Team Sara & Shaman Vårt liv i stall och tävling

Då var det dags för årets sista träning. Då Shaman varit nedstämd har vi inte kunnat träna så mycket så resultatet blir där efter. Han var gode på gasen på lördag och han bjöd på alla hinder när vi hoppade fram. Jag hade full upp att hålla fast mig. När vi skulle hoppa banan sen ville jag inte hoppa på den höjd vi hoppat fram dels pga av min osäkerhet och oflyt då det just är banhoppning. Sen hade jag betslat ner och Shaman var stark och pigg och jag kände att jag inte hade full koll. Detta godtogs inte trots att jag sa att vi behöver mer flyt och brakänsla när vi hoppar bana. Det gick bra till en början men sedan laddade Shaman på och jag orkade inte hålla honom och då kom den oönskade dragkampen. Så klart blev Shaman irriterad och visste inte vad han skulle göra och han hamnade i ett otryggt läge. Min lilla glädje som uppstått igen för hoppningen raderades. Allt vi jobbat med och byggt upp raserades. Trist, jävligt trist för att vara exakt. Varför lyssnar man inte, vill man förstöra eller bryr man sig inte?? Tog beslut att inte hoppa mer utan det blir markarbete och jag hoppar med min veckotränare i stället. Har så dåligt samvete mot Shaman, hoppas han inte tog allt för mycket skada av detta.

Dagens pass valde jag att lägga som dressyrpass och med gårdagen i bakhuvudet kändes det som en bra plan specielt när jag såg dagens bana. Inte svår i sig men trekombination där jag vet att Shaman inte vågar ta för sig. Lite skarpa linjer och svängar men i övrigt okej. Vi ska träna hemma, själv i lugn och ro. Dressyren var så att vi fick rida en hoppbana men bara med honderstöd och ha en idealtid. Så det gällde att inte rida för fort och inte heller för sakta. Shaman tyckte det var riktigt kul och vände runt sig själv och låg i svängarna då vi körde på😂 Han var gode glad i gaspedalen. Vi vann båda gångerna med att vara närmast tiden. Bra avslut på kursen.

Till er som undrar vem fuxen är som egentligen heter Emeraldus. Han är fem år från lettland om jag inte minns fel och ägs av min goda vän. Han är till salu och så länge han är kvar ska jag få träna och prova tävla honom. Så det ska bli roligt att se hur det går och om vi passar. Han kommer att stå kvar hos ägaren och jag kommer att åka dit med jämna mellanrum. Shaman kommer jag ha lite på sidan om och se om min feghet ger med sig. Nu väntar jullov för oss och även bloggen får jullov. Jätte kul att ni följt oss under året som gått där mycket hänt. Nu hoppas vi att nästa år blir ännu bättre ☺️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Lekstugan fortsätter, Shaman bestämmer över allt som ska göras. Ja vad gör man inte för att få honom på bättre humör. Han har varit nedstämd sedan förra träningen känns det som. Han tycker inget är rolig, speciellt inte ridhusaktiviteter som jag skrev om i förra inlägget. Vi tog en promenad här om dagen i kylan, han var pigg och glad och travade mer än skrittade så jag hade fullt upp med att hålla takten med honom. Han hade öronen framåt trots kylan och tyckte det var skönt att vara ute. Så bara det kommer lite mer snö så kan vi vara ute. Han fick i går gå ett kort pass i ridhuset då jag ville prova hans hoppbett på mildare nivå. Han var faktiskt glad även om han suckade ljudligt någon gång då han väntade på att jag skulle bygga upp ett litet hinder. Han var så himla fin och höll galoppen samtidigt som han väntade kvar hos mig. Jag behövde inte göra nått egentligen, bara hålla stöd och sitta upp. Inte ens ta i tygeln då jag vände upp. Han lyssnar så bra på sitsen nu och det underlättar massor. Hoppas han kan bita ihop i helgen på kursen för att sedan få långt jullov.

