Måste få skriva av sig lite nu.....
Nu har den jobbiga ungen kommit fram igen.
Ja får väl säga så eftersom jag är för gammal för att få diagnosen ADHD. Ja man kan leva med det men tidsepoker i ens liv kommer alltid att vara så jävla jobbiga.

När tankarna blir fööööör mycket. Visst har massa bra tankar hela tiden men dom dåliga tar alltid över och blir fler å fler. Tillsist så stannar tiden livet kommer ifatt en. Tyvärr så är de så att när tiden kommer ifatt en så är livet inte värt att leva längre.

Är en person som sagt å lovat så mycket nu men håller inte vad som lovats. Blir så ledsen å arg och ADHD blir inte lite ledsen eller lite arg. Har alltid fått höra att jag är en allt eller inget inga gråzoner här inte. Antingen så her jag allt jag har eller så får man inget av mig. Men för att få allt av mig då är man jävligt speciell. Du är värd mer än mitt eget liv har alltid vart så.

Men när man ger allt då vill man ha lite tillbaka också. Men allt jag har gett lägger denna personen på andra människor. Fick precis reda på att jag är inte värd mer än någon annan finns inga krav för att komma in i personens liv. Vi pratar verkligen ut om det skulle lämnas ensam för behövde det sa hon. De kan jag köpa de kan jag verkligen MEN hon avslutar också med att jag hör av mig men inte så ofta.

I två dagar har jag väntat nu, inte ett ljud från att ha pratat å smsat 3-4ggr/dag så antog jag att "lite mindre" var ett hej om dagen men de blev helt tyst. Då börjar tankarna snurra från en person som jag lagt ner 100% på slutar helt tvärt att höra av sig. För som hon sa hon hade för många i sitt hjärta. Så antar att hon valde bort mig.

Vilket kan vara okej om man bara hade meddelat det. Men skit i de livet ska gå vidare säger dom men är helt sjukt för älskar denna tös som sitt eget kött å blod. Så de blir som att förlora en dotter. Så de är tyvärr min sämre sida för att förlora en familjemedlem då är mitt liv slut. Ska bara hitta en väg ut eller tillbaka. Men dom dåliga tankarna har tagit över.

Så funderar starkt på att bara avsluta mitt patetiska liv inte för uppmärksamhet utan för att min dumma jävla hjärna säger det. Ja jag har blivit sviken förr faktiskt mer sviken än vad jag har fått känna glädje. Ja jag har min riktiga familj att leva för. Men ja de hjälper tyvärr inte förstunden. För nu är de inte dom de handlar om.

Men någon gång brukar dessa tankar släppa förra sveket tog 1,5år att komma över så räknar väl starkt med 3-4år på detta. Men ja får väl försöka att överleva detta också. Men nä eller jo kanske eller ska kanske helgardera mig å säga nja.... Men lär återkomma om någon vecka å så får vi se vad som hänt. Ja jag vet sjuk i huvet tänker många men normal vardag för mig som har en jobbig hjärna som antingen vill förmycket eller vill inte alls. Men sömnen är underbar nu igen så får sova 1-2 timmar om dygnet.

Men jag vet att det vänder också snart så måste kroppen återhämta sig så då sover jag 16 timmar om dygnet. Konstigt hur bra man lär känna sig själv. Men varför inte man lever med sig själv alltid. Skulle ge sig själv allt istället men tyvärr så är jag inte så egoistisk av mig utan mår alla andra runt omkring mig bra då mår jag bra eller jag kan dölja de dåliga så bra så alla tror att jag mår bra.

Alla egenskaper är bra även dom dåliga..
Man måste älska livet för i slutänden så är de det enda du har. Folk säger man ska vara stark men dom har aldrig behövt stå med en tanke å tårarna rinnandes ner för kinderna å funderat på om jag hoppar här kommer jag överleva eller dö. Sen bestämma sig för att det finns en risk att jag överlever så då går man där ifrån. DET ÄR ATT VARA STARK.

Godnatt för denna gången.....

