Mitt liv med häst

Bella har varit halt av och till under hela hösten. Ibland mer och ibland mindre. Allt började under uppvärmningen till en hoppträning i början på hösten. Vi värmde upp i alla gångarter och hon kändes hur fin som helst. Vi la en volt i höger varv och hon snubblade till men det var bara en vanlig snubbling, inget jag direkt reflekterade över. Vi samlades runt vår tränare och pratade lite om träningens upplägg. När vi sen ska börja övningen inser jag att Bella nästintill är blockhalt. Inte riktigt men hon haltar väldigt mycket så vi får avbryta träning och gå tillbaka till stallet. Hon var både varm och svullen och det var där och då en riktigt tråkig höst började. En höst fylld med svett och tårar, så många gånger ville jag bara ge upp. Ibland är det inte en dans på rosor att ha häst, det är inte givet att alltid ha en skadefri häst som alltid presterar på topp.

Vi tog ut veterinär två gånger, behandlade med Metacam och åkte iväg till Mälarkliniken. Bellas hälta var ett mysterium, hon haltade jättemycket ibland och när veterinärerna gjorde hältutredning så visade hon knappt någon hälta. Det var nästan så jag tvivlade på mina ögon, om det var jag som såg fel? Det gick verkligen fram och tillbaka, som att hon var halt lite då och då. Ibland en dag och ibland en hel vecka. När vi var vid Mälarkliniken så visade mamma upp en film från när jag red bara någon dag innan. På den filmen syntes det verkligen tydligt att hon haltade. Ojämna steg och mycket nickning, veterinären tyckte att det var konstigt att hon var så pass halt på videon och knappt berörd vid hältutredningen. Jag började googla på “fantomsmärta” (att hon tror att det gör ont fast det inte gör det). Det har verkligen känts som att hon ibland glömmer bort att hon har ont och ibland kommer hon på att “det nog borde göra ont” och haltar jättemycket. Vart jag än läser står det att hästar inte kan ha något minne av smärta. Nu tror jag inte längre att det är någon direkt smärta utan snarare något som irriterar henne. Tror aldrig hon skulle jobba långa dressyrpass och hoppträningar om hon hade riktigt ont. Det är mer troligt att det kommer och går något som irriterar henne.

Nu sätter vi igång bella ordentligt och jobbar på som vanligt igen. Nästa vecka kommer hon få följa med till skolan och både träna dressyr och hoppning så får vi se hur hon svarar på det. Jag är rejält rädd och nervös över att hältan ska komma tillbaka, men jag håller alla tummar det går för att hon ska vara hel nu. Om allt går som det ska så ska jag och Bella vara med och tävla division 3 för Baståsen i vår. Det är inte några höga klasser (LD/LD+) så det tror jag kommer gå hur bra som helst! Då Bella älskar att hoppa så ska det bli så kul att få börja träna och åka ut på pay’n jumper och dela den glädjen med henne.

Ni får hålla era tummar för Bella nu!

Kram Tova

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Häst

Blir chefer

Rider du? Grattis – då är vägen till en karriär som chef utstakad. En doktorsavhandling vid Luleå tekniska universitet visade 2012 att kvinnor som jobbar i stall utvecklar ledaregenskaper som de senare kan ha stor nytta av i arbetslivet.

Kan man hantera en uppretad nordsvensk brukshäst, klarar man sannolikt också av att chefa över människor.


Tränar hela kroppen

Som ryttare tränar du både styrka, kondition, hållning, koordination och balans. Både hjärnan och kroppen måste vara med för att du ska kunna hantera en stor häst på ett säkert sätt. En extra bonus är att allt arbete i stallet också fungerar som styrketräning.

Du får vara ute i naturen

Simmare tvingas simma varv efter varv i klorfyllda bassänger. Styrkelyftare svettas inne på trånga gym. Men för dig är hela världen en potentiell träningsplats. Oavsett om du rider islandshäst, varmblod eller ponny är möjligheten att komma ut och få frisk luft en solklar fördel.

Bra för funktionsnedsatta

Flera studier har visat att ridning är bra för barn som fötts med cp-skador. Hästens rörelser tillsammans med värmen från djuret skapar både avslappning och tränar upp koordinationen – något som annars ofta kan vara svårt för funktionsnedsatta barn.

Ridning har också visat sig fungera väl som behandlingsmetod för personer som lider av psykisk ohälsa, stressrelaterade besvär och långvarig smärta.

