Hemkommen från bup nu, det var ganska bra samtal, kommer ha varannan vecka nu 5 gånger. Det vi kom fram till idag var att det ska bli ett möte med skolan & kanske ta bort nåt ämne som jag läser klart ett fjärde år istället. Inte mycket mer än så idag.

Dom senaste dagarna har det vart riktigt hemskt, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Orkar ingenting & vill bara lägga mig & gråta, men det går inte. Andas tungt & det kryper innanför skinnet på mig. Vad ska man göra ? Det finns inget man kan göra, "fortsätt & kämpa" säger dom. Men det kommer ju en gräns. Jag klarar inte det här nå mer, jag ser verkligen ingen glädje i mitt liv alls. Det finns inget positivt kvar. Om någon vet vad man gör vid det här tillfället kan ni väl tala om det för mig ? För det går verkligen inte

Likes

Comments

Blev akuten & ambulansen för mig igår kväll, tänker inte skriva ut exakt vad som hände, men var inte så allvarligt som varken dom eller jag trodde. Satt på akuten & väntade i ca 3 timmar, sen fick jag göra blodprov & han tog 3 rör, minns inte ens vad dom skulle göra med mitt blod, jag höll på att svimma.
Efter det tänkte jag gå & köpa nåt i automaten, men den var ju såklart trasig. Efter 2 timmar till fick jag göra en undersökning, klockan var väl runt 2-3 på natten då.
Det bestämdes att jag skulle ligga kvar över natten för observation, fick ligga på barnpsyk eller vad det hette. Dit kom jag efter ytterligare ett bra tag.
Kallt var det, bara en filt fanns det, så hade kläderna på mig, mjukisar & tjocktröja som vanligt. Morgonen kom, jag fick frukost & sedan lunch innan mötet på BUP. Har ett möte där imorgon (idag) med, kl 10. Då ska jag få träffa min behandlare.
I skrivande stund står klockan på 03:56 så jag borde egentligen sova, ska ge det ett försök. Gonatt så hörs vi nog imorgon.

Likes

Comments

Kom ju fram till förut att bo i Dalarna ger mig ångest. Flyttade ju därför ner till Karlstad för jag hoppades på att det skulle bli bättre för jag har mått bra när jag hälsat på syrran, men det har inte blivit bättre. Trivs bättre här nere men skolan ger mig ju ångest. Därför funderar jag på att hoppa av, räta upp mitt mående & börja om igen sen. Utredningar är på G och jag har fått ångestdämpande tabletter. Men hoppar jag av måste jag ju tillbaks till Dalarna igen & det vill jag verkligen inte. Så just nu är det ganska jobbigt.. vet inte hur jag ska göra.

Haft två nätter nu då jag sovit hos syrran, och en gentleman har sovit med mig, tröstat mig & kramats i mängder, Gizmo. Natten mellan torsdag & fredag åkte jag till psykakuten & fick en akuttid på BUP kl 8 på morgonen. Där fick jag utskrivet ångestdämpande & en utredning börjades på. Ska dit på tisdag kl 10 igen. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra.. Jag behöver en semester så jag får tänka igenom allting ordentligt.

Går in i väggen riktigt rejält snart om jag fortsätter skolan men det gör jag även om jag flyttar tillbaks till Dalarna. Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till just nu, jag orkar inte med det här alls.


Begraver mig i Homeland, serien jag håller på med nu..

Likes

Comments

Hej på er.
Nu har större delen av jullovet gått för mig, på tisdag börjar jag skolan igen. Åkte med en kompis hem i lastbilen från Karlstad till Mora. Under jul var vi en stor familj igen, första gången det har känts bra på flera år. Vi var väl mellan 8-12 personer, det var väldigt mysigt & precis så som jag önskar att julen ska vara varje år.
Det blev mycket fest för min del mellan jul & nyår, och på nyår då förstås. Kanske inte det bästa, men trevligt & roligt hade jag med bra folk !


11 månader kvar till jag fyller 18, jag längtar ihjäl mig. Alla mina vänner är 18+, så det är inte sällan jag blir retad för att jag inte är myndig än 😉 längtar så mycket till körkortet. Bil har jag ju, det har jag kanske inte berättat ? En riktigt fin 240 -89, lite ny då, men såå fin. Finns inte en repa & knappt nån rost alls:

Ja, som sagt. Skolan närmar sig, och så även min utredning. Den längtar jag också till, så jag kan få lite svar på allt. Kommer även få alla papper från min barndom snart, vet inte riktigt när det blir men pappa sa att jag fick läsa allt. Det ser jag väldigt mycket fram emot, men det kommer ta tid, det är väldigt mycket. Då får jag lite svar där med, kommer inte att gå ut med vad det handlar om, men det finns papper från att jag var spädbarn fram tills högstadiet ungefär.
På återseende !

