Måste bli bättre på att skriva här. Funderar över hur man fixar så att ingen kan se, vill ha denna sida som en dagbok som jag själv sen kan gå tillbaks till i framtiden & läsa. Hade jag vetat hur man gör det hade jag skrivit mycket mer. Åtminstone att den är privat ett tag framöver. Nån som vet hur man gör ?

Jaja. Vet inte vad det är som händer med mig, jag svämmar över av känslor. Normalt har jag knappt några känslor. Är väldigt känslokall. Kan inte sova, kan knappt äta. Får panikattacker med blackouts. Orkar inte göra nånting & jag känner mig så otroligt övergiven. När ska det få ett slut ? Aldrig, verkar det som. Utredning för bipolär är igång. Andra mötet på fredag.

Jag har haft mycket tid att fundera iallafall. Jag vet att jag antagligen aldrig kommer lyckas flytta utomlands, så Göteborg får duga. Men känner inte en enda människa där. Kommer inte orka ha ett full tidsjobb & dessutom ingen utbildning. Vet att jag vill, och SKA flytta härifrån. Men frågan är hur jag ska gå tillväga.

Har stängt av telefonen ett tag framöver. Orkar inte med människor. Vill nån mig nånting får dom helt enkelt åka hit. Det är väl så man upptäcker vilka som är riktiga & falska antar jag.. Man ba försvinner & ingen vet vad som händer. Eller jag vet inte.

Den 29e händer det en rolig sak.. Mer om det sen (kanske).

Känner mig så värdelös, orklös, stressad. Men vet inte riktigt över vad. Vill bara byta identitet & flytta & börja om på ruta ett nån annanstanns. Ja......

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Börjar nästan relatera till Tate, American Horror Story säsong 1. Världen är en hemsk plats & bra människor förtjänar bättre än att vara här.
En sån där stund är kommen igen. Vill bara försvinna. Förlåt att jag tjatar så mycket om det hela tiden, men jag måste få skriva av mig ibland när det är nära att rinna över.
Jag är en öppen bok. Jag har inga hemligheter. Det gör att folk inte snackar skit, för då vet dom redan sanningen. Det finns bara en sak jag håller hemlig, känslor.
Jag är en känslokall människa, terrorattacker, folk som dör, djur som dör, jag bryr mig faktiskt inte. Sålänge inte nån stod mig nära då såklart. Visst, det är tråkigt att sånt händer, men jag låtsas inte bry mig ifall jag inte verkligen bryr mig.
Men dom känslor jag har hemliga är relationskänslor. Nu tex, finns det några nykomlingar i mitt liv, och en av dom vet jag inte vilken sorts relation jag kommer att ha med. Sånt gör mig förvirrad, och när jag blir förvirrad över saker jag skulle kunna må dåligt över, då mår jag dåligt över det.
När jag väl blir förvirrad över småsaker, eller bara mår dåligt över småsaker, börjar andra, värre, saker att komma ikapp med. Glaset rinner över & där sitter jag med världens ångest & panikattacker. Som sagt gör jag saker jag inte har kontroll över i såna lägen. En gång slängde jag tex bort all mat jag hade. En annan gång blev det rakblad & sen får jag ångest över första såret, vilket eskalerar i fler sår. Just det exemplet är ingen engångsgrej. Ond cirkel.
För det mesta mår jag riktigt jävla skit när jag är ensam. Därför vill jag inte vara ensam, & därför är jag ingen singelperson, men innan man skaffar en ny relation i sitt liv behöver man ju ta tag i sig själv. Ond cirkel, igen. För jag blir inte bättre.
Sen går jag omedicinerad med grov ADHD, det gör inte saken bättre. Känslorna förstärks ju lite. Eller ja, för min del extremt mycket. Och sen mina relationsproblem. Menar nu inte bara kärlekslivet, utan vänskaper, kärlek, familj. Alla känslor. Vilket gör att jag misstänker drag av/full borderline. Vill göra utredning. Nu kanske ni förstår lite bättre.
Önskar bara att jag inte fanns mer. Livet är för hårt för mig. Jag är inte den extremt starka tjejen jag brukade vara en gång. Usch fy blä vill bort.

