I över 10 år har jag haft grova problem med min så fint kallade sömn. Nu förtiden sover jag, en bra natt, 5-6h. Blir inte trött förns mellan 3-6 på morgonen, och då tar det även flera timmar innan jag väl somnar. Vaknar upp till 30 ggr per natt.
I vintras var det så dåligt att jag fick psykos. Blev paranoid, fick hallucinationer, blandade ihop verkligheten med fantasin. Jag levde i en parallell värld.
Dom senaste dagarna nu har varit ett rent helvete. Är påväg åt samma håll som i vintras. Under veckan har jag sovit 2-3 h per natt, inatt sov jag ingenting. På eftermiddagen idag var jag ordentligt trött, så försökte sova en liten stund (tänkte max 45 min så jag fortfarande kunde sova nu på natten) men det gick självklart inte. Samma sak nu när jag la mig för nån timme sen. Går inte.
Jag har haft nåt receptfritt läkemedel. Sen fick jag melatonin, sen atarax, efter det propavan (som jag enbart blev bakis på). Ingenting har fungerat. När jag låg på psyk i 2 nätter gav dom mig teralen, nån slags benzo samt propavan. Funkade inte heller.
När jag bodde på Sörby var jag till läkaren. Det var en läkare som bara har placerade ungdomar. Hon var ett totalt jävla skämt, rent ut sagt. Självutnämnd "skolsyster" skulle jag säga. Jag hade fått tiden dit bokad just för sömnen. Tänkte samtidigt prata om ny ADHD medicin, samt antidepp vid behov. Men när jag kom dit började hon snacka om en massa annat, och göra massa undersökningar.
Hon frågade i början om jag hade nåt jag ville prata om, och jag nämnde ovanstående. Vi skulle ta det på slutet. Okej, tänkte jag, bara det blir gjort.
När vi var klara med det hon ville ha gjort & sagt, tog jag upp mina problem. Men då hade hon allt inte tid & prata längre. Slutade med att hon skrev ut Cirkadin, det är en tablett som är insomning, samt "sova-hela-natten-tablett". Insomningen var i get mindre än.... MELATONIN. Fattar hon trögt eller ? Melatonin är rena skämtet. Kände absolut ingen skillnad när jag åt den i vintras. Och det hade jag dessutom sagt. Allt jag skrivit nu, hade jag berättat för henne.
Påvägen därifrån letade jag upp Cirkadin på Fass (medicinsk sida, biförteckningar m.m står där) och jag trodde jag skulle dö av skratt. Läs noga nu. Bieffekterna var: sömnlöshet (av sömnpiller??!), ångest (hade ju bett om ångestdämpande ? då kanske inte detta är så himla bra ?) depression, aggresivitet (som jag delvis bor här pågrund utav) samt alla vanliga bieffekter. På riktigt, hur tänker hon ? Inte nog med allt detta. Hon tog ingen hänsyn & visade ingen respekt för mig eller vad jag sa heller. Hon trodde inte på ett ord jag sa, även fast personalen som följde med & satt med på samtalet var med i rummet & bekräftade att jag talade sanning! Avbröt mig hela tiden. Etc etc.

Jag hämtade inte ens ut Cirkadin. Ingen idé, skulle antagligen bara förvärra allting. Så jag bad om en tid hos en riktig läkare, på en vårdcentral. Men det blev aldrig nånting av det innan jag flyttade tillbaka till Kilen.
Tyvärr är det ju nu så, att dom har samma inkompetenta läkare här. Min ena kontaktperson skulle ordna en läkartid till mig med hänsyn på sömn, ADHD, antidepp, samt min fot som är helt efterbliven, och min tumme. Alltså behövs röntgen. Jag fick en tid, blev jätteglad att det var så snart. Igår fick jag reda på att det var denna självutnämnda skolsyster vi ska till. På torsdag. Så nej, jag väljer att stanna hemma. Jag hoppar hellre i en myrstack än åker till den kärringen igen alltså, så idiotisk var hon.

På grund av hur min sömn varit nu på senaste, blir mitt psykiska välmående bara sämre & sämre. Kanske låter överdrivet, men det blir verkligen en stor skillnad. Inatt ville jag verkligen ha en god natts sömn, för att jag ska till Töreboda imorgon & få ett avslut på Sörby, träffa en gammal bekant, och kanske få ett avslut i stallet. Vi ska åka 09.30. Kommer inte orka. I skrivande stund är hon 02.30.

Morgondagen är väldigt viktig för mig. Men detta förstör allting. Mår verkligen skit över detta. Varför kan jag inte sova ? Så förbannat trött på detta. Usch.

