View tracker

​101 dagar. I övermorgon är det två siffrigt. Tjohooo. Ju närmre Linas hemresedatum kommer desto mer saknar jag henne. Eller jag saknar henne lika mycket men på något konstigt sätt blir saknade mer och mer jobbig. Kanske för att jag vågar känna efter nu när det är nedräkning. Om tre månader får jag krama henne igen!

Det har varit en extremt stressig början på året. Jobb och styrelse-jobb för innebandyn har tagit grymt mycket av min tid. Mer än jag egentligen vill. Det värsta är väl att jag har en förmåga till att tacka ja till olika saker hela tiden. Ibland kan det ju vara skönt att bara få vara och kanske läsa en bok eller så.

Lina verkar dock fortfarande stormtrivas på andra sidan jorden vilket känns såååå skönt. Det går bra för henne i skolan. Hon har träffat en massa vänner och familjen är toppen. Lina ska söka till skolans fotbollslag (soccer) och try-outs är mån-tisdag nästa vecka. Vi håller tummarna för att det går bra. Det kommer det säkert att göra. David var övertygad om att hon kommer med. Hon har bollkänsla och är envis som få :). Hon har varit på förberedande conditioning och styrketräningar och coachen kallar henne "Sweden" och tycker att hon jobbar på bra. "Look at Sweden, and do what she does" säger han när de gör t ex armhävningar.

Just nu, i början av mars, så har de 20 grader varmt i Michigan. Ovanligt varmt. Vi är avundsjuka här hemma med 3 grader. Lina säger att Michigan har ett riktigt PMS-väder. Ena dagen snö, andra dagen 18 plusgrader.

Vi åker till Dalarna och hälsar på svärföräldrarna över påsk. Dessvärre verkar det som att varken Mia med familj eller Johan med familj kommer att kunna vara där och fira påsk med oss. Men vi får en skön avkopplande Påsk och jag hoppas på långa promenader eller kanske till och med skidåkning om snön kommer tillbaka. Men först åker jag till Franska alperna med jobbet nästa onsdag och åker skidor i 4 dagar. Det ska bli underbart. Hoppas på att solen visar sig.

Lina åker till Florida igen över Spring break vilket är 1-10 april. Det är hon och värdföräldrarna, de två äldsta värdsystrarna, 21 och 25 år samt äldsta systerns pojkvän och värdmormor. De får säkert underbart med sol och bad. Ganska avundsjuk faktiskt. Yngsta värdsystern som är lika gammal som Lina skulle på en resa med skolan till Galapagosöarna...

Inte så långt inlägg denna gång men nästa gång kanske det blir mer, man vet aldrig ;)

Puss och kram skumbanan som Lina säger. 101 dagar kvar.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

I tisdags, den 22/12 så var vi vid mammas grav. Hon var född den 22:a så vi brukar gå dit på hennes födelsedag. I år var första året som Lina inte var med. Lina och min mamma (Linas mormor så klart) stod varandra väldigt nära. De hade ett speciellt band. Lina är väldigt lik min mamma i många saker. De är/var båda väldigt framåt, positiva och ser inte så mycket problem med saker och ting. Frågar sig ofta: "Hur svårt kan det vara?" eller "Men, vad är det värsta som kan hända?" De älskar båda vatten och simning. De hade mycket roligt tillsammans den tid de fick med varandra. Lina var 9 år och David 7 när mamma dog.

I år hade Lina skrivit ett brev till mormor. Jag läste upp det när vi var vid graven och tårarna rann nedför mina kinder. Det var en väldigt fin stund. Lina är enormt duktig på att uttrycka sig, både i skrift och tal. Brevet var skrivet med djupt allvar men samtidigt med skämtsamma inslag. Väldigt fint avvägt. Tror att jag blev extra berörd av att jag saknade de båda så mycket just där och då. Men Lina kommer ju tillbaka till oss snart. Längtar så mycket och samtidigt är jag så glad att hon får uppleva så mycket nya saker. Efter jul ska hon åka med sin amerikanska värdfamilj till Florida. Hon ska även få simma med sjökor. Bara det. Underbart. Hoppas hon får en underbar vecka där.

Efter besöket vid graven åkte vi hem till oss och åt lite mat. Det var pappa, min bror Anders, mina syskonbarn Axel och Cornelia, min moster Eva och min morbror Christer. Det var jättemysigt och trevligt, jag är så glad att alla kunde samlas.

I går firade vi julafton utan Lina. Det kändes jättekonstigt. Vi är upp i dalarna hos mina svärföräldrar. När det var dags för Kalle Anka var jag flera gånger på väg att ropa ner både Lina och David men fick påminna mig om att det bara är David som är hemma med oss. Vi hade jättemysigt och fikade, åt julmat och umgicks med familjen precis som vi brukar. Lina ringde på FaceTime vid 21-tiden och vi pratade en stund. Hon var så vacker. Finklädd i blus och väl-sminkad med lockat hår. De skulle till kyrkan lite senare för att först vara volontärer och hjälpa till med något som Lina inte riktigt visste vad det var och sedan gå på julmässa. Jag märkte på Lina att hon saknade oss och vårt sätt att fira jul på. Men nästa år är hon ju här med oss igen. Vi saknar henne oerhört mycket hela tiden och lite extra vid sådana här tillfällen. Jag var tvungen att gå ifrån ett tag och lämna telefonen till Calle för saknaden liksom högg i bröstet. Vi pratade totalt nästan i en timme och sedan var det "puss och kram, skumbanan". Vi delade ut julklappar sent på kvällen och strax efter kl 23 åkte jag, min svärmor Wivi och min svägerska Mia till midnattsmässan. Jag har en liten trä-babushka som jag fått av Pia som är min surugat-Lina och Lina har en liten trä-babushka som är "jag". Jag kan alltså på så sätt ta med mig Lina lite överallt. I går var hon med på midnattsmässan t ex. Det kändes bra. Just igår var vi ju samtidigt i kyrkan hon och jag. Lina i en katolsk kyrka i Michigan och jag i en svensk kyrka i Dala Husby. Jag kände mig lugn och fridfull i kyrkan med alla tända ljus och all vacker musik som spelades och sjöngs och jag tänkte att på andra sidan jorden sitter Lina i en annan kyrka - hoppas att hon också känner frid.

Idag blåser det extremt mycket är i Dalarna. Vindbyarna är väldigt starka, det känns till och med som att det blåser genom väggarna. Calle, hans syster Mia och hennes man Tobias har åkt till skogen med min svärfar Hans för att gå en promenad, det går nästan inte att gå utanför dörren här för att det stormar så. Jag, David och Wivi är hemma med Algot, världens mysigaste 2-åring (son till Mia och Tobias). Vi njuter av hans sällskap. Han är en go och glad liten kille med mycket kärlek i sig. Jag njuter så mycket av att vara med honom.

David har i år tagit med sig sitt PS4 och FIFA. Han sa att om Lina inte är med så måste han kunna göra något som han tycker är kul och inte bara sitta och prata med oss vuxna. Jag tror han saknar henne jättemycket. Han säger ofta: "när Lina kommer hem, då ska vi..."

Nu kommer snart Calles bror och hans fru Lena och lilla dotter Nicole (drygt 2 år) hit för att fika och fira lite jul. De skulle komma vid 15-tiden på fika och sedan blir det tidig middag då de ska vara hemma igen vid 19 för då kommer Lenas son Lukas (23 år) hem med flickvän och firar jul.

En sak är säker, man behöver inte vara hungrig här. Mycket mat och fika, och allt är så gott så min mager står i fyra hörn. Det blir till att sätta igång med träningen när jag kommer hem.

177 dagar kvar.

Likes

Comments

View tracker

Ja, vad ska jag säga, jag är lika dålig, eller rättare sagt sämre på att uppdatera bloggen än vad många av utbytesstudenterna är.