Likes

Comments

Bott här i en vecka plus några dagar nu. Trivs jättebra här, det är mysigt & skönt med eget, skönt att komma bort från pappa & skönt att få klara mig själv. Men jag får ju fortfarande inte hjälp med det jag behöver hjälp med, jag är glad om dagarna nu förtiden, men inte lycklig.
Panikattackerna kommer fortfarande stup i kvarten. Å jag vet ju inte vad jag gör när dom kommer, jag kan göra vad som helst eftersom jag får blackouts.
Min ADHD börjar märkas av väldigt tydligt med. Får psykbryt på minsta lilla sak. Jag hoppas soc blir klara med utredningen snart.. för jag orkar verkligen inte må såhär mer.
Har förresten färgat håret blått nu:

Syns kanske på händerna

Likes

Comments

Idag orkade jag till och med ta mig tid & ork att laga lite tacos. Det smakade helt okej. Men när jag åt 2a brast allt en gång till. Panikattack. Inte så allvarlig den här gången, men ändå.. En kompis kom hit & pratade & sen drog vi ut en sväng & kikade & pratade. Nu sitter jag vid köksbordet & skakar. Vet inte om det är pga att jag fryser eller pga att den har kommit tillbaks igen. Känner mig bara för mycket.

Att vänta på behandlingshemmet kommer jag inte klara av. Behöver hjälp NU. Trodde inte ens att det skulle ta så här lång tid, förra veckan sa dom att jag skulle flytta innan helgen. Men det blev ju såklart inte av. Fattar inte hur dom tänker. HUR kan dom skicka hem en med självmordstankar? Hänt flera gånger nu. SÅ trött på denna jävla "psykiatrisk vård". Vill få hjälp. Det får ta 3 månader max, och det har redan gått typ 2 månader sen första gången dom skickade hem mig efter mitt försök att ta livet av mig. Senast var det ju inget självmordsförsök, men fortfarande. Fick ju åka in.

Under helgen vet jag att jag kommer ringa BUP akuten & säga att jag kommer ta livet av mig. Se vad dom säger då.. Ska gå & lägga mig snart. Lär försöka vända tillbaks dygnet igen. Inte så lätt med dessa sömnproblem. Justja, fick inte ha nå medicin till sömnen efter jag försökte ta livet av mig.

Skrev till han jag höll på med förut & det känns bra, vi har skrivit lite. Vi är absolut inte osams, och det känns också riktigt bra. Men vi har inte haft så mycket kontakt det senaste. Jag har inte släppt han helt än. Även det är jobbigt.. Han var ju så bra & jag sumpade allt. Ångest.

Borderline har kommit upp i mitt huvud nu. Har alltid haft svårt med relationer, mitt mående & humör går upp & ner som fan, har aldrig haft en relation som vart bra längre än ett par månader. Menar då både vänner, familj och killar. Nån mer diagnos än ADHD vet jag att jag har i vilket fall, men vilken vet jag inte. Det är så mycket, det går liksom inte få ner i ord. Kan ju vara att jag är bipolär med. Men jag vet inte. Nåt iallafall.

Nu ska jag lägga mig. Försöka sova en stund.. gonatt

Justja. Jag är blond nu. Ska bleka en gång till & se om alla röda pigment försvinner. Bleker tills det är borta, sen ska jag ha blått hår. Så här:

Likes

Comments

Waiting waiting waiting. Ringde till min handläggare idag men hon var ute på nåt ärende. Fick prata med receptionisten & hon skulle skicka ett mejl till handläggaren & skriva att hon ska ringa mig. Hon skickade även mejl till handläggarens chef att hon också ska ringa mig. Då ska jag tala om hur dåligt hon sköter sitt jobb, för man gör verkligen inte så. Tänker inte upprepa allt en gång till, utan allting står i inlägget under.
Väntar & väntar på att nån gång få besked om när & vart jag ska flytta.. Jag hoppas jag får flytta den här veckan, skulle ju egentligen flyttat förra veckan men icke sa nicke. Funderar över hur man kan skynda på det....

