View tracker

nämn hej, Det var länge sen! otroligt länge sen faktist, som tur är har vi trogne bloggaren Alma som hopler bloggen lite uppdaterad iallafall.

De har hänt väldigt mycket sen sist kan jag säga, jag har gått ut 7:an, BARA 2 ÅR KVAR I GRUNDSKOLAN!! Jag har sommarjobbat i juni något rejält mycket på stallet, vi släppte ridskolans hästar på bete den 7 Juli. Jag har varit på två ridläger, första var på Olunda, det lägret/ den kursen höljs 10-12 juni och den var för alla som går på vår special satsning talang. De var riktigt kul, lärde mig otroligt mycket på den kursen. Blandannat så kom Mats Samuelsson från hälla ridgymnasium och höll hoppträning, Jenniemy vår feja ridlärare hade väldigt givande dressyr träningar och teori. Sen kom vår kära ridläror Emma hem från Norge några dagar och då hade vi en mysig utrett tillsammans med henne, vi hade även terrängkröning med Rebecca som också jobbar på Olunda. Då hon tränar och tävlar i terräng är de något speciellt att ha lektioner för henne, de uppskatas enormt. Och självklart hade vi träningar för vår egna hopptränare Eva och de var riktigt kul!

Sen kom jag väldigt nylagt hem från ett annat läger, kom faktist hem igår. De var ett 6 dagars ridläger (10-16 juli) på karlhemsgård. De var så sjukt roligt, många nya kompisar och minnen man har resten av livet. Första dagen på lägret hade vi en så kallade provtidning så ridlärarna fick se ut vi red så de satte rätt ryttare på rätt häst. Och då fick jag rida på omtalande Smokey, han som stått på vår ridskola. Han var sonen helt annan häst, han lyssnade för skänkarna jätte bra, formade sig atomatiskt och ville arbeta sig på tygeln. Han gjorde perfekta skänkelvikningar, helt ärligt undrar jag om de ens var samma Smokey.
Min ridlärare tyckte jag skulle få lite mera utmaning så resten av dagarna hade jag en häst som hette Elwis, en super mysig lite brun D ponny. Jag tycker han liknar Wilmas medryttare ponny både i utseendet och i ridningen, Han var väldigt rolig
På lägret hade vi vanliga hopp och dressyrträningar, vi hade terräng med riktiga terräng hinder. Vi hoppade stora bankrar, Vattengravar, Stock hinder, Trippelbar gjord av stockar och däckhinder. Så himla kul!! Sen hade vi långritt som var 4 timmar lång med fika paus i mitten, badning med hästarna och WE. Varje kväll red vi ner hästarna tillsammans till dem stora gräshagarna, allt var så bra. Alla borde gå där minst en gång.
Här kommer en kort story, asså dör av garv:
En kväll bär vi skulle rida ner hästarna så går alla i min hage in på ridbanan och hoppar upp på hästarna, själv står jag och försöker stänga min ridväst. Plötsligt hör jag ett litet "poff" och dragskedian på västen gick sönder. Men min ledare säger att de okej för senhär gången att rida utan, så hon kastar upp min på hästen. någon minut senare kommer Thea (min kompis) i på banan och ska ställa upp. Jag ser att hon kollar konstigt på min och jag tror ju att hon undrar varför jag inte har väst, så jag viftar med armarna och försöker förklara varför men försåt snabbt att de inte det hon menar. Hon börjar peka på mitt huvud, jag tar handen på huvudet och inser att jag inte har hjälmen på mig, utan jag har satt på mig min keps istället!! HAHAH, självklart får jag halvt panik och slänger mig av hästen och rusar upp till stallet och hämta den.
Asså så mycket har jag nog aldrig garvat en kväll.... hahahah.


​Sen har de även hänt en sak till, min föräldrar ska skilja sig. Jag är inte ledsen över de alls, tycker att de ska bli skönt att de sak sluta bråka. Iallafall hade båda köpt ett varsin nyss ställe. Mamma har köpt en lägenhet bakom högskolan i Knivsta och Pappa har köpt en "gård" i långhundra. Hos Pappa är de stor tomt yta, två hus och en lada, de bästa är att jag får ett eget hus hos pappa!!!! Med ett sovrum, ett tv rum, hall, kök, toa, förvarings yta och en stor övervåning! Tjoho, tyvärr har jag inga bilder på mammas ställe eller pappas ställe, men men.