Det har varit mycket jobb för mig på sista tiden plus att styrelseuppdraget tagit mycket mer av min tid än jag räknade med när jag tackade jag. Till det kommer alla Davids matcher. Han spelar i flera serier och får även vara med på många HJ-matcher (div 3). Så det är en del innebandy här nu. Men det är väldigt roligt att se honom spela!

Men oavsett om jag skrivit här eller inte på länge så är Lina så extremt närvarande i mina tankar hela, hela, hela tiden. Vi börjar så smått vänja oss vid att det är mycket tystare här hemma. När Lina var hemma så sjöng hon nästan hela tiden. Det flödade musik från källaren näst intill dygnet runt :) Och hon sjöng mycket, högt och oerhört bra. Jag njöt av varenda ton. Till sommaren får jag höra det igen :)

Dagarna löper på här hemma men som mamma går ju mina tankar ständigt till mina båda barn. Jag hoppas ju att de har det bra, både att David har det bra i skolan här hemma på dagarna men också så klart att Lina har det bra på andra sidan Atlanten.

Vi Snapchattar en del Lina och jag. Jag uppskattar det jättemycket. Små korta meddelanden där jag ganska lätt (oftast i alla fall) kan läsa av humöret på Lina. Allra oftast är hon glad, sprudlande och verkar ha det toppen. Någon gång ibland hör jag på tonen att hon tycker något är jobbigt. Oftast är det ju bara någon småsak, men jag förstår att hon inte kan leva ut med alla känslor där borta på samma sätt som här hemma. Här kunde hon ju bli riktigt arg och skrika ibland, eller vara trallande glad. Hon har temperament min dotter. Hmmm som jag själv har jag förstått.

De flesta gånger hon skickar snapchat och jag har turen att hon har tagit en selfie så snabbar jag mig på att ta en screenshot som jag sedan kan njuta av lääänge :)

Jag älskar också när hon lagt ut något nytt på Instagram. Bara att se en bild på henne får mig att bli helt lycklig. Att få ynnesten att få prata med henne via FaceTime är underbart! Vi brukar prata ungefär 1 gång i veckan. Nu har det dock gått två veckor sedan sist. Hon har haft mycket att göra vilket är bra. Men idag skickade jag ett meddelande och frågade om hon hade tid och lust att prata senare ikväll. Hon sa ja!!!

När David fyllde år den 19 oktober var hon så söt och var med via FaceTime när vi sjöng för honom på morgonen. Kl var ju 01:00 och hon hade skola nästa dag. Hon börjar skolan 7:40 så att hon måste åka väldigt tidigt. Hon var med och sjöng för David och tittade när han öppnade sina paket. Sedan pratade vi en bra stund innan hon fick gå och lägga sig igen.

Calle, jag och David åkte till London i slutet av oktober. David fick det i födelsedagspresent att sen en Arsenal-match på Emerate Stadium. Det var en väldigt lyckad resa men det kändes konstigt att åka utan Lina. Vi FaceTimeade lite från London också då Calle fyllde år när vi var där.

Lina skickade så fina födelsedagspresenter till oss alla och vi öppnade dem när hon var med via FaceTime. Vi gjorde likadant när hon fyllde år. Det är jättekul att få vara med när hon öppnar sina paket eller att hon är med när vi öppnar våra. Nästa gång blir det julklappar.

Det var konstigt att hon inte var hemma med oss den dagen hon själv fyllde år, den 1 november. Vi ville ringa och gratta men hon sa att hon skulle ha fullt upp på sin födelsedag. Först var det kyrkan, sedan skulle de ta familjerbilder och efter det skulle Lina firas. Vi hade kalas här hemma för våra familjer då vi alla fyller år så smlat. Mina svärföräldrar var hos oss från fredag-söndag och vi bestämde oss för att ringa Lina när klockan slog 24:00 här i Sverige (kl är då bara 18:00 hos Lina) och gratta henne på Sweet Sixteen. Hon och hennes värdsyster var och handlade och vi pratade därför engelska så hennes värdsyster skulle förstå vad vi sa. Vi blev ännu en gång extremt imponerade av Linas engelska! Någon dag senare så fick vi höra att Lina hade blivit så firad av familjen och att de även ordnat en överraskningsfest för Lina på kvällen då ett 20-tal kompisar kom. Det värmer så i mitt hjärta att höra att familjen tar så väl hand om min älskade dotter!

Varje gång vi pratar med Lina är hon bubblande glad. Hon får uppleva en massa saker och att vi inte hör något ifrån henne eller att hon inte har uppdaterat bloggen får vi ta som ett gott tecken!

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Jag är otroligt imponerad och stolt över Lina. Hon har verkligen anpassat sig till den nya miljön. Hon talar språket flytande och obehindrat. Hon har fått en massa kompisar. Hon gör bra ifrån sig i skolan. Hon verkar trivas. Jag är så stolt och glad över det. Samtidigt så saknar jag henne så klart jättemycket men jag vet ju att vi får ses igen till sommaren.

Jag stressade rejält för att få iväg julklappar till henne och familjen i tid. Jag hoppas verkligen de kommer fram innan julafton, det vore så kul. Snart ska jag få prata med Lina, känner mig som ett barn på julafton :)

Tänk ändå att dagarna rullar på ganska snabbt.

265, 264, 263, 262, 261, 260........190, 189, 188, 187 dagar kvar.

Likes

Comments

272. Måndag 21/9. Lina ringde oss i går kväll/natt vår tid. Jag hörde på henne att något hänt och hjärtat börjar slå hårdare. Hon berättar att hon har tappat mobilen... Jag brister ut: "Nej jag orkar inte mer mobilstrul" utan att tänka mig för. Detta drabbar ju bara henne. Jag frågar vilken mobil hon ringer ifrån och hon svarar sin egen. Det visar sig att hon tappat mobilen så glaset spräckts. Skönt, det går ju att åtgärda. Familjen ska ta henne till Apple Store med en gång så vi för över en sudd pengar med marginal så hon kan fixa nytt glas. Medan vi pratar hör vi henne föra en vardagskonversation med sina värdföräldrar. Jag blir otroligt imponerad över hennes engelska, eller rättare sagt amerikanska. Hon har verkligen kommit in i språket och låter som en amerikan i mina öron. Väldigt roligt att få höra det.

Somnar så småningom efter samtalet med Lina. Vaknar som vanligt av väckarklockan och är galet trött. Vad är det med mig? Så här trött som jag varit denna hösten var det länge sedan jag var. Kravlar mig upp ur sängen och cyklar till jobbet. Alltid kul att träffa Anette på måndagarna. Vi har fått en ny person i vårt "rum" på jobbet. Det är en ganska oödmjuk person i dryga 50-årsåldern. En kvinna som liksom inte har någon känsla för feeling. Hon ska dock flytta ut redan 1 oktober så vi biter ihop.

På kvällen cyklar jag hem och fixar middag. Efter middagen är det dags för veckans tennispass. Det är som vanligt jättekul och jag känner att jag äntligen får till några forehands där jag slår igenom ordentligt och får topspinn. Servarna funkar också ganska bra idag. Nöjd med tennisen. Åker hem, duschar och tittar lite på TV med David. 272 dagar kvar.

271. Tisdag 22/9. Cyklar som vanligt till jobbet. Tänker på Lina på väg till jobbet, undrar om de fortfarande har det varmt och skönt. Hoppas att hon fortfarande har det bra i skolan. I söndags pratade hon om att hon skulle tycka att det vore kul att bli bjuden till homecoming. Att ha en date, men hon trodde nog inte att hon skulle få det. Trots att några av tjejerna i volleyball-laget sagt att de hade hört att det var ett par killar som skulle vilja bjuda Lina. Ibland har hon inte så bra självförtroende. Eller så vill hon bara inte bli besviken. Jag och Anette får in lite jobb från vår kund som innan sommaren sa att de inte hade några pengar kvar. Det rullar ändå in jobb från dem lite nu och då. Kul för oss. Cyklar hem i bra tid då Davids lag ska till Assist för att beställa innebandykläder. Jag har med mig David och ytterligare två killar från laget i bilen. Väl framme på Assist säger David att han egentligen inte behöver något då både overall, shorts och tröja fortfarande passar... Jag undrar varför vi åkte dit då och han svarar: "För att det är så kul att skjuta bollar med lite nya klubbor" :) Efter Assist-utprovningen tar jag med mig de tre grabbarna i bilen igen och vi stannar med flera ur laget vid Daisy's och äter lite. Sedan kör jag killarna till träningen. Är jättetrött när jag kommer hem så jag går och vilar lite. Mina (Williams mamma) hämtar killarna efter träningen. 271 dagar kvar.