Har varit jättetrött hela eftermiddagen & kvällen. Men när man legat i sängen & vänt & vridit på sig i 3-4 h utan resultat blir man bara förbannad. Då går det ännu sämre. Får kolla på nån film eller nåt.
Godnatt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag kan inget som helst om smink, typ. För snart ett år sen började jag använda foundation, puder, primer & sånt man har i ansiktet. Innan har jag bara använt mascara, kajal, eyeliner & ögonbrynen. Märken & vad som är vad har jag absolut noll koll på! Har en sån där platta med ögonskuggor i svart, grått & vitt som jag brukar "leka" med ibland. Så idag provade jag grått. Tror smokey eyes ? Haha vet ej. Men några bilder tänkte jag visa på "dagens sminkning": (sminkar mig ju väääldigt sällan)

Proffsen säger "Nej vad hemskt!", Jag säger "Det ser inte förjävligt ut, wow!" Haha

Likes

Comments

Ridbyxor, bh, träningslinne, träningsshorts & gymskor. Ganska mycket kvar att handla med. Lite standardplagg. Men sååå skönt med nytt & fräscht.
Ikväll blir det till gymmet, har ju börjat träna lite thaiboxning igen fast själv. När jag har permanent boende ska jag börja på klubb & träna igen, så lika bra att köra så ofta & mycket jag kan nu innan, så det inte blir som sist, att jag kom dit helt otränad & inte klarade fysen.
Känns så skönt i kroppen & psyket nu. Tror saker börjar gå åt rätt håll. Sen har jag ju fortfarande mina downs, men just idag känns allting nästan perfekt.

Likes

Comments

Hänt så mycket här under helgen. Slutade med att 3 av oss 4 som bor här måste separeras. Så jag kommer flytta tillbaks till Kilen, vet inte vad som händer med dom andra 2.
Det jobbigaste är ju att lämna stallet. Det visste jag redan från början, men hade räknat med att få ett avslut. Vi måste åka härifrån kl 1 för att jag skrivs ut då. Stallet ska jag vara i kl 5 på tisdagar. Hade räknat med att idag var sista gången jag skulle få rida, började förbereda mig igår, och så händer detta. Gör skitont. Vet inte hur jag ska hantera det.

Kilen trivdes jag på när jag bodde där, även om jag trivs mycket bättre här. Hade jag bara fått ett avslut i stallet hade det gått så mycket enklare. Säga hejdå. Att inte få säga hejdå har varit min uppväxt fram tills för 5-6 år sen. Ger mycket flashbacks. Jag vill inte.. Hur länge till ska jag slitas fram & tillbaka i systemet? När ska detta få ett slut & ett permanent ställe hittas? Jag hjälpte ju personalen här på Sörby med det som va problemet. Men det verkar inte som att det spelade nån roll ändå. Sen straffas jag för det? Frågat vad som händer med dom andra tjejerna men dom hade inte hört nånting än.
Hade jag bara fått ett avslut.....

Bilder från igår; sista gången jag rider Missil för Inger. Åtminstone var det ett bra pass.

Likes

Comments

Soc har hittat fosterhem åt mig i Sunne. Ska dit på tisdag på studiebesök, än vet jag inte om jag ska dit, men jag vet att jag snart kommer flytta.
Jag kommer sakna Sörby. Mest av allt kommer jag sakna Micke, en vikariepersonal som varit här ganska mycket & den enda jag kan dela med mig av allt till här. Han känns mer som en vän till familjen än som personal. Honom kommer jag sakna jättemycket. Frågade honom om han kunde skjutsa mig när jag flyttar, han sa att han gärna gör det & att jag skulle lägga det som önskemål hos chefen, som också heter Micke. Så det har jag gjort, och han sa att det mycket möjligt kommer gå att ordna.
Lika mycket kommer jag sakna Inger & Missil. Kommer kännas så tomt utan dom. Nu när jag väl kommit igång igen & Inger är så fruktansvärt bra, känns det sjukt tråkigt att behöva lämna dom när vi precis har börjat.
Jag hoppas mer än nånting att det ställe jag kommer till har hästar, åtminstone att det finns ridmöjlighet i närheten några eller flera gånger i veckan. Annars går jag nog under, igen..
Till Sörby kan jag åtminstone ringa & prata lite skit med personalen efter att jag flyttat. Stallet har jag mindre chans att komma till igen. Har sån ångest över detta.

Likes

Comments

Ytterligare en anledning till varför jag trivs så bra här på Sörby, mer än det jag skrivit redan, är att vi som bor har en egen grupp 2 gånger i veckan på en privatägd ridskola här i närheten. Men för tillfället är det bara jag som rider, så jag har 2 privatlektioner i veckan, måndagar & tisdagar. Känns så fantastiskt bra.
När jag rider, släpper jag ALLT annat, allt jobbigt & påfrestande, jag fokuserar enbart på hästen & mig. Det känns som jag flyger, åtminstone som att jag är på väg uppåt istället för neråt. Ännu bättre blir det ju då jag trivs jättebra med ridläraren, hon riktigt duktig. Trevlig, sträng, envis, allt på samma gång. Hon VILL att man ska göra rätt. Många ridlärare, eller lärare överlag, suckar & har sig när man inte förstår något trots att de har förklarat så de tror man förstår, så de förklarar på samma sätt om & om igen. Men det gör inte Inger. Hon visar, förklarar annorlunda, försöker få en att förstå rätt. Gör jag något fel rättar hon till det istället för att säga Äsch.