Då jag pratat om att ha en till häst vid sidan om Shaman till nästa säsong var jag till min goda vän och provade lite olika hästar. Tanken var att prova ha en häst redan till helgen på kursen. Så jag provade ett gulligt sto men som jag inte kände att jag klickade med. Jag fick prova en annan häst om jag kände var lite mer min typ av häst dock var han ganska stor men hon hade en liknande men i mindre format som jag ska få testa. Tanken är att inte köpa en till det har jag inte råd med även om jag vill men just nu känner jag att jag och Shaman inte kommer vidare riktigt. Jag ska inte skylla på Shaman för det är inte bara hans fel. Det är bara så att jag tycker att hoppningen är rolig till en viss gräns eller höjd. Det beror så klart på alla våra problem som varit men det kanske rättar till sig men då kan det vara skönt att ha en trygg häst som man inte har någon historia med och som man bara kan köra på med och se vad som händer. Då blir jag kanske tryggare och vågar tävla mer och kan ta med mig det till Shaman. Tanken är att kunna rida både hoppning och dressyr med båda hästarna. Sen kommer jag så klart behöva hjälp med dom just på träningar då jag snabbt ska byta häst och även på tävlingar. Så klart vore det en bonus att få lite hjälp i vardagen också. Nåja vi får se vad jag hittar, jag lovar att rapportera då jag hittar vår nya kompis :)

Likes

Comments

Shaman har verkligen inte varit på topp sista veckorna. Det var som att han tog ut sig på sista kursen och efter det har han inte kommit tillbaka. Han tycker inte något är roligt, han gör det han ska men inte mer. Jag vill inte kräva allt för mycket av honom och jag försöker verkligen berömma honom då han gör rätt och försöker motivera honom. Tänkte att han skulle få slippa ridhuset men då det varit dåligt och isigt ute så har vi inget val än att gå in i ridhuset. Jag har försökt göra roliga saker där och ha lite lekstuga så han ändå ska hänga med lite. Jag har ökat på och lagt till vitaminer för att se om det funkar. Jag har provat rida lite dressyr med honom men han vill som inte. Han är inte halt eller har något annat problem men han bara inte vill jobba helt enkelt. Jag provade gramanen i går men det var inte så mycket skillnad och det kändes mest som jag tvingade honom så vi avbröt fort. Idag red jag utan gramanen och försökte jobba honom och på slutet gick det hyfsat men han är inte hågad alls. Så i helgen får han bara gå en dag. Han brukar bli lite påverkad av kylan men det har ju inte varit kallt ända sedan sist. Nåja efter lördag så ska vi ta ett långt jullov med bara uteaktiviteter och mysa på tillsammans. Jag vill ju att han ska återhämta sig och få må bra igen och tycka att allt är roligt igen. Finaste Shaman!!

Han tyckte skogsturen var riktigt rolig och stampade gasen i botten då vi var ute och plumsade :)

Han ska ha maten utanför dörren så han kan hålla koll på vad alla gör och inte missa nått spännande :)

Han sover mycket och vilar. Hoppas verkligen han börjar må bättre snart igen.

Likes

Comments

För en tid sedan fick jag frågan hur jag kom ur min rädsla och osäkerhet i hoppningen. Jag har vid ett par tillfällen skrivit lite om det men inget direkt konkret. Så jag ska försöka skriva ner det jag kommer på ☺️

Jag har alltid varit lite osäker i hoppningen, ofta har jag fått de hästar som blivit över som ingen annan vill ha. De har hoppat och ofta har de inte hoppat och jag har åkt i backen. Den som ställde upp var en tidigare ridskolehäst som jag fick ha då han inte kunde hoppa. Min dåvarande ridlärare satte mig på honom vilket visade sig vara det bästa hon gjort. Hon förstod och kunde hjälpa oss båda riktigt bra. Hon förstod min osäkerhet och hans orutin. Det blev roligt igen och jag kände mig ganska säker men på tävling vart jag så klart nervös. Hon gav mig bra tips och jag hoppade alltid en klass lägre än vi tränade. Allt för att jag skulle vara trygg. Jag kan än idag sakna hennes klokhet.

Jag köpte Shaman i tron om att det som stod i hans annons, läromästare. Perfekt juniorhäst som älskar att jobba. Eller hur?? De glömde en ganska viktig sak, han har kraschat han kommer inte hoppa mer. Jag provred och märkte inget då. Så klart var jag ju otrygg på en ny häst och hoppade inte så högt, hade jag gjort det hade Shaman förmodligen inte hoppat med mig. Jag tog hästen och åkte hem nöjd och glad. Min magkänsla sa att det här kanske inte var rätt häst för mig men jag slog bort dom tankarna för han skulle ju snart komma. Min första egna häst, han var så fin, så snäll och go. Jag tyckte om honom från första stund.