270. Onsdag 23/9. Det öser ner idag. Jag tar buss och t-bana till jobbet. Inte kul när den här säsongen kommer och man inte kan cykla längre. På väg in till jobbet tänker jag intensivt på Lina. Hon är så närvarande hela tiden. Jobbar på som vanligt och på lunchen går jag på Friskis & Svettis och tränar. Dance Fusion, det var bättre förra terminen då vi hade en superbra ledare. Det här är OK, men inte mer. Åker hem på kvällen och fixar mat, kör sedan David och hämtar upp William till träningen. Senare på kvällen så hämtar Calle David och William. 270 dagar kvar.

269. Torsdag 24/9. Åker till jobbet och upptäcker att jag glömt att tacka ja till ett event på kvällen som ska vara på vårt tryckeri. Pratar med en kollega på jobbet som också skulle dit. Hon har inte så stor lust att gå så vi bestämmer oss för att strunta i det. Ganska skönt kan jag tycka.Tur var väl det visar det sig senare då det under dagen ramlar in en massa uppdrag som ska vara klara samma dag eller nästa. Blir stressigt som bara den men jag och Anette grejar det. David ringer, han mår dåligt. Jag slänger mig på cykeln och cyklar hem. David mår illa. Fortsätter att jobba hemifrån på kvällen. David blir bättre och kan äta middag. 269 dagar kvar.

268. Fredag 25/9. Jobbar hemifrån idag då jag och Calle ska åka till Djurönäset för en övernattning tillsammans med Anette och Anders. Det är vår betalning för att jag och Anette agerat "fotomodeller" åt Djurönäset för ett år sedan. David mår inte bra så han är hemma från skolan. Jag misstänker att han fått en mindre migränanfall. Jag går in och kollar instagram och trycker på en knapp som visar vilka bilder Lina är taggad i. Av ren slump. Då upptäcker jag att hon är taggad i en killes bild där han frågar henne om hon vill vara hans date på homecoming. Han har skrivit en så gullig skylt och översatt till svenska. Det blir ju inte alltid så bra översättningar på Google ;) Lina spelar volleyball och då är orden "dig", "set" och "kill" ord man använder för olika "slag". Han har då så gulligt skrivit: "I really "dig" you. Can we "set" up a date. And "kill" it att homecoming together. Lina jag verkligen "gräva" du. Kan vi "set" en dag. Och "döda" det vid hemkomsten tillsammans". Det är ju så gulligt! Misstänker även att detta är en kille som spelar amerikansk fotboll som Lina pratat lite om. En quarterback i laget. Jag springer in till David och vi skrattar åt den söta översättningen. Jag blir så lycklig av bilden då Lina ser så glad ut. Måste vara speciellt att bli uppvaktad så där. Vi är ju inte vana vid det här i Sverige. Något senare lägger även Lina upp samma bild på sin instagram. David blir bättre under dagen och efter lunch är han helt bra. Känns skönt då han ska sova över hos Linus. Han känner sig till och med så bra att han kan vara med på träningen på kvällen. Jag och Calle åker till Djurönäset strax efter 16 och är framme där strax efter 17. Anette och Anders blir dock fast i trafiken så de blir lite sena. Jag och Calle checkar in på vårt rum. Väldigt litet men sköna sängar. När Anders och Anette kommer så går vi ner i det nyöppnade bastulandskapet och badar bastu och simmar en kort sväng i bassängen innan det är dags att rusa till våra rum och byta om. Vi går sedan över till huvudbyggnaden igen och äter en AW-middag. Fyra stycken tapas och gryta. Väldigt gott. Vi sitter kvar i baren en stund och tittar storögt på flera konferensdeltagare från ett större företag som har fått en hel del alkohol i kroppen under kvällen. Går sedan och lägger oss i mycket sköna sängar. 268 dagar kvar.

267. Lördag 26/9. Vaknar vid 9 och går upp och äter frukost. Hotellfrukostar är underbara! Tar det lugnt och kl 11 är det dags för massage för Calle och Anders. 11:30 är det dags för mig och Anette. Efter massagen är jag helt snurrig. Vilar några minuter i soffan och dricker lite vatten. Känner mig avslappnad. Vi åker hem från Djurönäset och hämtar upp David från Linus på vägen hem. Tänker hela tiden på Lina och på hennes förberedelser inför kvällen. Det kan ju lätt bli lite hypat med homecoming så jag hoppas att hon inte blir besviken. Jag och David åker och handlar lite mat och godis. Vi åker hem och chillar mest under eftermiddagen. Lagar tacos till middag och sedan ser jag, Calle och David på en film. Awakenings. Jag har så lyxigt och sitter mitt emellan mina två killar. 267 dagar kvar.

266. Söndag 27/9. Vaknar vid 5, Gus tycker att det är kel-tid då :) Har lite svårt att somna om men somnar till slut. Vaknar efter 9 och känner mig utsövd. Går upp och äter frukost utomhus, helt otroligt, solen värmer skönt. David vaknar så småningom och vi åker till Lager 157 för att köpa ny jacka åt honom. Hans har blivit snodd i Farstahallen på träningen i tisdags... Hittar ingen jacka men David köper en stickad tröja som är jättesnygg. På väg hem fastnar vi i värsta bilkön. Det tar en timme för oss att åka från sköndals-avfarten till vår avfart vid Tele2. Jag tror först att det är för att Hammarby-AIK har derby-match men det visar sig vara en bilolycka. När vi kommer hem äter vi sen lunch och jag gör gnissel (ett choklad/puffat ris-godis som Calles farmor brukade göra). Calle och David tittar på fotbollsmatchen på TV. Jag gör lite styrelsejobb. Vi fikar och ser lite på matchen. Jag snappar lite med Lina och frågar om hon kan skicka en bild från gårdagens homecoming. Jag får en bild på henne och hennes date. Jättefin! Hon har även lagt upp på My story när de dansade igår. De ser ut att ha haft jättekul. Jag frågar om hon kan ringa när hon har tid och lust. Vill så gärna prata med henne en gång i veckan om det går. Hon skulle till kyrkan tror jag så hon hade inte tid. Jag förstår det. Efter kyrkan skulle hon till en av värdmammans systrar för att bada och äta och spela spel. Fick nyss en snapchat av henne. Nu är de ute och åker trampbåt. Hon verkar ha det så toppenbra och jag är sååååå lycklig. Jag vill också vara tonåring och åka som utbytesstudent. :) 266 dagar kvar.

Likes

Comments

Oj, trodde inte att detta skulle hända. Tiden liksom rinner iväg. Det har gått fort och Lina har redan varit i USA i en hel månad.

Jag börjar bli lika dålig på att uppdatera som utbytesstudenterna. Det är mycket som händer här hemma också, men inte så mycket nya saker som de får uppleva så klart. Här handlar det mer om jobb, skjutsa och hämta David till och från träningar, sköta mitt styrelseuppdrag och andra saker som min egen träning och vanliga vardagssysslor som städ, tvätt och handling.

Det har blivit en ny vardag, där vi bara är tre i familjen. Jag har börjat vänja mig vid att bara duka till tre, att inte ropa ner i källaren (där Lina har sitt rum) för att se om hon är vaken på morgonen m m.

