View tracker




Sl, med en klump i magen, en allmänt obekväm nervös känsla och en udda typ excited feeling i kroppen ska man på "jul"middag helt plötsligt. Fast inte plötsligt har vetat det ett tag... litet tag. Hade nästan tänkt ställa in när de där hemska känslorna av nervositet och allmänt illamående kröp upp som maskar genom strupen. Nästan.

Sedan peptalkade mig min mor mig och påminde mig om att jag inte skulle blivit inbjuden om de inte ville ha mig där. Mamma är bra att ha när man nästan får någon sorts ångest. Men jag är glad att jag åkte för ju närmare jag kommer desto mer excited blir jag. Dessutom har jag massa energidricka som väntar på mig och om det var en anledning så är faktorn att någon bjudit mig till en tjejmiddag och liksom anser mig typ värdig till det otroligt värmande.

😊♥️ This is gonna be a good night, I can feel it. 👍🌙

Also dagens låt är On My Way från Björnbröder-filmen. Love that movie. 🐻


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kan se dina känslor.

Tjugoförsta december, år tvåtusen, klockan prick arton på kvällen fick jag reda på att jag var psykstörd. Inte genom någon helvetesmentalläkare eller något sådant, utan av min bästa kompis som rakt upp och ned sa i ansiktet på mig att jag var helt borta i skallen. För att du överhuvudtaget ska fatta varför jag är helt skruvad måste jag i alla fall berätta för dig om mig själv.

Jag är tjugotre, jag bor ensam i en tvårumslägenhet, jag är arbetslös och jag hoppade av gymnasiets plugglinje natur i tredje året. Jag orkade inte med all konstig kemi och natur efter tre år, dessutom ville jag ändå aldrig bli någon förbannad läkare heller. Jag är hyfsat normal, dricker Coca Cola varje dag och snyltar gärna några tusenlappar av farsan när jag kan. Han är en mjukis i vilket fall så det går bra om du frågar mig, han behöver inte pengarna till något i alla fall. Jag sitter mest vid datorn på all min fritid, den datorn är sjukt snygg och det där som gör mig galen är väl att jag kan se hur du känner dig.

Innan du slår ned datorskärmen eller vad du nu än glor på just nu för att läsa det här måste du faktiskt ta och läsa lite till, för jag antar att det finns folk därute som är nyfikna på vad jag menar med att jag kan se vad du säger.

Det började när jag var tretton faktiskt, tio år sedan nu, och jag stod och rökte med mina polare. Vi kollade in utbudet i den nya klassen vi blivit fast med och jag såg en lärare stå och tjuta så pass att det kom rött ur munnen på henne. Jag skrattade, pekade och skulle kommenterade på det:

"Haru´ sett?" Hade jag börjat ovetandes om att jag skulle få en puff av gul rök i fejan när vinden vände ciggens rök emot mig. Jag hade snabbt kommit av mig och mina polare såg så konstigt på mig där jag stod och pekade samtidigt som jag verkade förvirrad över min egen ciggarettrök.

"Vaddå?" Frågade en av dem, kommer inte ihåg namnet längre heller. Jag kommer bara ihåg den mörka orange färgen som pustade i mitt fejs. Som ett jävla moln av misstro, viket är vad färgen står för. Det lärde jag mig dock långt senare.

"Det… det kommer ju orange ur käften på dig." Svarade jag bara, helt paff som jag var. Redan när jag sagt det ångrade jag mig, Den ljusgula färgen som kom ur min egen mun antog bokstäver den här gången. Det stod: Nervös. Som om universum eller vad fan som bestämde sig för att mitt liv var värt att förstöra ville gnugga hur jag kände mig i mitt fejs. Självklart att jag blev nervig, ingen annan såg ju någonting! Det kom fortfarande rött hur käften på lärarinnan, alla runt omkring mig fick stället att se ut som en regnbåge och jag själv hade fått en stor skylt med mina känslor framför ansiktet.

"Du kanske borde lägga av med ciggen om du börjar se saker." Sa en annan och då kom det rött ur hans mun också. Jag gjorde som han sa, stampade ciggen i marken och försökte ignorera det. Men ända sedan dess har jag kunnat se de där färgerna trilla ur käften på vem som än snackar. Hela världen är en stor jävla regnbåge och ju längre tid som gått desto tydligare blev det.