Första hoppningen kutade han som en pigg kanonkula och så fortsatte det, då vi höjde började han stanna. Jag började åka i backen. Det blev en negativ spiral, jag blev mer och mer rädd. Vi hade olika tränare men ingen förstod problemet. Jag var rädd, Shaman var otrygg och hoppade inte. Ibland hoppade han men oftast inte. Jag vet inte hur många gånger jag började om med bommar, höjde lite i taget för att sedan komma till ett bakslag igen. Vi tävlade låga klasser där vi båda var trygg. Sedan började vi hoppa lite högre eftersom, det gick väl helt okej. Han var ganska stark och jag hade svårt att hålla honom vilket gjorde att han blev lång och tappade bakbenen. Han kunde då inte hoppa. Han stannade och jag åkte av ännu en gång. Jag hittade en tränare som förstod, som kunde hjälpa oss tillbaka. Vi bytte bett så jag skulle kunna hålla Shaman och jobba honom i stället för att han skulle fara runt som en vilde med mig och jag skulle åka av och slå mig än en gång. Det gick ganska bra och det började fungera. Så klart var jag osäker och nervös på tävlingarna men det gick ändå bra. Shaman hoppade fint och vi började hitta varandra. Vi var med på lite olika mentala träningar bla för Andy S där vi fick bra hjälp. Vi startade en lite högre klass och gick bra, träningarna gick bra. Allt flöt på ganska bra faktiskt. Ända fram till vår andra högre klass. Shaman och jag var inte riktigt samspelta och det blev ett ordentligt missförstånd på framhoppningen då vi ska hoppa fram och är på väg mot hindret. Sen är allt svart, jag mins inget. Hjärnan stänger ner allt. Det enda jag hör är att min goda vän gallskriker att Shaman kommer att landa på mig. Han hann stanna i sista sekund och lyckades på nått vis få mig att landa på bommarna så jag satt på översta bommen. Han har vardera framben om mig och jag har hans bog i nyllet. Jag hade en enorm tur att han inte landade på mig. Efter det slutade jag hoppa, min tränare hoppade Shaman under ca fyra månader. Efter det hoppade vi bara lågt. Så fort jag ramlade av var jag tillbaka på ruta noll. Inget fungerade. Så har det varit ända fram till för ett år sedan då jag fick reda på att Shaman har kraschat innan han kom till oss. De mörkade allt i stället för att säga som det var och vi hade då kunnat redan från början jobba med honom. Det hade besparat oss massa lidande. Då jag fick veta varför Shaman stannat så mycket trots att han kommit perfekt, jag har ridit perfekt så vågade han inte. Han är rädd. Han vill men modet sviker precis då han ska hoppa av. Då han och jag kraschade förstärkte hans tidigare upplevelse och han ville inte mer. Efter att jag förstått och förklaring till allt kunde jag börja jobba med honom och få honom att tycka det är roligt, att få honom att våga och vilja igen. Det har inte varit lätt, jag har fortfarande massor av jobb framför mig och jag vet inte hur långt vi kommer. Han kommer aldrig bli den häst han en gång var men kanske han börjar tycka det är roligt igen och han hittar modet delvis. Jag kommer så klart bli osäker men inte rädd. Rädslan har jag övervunnit genom att jobba med mig själv. Alltid hoppa höjder där jag är bekväm, där jag känner mig trygg och vågar galoppera. Viljan har varit starkare än rädslan och på så vis kom jag över detta. Som sagt kommer jag alltid vara lite osäker på nya hästar och även med Shaman men det gäller att våga släppa det gamla, det som har varit har varit. Nu gäller det att se framåt, våga lite på Shaman och få honom att våga lita på mig. Jag har varit väldigt noga att ha tränare som förstår och som jag kan lita på. De har varit noga med att utgå från både mig och Shaman. Jag hoppar aldrig själv eller jo nu men inte några höjder. Dels för säkerheten om det händer nått ska man inte vara själv och sen om jag får ett problem jag inte kan lösa. Det gäller att ha tålamod med både sig själv och hästen. Lirka och vända och vrida på saker, lura sig själv och hästen ibland. Jag har lagt hindrena på högre än vi tänkte och kan då sänka och då ser det lägre ut. Inte påverkas av omgivningen, man måste kunna stänga ute världen om det är på en större träning med många som tittar. Det har varit jobbigt just för prestationen. Där har min tränare verkligen hjälpt mig och jag har fått fokusera på honom så fort det blivit jobbigt. Nu vet de flesta jag tränar med vårat problem och de är väldigt hjälpsamma och peppar så fort det blir problem. Så klart finns det alltid dom ska sucka och stöna och tycker vi är jobbiga som stannar och funderar och har oss. Men så är vi, vi måste fundera ibland och göra om för att få till det så är det bara. Sen har jag inte kunnat lösa mitt mentala problem själv då det satte sig så pass hårt så jag fick ta hjälp av en professionell person. Jag har haft tur att mina vänner lånat ut sina hästar och jag har fått känna att det faktiskt går, det är inte alltid bara jag som har ett problem. Det har också stärkt mig som ryttare. Det händer än att jag hamnar i någon svacka men då får man bara sänka och andas och ta det på den nivån en stund för att sedan gå vidare upp igen. Sen tävlar vi klasser där vi är trygga och allt ska kännas bra till nästa höjd. Sen kommer vi alltid göra så att Shaman får gå lågt växlat med högt för att han ska tycka det är roligt. Det är bättre och det går framåt men det är lång väg för oss båda kvar men skam den som ger sig. Hoppas detta var till belåtenhet och undrar ni över något så är det bara att fråga. Jag ska försöka svara så gott det går.  