279. Måndag 14/9. Lina har uppdaterat sin blogg. Så kul fortfarande att läsa om hennes liv i Michigan. Blir fortfarande alldeles varm i hela kroppen när jag läser om alla hennes upplevelser. Hon skriver om skolan och stressen där, om hennes volleyballträningar som hon älskar, att hon har varit och campat med familjen, varit på football-game med olika teman och att alla verkligen går in för det, att hon varit på ett bröllop som var jättekul och att hon dessutom får lära sig mer om hur det är att leva enl. den katolska skolan. Här hemma regnar det kopiöst mycket. Jag tar buss och t-bana till jobbet. Vanlig dag på jobbet idag. Kommer hem och lagar mat och äter med David och Calle. Tjatar lite på David om plugg. Pluggar sedan med honom. Biologisk mångfald. Har tur som läst det med Lina för inte så länge sedan. David lär sig snabbt, han behöver bara få en liten spark där bak så han kommer igång med pluggandet. Dags att spela tennis kl 20:30. Väldigt roligt, även om Wille (tränaren) kanske tycker att vi är lite halvsopiga idag. 279 dagar kvar.

278. Tisdag 15/9. Vaknar med ont i magen och känner mig trött och hängig. Åker iväg hemifrån tidigt då jag ska till Stefan, min frisör, 8:30 och färga håret. Har sovit jättedåligt i natt så jag kommer fram som ett vrak. Känns skönt att bli lite ompysslad på morgonen. Åker sedan till jobbet och jobbar på som vanligt. Idag kom Annie till jobbet och jag får massage. Välbehövligt då jag har så ont bakom skulderbladen. Hon känner att jag är spänd och trycker på flera ställen både på ryggen och armarna som gör rejält ont men som samtidigt är skönt. Åker hem på kvällen och fixar middag. Kör David till träningen, åker hem och vilar lite för att sedan åka tillbaka och hämta David och samtidigt passa på att handlar lite smått. Glömmer av mig på väg till Farsta och får vända om, hittar en ICA som är öppen till 22 och hinner precis in och handla innan de stänger. Det tar ett tag för David att bli klar efter träningen så vi är inte hemma förrän närmare 23, jag slänger mig i sängen med magont och känner att jag bara måste få sova. 278 dagar kvar.

277. Onsdag 16/9. Vaknar något mer utsövd än i går. Cyklar till jobbet, jobbar på som vanligt och har mer energi, känner mig piggare. Går på Friskis & Svettis lunchpass – dance fusion. Riktigt kul och skönt att röra sig igen. Stressar hem på cykeln vid 17:15 för att när jag kommer hem bara slänga mig i bilen tillsammans med David. Jag kör honom till Sandsborg där han möter upp sin kompis Linus för att åka t-bana till träningen. Själv parkerar jag bilen och går hem till Thomas (Linus pappa) då vi har ett styrelsemöte hos honom där vi ska pricka av alla medlemmar som betalat medlemsavgift och träningsavgift. Det blir pizza och avstämning. Vissa är lite snabbare än andra och jag och Thomas försöker dra igång en tävling för att skynda på detta tråkiga uppdrag. Vi är inte klara förrän vid 22:30 så då åker jag hem till David och vi pluggar lite till inför Davids prov. Calle är på konsert och ser sina favoriter U2. Kommer hem senare på kvällen och verkar ha haft en riktigt härlig konsert-upplevelse tillsammans med sin gamla kompis Tobbe. 277 dagar kvar.

276. Torsdag 17/9. Går upp tidigt och cyklar iväg till Hellas tennisklubb som ligger bakom Eriksdalsbadet. Vi är fyra stycken från jobbet som träffas kl. 08:00 för tennisspel. Jag, Martin, Petter och Patrik. Petter har dock glömt sina tennisskor hemma och får spela barfota. Han och jag hamnar på samma lag och förlorar mot Martin och Patrik, men det är en kul match. Regnet smattrar på rätt bra på tältduken och vi cyklar till jobbet i regn efter tennisen för att duscha där. Kl 17 är det dags för kräftskiva med Block Stockholm. Vi blir uppdelade i olika lag och får sedan ett staffli, färger, en snapsvisa och pysselsaker för att kunna måla en tavla och göra kräfthattar som anknyter till snapsvisan. I mitt lag fick vi "Min hatt den har tre kanter..." Hur det nu gick till så blev resultatet en rosa, tysk kanin som gillar att spela tennis, har en vinnarskalle och tycker om att göra ler-fåglar på fritiden. Snapsvisan översattes till tyska och blev så passande "Mein hut...". Vi kom tvåa i tävlingen och var nöjda med placeringen. Sedan blev det kräftor. Avslutade med lite rundpingis som sig bör och cyklade hem vid 01-tiden. Har idag så klart tänkt på Lina men inte så extremt mycket som andra dagar. Som sagt det blir bättre med saknaden. 276 dagar kvar.

275. Fredag 18/9. Idag jobbade jag hemifrån. Vi ska åka till Dalarna i eftermiddag för att fira min svärfar som fyller 70 idag. Passade på att packa och fixa lite inför vår resa till Dalarna. David kom hem vid 14:15 och då packade han lite snabbt ihop sina saker. Vi bestämde att han skulle få ta med sig sitt PS4 till Farmor och Farfar då Lina inte är med och han kommer att sakna att ha en jämnårig med sig. Vi åkte från Enskede 14:45 för att hämta upp Calle i stan kl 15:00. På väg upp till Djusa så gjorde vi vårt obligatoriska stopp vid Enköpings godisgalleria och köpte med oss godis. Köpte även en påse till Lina så klart som vi ska skicka till henne så småningom. Vi kom fram till Hans och Wivi (mina svärföräldrar) vid 18-tiden. Då upptäckte David att han glömt kontrollerna till PS4 hemma. Stackarn, han var inte glad. Vi satte oss i soffan med en drink och lite nötter och småpratade innan Calles syster (min svägerska) Mia och hennes man Tobias och deras söta son Algot kom. Vi åt sedan middag tillsammans och hade jättemysigt. Vid 21-tiden svensk tid ringde Lina upp på FaceTime för att gratta farfar. Hon bubblade på i ca 45 min. Det strålar om henne, hon har det så bra! Underbart kul att höra från henne och höra hennes resonemang om olika saker. Efteråt pratade vi om hur mogen Lina låter, hur bra hon resonerar om olika saker, om hur modig hon är, hur bra hon anpassar sig till sitt nya liv. Jag är sååååå stolt över henne! 275 dagar kvar.

274. Lördag 19/9. 07:15 kommer Mia in med Algot till mig. Underbart! Han är världens mysigaste lilla kille (fyller 2 år i november). Jag hade sagt till Mia att jag gärna går upp med honom på morgonen så att hon och Tobias skulle få sova ut. Jag och Algot gick ner och jag bytte blöja på honom och klädde på honom. Han är så lätt att ta hand om. Go och glad och kramig. Mina svärföräldrar har två hundar, Zita och Caisa. Caisa är valp och bara 6 månader. Hon busade och skuttade runt en del och jag förstod att hon behövde gå ut och kissa men blev osäker på om det bara var att släppa ut henne så jag och Algot gick in och väckte Wivi. Både hon och Hans kom ut och fixade med hundarna och åt frukost tillsammans med mig och Algot. Sedan tog jag med mig Algot på en promenad upp till Nils för att titta på hästarna. Efter det gick vi till Moa (Calles kusin) för att titta på får. Algot var så sprudlande och glad hela tiden. Vi var ute och gick i två timmar och sedan när vi kom tillbaka till Hans och Wivi hade alla vaknat. Det var fantastiskt vackert väder och vi kunde sitta ute i solen på baksidan av huset och njuta. Vid lunch kom Calles bror Johan ut med sin dotter Nicole som är 2 år och hans frus son Lukas (23 år) och Lukas flickvän Veronika. Vi åt lunch tillsammans och sedan gick vi ut en sväng till och tittade på Moas tupp, höns och kycklingar. Vi gick hem och bytte om för att kl 17 infinna oss på Dala Husbys Hotell för att äta en fantastisk avsmakningsmeny. Det var länge sedan jag åt så gott! Till detta var det ett vinpaket med väl avvägda viner. Det var sagolikt. David tyckte att middagen var lite lång (5 timmar) för att inte tala om Algot och Nicole men alla skötte sig så bra. Under middagen kollade jag och David på Linas snap Chats, hon var på en enorm arena (110 000 personer) och såg Amerikansk football. Michigan så klart. Efter 8 rätter åkte vi hem till Hans och Wivi igen och där väntade tårta och efter det vickning. Ni kan tänka er att vi var rätt mätta sedan ;) En trevlig kväll med fint tal från Per (och Nils), Hans bröder och fin sång av Calle, Johan och Mia. 2:30 kom vi i säng. 274 dagar kvar.