När jag var sexton försökte jag ligga med en tjej som det bubblade stort rött: KÄR KVINNA ur varenda gång jag tog bort min mun från hennes. Kunde inte gå igenom hela samlaget eftersom jag blev bombaderad med ord hela tiden, dessutom fick jag själv stora lila ord där det stod: OBEHAG mixat med det mörkt orangea ordet: NERVÖS i förbannat Caps Lock vad jag än gjorde. När jag var arton och satt på prov i skolan kunde jag se känslorna bubbla ur munnen på mina klasskamrater, alla dessa färger gjorde det dessutom omöjligt att kunna fuska eftersom det enda jag såg var översköljande färger hela tiden.

När jag var tjugo skulle jag jobba med farsan på hans åkeri, jag kunde inte se vägen eftersom han jag körde med aldrig höll käften så vi körde nästan av vägen. Själv försöker jag att inte andas när jag kör, eller kör med vidöppna fönster. Jag vet inte riktigt varför jag är som jag är och ingen tror väl på mig heller.

Det var för tre dagar sedan nu min polare sa att jag var störd och att jag borde söka hjälp, när han sa det mörklila bolmade ut ur hans mun och orden: OROLIG MAN hade täckt för hans ansikte när han sa det. Det är jul idag och jag borde egentligen sitta på julmiddag med familjen, men jag får en sån jävla huvudvärk av att sitta med hela tjocka släkten mitt bland juldekorationer; inte bara på grund av att luften är konstant full med alla färger som finns i mitt färgspektrum. Men jag är så djävulskt less på allt det här, jag orkar inte mer.

Jag är lite orolig, vilket färgerna som flyger runt i rummet berättar för mig. Ärligt talat är jag så trött på det just nu att jag inte vet vad jag ska göra längre. Så jag tycker jag förtjänar det här, min polare sa alltid att repet inte var någon lösning, men inte psykdoktor skulle tro mig så vad spelar det för roll?

Vem som än är den stackars saten som läser det här och alltså har hittat min kropp; hälsa min familj att jag bryr mig fan i vad de tycker eller säger om mig efter de här. Jag älskar dem, antar jag. De är inte deras fel, jag tar inte droger längre och det är inte på grund av droger eller familjen jag gör det här. Jag är bara så less på att ingen, någonsin tror på att jag kanske bara helt enkelt kan se hur folk känner sig när de praktiskt taget spyr färger i mitt fejs.

Förresten, hälsa grannen att om hans stol gick sönder när jag sparkade den till golvet ber jag om ursäkt. Det var bara den som var tillräckligt hög för att jag skulle kunna hänga mig från lampkroken i sovrummet.

--

Så det där var en skoluppgift jag gjorde för ett tag sedan som jag är rätt stolt över, i like it.

Likes

Comments

View tracker

Var hos kuratorn idag... det var intressant. Grät lite över urgamla saker som min döda gammelfarfar och lite annat. Snackade om en kompis som tänkte prata med henne också på en annan skola och det gick tydligen bra. Pratade om farmor också, lite såna saker.


Sedan gör man ett 90-påstående-test och så är man plötsligt deprimerad igen, that's fun stuff. Jävlar vilken attentionwhore jag är för att blogga om det... Pfft. Whatever, jag överlever den etiketten.

Anyway, lite roligare saker eller... inte alls faktiskt så är teatern slut. Lillsyrran, mor och far tyckte om den iallafall. Tyckte mycket om treornas prestation så nu har man lite press på sig till trean. >_>

Fast jag vet inte, med tanke på att det finns dagar jag hellre skulle trycka fingrarna i halsen och spy istället för att sticka till skolan så kanske jag inte borde gå i gymnasiet. But I'd miss all the cool peeps there. :<


Funderar på att börja skriva saker också, och inte bara för skolan utan skriva för min skull också. Typ noveller och stuff, för skojs skull liksom. Jag tror jag behöver det, mår alltid lite bättre efter att jag skrivit ändå. Tänker nog lägga ut dem också här på bloggen så jag inte blir helt död varenda gång jag inte hittar något att skriva om.