Likes

Comments

Igår var det dags för gårdstävling i hoppning. Tanken var att jag och Shaman skulle hoppa våra vanliga klasser men då vi båda varit i en svacka så kändes det bara jobbigt. Jag valde att i samråd med min tränare att gå ner ett snäpp och bara rida en klass och bara en runda. Tanken var att ha roligt, känna att vi fixar detta och det ska vara lätt. Då jag inte hade någon hjälp heller så kändes det som en bra plan. Han var pigg och framåt på framridningen. Bra tryck i sprången och jag tyckte det räckte med några få språng bara. Tänkte att nu drar han med mig inne på banan men icke det. Han var så fantastiskt fin. Jag hann rida en stund då de höjde till vår höjd och han hann på så vis dämpa sig något. Vi fick startsignal, han galopperade med bra tryck och var på bakdelen. Det enda jag behövde göra var att rama in honom med benen och styra, Jag fick ta fast honom på en linje för att han inte skulle komma för stort. Sedan flöt det på igen, jag behövde verkligen inte göra något för utom att styra. Jag fick lägga en smack på ett hinder som de maxat och han hoppade galant. Sedan svängde jag så klart i omhoppningen lite för snävt. Det var absolut inte planerat utan jag tänkte inte på vart hindret stod utan bara svängde runt honom och såg att där står en oxer. Han hoppade utan att protestera. Han var med mig hela banan runt. En fantastisk runda. En skolrunda helt enkelt. Lugn, avspänd och han hade bra tryck hela tiden och var på bakdelen och allt var totalt okomplicerat. Tänkt om alla rundor kunde vara så. Nu vet jag vad jag vill ha, vad jag ska jobba för att uppnå och hur det ska vara och kännas. Hur lite jag ska behöva göra. Så klart kommer jag få hjälpa honom men jag får inte vara och röra honom utan nu fick jag det bekräftat. Han är på bakdelen och är han inte det så får jag försöka hjälpa honom så gott det går. Men jag tror det är all dressyr som gjort att han blivit så stark i sig själv. Han vann sin klass, en sekund snabbare än tvåan :) Det gäller att hitta detta även på träning nu känner jag men jag vet ju vad jag ska ha och nu får vi försöka hålla kvar känslan och jobba vidare så den även kommer på träning. På prisutdelningen skämde han ut oss totalt. Han fick promenera runt medan de gav ponnyerna sina rosetter men så fort publiken applåderade flög han i luften och hoppade upp och ner och var allmänt stökig. Då det var hans tur stövlade han ogenerat fram och var gode mallig för sin rosett och då han fick leda ärevarvet exploderade han fullkomligt så det var bara att hålla fast sig. Suck och stön, matte skäms och Shaman han stjäl showen som den pajas han är. Förut har han alltid varit lugn och stått och väntat på sitt pris men senaste året har han blivit som förbytt och håller på att bocka av mig och leker rodeo.