273. Söndag 20/9. Idag åkte vi hem från Dalarna efter lunch. På väg hem hade David kontakt med sina innebandykompisar, de skulle spela fotboll vid Gubbängen. VI körde dit David direkt på vägen hem. Sedan skulle jag och Calle åka och tanka bilen. Det hade varit match i Tele 2 arena så vi blev fast i bilkö på Enskedevägen och att åka från Sockenplan till Globen tog nästan 45 min. När vi väl kom fram till rondellen vid OKQ8 så fick man inte åka in där, det var blockerat. Pust! Bara att åka runt i rondellen och åka tillbaka för att ta en bakväg. När vi kom hem hann vi precis packa ur bilen innan David ringde och ville bli hämtad. Vi åt sedan middag och nu tog jag mig tid för uppdatering av bloggen. Tänker hela hela hela tiden på Lina. Men på ett bra sätt. Är så glad att hon har det bra. Har sett att hon har fått fler följare på instagram och följer fler. De är alla amerikaner och jag blir nyfiken på hennes nya kompisar. Känner tydligt av att hon har ett eget liv nu som jag inte har så mycket insyn i. Detta är ju helt naturligt och jag tänker att man någon gång måste klippa navelsträngen och att detta är en bra bit på väg. Älskar henne så mycket. Älskar David så mycket. Är så glad över mina fina barn. 273 dagar kvar.

Likes

Comments

Oj, tiden rusar iväg. Det blir lättare och lättare, saknaden är inte lika stark längre. Mycket beror nog på att min oro för att Lina lagt sig. Hon har det bra i sin amerikanska familj. När vi pratar med henne på FaceTime så bubblar det i henne, ögonen glittrar och hon är glad. Det gör mig så lycklig. Jag har dock fortfarande svårt för att vänja mig vid att bara duka till tre personer. Jag handlar fortfarande mat till 4 personer. Tänker ofta när jag kommer hem att jag ska berätta något för Lina, tills jag kommer på att hon inte är hemma. Kollar fortfarande varje morgon om hon skrivit på bloggen, lagt upp något på MyStory (snapchat) eller på instagram.

Så vad har hänt här hemma?

291. Onsdag 2/9. Regnigt och kallt. Jag är vansinnigt trött. En stressig dag på jobbet. Lina snapchattar, hon ska till en strand och har 30 grader varmt. Blir lite avundsjuk. Hon har det bra, jag blir glad. På kvällen är det föreningsmöte med Farsta IBK. Det blir lite långdraget och segt. Blir sent och jag har inte ätit någon middag. När jag kommer hem är David så gullig och fixar mackor till mig. Sötisen. Vi ser lite på TV ihop. Skönt att mysa i soffan med David. 291 dagar kvar.

290. Torsdag 3/9. Börjar morgonen med tennis kl. 8:00 vid Eriksdalsbadet med 3 av mina jobbarkompisar. Det blir en rolig dubbelmatch. Jag och Ullis mot Martin och Petter. Ullis och jag förlorar men bara med ett game. Stressig dag på jobbet när jag och Anette ska producera en hel hög annonser och deadline liksom kommer springande mot oss med stormsteg. David ska få träna med Herrjuniorerna ikväll. David känner sig hedrad, jag blir stolt. Det är två från hans lag som ska få vara med. David är född 2001 och övriga i HJ är födda mellan 97-99. Lina har lagt upp en bild på instagram. Kul. 290 dagar kvar.

289. Fredag 4/9. Cyklar till jobbet och har en helt ok dag. Trött som vanligt denna vecka, vet inte varför, försöker gå och lägga mig i hyfsat bra tid. Antagligen är det lite mycket nu, stressigt på jobbet, mycket med Farsta IBK då jag är med i styrelsen, Linas telefon funkar inte i USA, ska på cup på i helgen och har ont i axlar och mage. Känner mig inte på topp helt enkelt. Wilmer ska sova hos oss. Calle hämtar David och Wilmer från träningen och köper med sig Thaimat hem. David och Wilmer spelar FIFA. Jag och Calle kollar på en film. Skönt med en fredagkväll i soffan med en film och ett glas rött. I morgon bär det av till Sundbyberg på Duvbo Cup. Kollar LInas blogg - tjohoooo hon har uppdaterat. Så roligt att läsa om allt hon har gjort. Jag förstår att hon inte hinner skriva så mycket. De gör saker hela tiden. Det har varit volleyboll-matcher, hon har varit vid Michigan lake hos en tjej i laget och kört SUP (stand-up-paddeling), badat, åkt jetski och klättrat upp för ett sandberg. Hon har också varit på sin första football-match med Hawaii-tema. Så roligt att läsa om allt och se bilder. Calle och jag läser bloggen om och om igen. Suger i oss all information vi kan få. Så lycklig att hon har det bra. 289 dagar kvar.

288. Lördag 5/9. Lina ringer på morgonen. Kl är 07 här hemma och hon berättar att hennes telefon inte funkar... Helt galet, hon har försökt allt men sim-kort och telefon vill inte funka ihop. Hon har varit på AppleStore och fått en ny utbytesenhet men det blev helt plötsligt bara helt blå och stängde av sig. Hon är ledsen, gråter av ilska och besvikelse över att inte ha en fungerande telefon. Hon har fått låna sin värdsyster Lindsey's telefon nu för att kunna ringa oss. Jag blir ledsen. Vill hjälpa henne på något vis. Försöker tänka ut något men inser att jag inte kan göra något härifrån. Jag känner att hon blir mer och mer ledsen och besviken ju mer vi pratar. Jag handlar instinktivt och frågar om dagen vid Michigan lake. Hon börjar berätta om den fantastiska dagen och humöret börjar så smått vända. Jag känner mig bättre när jag ser att hon blir gladare och vi fortsätter prata om allt möjligt ganska länge. Till slut ber systern att hon ska få sova, det är sent för dem i USA. Vi försöker peppa Lina och hon säger själv att hon ska säga ifrån mot både Apple och mobiloperatören. Vi säger godnatt/godmorgon. Lina och familjen ska åka och campa över helgen plus måndagen då det är Labour day.