Jag har varit där på ridskolan nu kanske 10 gånger. Jag har provat 3 olika hästar. Första är Missil, han är en maxad New Forest på 10-11 år. Jättesnäll, tycker allt är roligt & jag har börjat hitta knapparna på honom. Han har jag ridit alla utom 2 gånger.
Dom andra 2 gångerna red jag först Lillis, en liten vit, kraftig, skulle gissa en mellanstor C-ponny. Hon var också rolig, men jag klickade bättre med Missil. Sen har vi den lilla skäcken, vars namn jag inte kommer ihåg (skäms lite nu hehe) en busig, envis, i princip en förväxt shettis skulle jag säga. Jag har för mig att hon är korsning Tinker & islandshäst om jag inte är helt ute & cyklar. Hon vill göra precis som hon själv vill, så henne får man kämpa med & vara envis med. Den typen av häst tycker jag är rolig att rida när man bara ska lulla runt i skogen eller ha roligt med sin häst. En lydig & snäll häst, het eller lat, tycker jag bättre om när jag ska utvecklas & lära mig mer.
I tisdags fick jag & Missil ut i skogen & skutta lite på en terrängbana som finns där. Kan nog inte jämföra vem som hade roligast, han eller jag. Jag har inte hoppat terränghinder på mååånga år! Öronen var spetsade hela passet, så kul hade vi.

Bilderna nedan är från i måndags, ett dressyrpass på utebanan. Paddock/ridhus har jag heller inte ridit i på flera år förrän jag kom till Sörby. Så har inte jobbat så mycket med hästen när jag varit ute i skogen de senaste åren. Har tappat en hel del, vissa saker har jag lärt mig på nytt & vissa saker vi gör är helt nya övningar. I måndags var det mycket att ställa Missil i alla gångarter & lite balansträning. Dressyr har aldrig riktigt varit min grej.. Nyttig träning & förr har hag alltid tyckt att det varit jättetråkigt, men nu har jag faktiskt blrja tycka det är ganska roligt. Men jag är mer för hoppning & skogen. Ganska värdelös vad gäller dressyr, haha.

3 sista bilderna är från olika tillfällen.

Likes

Comments

Som rubriken lyder. Blev ganska förvånad när jag vaknade imorse, hade ett meddelande på telefonsvararen från henne. Hon sa att hon var på genomresa & ville träffa mig om jag ville & kunde. Snabbt & hastigt stämde vi träff, en personal måste följa härifrån. Vi möttes upp i Töreboda & åt mat på en chinarestaurang, gott var det.
Det började bra, vi båda var nog ganska nervösa. Sen blev det lite dålig stämning en stund, men det löstes upp ganska snabbt & då funkade det bättre igen. Personalen som var med sa efter ett tag att vi var tvugna att åka eftersom det bara var en personal kvar på Sörby, men vi kunde fortsätta ute i lägenheten här. Så vi åkte tillbaka hit & satt 1.5 timme ute i lägenheten också & pratade & skrattade åt saker.
Det brukar bli ganska enformiga samtal, men i det stora hela just idag kändes det faktiskt bra, & vi pratade om allt möjligt istället för bara allt tråkigt. Det var väldigt känsloladdat, som man kanske kan förstå. 5-6 år sen vi träffades senast, & sen dess har vi bara pratat i telefon 3-4 gånger ungefär. Skrivit lite på facebook.
Jag har velat bygga upp en relation igen under dessa år, ibland mer & ibland mindre vilja. Men efter idag känner jag ett stort JA till att bygga upp den igen. Jag saknar våra skämt, minnen, resor, sånt vi hittade på tillsammans, bara att sitta & titta på en dålig film saknar jag. Det bra vi hade väger mer än det dåliga. Vi hade en väldigt bra relation en gång i tiden.
Jag undrar ofta hur mitt liv hade sett ut idag, om jag för 5 år sen hade flyttat till mamma på heltid istället för pappa. HELT annorlunda, det är ett som är säkert. Jag hade säkert gått på ridgymnasiumet där tillsammans med Sophia eller Soppan (nån av hästarna). Isåfall hade jag varit inne på tredje & sista året. Jag hade aldrig fallit ner i alkoholmissbruk som jag haft i perioder senaste åren. Mamma & jag hade haft en jättefin kontakt. Kanske hade vi åkt på Horse Show i Stockholm eller Göteborg. Min katt & jag hade fortfarande haft kvar vårat extremt starka band.
Det finns så mycket som hade sett så annorlunda ut. Önskar jag kunde veta hur våra liv hade sett ut.

Nu ska jag bearbeta dagen lite innan jag ska försöka sova. Imorgon är det kioskresa & på lördag hoppas jag det finns platser på IT, det var fullt överallt förra helgen.
Men en liten uppdatering!

Likes

Comments