Det är nu, när jag för första gången på ca 15 år inte har något med hästar att göra, och för första gången på 3,5 år som jag står utan en egen häst att ta hand om, som jag inser hur mycket tid det har tagit.

Jag har varit ordentligt sjuk sen Isor somnade in, och mestadels sovit hela dagarna. Har varit hemma från jobbet i 1,5 vecka nu, och jag tror att både hjärtat behövde få läka lite samtidigt som kroppen behövde återhämta sig efter långvarig stress.

Det är först de senaste dagarna som jag har börjat hitta tillbaka. Jag kommer ta en paus från hästarna, dels för att jag har haft såna motgångar under hela mitt liv med hästar att jag känner att jag inte orkar komma tillbaka till det nu. Det har varit alldeles för mycket smärta och sorg. Men jag är övertygad om att det kommer en dag då jag längtar efter livet med hästar igen. En gång hästtjej - alltid hästtjej...

Nu behöver jag ha annat att fokusera på och då har jag min älskade Vilja såklart. Som så snällt legat vid min sida dag och natt, och inte har klagat en sekund över att ha tråkigt i två veckor. Nu när jag har börjat friskna till så har Vilja tagit över istället, hon är dålig sedan igår. Troligtvis så har hon bara drabbats av vattensvans, men vi var hos veterinären idag för att utesluta allt annat. Fanns inget att anmärka på så nu blir det smärtstillande, vila och värme i en vecka så hoppas vi att det ger resultat 😊

I övrigt så ser jag fram emot att pyssla vidare med min lilla lägenhet, som ska renoveras under vintern/våren. Jag har även tänkt sätta igång med min styrketräning igen, nu när dygnet har fler timmar.

I januari börjar jag även plugga, och senare mot våren/sommaren så väntar en riktigt härlig grej att se fram emot, om allt går som det är tänkt.

Att skriva är ju också ett väldigt bra sätt att spendera tiden på, så jag tänker att jag börjar blogga igen. Nu med fokus på Vilja, och säkert en del vardag. Jag hoppas att ni vill följa med ✨

Min solstråle 💓

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har försökt skriva en lång sammanfattning av återbesöket på Husaby och vad som hände med Isor. Men det är så färskt och jobbigt fortfarande, det gör för ont att återberätta. Jag har precis lyckats plocka ur alla hans saker ur bilen som vi hade med oss till kliniken. I stallet står fortfarande alla hans saker kvar, men jag orkar inte ta mig ut dit än.

Så kort sagt, Isor visade sig vara mycket sämre på återbesöket. Vi har testat alla behandlingar som finns, han har varit på akupunktur och han har masserats varje dag. Fått alla tillskott och smärtstillande som går att få tag på. Och blev bara sämre och sämre. Han fick somna in den 1a november.

Det enda lugnet jag känner är att han inte längre har ont. Och att vi har gjort allt.

Vila i frid, älskade Isolfur från Isgård. Saknar dig så min fina vän. ❤

Likes

Comments