Bjuder på partajfoto sen torsdagen

Likes

Comments

Soc har som många av er säkert vet, varit med i mitt liv i 17 år. Men inte fan sköter dom sitt jobb. Fick en ny handläggare runt jul, hon verkade okej. När jag fick åka in till akuten förra lördagen pga panikattack skulle jag egentligen åka till Falun för att läggas in på BUP psyk tills dom hittade ett HVB hem till mig. Men jag fick åka dit dagen efter, på söndagen, ha ett möte, sen åka hem igen. På måndagen skulle soc i Mora ordna en akutplacering åt mig i väntan på HVB.
Fick en ny handläggare på soc efter mötet i Falun. Hon sköter verkligen inte sitt jobb. Jag har fått bo kvar hemma från dess. Jag kunde inte bo kvar längre än tills fredag, idag, och det visste hon om, och lovade att ordna en akutplacering på fredagen, idag.
Min handläggare sa igår till min gamla handläggare, (detta är en annan, hon har varit med i 7 år och är jättebra) att hon skulle ringa mig idag. Väntade på samtalet som aldrig kom. Vid halv 2 ringde jag utan att få svar. På kvällen ringde min gamla handläggare pappa, pappa sa till henne att varken han eller jag har hört nåt av den nya, som sa att hon skulle höra av sig. Dom kom överens om att jag fick vara kvar över helgen. Räkna med att jag kommer ringa på måndag & skälla ut den nya efter noter! Hon VISSTE att jag inte hade nånstanns att ta vägen efter fredag, hon SA SJÄLV att hon skulle ringa mig idag & flytta mig nånstanns, men det gjorde hon inte. Jag är minderårig, och jag hade kunnat hamnat på gatan. HON RINGDE INTE ENS OCH FRÅGADE ifall jag hade nånstanns att ordna själv! Ifall det nu skulle va så svårt för henne att ordna nåt! Inte ha nånstanns att ta vägen. VÄLDIGT oprofessionellt. Så, hon kommer få höra ett & annat på måndag.
Som vanligt fördröjer dom bara allt & sen rinner det ut i sanden, trots att hon LOVAT mig att det INTE skulle bli så denna gång! Jävla lögnhals, usch, äckligt svin. Förlåt, men det är exakt vad jag tycker om henne. Jävligt förbannad nu. Usch. Spyr.

Jag kommer alltså flytta till behandlingshem. När vet jag inte, men ganska snart. Nånstanns i Sverige. Låst eller öppet vet jag ej. Skulle tippa på öppet dock. På akutplaceringar blir det lite som låst har jag hört. Eftersom många som åker på det är missbrukare. Dom tar oftast ens telefon, så det kommer väl bli rätt drygt om dom gör det, men det klarar jag nog. Vet inte vart i jag kommer bo då heller. Men dom vet om att det INTE ska vara i mora, helst inte ens dalarna. Mora slipper jag, det lovade hon. Om hon nu tänker hålla det löftet vill säga. Men men, hamnar jag mot all förmodan i Mora ändå så kommer det inte vara till NÅN hjälp överhuvudtaget för min del, så dom får skylla sig själva då lite.
Nu ska jag ut & kedjeröka & försöka lugna ner mig. Hejdå!

Likes

Comments

Nu tror jag inte jag klarar mer av den här skiten. Jag vill knappt. Får jag inte hjälp snart kommer jag att gå under, det är inte länge kvar. Vet inte vad jag ska ta mig till, det finns ingen glädje, det finns inget hopp och inget ljus kvar. Vad gör man då ? Hjälp mig. Jag orkar inte med det här. Ett par dagar till, sen är det kört. Frågan är väl om det ens finns nån räddning kvar. Så djupt nere på botten att det inte finns ord kvar.
Jag vet att det finns många där ute som känt/känner som jag. Hur gör ni för att klara av vardagen ? Hur gör ni för att orka äta ? Hur gör ni för att klara av att umgås med någon ? Jag behöver svaren på dessa frågor.
Allt ljus är borta. Jag ser bara svart. Några tårar kommer det dock inte, men mina ögon håller på att koka sönder.
Det skulle vara så mycket enklare om man bara försvann.
Hjälp mig

Likes

Comments