igen, men kan ändå tycka att läkaren åtminstone borde få en chans att träffa mig och kolla läget. Hon har ju rätt bra koll på hur vi har det med barnen, diagnoserna, ätstörningen, hemmasittandet m.m. så tror hon förstår om kroppen ibland ger upp… Är väl bättre att sätta in olika åtgärder NU, än att vänta till jag ev faktiskt BLIR utmattad!

Ja, ja…bara att leta rätt på en naprapat så snart som möjligt. För jag orkar inte mer. Har knappt sovit en blund i natt eftersom jag vaknar varje gång jag försöker lägga mig på sidan (vilket är hela tiden, då jag är van att sova så). Så håll tummarna att jag hittar en bra naprapat och att dom har tid asap.

Gillar

Kommentarer