Calle och jag fixar frukost, väcker killarna och åker så småningom till Sundbyberg för cup. Farsta spelar bra och vinner första matchen, förlorar andra (då de möter ett rent 00-lag), vinner tredje matchen. Vi passar på att gå till en frisör i Hallonbergens centrum då David vill klippa sig innan skolfotograferingen på måndag. Vi inser nämligen att vi inte kommer att hinna till Davids vanliga frisör innan de stänger. David visar en bild på sig själv så som han såg ut efter senaste gången han klippte sig. Vill ha det likadant. Jag poängterar att han vill ha långt hår uppe på huvudet så han kan kamma det åt sidan. Hon börjar klippa, jag ser att hon klipper kort uppe, ser Davids besvikelse i speglen, går fram och säger till. Hon säger att hon måste klippa så, att man kan kamma ner med vax sen. Jag säger klipp inte kortare än så här det var inte så här vi sa men gör det bästa av situationen. När hon klippt klart är det jättekort och står rakt upp. Jag säger att det inte blev som bilden eller som vi sagt. Hon säger att jag aldrig sa att det skulle vara långt. Jag blir irriterad och säger att David har så tjockt hår att det inte kan ligga åt sidan nu när det är så kort. Då säger hon att vi har fel vax hemma... Jag orkar inte med henne så jag ber att få betala. Hon säger 180 kr men slår in 200 kr. Då säger jag att jag betalar gärna men inte mer än vad det kostar, speciellt eftersom vi inte är nöjda. Då börjar hon tjafsa med mig. Säger att jag inte kan prata så frisörer förstår. Jag säger lugnt att vi visade ju en bild, en bild på David så som han såg ut direkt efter att klippt sig senast. Hon börjar förklara vad jag skulle ha sagt. Jag vill bara betala och gå, så jag säger låt mig bara få betala, hon säger att jag måste lyssna på henne, för hon ska lära mig hur man pratar med frisörer så de förstår. Då brister det hos mig. Jag skriker att jag bara vill betala. Hon lyssnade inte på oss, tittade inte på bilden men nu vill jag bara betala och gå. Då slänger hon mitt kort på mig och säger att vi inte ska betala något. Så vi går. Åker hem och köper med oss mat till killarna som behöver lite extra energi innan nästa match. Sedan åker vi tillbaka till Sumpan, Calle stannar hemma då det är fotboll på TV. Sverige - Ryssland tror jag det var. Jag åker tillbaka till cupen med David, Vilmer och William H. De vinner den matchen vilket betyder att de gått till semifinal. Vi åker hem och köper med oss pizza. I morgon blir det ny match. 288 dagar kvar.

287. Söndag 6/9. Vi går upp i bra tid och äter frukost. Det regnar och är lite ruggigt ute. Matchen de ska spela är mot samma 00-lag vi förlorade mot igår. Typiskt att grupperna slumpade sig så att vi får möta dem igen. Farsta spelar bra men förlorar med ett uddamål. David är arg och besviken. De gjorde en jättebra match så vi är stolta. David blir snabbt glad igen. Väl hemma är han som vanligt igen. Måste ju få bli arg och besviken. Skönt bara att han inte låter det gå för långt. Åker hem och fikar och tar det lugnt på eftermiddagen. Calle och jag diktar lite på en sång till Hans som fyller 70 den 18/9. 287 dagar kvar.

286. Måndag 7/9. Jobbar på som vanligt. Cyklar hem och lagar mat så David hinner äta lite innan jag skjutsar honom till Västberga. De ska ha en föreläsning om laganda mm på Hasses (ena tränarens) jobb. Så det blir lite innebandyrelaterat idag också. Jag åker hem och jobbar lite. Calle åker och hämtar David vid 20:30. David och jag ser lite på TV. 286 dagar kvar.

285. Tisdag 8/9. Cyklar till jobbet, nästan så man behöver vantar. Det är kallt på morgnarna nu. 9 grader. Vi har Blockmöte på jobbet. Går igenom lite om vilka som har flyttat ut och vilka som har flyttat in. Lite andra praktiska saker som vad som gäller för nästa veckas kräftskiva, nya koder till dörrar mm. Jag och Anette fortsätter med lite annonsproduktion. Tänker extra på Lina, idag är hennes första dag på high school. Cyklar hem och lagar middag. Mina kommer och hämtar David till innebandyträningen. Hon skjutsar även hem David efter. David är som vanligt hungrig när han kommer hem och äter en andra middag. 285 dagar kvar.

284. Onsdag 9/9. Jag och Anette fortsätter att producera annonser, har varit en hel del den senaste tiden. Stressar hem efter jobbet, David har redan ätit middag. Slänger oss i bilen. Jag ska på föräldramöte för Farsta-laget kl 18 och David får följa med lite tidigare, hans träning börjar 18:30. Bra föräldramöte. Jag blir givetvis utsedd till att skriva protokoll. Efter föräldramötet stannar några kvar och jag frågar om intresse finns för att vi ska ordna med fik. Har fått lite dålig respons på det. Vi beslutar att bara köra på stora evenemang. Stannar och pratar med några föräldrar och förundras över hur olika syn vi föräldrar har på en del saker. Inväntar att Davids träning ska sluta och tar sedan med mig William S också i bilen. På vägen hem ringer Lina. Blir så glad, hon ringer via facetime och vill prata med David. David har snapchattat med en tjej och ska kanske träffa henne snart. Hon är 99:a. Lina varnar honom för att åka hem till henne då han inte känner henne. Träffa henne i stan på offentlig plats, lyder Linas råd. Jag blir stolt över henne. Hon bryr sig. Låter nästan som en mamma. Jag ler inombords. Vi fortsätter prata när vi kommit hem och jag och Calle får höra vår bubblande lyckliga dotter berätta om livet i USA. Hon har det bra. Har börjat skolan och det är mycket nytt, men hon verkar ta det med ro. Ikväll ska hon träffa 4 andra utbytesstudenter på middag, en japan, en från Taiwan, en från Tyskland och så ytterligare en som hon inte var säker på var han kom ifrån Tyskland eller Norge. När vi har pratat klart sitter Calle och jag kvar i soffan och ältar, på ett positivt sätt, hur bra Lina verkar ha det. Jag skriver protokollet från föräldramötet och blir inte klar förrän kl 01. 284 dagar kvar.

Oj glömde lägga in bilder vart eftersom...

Innebandycup. Tennis. Så här ville David ha sitt hår klippt.

283. Torsdag 10/9. Jobbar på. Blir uppringd av en potentiell ny kund som har sett inbjudningar jag gjort. Det är kul. De är nystartade och verkar nya som reklamköpare. Det kan bli kul ändå men de verkar osäkra. Jag skickar offert och får uppdraget på eftermiddagen. Det är alltid kul med nya kunder. Har ytterligare en stressig dag då jag rusar från jobbet och inte hinner med middag då jag ska på ett möte i Farst igen. Denna gång materialmöte. Jag, ordförande, ytterligare en till från styrelsen och en f.d styrelsemedlem sitter i totalt 3 jättelånga timmar och går igenom materialfrågan. Det är inte så bra struktur i den här styrelsen kan jag tycka som kommer utifrån. Men det ska vi nog kunna styra upp jag och Thomas tänker jag. Blir än en gång frustrerad dock över att det inte finns några klara besked om någonting. Kommer hem sent även denna kväll. Mycket trött. 283 dagar kvar.

282. Fredag 11/9. Jobbar hemifrån idag. Det kommer in lite småjobb som kräver snabba åtgärder. Fixar det under förmiddagen och fortsätter att under eftermiddagen plocka ihop kläder som vi ska skänka till flyktingar. Nu är det jobbigt läge i framförallt Syrien. Jag kör David och William S till träningen vid 16:30-tiden. Åker sedan hem och fortsätter att packa kläder, och rensa. Calle åker och hämtar efter träningen. Jag har lagat middag och dukat under tiden. David går upp och spelar FIFA efter middagen och jag och Calle ser en film. Trevlig Folk, den är riktigt bra. Tänker på Lina som vanligt. 282 dagar kvar.

281. Lördag 12/9. Vaknar vid 8 och jag och Calle går upp, äter frukost och åker sedan ut till Dalarö för att stänga ner inför vintern. Vi packar ihop det sista. Rensar kyl, frys och skafferi. Packar ner TV:n och andra saker vi lämnat kvar. Sedan stänger vi av vattnet, vilket är den definitiva sommarstängningen. Jag längtar till juni så mycket. Av flera anledningar, nr.1 att Lina kommer hem så klart och nr. 2 att få åka ut till Dalarö igen och öppna upp inför nästa sommar. Vi åker sedan hem och äter lunch. Calle och David åker sedan till Grand Shoes för att försöka hitta nya innebandyskor till David. Inte så lätt när han har 48,5 i skostorlek. De kommer hem utan skor. Jag och Calle åker därefter till Gubbängen för att lämna kläder till flyktingarna. Det är stor uppslutning. Efter det är det direkt till Farsta för träningsmatch mot Västerhaninge. Farts spelar underbart bra och vinner med 6-2. David gör ett backhand-mål. Han spelar bredd nu. Förut var han back men de har ändrat lite i positionerna. David är mycket nöjd med sin nya position. Han har gjort många mål denna säsong. Åker hem och köper med oss Thai på vägen. Sedan blir det film i soffan. Ser på snapchat att Lina gjort sig i ordning för bröllop. Hon är så söt. 281 dagar kvar.