Nu tar vi lite vila inför sista träningarna och tävlingarna och sedan går vi på jullov :) ​

Nöjd pristagare ☺️

Likes

Comments

Efter senaste hoppträningen för vår månadstränare känner jag att Shaman varit trött, han har varit trött nästan hela veckan. Ibland känns det som att det tar lite mer tid för honom att återhämta sig efter just större träningar. Han är nu ändå 16 år och jag vet inte hur många år till han orkar. Kanske vi snart får börja tänka på att trappa ner. Det jag känner just nu är att det känns så himla orättvist att jag tappat så många år med honom. År där vi hade kunnat bygga upp allt som raserats innan han flyttade till mig. Vi hade kanske varit på en annan nivå då. Just nu går träningen framåt både i hoppningen och dressyren. Han var helt magisk igår, han var som vanligt och så där fin som den veckan jag tävlade honom i dressyr. Hoppningen börjar ta en ny nivå och han är lite skeptisk till nya höjden och måste så klart stanna och fundera en gång innan han hoppar. Det är just nu mer fokus på ryttaren som ska försöka att inte pilla i tygeln och våga ha kvar benaktiviteten hela vägen fram och upp i luften. Dressyren fungerar riktigt bra och jag kan verkligen rida honom stadigt i alla gångarter och det känns jätte kul och tanken på att starta en högre klass i dressyren finns så klart i tanken och vi har börjat träna lite smått på det i vardagen. I morgon ska vi prova ett pass i hoppningen och känns det okej så kanske vi är med på träningshoppningen på lördag. Jag får se, nu är det mattes spöken som måste kastas ut först innan vi kör nått tävlingsrally :) Så just nu känner jag att dressyren är roligare fast det är ju kul med hoppning också men inte tävlingsbiten just nu :)


Likes

Comments

Veckan har gått till att trimma dressyr, fokus på att få honom att jobba i låg form och slappna av i nacke och rygg och allt där till. Han har förmodligen haft träningsvärk efter helgen då han verkligen hoppade fantastiskt. Vilken kämpe han är och vilka fantastiska framsteg han har gjort. Nu ska vi bara få ordning på mattes tygeltafsande så kan det här bli bra. Han har varit lite stel och känslan av oriden häst har gått som en röd tråd genom alla pass. Jag har inte kunnat rida programmen utan bara fått jobba honom på volt och på fyrkanten. Han är inne i en period där jag inte får hålla i tygeln utan blir då sur och slår med huvudet. Han har vissa perioder i livet då han kan och vet bäst. Svar nej han har inte ont i munnen, han är kollad för två veckor sedan. Nää han har inte några andra problem heller om ni nu undrade ;) Han vet alltså bäst, jag har ibland fått rida program på i princip långa tyglar och han har gjort det han skulle och placerat sig. Han bara har sina egna ideer. I fredags gick han faktiskt i princip som vanligt men på lång tygel. Han jobbade riktigt bra. Avslutade genom att bara ställa upp ett räcke för att han skulle få göra nått annat. Han hoppade riktigt bra, han for i väg som ett skott så jag han egentligen inte riktigt fatta vad som hände. Tänkte att vi höjer lite då han stack som ett skott och hoppade allt han kunde. Fint, bra då hoppar vi upp. Jo eller hur. Just som jag skulle ta fast honom igen, ja han brukar stå lös bredvid mig då jag höjer och sänker eller bygger bort och fram hinder, så drog han till andra sidan ridhuset. Där stod jag som ett fån. Gick och skulle hämta honom där han stod och sket i ett hörn. Jaha så fort jag fick tag i tygeln stack han i väg som ett skott. Jaha ja, det här har vi jy inte tid med då matte skulle till skolan. Tänkte att jag skulle hoppa på honom och ta fast honom men så fort jag ens rörde mig så ställde han sig i position att sticka. Så jag fick smyga som en indian och försöka ta små steg fram så han inte skulle dra igen. Så när jag närmade mig tog jag tag i tygeln och han följde snällt med. Så kan det gå när han ska hyssa med mig.