Imorgon börjar sommarjobbet igen, kolla hästarna på bete hela nästa vecka. Sen på lördag ska jag springa lopp och 27-28 juli ska jag till kolmorden och ullared. 
Ska försöka uppdatera lite mera nu hade jag tänkt, så vi hörs igen inom kort!

Kram Emilia

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi valde att starta i den lätta seniorklassen, CVI 2** både för att vi i laget skulle komma ihåg det som en bra tävling utan press och stress och lite samma saker för hästens skull. Det här var ju vår debut på en internationell start. Och det var verkligen superkul! Oturligt nog fungerade inte min mobilkamera under den här perioden (och fungerar fortfarande inte) så jag har inga andra bilder att bidra med än de som är tagna ifrån tävlandet.

Vi bodde på samma boende som förra året när det var SM där nere. Alltså elevhemmet och vandrarhemmet som ligger ca 50 meter ifrån stora ridhuset så det låg perfekt till. Vi tillbringade dagarna till sminkningar, frisyrer, kolla på tövlingarna och inspireras av den otroligt höga nivån på voltige. Superkul med alla juniorlag som startade ifrån olika länder som Tyskland, Holland, Danmark, Sverige och säkert nåt mer land. Dom var otroligt duktiga. Ännu mer intressant var ju att det här blev det sista VM-kvalet och många presterade verkligen på topp!


Vi körde några roliga rundor som gav bra känslor. Fortfarande så att man vet att man kunde gjort det bättre, men när man tävlar så går ju muskelminnet in. Även fast vi har gjort rätt väldigt ofta nu de senaste träningarna så har det inte alls satt sig i muskelminnet. Så det blir lite slarv och onödiga grejer när man går in på banan.

Cato var lite trött sista dagen och betedde sig inte på tipptopp, som han förövrigt hade gjort hela vägen ifrån Uppsala. Lastningen gick super, de 8:a timmarna ner gick super fram tills sista halvtimmen när han var trött på att stå stilla, och han var den lugnaste hästen i stallet under HELA tävlingen! Men nu var han trött, vilket var förståeligt och hans sista runda var lagom skakig.

Det sänkte våra poäng lite grann eftersom han fick lägre hästpoäng än vad vi i laget fick (inte normalt alls) men vi slutade i alla fall på stabila 5.5 poäng efter tre rundor och en häst som egentligen inte är redo för så stora tävlingar så jag är supernöjd med resultatet!

Sen var det ett plus att vi var de enda startande i våran klass (av ovanstående anledningar). Vi fick alltså avsluta allt det här med att stå högst upp på pallen och få våra gul-blåa rosetter som var SUPERFINA! Helt klart en av de roligaste tävlingarna.

Likes

Comments

View tracker

Jag, och alla andra, har varit frånvarande här ett längre tag nu.

Inga ursäkter alls det är väl bara det vanliga när man skaffar en blogg och inte orkar hålla igång det en längre tid. Men jag känner att jag behöver skriva av mig lite för att få lite mer klarhet över mitt liv nu.


Tänkte att jag lägger upp ett separat inlägg om CVI Flyinge (såååå kuuuul) för att jag har en massa bilder och sånt därifrån. Taggar inför det nu när jag försöker förklara den övriga situationen.

Jag har nu tackat nej till min plats på Strömsholms ridgymnasium.

Jag kom in, hade höjt min merit med ca 15 meritpoäng, så ja jag kom in.

Däremot började jag bli osäker igen. Speciellt under och efter Flyinge där jag hela tiden kände att jag kommer inte klara av att se alla andra göra det här medan jag är på Ströms... Men det var absolut inte avgörande. Jag tvekade och velade fram till igår när jag äntligen klickade in mitt absolut slutgiltiga resultat.

Det har varit väldigt jobbigt för mig med allt det här då jag inte riktigt har kunnat haft en riktig konversation om valet. Alla har sina åsikter om det och jag vet ju själv att det är lättare att byta ifrån Ströms än till Ströms. Alla hästmänniskor hade tagit det som en självklarhet att jag ska gå där. Har man kommit in så går man. Jag har ju egentligen ingenting som håller mig kvar hemma förutom en halvdan "voltigekarriär" som, även fast jag känner inom mig att jag egentligen kan komma dit jag vill om jag kämpar och jag försöker med det, så är jag inte så duktig att jag ger upp på en lysande karriär liksom. Jag har ju ingen häst här hemma som jag måste sälja om jag börjar heller som får andra att tveka.