Insamling till flyktingarna.

​280. Söndag 13/9. Sover ut. Skönt. Äter frukost ute, solen lyser men det är inte jättevarmt. Jag börjar läsa boken "Charmen med tarmen" som min morbror Christer har rekommenderat. Den är riktigt underhållande. Jag och David åker sedan till Assist för att kolla om de har skor till David. Det har de så klart inte. Slut i lager och dessutom tar de inte in så många skor i stora storlekar. Nåväl vi får väl försöka beställa på nätet från England eller något. Åker hem, äter lunch och pysslar lite. Upptäcker att Lina lagt ut lite roliga filmer från bröllopet när hon och hennes värdsystrar dansar. Tittar på klippet många gånger. Calle pratar via oovoo (som vi lärt oss av David) liknande Skype, med sina syskon Johan och Mia om sången till Hans. Jag åker och handlar. Städar och pysslar lite till. Vi äter sedan middag och jag och David pluggar efter det. Det är biologi och ekosystem, ganska intressant och vi har en bra plugg-genomgång tillsammans. Känns bra. Sedan har jag uppdaterat den här bloggen vilket tog sin lilla tid. Kanske ska skriva lite varje dag istället så blir det enklare. Nu känns det som att tiden helt plötsligt flyger iväg. Förut räknade jag nästan timmarna Lina var borta, nu känns det mycket lättare, dagarna rinner iväg. Saknar henne förstås men samtidigt unnar jag henne det här så mycket. 280 dagar kvar.

Likes

Comments

1 september och hösten kommer. Regn och 14 grader. Brrrr. Värmen kommer snabbt inifrån då jag upptäcker att Lina har uppdaterat sin blogg. Jag blir varm och glad av att läsa den. Hon verkar ha det så himla bra! Blir så lycklig. Idag är det exakt 2 veckor sedan hon åkte. Jag saknar henne jättemycket fortfarande men är på samma gång så glad för hennes skull. Att läsa hennes blogg, se en bild på instagram eller att hon lagt upp något på SnapChat gör mig glad ända in i själen :)

Jag bestämmer mig för att regnet inte ska hindra mig från att cykla till jobbet idag. Drar på mig regnkläder och ger mig av. Känner mig stark. Jobbar på med lite allt möjligt som rullar in. Kl 12:30 äter jag lunch med min gamla gymnasiekompis Grigge. Han ska flytta till Grekland och starta restaurang. Modigt. Om ungefär 2 veckor åker han ner. Har skrivit ett 15-årskontrakt på en lokal i Preveza.

På eftermiddagen ringer Lina via FaceTime! Så roligt! Vi pratar i nästan en timme och hon visar mig runt i huset, berättar om alla roliga saker hon varit med om. Hon har bl a varit i den lokala TV-studion då den äldsta värdsysterns pojkvän jobbar där som nyhetsuppläsare. På eftermiddagen ska hon spela volleyboll, eller hennes lag ska spela match, vet inte om hon får spela. Hon låter så glad. Hon har det bra. Det värmer i mitt hjärta! Jag svävar som på små moln efter samtalet. Frågade om hon hade haft någon hemlängtan men hon bara fnös och sa: "äh, näe, varför skulle jag?" Skönt svar :)

Jag cyklar hem och kommer lagom hem för att hinna skjutsa David till träningen. Medan han tränar åker jag hem igen och förbereder mig inför morgondagens föreningsmöte med Farsta IBK. Det har blivit en del jobb med föreningen och styrelsen. Kommer lite olägligt men så är det. Mina hämtar från träningen. Senare på kvällen fixar jag och Calle lite med födelsedagspresentsplanering för David.

Jag känner mig så trött, går och lägger mig lite för sent. Som vanligt.

292 dagar kvar.

Likes

Comments

​Måndag morgon. Vaknar och är trött. Gus har hållit mig vaken sedan 4:50. Han är extremt kär i mig nu och ska bara väcka mig hela tiden. Han vi kela, spinner och stryker sig mot mig. Om jag inte orkar klappa honom så börjar han leka med telefonladdren, eller bita i något han vet att jag inte gillar. Pust. Kollar min vana trogen om Linas blogg är uppdaterad. Inte. Nåväl, går upp och duschar, fixar i ordning mig och cyklar till jobbet. Älskar att cykla till jobbet, man känner sig så fri.

Stressigt, mycket brandsläckningar. Varför är det så svårt för våra kunder med framförhållning? Behöver mellan jobben förbereda mig lite inför kvällens styrelsemöte med Farsta IBK. Känner stressen växa.

Cyklar hem som en galning, hälsar snabbt på David, byter snabbt till tenniskläder. Slänger mig in i bilen i tenniskjol och med styrelsepappren i högsta hugg. Stannar lite snabbt i Farstahallens kafé på väg till mötesrummet för att köpa en banan då jag inser att middagen inte kommer att bli förrän efter 22 ikväll. De har ingen frukt så det får bli en fruktsmoothie. Mötet är lite segt som vanligt och drar ut på tiden. Kl 20:10 har jag sagt att jag behöver sticka. Försöker skynda på mötet lite. 20:30 kommer jag iväg. Springer till bilen och kör direkt till Enskede Rackethall. 

Vår lektion börjar 20:30 så jag blir en kvart sen men hoppar in och kör sista 45 minuterna. Så kul att träffa Madeleine, Elin och Linda igen! Vi spelar bättre och bättre ju längre lektionen lider. Brukar inte få mycket beröm av Wille men får höra vid ett par tillfällen ikväll att jag har bra klipp i slaget. Känns roligt.

Träffar på Linas kompis Hannes i Rackethallen, han har spelat badminton. Blir påmind om Lina. Känner ett styng av längtan. Har annars börjat gå bättre och bättre med att hantera min längtan efter Lina.

Åker hem, duschar, äter några mackor med David. Än en gång blir jag så lycklig att ha David hemma hos mig. Vi ser lite TV ihop och jag jobbar lite till innan det är dags att gå och sova. Skulle behöva mer sömn. Ska jobba på det.

293 dagar kvar.

Likes

Comments

Vaknar av Gus igen. Somnar om och vaknar av väckarklockan vid 8. Går upp, klär mig, gör frukost, väcker killarna och så ger vi oss iväg till Farstahallen för fotografering. Hinner så klart med att kolla SnapChat och se att Lina lagt upp på My story att hon var på midnattsbowling i går kväll. Hon har även lagt upp en liten filmsnutt där Lindsey (hennes yngsta värdsyster som är lika gammal som Lina) smakar på Djungelvrål. Det är kul att se.

Väl framme i Farstahallen får jag låna en ledartröja och så börjar vi i styrelsen att ta en gruppbild. Sedan blir det individuella bilder. Det går som på löpande band. Så nästa, bra, nästa, så nästa. Klart. Sedan fotas P00/P01. Jag får hand om små lappar som varje spelare sedan ska ta hem till föräldrarna. Passar på att prata lite med två män i styrelsen och frågar om det var tänkt att jag skulle göra något denna uppstartsdag. Har inte fått någon info om det och känner mig därför lite vilsen. De har svårt att svara rakt på min fråga. Mumlar och svamlar en del. Till slut frågar jag istället om det är OK att jag åker hem med David, Linus och Fritiof. Jo det är det väl. Bra säger jag, ring mig om jag behövs så kommer jag tillbaka.

