hej käraste du!

Du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad och uppskattas just som den du är!



Bilderna tagna från Sveaborg nu i helgen. (ojoj vad många bilder av havet jag laddar upp haha, det är nog för att jag älskar havet så förfärligt mycket)


Idag är jag en pruttfia. (uttrycket har jag lånat av min goda vän, Annika)

Jag känner en sån ofattbar press av att gå till skolan, och jag känner att jag inte är tillräckligt. Detta gör mig till en pruttfia alltså. Men nog om det.

Mitt mål för detta läsår är att jag ska börja överkomma dessa obehagliga känslor och känna mig bekväm i mitt eget skin. Jag tänker sikta på att bli mer positivt inriktad på mig och livet och inte stressa ihjäl mig själv (samtidigt som jag har ribban högt).

Vad mål sätter du för detta år?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Efter att bott i en väska i nästan en månad är jag hemma igen. Förvånansvärt känns det inte alls skönt och avkopplande, Jag känner mig snarare mera stressad än på länge, skolan börjar om en vecka!!!! Det känns som att jag inte fått nåt gjort på en hel sommar och nu börjar gymnasiets sista år med skrivningar och val av skolor. ÄÄÄÄ


För att hålla fötterna på jorden har jag iallafall bestämt mig att börja med en "happy thoughts jar" (som tydligen var stort år 2015 haha (som ni kan se på LÅNADE bilden där.)) Det finns olika versioner av hur man ska göra, så jag har gjort min egna lite tillämpade version av min lyckoburk. Då jag kommer på en konkret sak är glad över (tex. inte "jag är tacksam för min familj", mera "en illaluktande gubbe satt inte bredvid mig i flyget") Burken fyller jag på då jag kommer på en rolig sak till en början, sedan när jag blir mer van kanske jag skriver nåt varje dag :)
Trevlig fortsatt sommar kära du!

Likes

Comments

Har du någonsin varit på ett läger, där man sista kvällen avslutar med att alla får en lapp med sitt namn på (ofta klippt i hjärt format) och sedan ska alla lägerdeltagare skriva något positivt om en (och såklart skriver en själv positivt om alla andra på deras lappar)?

Under en av dessa rundor jag varit med i  hade någon skrivit på min lapp: "vågar vara konstig". Såklart förstod jag att hen uppskattade att jag vågar vara mig själv, men ordet konstig gjorde mig upprörd och istället för att ta emot komplimangen blev jag helt ärligt sagt arg.

Vårt samhälle är så otroligt vridet. Vi uppmanas till att vara oss själva och att se det fina i olikheter, men så snabbt nån är lite annorlunda pekas det ut och hånas eller dämpas. (Fråga: Är det för att människan är rädd för det nya eller för att man är avundsjuk, vad tror du?)

Jag kommer från en relativt liten stad (Borgå [ifall nån var intresserad]) och att vara annorlunda är nåt jag har kämpat med i mina snart 18 år.  Jag är ganska medelmåttig i skolan, i utseende och i typ allt annat.

Men med en konstnärsjäl och strävan att ständigt vara kreativ är väl nåt som skiljer mig från mängden. Jag vill också påstå att konstnärssjälar är som porslin, vackra men ytterst sårbara. 

Att våga vara sig själv är inte bara svårt för att man simmar mot strömmen, men också för att man tyvärr ställs som en piñjata inför alla andra. Att vara mig själv har lett till att jag skapat en bild utåt som en självsäker Karen med lite för högt skratt och som social och glad. Men jag ser blickar, jag får höra skitsnack.  Att stå upp för min personlighet har lett till en inre osäkerhet och blygsamhet. Men framförallt rädsla och behov av bekräftelse. 

Författaren Sofia hallberg om konstnärssjälen: 

"En konstnärs själ är för mig en känslig, rastlös person som alltid söker efter sanningen, något nytt, något annorlunda. Eftersom konstnärssjälen är känslig blir den även lätt sårad och ofta har andra svårt att förstå dem

Bilder från lugnet, vår sommarstuga. Solen lyser och vi badar, som vi gjorde när vi var små. Dessutom doftar det underbart hav och skog. ÄLSKAR

Likes

Comments

Hej!

Idag har jag lite "riktnings problem" med mitt skrivande. Att dela sitt liv på nätet är ju skrämmande .Jag vet inte vem som kommer läser och vilka konsekvenser det leder till.
Ändå grundade jag bloggen i syfte att kunna uttrycka mig fritt och att få fred i mitt eget huvud.

Varför över huvudtaget jag nämner det är för att jag vill prata om ångest och jakten efter lycka i dagens blogginlägg, men inte bara idag, utan det kommer nog bli ett återkommande tema, eftersom det utgör en så stor del av mitt liv. Jag vill inte ha sympati eller oj-vojande av mig själv eller dig som läser, för det mår inte någon bättre utav. Det är snarare empati jag ber om. Men jag kan ändå snabbt introducera min ångest så att der inte sker missförstånd i framtiden. Jag lider av ångestskov och genariliserad ångest. Också från och tillkommande nedstämdhet.  men jag är på bättringsväg, och det är den jag vill dela med mig av.