Hela den här tiden har det handlat om att jag inte vet någonting om vad jag vill i framtiden. Ingen vet vad de vill i framtiden såklart, men jag har varit osäker på om jag ens vill jobba med hästar i framtiden. Jag har alltid tänkt att det är det jag kommer att göra. Men sanningen är den att jag har tänkt så bara för att det är det enda jag kan. Det är en säkerhet för mig att tänka så för jag är osäker på allt annat. Jag vet knappt vad som finns utanför hästvärlden.


Att gå på en vanlig skola med icke-hästmänniskor har varit så lockande för mig. Det känns som att jag alltid har försökt vara "vuxen" och ta ansvar i stallet, i skolan med gamla klassen har jag ju alltid haft en viss roll. Som alla andra som växt upp med samma människor i alla år. Jag har inte haft någonting emot min roll, men jag har aldrig riktigt kunnat koppla av och vara självisk på något sätt förutom voltigen. Jag har gillat allt det, men det känns som att det är dags för förändring nu.

Jag känner att Strömsholm skulle vara superkul, men jag orkar inte göra något mer superspeciellt längre. Jag vill bara strunta i allt det där hästiga och göra som alla andra. Jag tänker ju fortsätta med mitt nuvarande hästliv, voltigen och hästar (well, för det mesta), men skolan får vara normal nu.


Jag har kommit in på Lundellska skolan och tänker nu gå där. Det känns som ett superbra val helt ärligt. Och jag kommer att kunna fortsätta med voltige! Ahhhhh jag är så glad över den biten.


En sista sak nudå. Jag har inte varit på Olunda på väääldigt länge och det har fått mig att tänka. Jag hade redan praktiskt taget slutat där inför Ströms, men nu när jag inte ska gå där så får man ju tänka på hur man ska göra. Jag har bestämt mig för att min tid där är slut. Jag har ridit där sen jag va 6 år gammal och har praktiskt taget vuxit upp där. Den senaste tiden har det inte varit samma sak som det var förut för mig. Jag känner inte längre samma glädje när jag rider eller i allmänt är i stallet som jag har gjort tidigare vilket är supertråkigt för jag vill absolut inte tröttna på hästar.

Därför har jag valt att försöka hitta andra alternativ till ridning nu till hösten. Jag ska försöka hitta en medryttarhäst om jag trivs med eller försöka hitta någon annan lösning. Jag hoppas på nåt bra nu.

​Älskade Currebullen som jag måste lämna kvar på ridskolan... Honom kommer jag att sakna. Och tjejerna såklart. 


Juste! Jag glömde ju det, men jag tänker inte att lämna ridskolan helt. Jag vill fortfarande vara en del av ungdomssektionens styrelse så jag kommer att vara medlem på ridskolan och sitta i styrelsen (om ingen sparkar ut mig såklart).

Likes

Comments

Jag vet knappt vad som hänt de senaste dagarna...
Jag red Gavin i tisdag, hoppning. Sista lektionen för duktiga Alexandra som har haft våra ridprofiler sen Emma flyttade till Norge.
Jag hade bara ridit Gavin en gång tidigare och då var det inte under lektion. Jag tyckte att han va superrolig då och ville verkligen rida honom mer, men det har aldrig blivit av. Han är ju en väldigt liten storhäst med superkontra steg. Så det är liksom en lagom storlek med ponny-känsla. Superkul att hoppa ponny igen liksom! Det är en helt annan sak än storhästarna. Kan ju ärligt säga att jag hellre hoppad ponny.

Shit vad kravlöst det kändes! Superkul att bara kunna racea på och gasa gasa gasa. Han är nog lite av en favorit. Fortfarande efter Curre såklart, men mysig är han.

Idag var jag trött, nöjd över sovmorgon och glad att dagens lektioner var väldigt enkla och knappt krävde närvaro.

De flesta betygen har lärarna redan satt liksom, så jag har ingen större stress inför betygen längre. Jag vet att jag har höjt mig i minst 3 ämnen. Så att så länge jag inte har sänkt mig alldeles för mycket så borde min plats på Strömsholm vara garanterad.