Helgen går åt till att bara latmaska oss då det är ponnytävling hela helgen. Shaman verkar allmänt rastlös och då jag kom ner till hagen tänkte jag att han skulle vara sur för att han fick vänta. Inte det minsta, jag skulle bara fixa vattnet och hade så klart bara satt för ena grindplankan i tron om att han står där några minuter. Bonk sa det bakom ryggen på mig och vem traskar ut och över till grannens hage. Suck, jag gick och skulle ta fast honom och gå in. Eller hur, vem stack i väg som ett skott och gjorde narr av mig än en gång. Så där höll han på en bra stund och så fort jag skulle ta honom pep han iväg med öronen på spets och var jätte glad. Jag lät honom vara ute en stund och gick över och fikade och handlade ett innetäcke på rea till Shaman. Det var lite större så det räcker runt hela honom så det blir jätte bra till den kalla vintern. Han var väldigt intresserad då vi packade upp det och provade och sedan satte ner det i påsen igen och skulle se vad vi gjorde. Han är så väldigt social nu och ska vara med överallt, man ska klia honom och hålla på att gosa med honom. Känns som man bara vill ta hem honom och ha honom i soffan :) Nåja vi får nog ta en promenad i morgon för att stilla värsta krypet i benen på honom.

Jag fick frågan om att göra ett inlägg om min hopprädsla av en av er läsare, så jag la ut frågan på min instagram och fler var intresserade så jag ska försöka skriva ihop nått bra. Jag vet inte riktigt vad ni vill veta men jag kan ju skriva lite hur det började och vad jag gjort åt det och hur det känns just nu :)

Hoppas alla har en bra helg :)


I morgon firar vi farsdag på ett sätt vi inte önskar. Men vi har inget val då Shaman har en änglamorfar sedan ett år tillbaka. Vi kommer aldrig att vänja oss med detta.

Surpuppan som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet och som råkade sätta ner foten just där jag hade foten. Fasiken vad ont det tog, är han så där tung ;)

Så klart en liten selfie :)

Ligisten själv som inte kan hålla sig från att utsätta mig för diverse spratt :)

Likes

Comments

Lägger in lite film från helgen, fick hjälp av min goda vän fluff att redigera och klippa ihop de olika klippen samt filmen där vi hoppade banan. :) Blir så less att det blir kasst när vi filmar med min mobil, så går det då man ska vara tjurig och ha en liten och en av de lite äldre modellerna så den får plats i fickan ;)

Likes

Comments

Idag var vi båda ganska så möra efter gårdagen. Shaman visste jag skulle ta ut sig och vara mer trött idag. Jag själv var himla seg i morse då jag vaknade och även då jag red. Jag var lite för mycket i tygeln idag. Tog bort galoppen redan innan jag vände upp eller så tog jag i honom då jag hade vänt upp. Sista rundan provade jag att inte ta i honom utan bara hålla stöd och galoppera. Det funkade fint. Tänka sig att det ska vara så svårt att låta bli tygeln. Jag valde medvetet att lägga mig på lägre nivå idag då han var mer trött i kroppen och jag kände att blir det problem ska han ha en chans att ändå ta sig över. Jag hoppade inte lika högt som igår inte ens då jag hoppade upp honom och det var en klok tanke så här i efterhand. Han hoppade med vilja sista rundan kändes det som då han var tröttare idag. Jag hjälpte honom så gott jag kunde och han hjälpte mig så gott han kunde då jag hade lite dålig känsla. Han vart lite stark och for iväg efter nått hinder så jag valde att lägga en volt. Tränaren tyckte väl att jag skulle ha fortsatt men samtidigt just nu vill jag inte komma med honom i ett dålig läge och chansa att han hoppar. Han behöver få de bästa förutsättningarna just nu för att han ska få stäkra sitt självförtroende. Sen råkade jag glömma vart jag skulle och fick lägga en volt, hoppsan så kan det gå. Men det har varit riktigt bra två kursdagar. Övningen i går med bommar var super för oss och även bra bana. Men jag känner att jag måste träna mer ridning mellan och upp mot hinder för att bli säkrare och inte ta i honom då jag vänt upp. Inte ta den där lilla eller förhållningen som tyvärr ändå blir för skarp. Nu är han på bakbenen och jag behöver inte kämpa lika mycket nu och han är starkare nu i sig själv. Han är helt fantastiskt duktig Shaman och jag tycker det är så roligt att han börjar ta för sig och börjar våga hoppa även de högre hindrena.