Likes

Comments

Fortsätter lite till nu när andan faller på.
Träffa min nuvarande fru vid 16-års ålder.
Hon var 14 då. Kommer man med personkännedomen igen visste från dag ett att this is it hon ska jag spendera hela mitt liv med. Hon var speciell det visste jag men det var bara jag som såg det. Många ville inte att det skulle bli vi. Min kusin ville inte, storasyrran motarbeta det. Förståligt för hon är ju den som skyddat mig hela livet.

Men är det rätt så är de rätt. Hon har gett mig mycket i livet, men de bästa hon gett mig är tre helt underbara töser. Dom är stora nu. Så nu kan man väl säga att jag är tacksam för att det inte blev så mycket krig å fotboll. För kunskapen som töser älskar är ju borsta å fläta hår, måla naglar, färga hår, mannekänga med kläder, handla och ja lite annat också.

Trots att livet vart komplett så har jag alltid saknat en pusselbit i mitt liv. Livet har alltid varit bra/bäst men har alltid saknat en liten detalj. Har väl aldrig vetat riktigt vad. Finns liksom inget som direkt har utmärkt sig så.
Tills för två år sedan 14oktober för att vara mer exakt.

Har egen firma sen 5 år tillbaka har haft en kollega som jag jobbat sidan om alltid. Hade ett takjobb på sommaren min kollega trampa igenom och krossa nyckelbenet. Vilket resulterade i sjukskrivning i 2 månader. Problemet är att alla jobben var planerade fram till jul å nu stod jag där ensam.

Börja jobba dygnet runt för att hinna med. En deal jag hade var att alla jobb delades pengarna rakt av inga diskussioner om det aldrig någonsin. Så jag jobba han gick sjukskriven men fick likväl hälften. Så blir de på gränsen till att ge upp. Då kommer 14okt jag minns denna dagen som den hände igår.

Min förr förre chef ringer å frågar om jag behövde en lärling för han höll på med tak å hon fick inte göra något där. Ja va fan jag tar hon bara hon är snygg(ja de var ett skämt).
Träffades på Colorama, känslan man får när man står å tittar denna lilla tös(16år) i ögonen (som förövrigt var en av dom vackraste ögon jag sett). Den känslan man får att det är hon som saknats i mitt liv. MIN pusselbit, den känslan är obeskrivlig den känslan går inte att förklara.

Jag var såld tror faktiskt att hon var det också. För med facit i hand så är hon en person som har väldigt svårt med förtroende. Men hon prata på som vi känt varandra för evigt. Har haft många lärlingar men det har vart killar. Ännu en gång så bevisa töser att dom mognar snabbare och dom vill mer. Vi jobba så satans bra ihopa allt klicka direkt. Hon hjälpte mig med allt kvällsjobb ja allt.
Det såg ljust ut för att hinna med jobben.

I november gick min kära svärmor bort. Efterlämna en inrökt lägenhet som var i behov av renovering. Inte direkt de jag behövde men tyvärr inget jag kunde styra över. Mer jobb, tur där är 36h på ett dygn.
Fick en tvättstuga å ett badrum som också skulle vara klart innan jul. Samtidigt så börjar där komma upp lite saker om min lärling.

Hon mår inte så bra som man skulle kunna tro. Berätta för mig att hon hade försökt att ta självmord. Massa massa tabletter. Ringde sin mamma som körde hem till hon. Ambulans in och avgiftning. De jobbiga i den historien är 2 saker.

1. Hur kan en som är 16år inte vilja leva längre? Hittar ni svaret säg något för jag lär nog aldrig förstå det...
Men för att finnas för någon så måste man inte förstå alltid. Ibland så räcker det att man finns.
2. Det kan jag tyvärr inte berätta om, ledsen för det men jag är inget jävla svek.

Hon fråga mig först innan jag visste om nr2 Vad hade du gjort om du hade fått veta att jag försökt ta livet av mig. Ja efter 1.5 månad av nära samarbete med denna underbara tös. Så mitt ärligaste svar var att jag hade släppt allt kvitta var jag befann mig så hade jag kommit, jag hade stått vid din sida.