Anyway en låt jag lyssnat på idag:

https://www.youtube.com/watch?v=TpG3BxRctQ4

Weightless - All Time Low

"Maybe it's not my weekend but it's gonna be my year."
Har aldrig känts så långt bort som nu. ^^


Anyway, peace! 

Likes

Comments

Hade en asdålig morgon vilket slutade med att jag tog ut det på folket runt omkring mig som den undertryckta bitch jag är. <3

Nej, ärligt talat, jag brukar vara hyfsat bra på att låtsas vara glad och snäll men imorse brast det och jag ville hellre bara åka hem och ligga under mitt skrivbord och gråta ögonen ur mig utan någon anledning alls. Yup. Varför just mitt skrivbord vet jag inte, jag har inte städat där under ett tag.


Fick dock ett bra låttips idag:

Bort härifrån med Alpis feat SödraSidan & Nano.

https://www.youtube.com/watch?v=0-9lnXJpGD4

Räddade hela min dag när jag kunde lyssna på den, passade så sjukt bra in på hur jag mådde och kände.

Vilket egentligen är bullshit för att jag borde inte må dåligt, har inget att må dåligt över egentligen. I mean... I'm pretty chill. :P Har ett bra liv, har förhoppningsvis gått igenom min depression redan... and still I don't get what the fucks up with me and my head. Har aldrig skurit mig eller något sådant skit heller så har inte ens varit "seriöst" nere liksom.

Antar att det bara hör till att vara Alex, aja, ska återgå till mina futtiga repliker.

*peace*

Likes

Comments

Allright, so... jag ska lära mig ett manus. Eller egentligen inte ens ett manus. Det är typ... 4 repliker. Och... jag... MY HEAD JUST DOESN'T WANT TO.

Tydligen lär man sig lära saker snabbare ju mer man övar så jag hoppas för i helvete att det funkar. Får tugga tuggummi samtidigt. Sedan får jag vara en Lady Macbeth som tuggar tuggummi mellan replikerna. Haha. xD Det skulle vara en sight for sore eyes... XD


Mina teaterroller:

* Lady Macbeth - Jag ska gå i sömnen och tro att jag ser blod och kroppar överallt.
* Vakt - Ska ta in en låda, ställa Esmeralda på lådan och sedan ska jag släpa ut en stackars värdhusvärdinna.
* Linns röst - Ska vara en av huvudkaraktärernas systers röst som kräver hämnd
* En random man - Ska vara en random uppklädd man som sjunger Masquerade från Fantomen på Operan.


Anyhow... ska gå tillbaka till mina spearmint tuggummin och manus. Let's do this!

Likes

Comments

So... I have this unhealthy obsession with a lot of stuff.

En av dessa saker är energidrycker och Monster smakar som att dricka godis.

Like honestly... I freakin' love this drink. Energidrycker överlag är underbara men... oh god. Monster.

Fick smaka lite av en kompis nu i torsdags och fredag kväll köpte jag en egen som jag klunkade i mig innan jag ens kom hem. DAMN vad det var gott.


Monster, I love you, bby. <3 Who needs alchohol when I got monster? ;D

Likes

Comments




Jag passivröker, det är asfarligy and yadda, yadda men shit vad relaxing det är för i helvete. Känner mig som en friggin' ny människa varje gång. Man mst int ta ett bloss för att njuta av det, mates.

I'm out!

Likes

Comments

Hellz to it, jag heter Alex och kan inte blogga för fem öre.

Snackar för mycket engelska för mitt eget bästa, och jag behöver någonstans att ventilera ostört... så jag bloggar, the beauty of that logic. 


Anyways, tränar lite på Masquerade från min kära favoritmusikal Fantomen på Operan som jag ska sjunga högt och ljudligt mitt bland folk och live utan att fucka upp för mycket. Are you kidding me? Jag pratar i racerfart och att SJUNGA är helt freakin' omöjligt att göra utan att jag stressar sönder. Gods sake, why? 😭


Har iallafall de två första verserna nästan lärda... men ska pratsjunga också. God damn, I'm dead.


Anyways, jag ser fram emot teatern ändå, that's something.

Likes

Comments