Du får en vän för livet

En häst snackar varken skit eller tröttnar på att vara din kompis. Tvärtom, tar du hand om hästen med kärlek, respekt och värme har du sannolikt fått en lojal kompanjon för många år framöver.

Dessutom, finns det något bättre än en puss från en varm hästmule när livet känns grått och meningslöst?

Källhänvisning: http://www.expressen.se/halsoliv/fem-skal-till-att-alla-borde-alska-hastar/

Kram Tova

Likes

Comments

Min åsikter

Igår tog Peder Fredricson hem folkets pris “Jerringpriset” vilket är en total glädje för alla ryttare och hela hästsverige. Peder ska då inte få glädjas över sin fantastiska prestation och bragd, en klapp på axeln och ett stort grattis är vad han förtjänar. Istället blir resultatet ifrågasatt och Peder och ridsporten får utstå påhopp kränkningar och riktig mobbing på sociala medier. Jag skäms. Jag skäms över att personer som överhuvudtaget inte är insatta i ridsporten ska kunna bete sig så illa. Vad är det för sportmanship? Inläggen flödar där rubrikerna lyder “avskaffa Jerringpriset, för det är antagligen inte folkets pris längre. Peder fick 273.760 röster. Tvåan Henrik Stenson fick 230.229 röster och trean, Sarah Sjöström, fick 113.297 röster. Han hade 43.000 fler än tvåan Stenson, vilket motsvarar 18,9 procent fler och 160.000 fler röster än Sarah Sjöström. Tydligen ska Jerringpriset gå till den personen med flest medaljer. Jag vet inte hur man definierar en prestation? Hänger det efter svårighetsgrad eller antal vinster? Vinnaren blev framröstad av folket. Jag själv tycker alla nominerade är värdiga vinnare som allihopa har gjort fantastiska prestationer. Det går inte att jämföra de olika sporterna med varandra, för att se vem som är mest värd det. Att någon av de nominerade skulle vara mer värd priset än någon annan, det gör mig så förbannad så det kliar i mig. Sporterna går inte att jämföra med varandra. Det går inte att jämföra ridsporten med någon annan OS-gren. De andra arleterna behöver hålla koll på sig själva och se till att de har förutsättning att kunna prestera på topp. För oss ryttare och för Peder så krävs det både 100% fokus på sig själv men även 110% koll på sin häst. Hästen är ett djur som inte pratar samma språk som oss eller har samma instinkter som oss. Om något går fel, då går det verkligen helt fel. Det finns en hel del som påstår att hästen borde fått priset. För det första tycker jag Peder tydligt berättade i sitt tacktal att detta pris delar han med sin häst “All In” och hela teamet runt honom. Jag kan inte förstå varför “hästen borde ha fått priset”, för när exempelvis Zlatan vinner finns det ingen som ifrågasätter hans vinst trots att han hade ett helt lag bakom sig. Han hade inte kunnat vinna ett pris utan sitt lag och Peder skulle inte kunna vinna utan sin häst. Om du inte är insatt i en sport kan du inte uttala dig om vem som är värd segern. Jag skulle aldrig trycka ner någon av de andra om de vann, så jag förstår verkligen inte vad som ger er rätten att trycka ner Peder, min sport, mitt liv och faktiskt min häst och hennes kapacitet. Sportmanship, har ni hört talas om det? Jag är givetvis extra glad över att Peder vann då, han är riktigt värd det då ha gjorde en fantastisk insats i OS där han var det ENDA felfria ekipaget genom alla omgångar och han representerar även min sport som jag är väldigt stolt över. Detta är ett stort framsteg för ridsporten. Vi både vill och måste få bli accepterade för de atleter vi är. Vem är det som bestämmer att du inte är “Värdig vinsten”? Hela grejen går ut på att hela svenska folket ska få rösta fram vinnaren och nu har vi gjort det.

STORT GRATTIS PEDER OCH ALL IN, ni är så värda detta.

SPORTMANSHIP

Läs och lär (Detta är anpassat för ridsporten men ni kan oavsett sport relatera och tänka till)

“Sportsmanship innebär att man visar respekt för regler och motståndare, inte tillskansar sig fördelar på andras bekostnad samt uppvisar förmåga att behärska sig i både seger och nederlag. Sportsmanship innebär att man aldrig bestraffar hästen/ponnyn för att man själv är besviken över sitt resultat. Sportsmanship innebär att man alltid gratulerar sina medtävlandes prestationer och resultat. Sportsmanship innefattar även ett gott uppförande mot funktionärer och medtävlande. Sportsmanship innebär att man sätter hästens/ponnyns välbefinnande i första hand. Sportsmanship innebär att man själv tar hand om sin häst/ponny efter avslutad ritt (under förutsättning att ingen annan ryttare väntar), inte att man lämnar över den till förälder eller kompis bara för att man t ex vill titta på något annat ekipage eller se hur det går i klassen.”