Avslutar dagen med ett kort träningspass, lite snabbplugg (borde egentligen göra mer....) och kolla ifatt lite på TVD - The Vampire Diaries. Hade helt gett upp på den serien efter att ha följt den i alla år fram till finalen i säsong 5.
Sen var det en lång paus och jag missade säsongsstarten för säsong 6. Så då hamnade jag efter och sen när min kompis, som brukade vara den som alltid förstod mig när vi galet diskuterade dom nya avsnitten varje vecka, började berätta vad som hände i serien var jag inte så sugen på att kolla. Den verkar inte lika bra längre.

Jag tänkte dock att det skulle vara mysigt att kolla lite så nu lär jag vara fast i det igen. Men det kanske inte gör så mycket eftersom finalen av The 100 var förra veckan så jag har ju inget att kolla på på torsdagarna längre...

När man inte har en fungerande kamera och tyckte att det här var fint så nu får ni se en helt oklar och icke-passande bild!

Likes

Comments

Asså tävlingen hade ju en lite bajsig känsla just inne på banan. Nervös och trött var jag. Jag tror inte ens att jag fattade själv hur trött jag var för än sista rundan var klar och vi hade gjort allt i stallet. Vi satt där i gräset med lyckligt ätande Cato som varit duktig trots omständigheter. Lycka.

Hur ska jag kunna lämna dom här fina människorna? Denna fantastiska sport som bara ger en mer och mer sug på att bli bättre varje gång man gör något. Man är aldrig klar liksom. Även om en övning sitter kan det alltid bli bättre. Det är så himla kuuuuul....

Tävlingens sista runda för oss var ju kür och Cato var trött, vi var trötta, linförare trött. Roligaste inspringet på länge så jag var tvungen att påminna mig om att det var tävling och "inte skratta nu". Men det gav ändå ett visst lugn när man kunde skratta redan då.
När alla var uppe på hästen blev det flera fel och missar. Cato hade ett eller två travavbrott, i annan gångart än galopp får man 0 poäng för övningarna. Så det tog ju lite på tiden, men han kom snabbt igång igen. Första stora missen var dock när han var på väg att göra någonting i Sagas fina första bit. M-L (vår longör Marie-Louise) sa åt honom att fortsätta. Han tyckte att det var taskigt och drog iväg i en bockserie med två tjejer på ryggen. Alla satt kvar och fortsatte küren utan större problem, men Cato var inte så jättenöjd resten av küren.
Det känns ju alltid sämre än vad det ser ut, men ändå. Man vill ju vara så bra hela tiden.

Trots den väldigt skakiga küren fick vi en poäng på 5,4 vilket gav oss en total på 5,5. Vi har alltså lyckats med ett av mina personliga mål; SM-kvalet! Vi var ju som sagt redan kvalade sedan tidigare år, men det är ju kul att komma dit och känna att man ska vara där. Och nu när det var såhär halvdant och vi ändå fick kvalpoängen känns det som att det bara kan bli bättre!

Om 2-3 veckor är det Flyinge internationella och sen är det inte långt kvar till SM. Sen är jag klar för mig...

Likes

Comments

Långa pauser mellan grund och kür gjorde att vi vågade oss på en lite mer komplicerad frisyr och en ordentlig sminkning till küren. Vi glittras och fluffade. En väldigt rolig dag i övrigt tycker jag!
Küren gick helt okej. Lite smågrejer som jag verkligen inte förstår varför dom inte fungerar! Blir galen på det. Som vårat lyft i bakåtblocket. Det har fungerar varje träning hittills och så kommer vi till tävling och tappar det. Igår gled Thyras hand utan att jag fattade de så vi gjorde det med en hand där ett tag. Jag tyckte de blev lite vingligare...

Bilder tagna av F. Anders Åkerström.

Nu ska vi packa ihop osmickrande lämna hallen som vi har bott i och åka för en sista runda inne på banan. Idag ska vi bara göra vårt bästa och heja på alla andra som är så duktiga!

Likes

Comments

Tung uppvärmning och jag mådde inte så bra kan jag säga. Jag var så sjukt nervös innan, under och efter rundan. Jag trodde att jag skulle spy när vi var redo för inspring, men väl uppe på hästen visste jag verkligen att jag skulle spy. Nu gjorde jag aldrig det tack och lov, men usch vilken hemsk känsla.