Sen berätta hon vad nr2 hade gjort. De gör fortfarande ont i mig. Inte okej.....
Men jag måste svarat rätt för hon är en tös som visar sin uppskattning på olika vis.
Börja öppna upp sig för mig, smsa på nätterna där hon berättar om sina innersta tankar. Det är kanske inget tycker ni. Men prova så ska ni få se hur enkelt det är. Har ni någon som ni kan lita på så mycket att ni berättar era innersta tankar för en person som ni känt i 2månader.

Hon ger mig något som ingen annan har fått hålla, nämligen hennes hjärta. Det är jävligt stort det sviker man inte, aldrig någonsin.
Jag lovar hon att jag sviker hon aldrig. Där är vissa saker i denna historien som jag tyvärr inte kan dela med mig av. Med all respekt för denna underbara tös. Hon har blivit sviken så många gånger i livet. Jag kommer inte att vara en av dom. Den viktigaste frågan jag har fått av hon var "jag förstår inte varför du stannar när jag sviker dig hela tiden"

Det svaret är inte enkelt. Man får väl vara lite speciell om man ska kunna svara på det. Men vad hon än gör så är hon ALDRIG en besvikelse för mig jag kan ge hon världens utskällning så tårarna rinner längs hennes kinder. Så fort jag vänder hennes ryggen så är jag fortfarande så jävla stolt över hon. 10 min senare så har jag lagt det bakom mig om hon lärt sig något av de jag sagt. Hon är speciell men utan sina diagnoser så skulle hon inte vara den personen som jag bär med i mitt hjärta förevigt. Man är vad man föds till å det ska man vara stolt över.

Livet går vidare vi hinner med alla jobben till jul plus mycket till. Så kommer januari......
Fucking hate it. Förändra mitt liv totalt, påväg ner å ska jobba i svärmors lägenhet. Ja jag var ensam den dagen. 160 på motorvägen börjar spänna i bröstet och i vänster sida i huvudet. Jag minns inte så bra bara att det small till i skallen hela vänstersidan försvann.
Minns jag kvickna till i vägkanten. Blev givetvis rädd men jag visar aldrig några svagheter så jag körde ner å jobba den dagen. Berätta en dålig lögn för familjen på kvällen.

Det måste du kolla upp tjata dom. Jodå så att trött på tjat efter 3 dagar så åkte å kolla upp blodtrycket, de var inte alls bra men en bra lögn gjorde att jag fick en läkartid nästa dag. Ja så kommer läkartiden och sanningen då alla lögner skulle fram. Man kan ljuga för många, men en erfaren läkare det är svårt tro mig jag försökte.

39år gammal och du får i princip reda på att du är inte superman du börjar bli gammal.
Det blev ambulans in till akuten. Röntgen, blodprover, ryggmärgsprov och mer röntgen.
Så blev diagnosen TIA(förvarning till strok).
Inlagt på HIA första natten. Så smsar jag med några stycken som bryr sig, inte så många ca 7st. Den utmärkande är väl min lärling 160sms den natten. Satt å prata med en sjuksköterska hela den natten också. Underbart det man fick reda på att du får inte leva det liv du gjort du måste ändra allt.

Fattar ni efter 39år så FÅR jag inte var den jag är, jag måste ändra hela mitt liv om jag vill leva. Den svider den gör ont. Hur ska jag kunna ändra något som jag trivs med. Den är jobbig. Men börja så smått att strukturera om mitt liv. Börjar med kompisar vissa ger energi, vissa tar energi. Dom som tar, dom ska bort. Det blev många vänner som försvann. Den lilla skara som jag valde att behålla den blev ännu viktigare för mig.

Som läkaren sa följ mina råd så ses vi om 20år följ dom inte så ses vi om 2år. Om du överlever. Prova å krama om din fru å dina barn å dina vänner å säg till dom att detta kommer bli bra för livet är underbart... nä fungerar inte riktigt så. Men livet går ju vidare, dock har jag förlorat närminnet. Min hjärna ska reparera sig så den tar bort sådant som inte är viktigt. Ett problem bara det min fru sa till mig glömde jag. Det min lärling sa kom jag ihåg. Den är lite jobbig men hade sin förklaring det som min fru å jag kom överens om de var vi två om.