Bilder från OS i Rio

Kram Tova

Likes

Comments

Mitt liv med häst

Igår åkte vi ut till stallet direkt jag slutat skolan. Egentligen älskar jag vintern, men vore det inte grymt om solen kunde gå ner lite senare? Iallafall, vi kommer ut till stallet och jag fixar iordning henne. Varje dag känner jag noggrant igenom hennes ben i hopp om att inget ska vara varmt eller svullet. Allt kändes bra och Bella sov som vanligt och njöt av att bli ompysslad. Hon fick på sig reflexer i mängder och sen bar det av ut i mörkret. Vi skrittade fram en sväng och red sen ett pass i sommarhagen. Det är jättehårt på ridbanan just nu då det skiftar så snabbt med väder och temperatur, men i sommarhagen är det perfekt underlag och det ska givetvis utnyttjas. Bella har väldigt mycket energi just nu så vi jobbade mycket att hitta ett lugnt och samlat tempo. Det blev även mycket jobb med fokus på att hon ska vara kvick och alert då hon har lätt för att bli skänkeldöv när hennes fokus hamnar på annat än vad det är tänkt. Hon bråkar en del i galoppen och blir riktigt förbannad när jag inte låter henne springa järnet, då kommer en och annan bakutspark. Jag har iallafall fått väldigt bra balans tack vare min kära rodeohäst. Hon gick superfint mot slutet och blev mer och mer avspänd men ändå väldigt kvick för mina hjälper. I slutet av passet kan jag ha nästan helt långa tyglar och hon går ändå i form och jobbade på. Älskar att inte ha någon kontakt alls med bettet och ändå jobbar hon både i form och rätt ställd. Då känns det verkligen som om hon jobbar för mig och inte mot mig. Igår var jag riktigt stolt över henne och jag är så glad över att hon känns riktigt fräsch nu. Snart är vi tillbaka ute på banorna igen!

Kram Tova

Likes

Comments

Mitt liv med häst

Jag har växt upp i en familj där häst har varit största intresset. Vi har alltid haft hästar och jag fick min första egna ponny när jag bara var några år gammal. En Shetlandsponny vid namn Ramona och hon blev min allra bästa vän. Eftersom jag var ganska liten så var det ingen häst jag direkt tränade eller tävlade, inte för att jag hade ambitionerna heller men ni förstår. Hon var helt enkelt den bästa första ponnyn jag kunde ha fått. Om jag red ut och råkade tappa mitt ridspö kunde jag hoppa av och springa och hämta det och Ramona stod snällt kvar där jag lämnade henne. Om jag ramlade av pga min obalans stannade hon direkt och väntade på mig eller gick tillbaka till mig. Tiden gick och tillslut var det dags för Ramona att flytta till nästa ägare. En liten cowboy kille där hon fick det hur bra som helst. Men vad spelade det för roll? Min bästa vän fanns inte längre kvar hos mig. Jag grät väldigt mycket, usch vad ont det gjorde. En tid senare fick jag min nästa ponny Grimsa Gullding ett Isabellfärgat Gotlandsruss med ett hål genom mulen, ja en olycka som hänt när hon var mindre. Jag lärde mig väldigt mycket genom Grimsa. Hon var precis lika genomsnäll som Ramona var och det var skönt. Jag lärde mig trava, galoppera och hoppa banor på henne. Hon var ingen rally ponny men vi hoppade banor på 50-70 och hon gjorde alltid sitt bästa i sin takt såklart… Vi deltog ofta på klubbens blåbärshoppningar och var ofta felfria och fick med oss en blå/vit rosett hem. Jag började även rida på ridskola under den tiden.