Här om dagen köpte jag en bok som heter "the anxiety solution" av Cloe Brotheridge. Nu har nästan läst klart (med en penna i handen och streckat under allt jag anser att jag måste komma ihåg) och jag måstemåste verkligen rekomendera boken!!!! inte bara åt oss med ångest utan alla.
Brotheridge förklarar och ger många konkreta exempel vilket gör boken  personlig och det känns som att man pratar med en god vän. Hon ger också tips och övningar på hur man ska må bättre. (nej, nu låter det som ett referat. Men jag måste verkligen rekomendera den)
Jag är ofattbart lycklig över att jag råkade stampla över den!

Tänkte hålla bloggen uppdaterad med lite inslag här och där från boken, typ när jag gör en lycko burk, skulle ni villa läsa det? let me know i kommentarerna :)

saker jag tagit bild på som jag tycker är fint

Likes

Comments

Hej!
i skrivande stund befinner jag mig i London. Vilken lyx! Det är ju huvudstaden för teater och te, synd då att vi inte är här mycket längre än en vecka. Mitt mål för resan är att verkligen känna mig avkopplad och att föesöka leva i nuet.

Idag har jag grubblat över min image. Vem är jag och vilken bild ger jag åt medmänniskorna. Nu specifikt gällande kläder och stil. Som ungdom är det ju en vanlig och allmän fråga, men när jag har svårt att sätta fingret på vad något är, så har jag svårt att släppa det före jag kommit fram till ett svar jag nöjer mig med.

när jag köper kläder har jag en "checklista" de måste klara för att jag ska köpa dem. (trots det följet jag inte alltid listan, jag "glömmer" bort den"). I sak är det:
- är plagget bekvämt?
- hur snyggt är det från skala 1-10
- hur mycket vill jag ha det?
- har jag råd?
- behöver jag det?
- kommer jag använda det?
Så vill jag också att materialet på kläderna ska vara hållbart, och bra material så att det inte är ett sånt som förorenar naturen som jag fick läsa om i en artikel här om dagen. Dessutom försöker jag tänka på att köpa kläder som inte är tillverkade av stackars lågbetalade personer i Bangladesh. (Fast läder eller päls skulle jag inte i min vildaste fantasi köpa mig !!!!)

Mina krav och min ekonomi går tyvärr sällan ihop. Dessutom kan jag gå lite loco när jag shoppar och som sagt glömma bort alla mina värderingar.  Detta leder till att mitt klädskåp nu är ganska tråkigt och enfärgigt, då jag under de senaste åren hållit mig till färger som är jordnära.  Ofta efter att jag köpt kläder, som idag sitter jag och grubblar på om jag har köpt rätt (vilket nu skapar onödig ångest för mig).
Nu är jag i varje fall i fullgång med att ändra min stil, men till vad vet jag inte än....

Jag önskar att jag kunde sluta bry mig också i vad folk tycker och tänker om hur jag ser ut. De säger att det kommer med tiden... Men så säger de ju om allt. för att lite knyta ihop det med min inledning så vill jag bara säga att jag har väntat på tiden så länge. Nu har det blivit en vana, därför vill jag lära mig att leva i nuet, och att kunna använda en gul väska utan att bry mig om vad nån tycker om den (förutom  vad jag själv tycker då).

En kanske lite osammanhängande text, men jag känner att jag ville få detta sagt ikväll.(Kommer kanske ändra på texten sen när jag har en riktig datorskärm och kan se hela texten samtidigt och inte är lite dåsig av sömn haha)
Godnatt!

Likes

Comments


Hej bloggen. Jag heter Karen

Vem är du då undrar du, jo det ska jag berätta. Jag är 17 år och finlandssvensk. Mina intressen är teater, musik, te drickande och att prokastinera. Min personlighet är en blandaning av Ronja rövardotter och Madicken, då jag anser att jag är en stark kvinna med starka åsikter och vill få min röst hörd. Samtidigt som jag är en vild unge så är jag också mycket pliktbunden.

Själv tycker jag att jag är rolig, men det är sällan andra förstår min humor, synd för dem ;) :p

Jag är en rätt känslosam person, så jag kommer att använda bloggen som en slags dagbok, där jag uttrycker mig och diskuterar , när jag antingen blir upprörd eller jättejätte glad. Men jag lovar att min blogg inte ska bli en sån tråkig som idag gjorde jag det och sen det…. nejnej, jag vill diskutera mina tankar och åsikter på nätet.

Här ser du mig dricka te på ett café i Helsingfors.

Likes

Comments