Då tog min hjärna bort det omedvetet för vi var två om det. Det min lärling sa till mig vara bara jag om så det kom jag ihåg. Hjärnan är bra på många vis men jag behöver mitt närminne. Jag typ saknar det jättemycket.
Ja annars är jag så normal som man kan bli.
Ja jag blev som jag blev när jag inte blev som jag skulle kan man väl säga hehehe.

Så kommer den underbara våren. Då kommer ännu en jobbig del min dotter börja genomgå det som en väldigt nära vän har gått igenom. Den dagen glömmer jag aldrig. I princip sparkar in dörren på toaletten. Där står hon med blod i vasken blod på armen och försöker dölja hur jävla dåligt hon mår.

Ledsen att behöva säga detta men jag har sett det innan detta har hänt förr inte med min dotter utan en annan person. Det är precis lika jobbigt. Ni kan inte fatta hur jävla ont det gör i mig. Men likväl så ska man krama om sin egen dotter säga till hon att detta är okej detta blir bra. För fan min fru svimma nästan.

Detta pågår till jul, ja vi har tagit hjälp av experter. Men ingen förstår hur allvarligt det är förens vi ställer vår dotter mot väggen. Tacksamheten för detta ligger hos en person kommer inte nämna namn men TACK. Säger till hon att nu fan räcker det du berättar hur du mår och det är NU. 02.00 på natten dog något inom mig min dotter har försökt att ta livet av sig. Hon har bestämt sig hon vill inte leva längre. HON SKA HOPPA FRAMFÖR ETT TÅG. FAN jag gråter när jag skriver detta hela ens liv passerar i revy.

Fy fan vilken dålig förälder man är. Men nä de är vi inte våra barn älskar oss överallt annat ni skulle bara veta. Men känslan man får herregud. Vi fick hjälp på riktigt nu för nu var de så viktigt tyckte dom. Men alla våra underbara vårdanstalter var upptagna. Det fick bli vård i hemmet. 24h/dygn sova på nätter nä de fanns inte längre. Känslan när de väsnas på ovanvåningen, nu har hon hängt sig eller varför är där så tyst uppe.
Detta har pågått ett år nu.

Nu är hon friskförklarad nu mår hon "bra". Vad hon fick? ADHD!! För 3månader sedan såg jag min dotter skratta för första gången på 1år. Om jag skratta med hon? Nä jag börja gråta det gör jag än idag när jag tänker på det. Kräver inte att man ska förstå, för den som inte upplevt det den lär aldrig förstå.

Samtidigt så har man en lärling som blivit min bästa vän. Hur kan hon bli det hon är bara 18 å jag 40. Jag har fått klottrat pedofil på bilen 2ggr. Jag har fått ta mycket skit för att få behålla de man älskar. Jag har verkligen fått kämpa för min sista pusselbit i livet. För att få behålla det jag håller väldigt varmt om hjärtat. Tyvärr så är motståndet helt sinnesjukt.

Nu har personer sagt att jag ska slå hon också. Om man vill beskriva den känslan jag fick så hade någon satt en pistol mot mitt huvud då. Så skulle jag be dom trycka av. Jag blev helt tom där finns inte ord för det ens........ Jag har upplevt svek men detta....
Så vår vänskap är väl inte så omtyckt av vår omgivning. Men vi har alltid kämpat på tillsammans. Starkast tillsammans brukar vi säga.

Känns som att dom enda personerna som inte har något imot vår vänskap är jag och min vän. Men jag förstår dom hur vanlig är de att någon med så stor ålderskillnad skulle kunna ge varandra så mycket som vi faktiskt har gjort. Jag begär inte att man ska förstå. Men det är mitt liv och jag mår bra av det inte alltid men jag har mer positivt än negativt. Jag ska alltid med stolthet visa mig med hon obesit vad alla andra tycker.