Cato var väldigt stressad och gillade inte banan eller nånting alls. Jag som är först ut och var så himla nervös blev väldigt besviken efteråt. Jag kommer liksom bara ihåg det som gick dåligt...

Foto- F. Anders Åkerström, tack för supersnabba bilder!

Aja, det är två rundor kvar att ta revansch på den här tävlingen. Förhoppningsvis är Cato gladare till kürerna.

Likes

Comments

Tidig morgon i en rätt så sval hall skulle jag säga. 06:30 åker vi mot stallet och fixar de sista inför dagens första runda. Pepp, pepp, pepp!

Frukost och hår-fix. Första rundan är grund så jag tänker ta i de där lilla extra och köra på så bra jag bara kan. Tänker inte gå ut från banan med en känsla av att jag gjorde rätt så bra i alla fall. Det ska kännas som att jag verkligen har försökt!

Likes

Comments

Hästen är borstad, färdig flätad och lastad av lilla mig. Jag som hatar att lasta hästar... Lastade honom påväg hem ifrån Jälla för 2 veckor sen också. Jag blir ju helt nervös bara av tanken, men ingen har dött hittills så.

Nu sitter vi i bilen med halva laget och hästen i bak. Vi är väl på Sala om 2 min kanske så ska vi fixa de sista där.
Ha de bra nu så ska vi ladda upp inför morgondagens tävling!

Likes

Comments

Kvällen efter skolan tillbringades först i stallet för ett hopp-pass med Curre-duttan. Lugn och skönt pass så att hjärnan hängde med efter all skola. Sista nationella provet för 9:an blev klar imorse så nu är det en sak mindre att oroa mig för.

Övningen på dagens ridpass var travhoppning, ett enkelt kryss med 4 travbommar innan med stor fokus på rätt sits och position. Det gamla vanliga med att låta hästen lära sig själv ibland och inte vara för aktiv vid hindren utan bara låta dom få rulla på. Det var inga höga höjder så om man hamnade lite fel, vilket är praktiskt taget omöjligt med alla hjälpbommar, så gjorde det ingenting. Curre hoppade ju allt som vanligt och lyssnade superbra när han ville det. Kanske inte så bra framåt, men det beror till stor del på att jag inte är kvick nog i mina hjälper för att få en reaktion. Jag tycker det är så svårt att använda skänklarna rätt i traven, speciellt på en sån runt formad häst eftersom jag till att börja med har svårt att ha stadiga skänklar.

Men det känns bra att ja något att jobba med inför Strömsholm, om jag ens fortfarande kommer in där vill säga. Annars brukar jag bara rida och sen bli för passiv vilket resulterar i att jag egentligen inte har något konkret att förbättra. Allt jag får med mig är att jag kunde försökt. Kunde gjort det bättre.

Bild tagen av F. Anders Åkerström på tävlingen i Jälla för två veckor sedan. Den tävlingen var Cato extra bra!

Imorgon ska jag tillbringa kvällen i voltige-stallet med lagisarna och fixa inför helgens två-dagars tävling i Sala. Allt ska packas och hästen ska bli ren, sen åker vi till Sala och fixar klart det sista på Cato-bus där och åker till hallen som vi ska sova i fram tills söndag. Tvådagars tävlingar är alltid så roliga när man får sova med laget och umgås lite extra. lite längre. Som en rolig övernattning + att man får tävlaaaa. Det ska bli så sjukt roligt!

Jag tänker bara åka dit och ha kul, försöka mitt bästa och köra så bra som vi har kört på träning. Jag tycker att det skulle vara kul med en SM-kval-poäng. Vi är ju färdigkvalade ifrån förra årets kval, men det skulle vara kul att komma till SM med rundor som är värda att vara på SM. Speciellt när det är hemma-SM och troligen kommer att bli min sista tävling för nu. Jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt.

​Från förra årets Sala-tävling när vi träningstävlade Caramba. Så mycket har ändrats sen dess... Halva laget är borta och hästen har vi nog inte kört på sen dess. Skulle tro att det var min första "tävling" med Cassiopeia någonsin och det var inte ens längre än ett år sen...

Likes

Comments