Väl hemma gör jag lunch till alla. Killarna äter med god aptit. Efter lunchen börjar jag gå igenom dokument på en dropbox för Farsta Sharks. Hittar protokoll från förra syterlsmötet. Visste inte att det låg där. Sammanställer några frågor som jag tänker ställa i morgon på nästa styrelsemöte. Finns lite som jag tycker borde styras upp. Många frågor - få svar.

Ringer Tre då Linas mobil fortfarande inte funkar. Får svar av en killa att mobilen är upplåst. Jag frågar vad de har för IMEI-nummer registrerat på henne så att de verkligen har låst upp rätt mobil med tanke på att hon fick en utbytesenhet i somras. Han har svårt att hitta det först. Jag ifrågasätter om de inte loggar allt. Jo då det gör de visst svarar han men det var bara lite svårt att hitta. RInger upp Lina för att se om numret jag fick av Tre nu stämmer överens med det på hennes mobil. Det stämmer. Ringer tillbaka till Tre och får prata med en tjej som faktiskt verkar bry sig om att få detta att fungera efter att jag berättat om alla turer fram och tillbaka. Hon ska ringa till deras Service-center för att kolla IMEI-numret. Jag säger att det verkar stämma men hon har tydligen en notering om att det är något strul med det numret. Hmmm killen jag pratade med 15 min tidigare nämnde aldrig något om det. Tjejen ringer tillbaka och berättar att service-centret är stängt och har bara öppet vardagar mellan 10-18. Det visste ju jag men trodde att de kanske hade någon annan connection. Nåväl, blir förhoppningsvis uppringd i morgon när hon fått tag i någon på service-centret. Fick tipset att Lina ska försöka med sitt svenska sim-kort igen

Kontaktar Lina igen, hon är lite stressad, håller på att göra sig i ordning för kyrkan, samtidigt som hon FaceTimar med Sara (en av hennes bästa kompisar i Sverige). Hon säger att det redan varit problem med den svenska sim-kortet också och att hon inte har någon tillgång till telefonnätet även med det kortet...

Vi gör i ordning middag lite tidigare än vanligt men grabbarna måste äta innan det är dags för match i Tungelsta. Vi åker 17:30 hemifrån, jag, Calle, David, Linus och Fritiof. Kommer fram i bra tid tror jag... men vi har ju åkt till fel hall. Det är mitt fel. Jag tog fel på hall så vi står vid Torvallahallen och inte Tungelstahallen... Ajaj, vi slänger oss i bilen och ja, jag kör lite fortare än man får. Kommer fram 15 minuter sent till samlingen. Det är en träningsmatch med 99:orna. De har börjat värma upp när vi kommer. Matchen är spännande som bara den. Spelet går snabbt nu. Stora killar. Matchen slutar 6-5 till Tungelsta. Våra killar har gjort ett jättebra jobb. Det är 99:ornas lag förstärkta med David, Linus, Fritiof, Micke, Anton, Wille H och Wilmer från vårt P00/01-lag.

Hemma igen. Dags att blogga lite. Gus sover redan vid min sida.

294 dagar kvar.

Likes

Comments

Gus väcker mig tidigt varje morgon. Likaså denna morgon. Han tycker att runt 4-tiden är det dags att gosa lite. Han börjar med att buffa lite och spinner högt i mitt öra, funkar inte det så kommer klorna fram och han tar försiktigt och knackar med en klo i ansiktet. Det brukar funka. Jag somnar så småningom om igen. (På tal om Gus så kom han precis in till mig nu. Han gosar, knuffar och buffar och går gärna på tangentbordet...)

Calle och jag går upp vid 9 och gör i ordning frukost. VI sitter ute, det är sol men lite kallt och blåsigt. VI bestämmer oss för att inte åka ut till Dalarö för att stänga. Det blir för stressigt då vi ska på fest ikväll och vi ska bjuda på fördrink här hemma vid 17.

Kollar som vanligt bloggar och instagram. Lite törstande efter nya uppdateringar som vanligt. Inget nytt.

Jag bestämmer mig för att jag är värd att bara sitta ute och lyssna på ett sommarprogram. Det är underbart, jag hämtar att stort glas vatten och slår mig ner på altanen. Solen värmer. Jag lyssnar på Sanna Lundell. Hon är intressant att lyssna till tycker jag. Efter det så är det dags för lunch. VI äter lunchen ute på altanen och jag är glad att David sitter kvar en stund och pratar.

Efter lunch bestämmer jag mig för att lyxa rejält, jag lyssnar helt enkelt på ett program till. Denna gång blir det Robin Pålsson. Det är också bra. När jag är färdiglyssnad går jag in. Dags att ta en dusch och börja göra sig i ordning för kvällen. Davids kompisar Linus och Fritiof ska komma hit och sova över ikväll när jag och Calle ska på 50-årsfesten.

Precis när jag ska in i duschen ringer Lina på facetime. Jag blir glad. Hon låter lite dämpad. De skulle på utflykt men det regnar och resten av familjen sover fortfarande. Hon hade svårt att somna om . Hon berättar lite om vardagliga saker, några saker bekymrar henne lite. Men vi pratar vidare och efter en stund lättar hennes humör. Jag tror att hon kände sig lite besviken på att telefonen fortfarande inte funkar, betalkorten strular och så regnade det så utflykten blev inställd. Hon blir i alla fall gladare ju längre vi pratar och berättar om olika saker hon gjort. Varit på stranden. Badat jacuzzi (de har en jacuzzi-pool på tomten). Cyklat 1 mil till Grand Rapids och 1 mil tillbaka med mellansystern. Hon berättar också med glädje att hon nu fått vara med och spela på volleybollen. Först fick hon bara vara med och träna men så snart de skulle spela match även på träningen så fick hon sitta vid sidan av och räkna poäng. Men nu hade hon fått vara med på en till övning och visat att hon kan. Hon är en kämpe och hon är envis. Coachen lär snart lära sig det. Till slut är jag tvungen att avsluta vårt samtal så att jag ska hinna duscha och klä mig innan Johan, Madeleine och Cilla kommer. Vill helst inte lägga på men måste.

Vid 16:30 kommer Fritiof och Linus. Strax efter 17 kommer Johan Madeleine, och Cilla. Killarna är på övervåningen och spelar FIFA. Vi vuxna sitter på altanen och tar ett glas vin. Jättekul att ses. Det var länge sedan vi träffade Cilla. Solen är lågt på himlen nu och det blir fort riktigt kallt. Jag lämnar pengar till David så han och killarna kan gå till Thai-kiosken och handla middag. Klär sedan på oss jacka och traskar över till Pontus och Ulrika. Festen är i gång. Vi kommer dit och träffar på Anna-Klara och Andreas, det är kul. Var så länge sedan vi sågs.

Vi äter jättegod buffé, kallskuret italienskt, goda ostar och dricker vin. Det är ca 100 personer på festen som är utomhus. Vi hamnar vid ett ståbord med Johan, Madeleine och Cilla. Det är trevligt och vi pratar om allt möjligt. Jag har mobilen i fickan för att höra om det ringer om det skulle vara något som David undrar eller så. Känner att jag får ett meddelande. Smyger upp mobilen och ser att jag fått en notis om att Lina uppdaterat bloggen. Blir nyfiken men tänker att jag ska inte läsa nu. Det är inte så artigt. Vid 21-tiden ringer min pappa. Jag svarar och går iväg och pratar lite med honom. Han ville bara säga att han tyckte det var kul att läsa Linas blogg och att hon verkar ha det bra. Efter några timmars minglande och ätandes går jag och Calle in i huset. Det är för kallt ute. Vid 1 går vi hem. Jag är jättetrött. Måste hem och sova och se till att David, Linus och Fritiof också kommer i säng. I morgon är det nämligen fotografering för Farsta Sharks. Kl 10 ska jag plåtas (eftersom jag numer är med i styrelsen). 10:15 är det dags för P00/P01. 9:20 ska vi åka hemifrån.

Går och lägger mig och nu äntligen kan jag läsa Linas blogg. Njuter och läser den 2 gånger till.

295 dagar kvar.

Likes

Comments