För är det något jag är så är de fan stolt över hon. För hon har gjort det många andra inte har klarat hon har överlevt.... Ni kommer få se mycket men ni kommer aldrig få se mig ge upp.

Så mitt liv kretsar kring 5 personer nu. Min älskade fru, mina älskade barn och min älskade allra bästa å enda riktiga vän. She's like family. Min familj är mitt liv blir du insläppt i den då tar jag en kula för dig. För mitt liv är inte värt något om jag inte får behålla det jag älskar. Det är tyvärr en sak som jag aldrig kommer ändra på, jag sätter alltid familjen före mig. När dom jag älskar mår bra då mår jag också bra.

Mår dom inte bra då ska jag göra allt som står i min makt för att dom ska må bra igen.
Det lovar jag å jag bryter aldrig ett löfte....


Men med denna lilla bakgrund så känner ni mig lite bättre kanske. Så imorgon så börjar den riktiga bloggen dock inte lika ofta. Jo förresten har hittat en person som har berört mitt hjärta. Hon vet inte om det än men jag har fastnat för hon så hoppas på en underbar vänskap där. Så fortsättning följer.......

P.S
Mirror mirror on the wall, i'll always get
up after i fall. Whether i run, walk or
have to crawl, i'll set my goals and achive
them all.










Likes

Comments

Ja så nybörjare på detta. Men börjar lite smått med vem jag är å varför jag blev jag.
Född å uppvuxen på landet med 3 systrar 1 storasyster och 2 småsyskon. Det har alltid vart jag å storsyrran hon har vart min barnvakt när jag var liten. Vi har gjort allt tillsammans. Hittat på en satans massa skit men någon bra sak också.

Skolan var mest skit inget roligt alls problem med allt inget fungera som jag ville, ja jag var väl bara den jobbiga killen som aldrig satt stilla. Som aldrig förstod, som alltid behövde hjälp. Finns en diagnos för det idag. Men förr då var man bara jobbig för ALLA.

Kompisar ja de hade man väl upp till trean sen blev de annat, blev mobbat från trean till sjunde klass. Ingen rolig tid, man vill glömma, MEN man gör aldrig det. De var ju liksom aldrig frågan man skulle få stryk idag eller dom skulle kalla en för något eller bara spotta på mig.

Så var den tiden 5 dagar i veckan. Överlevde den tiden nätt å jämnt. Tur där inte fanns FB, snap, insta på den tiden så man fick ju lite healing tid där hemma. Men en sak som var bra med den tiden var väl att man fick en väldigt bra personkännedom. Visste vilka man kunde lita på.

Ja man blev sviken av dom också det blev jag. Så förtroende de har man lite svårt för nu. Men men livet går ju vidare ändå. Syrran har alltid funnits för mig. Än om man behåller det mesta för sig själv.

Med 3 systrar så var de inte så mycket fotboll å krigande som man kanske skulle hoppats på. Såklart vi ska spela boll så fort du borstat mitt hår, målat naglar eller gjort de vi töser tycker är roligt. Så ja fotboll blev de inget av. Hahahaha tur de för prova på fotboll en gång eller några gånger. Hur kul som helst, kom dit en gång ja sista gången då.

Tog min boll satte mig å vänta, då kommer där fram en äldre kille å säger till mig att det är nog ingen fotboll för dig idag. För ditt lag är å spelar match idag. 10år gammal och du får reda på att du är så värdelös att dom berättar inte ens för dig att du borde nog tänka om på detta. Dom bara vänder en ryggen å tackar för sig.

Så nä töser är nog det ärligaste man kan vara med för min del kände jag då. Som sagt var 3 systrar, 1 fru och lyckas få 3 helt underbara töser också. Man kan väl säga att jag vet vad mitt liv går ut på.

Ja detta var väl en liten del av min grund jag fick som barn att stå på. Skör men ändå jag fick något att stå på. De är inte alla som får det. Orkar inte skriva mer nu så får bli en fort. Följer på detta.

P.S
I världen är man bara någon, men för någon kan man vara hela världen. Glöm aldrig det. Ibland räcker det.

Likes

Comments