Likes

Comments

Shaman har verkligen varit så himla fin sista tiden, allt bara lossnar mer och mer. Även hoppningen, senaste veckan har han verkligen klivit fram och kört på. Han vågar och tar för sig även om det ibland blir fel. Det är så himla roligt och det känns som det bara blir bättre hela tiden. Då han gått så bra i veckan så tog vi en vilodag igår inför helgens hoppkurs. Vår månadstränare kommer i vanlig ordning. Det innebär mycket folk, många olika ryttare på hög nivå och mental stress för mig som vet att Shaman kommer att tjafsa. Speciellt då han blir trött börjar han tjafsa och vill inte alls hoppa. Nåja jag hade som mål att fokusera på honom och mig, vår lilla bubbla där vi varit senaste veckorna. Jag vet att tränaren tjatar om att hålla tävlingstempo. Detta har inte gått då Shaman varit för svag för att orka hålla i hop sig själv och jag kan inte hålla honom kvar på bakdelen. Han vill så klart inte komma i för högt tempo då han inte vill eller snarare vågar hoppa om han kommer fel. Min plan, ja för första gången hade jag en plan. Det var att hålla honom på bakbenen i alla gångarter och utifrån det rida framåt och slutligen inta lätt sitts för att sedan sätta mig igen då vi var nära hinder. Det fungerade. Jaaaaa det gick, helt otroligt. Han har inte hoppat så här bra på så himla länge. Han bjöd på allt. Han stannade på en bomserie med ett räcke. Inte för att han vart rädd utan kom fel på första bommen och fick den mellan frambenen och höll på att göra. Det var så himla roligt att han hängde med ända till sista höjningen. Han brukar annars alltid vara den som avslutar  på lägst nivå eller börjar stanna men inte idag. Idag var en helt fantastiskt dag för oss. en kullerbytta med mig på men han kunde stanna och då jag var på väg att glida över huvudet så fångade han upp mig. Det var så himla roligt att han hängde med ända till sista höjningen. Han brukar annars alltid vara den som avslutar på lägst nivå eller börjar stanna men inte idag. Idag var en helt fantastiskt dag för .Sedan då vi hoppade bana, ja mina vänner dåååå stannade han vid ett räcke och SKET!!! Vilken förnedring, jag höll på att skämmas ihjäl. Hahahahaha den lilla divan kan alltså inte springa och bajsa utan stryker sig först efter väggen och börjar springa lite konstigt med bakbenen vilket jag kände och tänkte nu ska han skita men han får kämpa på men nej inte det. Han stannade och gick på dass helt enkelt. Sista linjen fick jag hjärnsläpp och började ta tillbaka och mixtra så då stannade han för att jag helt enkelt var väldigt otydlig och jag fick hitta min egen balans igen då jag tappade min position. Inga stora saker helt enkelt. Banan låg på dryga metern, när har vi med lätthet kunna hoppa det? Väldigt länge sedan kan jag meddela. Jag valde att säka de två oxrarna till 90 cm för mig egen del. Inte för Shaman utan för att jag fegade till. Han hade hoppat jätte fint då vi hoppade fram på meteroxrarna men just bana blir jag lite osäker och bara för att trygga upp mig själv valde jag att göra så. I morgon ska vi ta oss an dom i stället. Jag är helt frågande, vad hände. Var det fru B som hjälpte mig så himla mycket, är det resultatet av allt hårt jobb med honom som gör detta. Min tjurighet att inte ge upp. Jag vet inte men jag vet att jag fått tillbaka min bästa vän. Inte hästen jag köpte utan hästen han var innan iaf delvis. Så det ska blir riktigt roligt att fortsätta jobba med honom och se hur vi utvecklas tillsammans. Äntligen, efter alla år av slit och tjafs och ja jag vet inte vad. Det har verkligen varit en berg och dalbana hela tiden i princip. Han är en fantastisk individ. Han förstår verkligen så mycket känns det som. När han lägger nosen mot kinden och bara står där och myser på mig är en underbar känsla. Nu ser vi framemot i morgon, förmodligen kommer vi vara totalt möra och planen till i morgon är att inte köra på lika hårt utan kanske hoppa lägre och se om vi kan mixtra lite med oxrarna. Vi får se helt enkelt hur mör han är. Han tog ut sig ganska bra med sina upp och hoppa skutt när han skulle galoppera. Studsade upp och ner på stället och skulle fort i väg ;) Stolle till häst :)

Likes

Comments