​Har inte vi alla någon gång känt att nja neah, mina föräldrar är ju inte direkt de som tar allt super fint och låter saker vara som de är, nej de ska alltid komma där och fråga de mest opassande frågorna, varför ska de alltid vara så? visst ska föräldrar bry sig om deras barn och så men liksom kom igen, blommor och bin snacket? really? det behövs inte för jag tror vi har koll på sånt. Undvika stelheten så att säga. Sen kan man ju alltid fråga sig ifall föräldrarna har något osynligt kommunikations sätt då de alltid tycker samma innan den ena ens börjat säga något. De avslutar varandras meningar också vilket ibland bara är läskigt. 

Frågan till er är ju ska man lida igenom föräldrarnas frågor eller bara låta bli att vara med om det sceneriet? 

Jag är tom på idéer så det uppskattas om man får hjälp på vägen.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​Ja, nu var det ett tag sedan jag la upp något... Kan vara för jag har fullt upp med att leva ett helvetes tonårsliv. Varför ska känslorna vara så stora? asså shit, man blir ju mörkrädd. Just nu är jag i stadiet där man är så jävla kär och den andra som man då är kär i visar inte alls samma entusiasm... fan va det är kul att vara tonåring, gud va kul (sarkasm) 

Jag vet att om typ 2 veckor (förhoppningsvis) kommer jag skrratta åt mig själv hur jag betedde mig som jag gör nu, men dessa 2 veckor kommer vara tuffa. Jag vet inte ens vad som händer. En kyss hit och dit och sen dryghet man bah vafan hände liksom. Sen ställer man ju sig frågan om det är mig det är fel på eller killen som bara vill leka cool eller nått. Aja hans förlust eller man ska man säga... Jag hoppas att de här idiot känslorna försvinner snart för de är sjukt jobbigt och nu sitter ni som är äldre och bah haha välkommen till de riktiga livet men vet ni vad? jag skiter i vad ni säger, jag lever nu och det gör ont, jävligt ont. 

Tack för mig! 

Likes

Comments

​Varför ska det vara så jobbigt att vara kär? även om det bara gått 1 timme sedan personen exempel svarat på ett sms så känns det som det gått 1 månad och att man snart spricker av känslor, man vill prata med personen hela tiden. Tänk om den andra personen också kunde vara så besatt va enkelt allt skulle vara då, eller hur? men varför ska det alltid vara en själv som får så starka känslor på så kort tid egentligen? Alltid ska det vara så, är det beroende hur man är som människa eller är det att man bara kan få känslor lätt? Detta behöver forskas om för jag vill ha ett svar. Vi alla vet att tonårsromanser inte håller länge men ändå tanken på att få vakna upp bredvid personen man är så hemskt kär i är ju bara drömmar som kan slå det liksom. Att få vara med personen, hitta på roliga saker och bäst av allt, ha filmkväll och mysa. Jag låter lite desperat nu men det är för att jag faktiskt just nu väntar på det där smset där personen säger att hen mår bra och att allt är bra och något gulligt på det. Men jag vet också varför personen är upptagen men jag vill bara ha ett litet hej kanske bara för att ändå känna sig speciell och att personen tänker på en. Usch, egentligen vad händer i ens kropp? lite läskigt är det ju att sånt här kan hända. Kärlek enligt mig är det bästa men också det sämsta som finns.  

Likes

Comments

​Har vi alla inte någon gång bara velat ge en rak höger till någon som verkligen har svårt att hålla tyst? Alltså i mitt sammanhang handlar det om klassrum. Asså visst jag förstår hen skiter fullständigt i hens skolarbete och tycker hen är så rolig med hens urdåliga skämt som hen sen tror att alla ska skratta till. HALLÅ det finns några som faktiskt vill komma någonstans i livet som inte alls uppskattar när hen håller på så, hur kan detta vara så svårt att förstå? 

Det som stör mig mest är nog inte själva personen utan mer läraren faktiskt, det borde ju finnas lärare som vet hur de ska ta hand om en sån elev, men nej då här skrattas det på och ojojoj så roligt det blev. Vid ett sånt här tillfälle ger jag bitchblick, haha så kul att se deras miner när de vet att de gjort något fel.  

Nu ska jag plugga järnet resten av natten så skriver jag kanske ett inlägg om skoltrötthet för det passar bra in nu, kanske ett om tonårsromans också. 

Likes

Comments

Jo, det är nu sant. TeenagerOnFleek har skaffat sig en blogg, kul va. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte utan mer ja men varför inte liksom, en blogg är väl alltid kul, eller? Jag har ingen erfarenhet alls så jag tänker bara skriva ihop något så får vi se vad det kommer. 

Jag är heller ingen som gör upp scheman och sånt för det är helt enkelt inte jag. Däremot kan det dyka upp typ 3 inlägg en dag om jag har mycket och skriva av mig, förstår ni? Inte så svårt så detta ska nog gå bra.

Så lite senare kommer ett inlägg angående "störande moment" i ett klassrum, kul va :) 

Hörs sen - Teenager On Fleek 

Likes

Comments