Likes

Comments

Det var ett tag sen. Mycket som har hänt, mycket som inte har hänt. Har ju skrivit mest om vardagsgrejer innan, & nu kände jag att det inte riktigt passar mig då det blir för mycket pauser pga hur jag mår. Men ja, kan berätta litegrann.

Ny telefon, min gamla slutade fungera som den skulle, så nu har jag en grå iPhone 6s, är jättenöjd med den !

Hårfärg, saknade mitt röda hår så jag färgade det rött igen.

Födelsedag, jag fyllde 17 i november, inget speciellt egentligen.


Det var väl egentligen inget speciellt jag skrev nu, men det kommer komma med tiden. Sålänge får väl det här duga antar jag. Kommer utredas för bipolär sjukdom efter lovet, känner att det var på tiden. Vi hörs snart !

Bipolär sjukdom:
"Bipolär sjukdom innebär oftast att vara manisk eller deprimerad i olika perioder. Däremellan brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt. Det är viktigt att få behandling om du har bipolär sjukdom, eftersom både manier och depressioner kan leda till svåra följder för dig själv och andra."
~1177

Likes

Comments

Trodde jag hade klarat mig bra med bara pappa i mitt liv. Men så var inte fallet. Har funderat otroligt mycket, och jag vet att mitt mående genom livet till en stor del har berott på mina föräldrar. Jag har aldrig haft båda två, det har alltid varit den ena eller den andra. Jag har aldrig kunnat säga "Jag älskar er, mamma & pappa". För jag har alltid valt sida mellan dom.

Det önskar jag att jag aldrig hade behövt. Jag har lärt mig leva utan mamma dom senaste, vad är det, 5 åren? Men jag har alltid stängt av mina känslor, stött bort mina nära & överlevt så. Det går på automatik.

I perioder har jag varit riktigt deprimerad, inte haft ork till nånting överhuvudtaget. Mellan dessa perioder har jag alltid sökt nån ny till den tomma platsen, omedvetet. Oftast har det vart en kille. Men det har inte alls varit samma sak, kanske för stunden, men inte om det skulle vart längre. Men när jag tänker efter, är det den tomma platsen i mitt hjärta jag måste fylla i igen.
Jag behöver en mamma. Det gör vi alla.

Det går att leva med endast en far. Men det är inte allt. Det behövs mer än så. Jag vet att det är många som bara har en förälder, och jag skulle ljuga om jag säger att det blir bättre. Det enda som händer är att man börjar förstå. En ny mor eller ny far går aldrig att få, kanske i början av livet, men inte när man funnits längre än kanske 10 år. Man lär sig bara leva med det. Eller nej, man gör inte det. Man är alltid lika förstörd.

Men det finns inget som kan fixa det här, inte i mitt fall. Jag kommer alltid bara ha pappa. Jag kommer aldrig få tillbaks min mamma, det är försent. För många år har passerat, så den chansen är borta. Visst, vi kan träffas i framtiden & börja om en ny relation. Men vi har missat för mycket av varandras liv, vi känner inte varandra längre.

Jag kommer fortsätta söka en plats till mitt hål, omedvetet. Men det kommer aldrig lösa problemet. Jag kommer aldrig mer ha en mamma, vilket är det första jag vill just nu.

Det där hålet kommer aldrig fyllas, hur mycket jag än försöker. Även om jag inte vill, kommer jag fortsätta leta efter kärleken. Det resulterar ändå bara i att jag kommer få svårare att hitta en.

Vet inte vad jag ska ta mig till just nu. Jag vill bara må bra. Allting är för jobbigt. Jag orkar inte anstränga mig för att gå upp på morgonen (som även beror på mina sömnproblem), jag orkar inte skratta, le, prata. Jag orkar inte äta som jag ska. Jag gör bara det jag verkligen måste. Inte ens saker jag brukade tycka om orkar jag med. Hur fixar man det här?

Träningen är en del av det hela. Träning befriar endorfiner, så den hjälper mig lite på traven. Men inte tillräckligt. 

Lycka. Vilket jävla skitord.

Jag begraver mig i filmer för att fly verkligheten. Ska man behöva gör det?

Likes

Comments

Jaha, då va den här helgen över. Ingen sovmorgon här inte.. Det har varit kul att vara funktionär på SM. Jag har lärt känna fler människor, varit ute i luften & haft trevligt.
Det var ganska stressigt ibland, men det gick bra ändå. Vi skulle mäta djupet 3 gånger per skåra, ta ut snittet & skriva ner det. Det skulle vi göra 6-8 gånger per tävlande. Men vi hann inte mer än 5 gånger, fast det gjorde inte så mycket. Det som spelade mest roll var att det skulle vara rakt & snyggt. Sen spelar djupet & tiden roll, men bara om dom fick lika mycket poäng.

Likes

Comments