Jag tröttnade på att rida Grimsa då vi stod i vårt egna kalla och ensamma stall mitt ute på landet på vår gård där mitt enda sällskap var mamma eller min storasyster. Jag tyckte det var roligare att följa med mina kompisar hem och brydde mig inte så mycket om att jag hade en häst som stod och väntade på mig och mer än gärna ville att jag skulle komma hem och rida henne men jag var som sagt hellre med mina kompisar. Hon blev absolut inte vanskött under den tiden utan mamma tog hand om henne och körde henne så hon fick motion. Tillslut tröttnade mamma på att dra det tunga lasset när hon hade sina egna hästar också, så vi sålde Grimsa och hon kom till en toppen familj utanför Västerås. Det gjorde självklart ont att ännu en gång förlora en vän men trots att jag var liten så förstod jag att det inte går att bara ta hand om sin häst när det är roligt. När jag haft ett uppehåll från egen häst så ville jag verkligen ha det igen. Då köpte vi en fuxfärgad shetlandsponny vid namn Olympic “Olle”. Han var ganska ung och inte jätte utbildad så det var en liten utmaning. Han var fruktansvärt bortskämd och riktigt elak i hanteringen. Han bet mig väldigt mycket och ville alltid att allt skulle vara på hans vis. Jag skötte det mesta själv och red oftast ut själv på honom. Kom varken ut på träning och tävling med honom då han var väldigt svår och mest en hobbyhäst. Även han såldes tillslut och jag flyttade till Västerås när jag var 12 år gammal. Jag hade ungefär 1 års uppehåll från ridning innan jag provade på en grupp på Hamre Ridskola, där trivdes jag jättebra så jag fortsatte. Jag var absolut sämst i gruppen när jag började men jag är väldigt målmedveten så jag bestämde mig för att bli bäst och det dröjde inte alls lång tid innan jag var ikapp de andra och började i “tävlingsgruppen” jag började tävla ridskolans storhäst Oxmountain Diamond “Märta”. Eller ja, tävla och tävla. Jag var med på en lokal klubbklass och resten klubbtävlingar och pay’n jumper. Efter en tids tävlande med henne så fick jag upp ögonen för en ponny vid namn Drumcong Dun Prince “Prince”. Jag la ner all min tid på honom. Borstade honom i timmar, putsade alla hans saker om och om igen och verkligen älskade honom som om han vore min egen ponny. Jag tävlade han, mest på pay’n jumper och tog väldigt många privatlektioner på honom, mest hoppning. Det är nu sommar, denna sommar 2016. Vi hade kollat på lite hästar och ponnyer men inte aktivt letat då det både kostar väldig mycket pengar att ha häst och det är ett arbete 365 dagar om året. Att köpa häst är att välja bort utlandsresor, fika på stan och spontan shopping. Vi hittade iallafall en annons som inte direkt var iögonfallande det var en ridskola vid namn Gagnef som lagt upp en annons på en ponny som hette Valentin Benazir. Det står att det är en viktbärande ponny som tröttnat på livet som ridskolehäst. Att hon var trög och kastade av alla mindre elever och gick bara att ridas av de större eleverna. Som sagt inte direkt en annons som var iögonfallande bredvid rosettplockare och SM ponnys. Annonsen var dessutom från i mars så vi hade inga förhoppningar om att hon skulle finnas kvar. Mamma ringde iallafall och hon fanns kvar så redan dagen därpå så bar det iväg mot Gagnef. Några timmars bilresa men när jag kom fram så insåg jag att det verkligen varit värt det! Bella var hur fin som helst och verkligen en drömponny. Efter provridningen sa ridskolechefen att vi fick åka hem och fundera om vi ville köpa henne och vi sa det, frågan är inte om vi vill köpte henne utan om vi får köpa henne. Vi såg en otroligt trevlig häst som hamnat fel. Dagen därpå ringde mamma och berättade vårt beslut och dagen därpå hade vi hämtat henne (dagen före midsommarafton). Min resa med Bella har varit mycket händelserik och vi har utvecklats jättemycket både hon och jag. Tränar LB/LA dressyr men har hittills aldrig startat någon dressyrtävling. Varit med på två pay’n jumper på lägre höjder och hoppat banor på 90/100m. Det har varit en riktigt dålig höst med skador men nu hoppas vi att vi är på banan igen. Jag började även på Västerås Ridgymnasium i höstas. Där rider vi två gånger i veckan, en hoppträning och en dressyrträning. Utöver det får vi chansen att om vi vill kan vi bli skötare på någon av skolhästarna. Uppdraget skötare innebär att man ska ta hand om en utav skolhästarna på helgerna. Du har hästen som din egen under helgen och får rida den och göra allt därtill. Jag tog chansen och blev skötare på skolhästen Nash. Han har utvecklat mig väldigt mycket och jag är så glad att jag fått chansen utvecklas med honom. Jag har startat någon tävling och några pay’n jumper med honom som har varit felfria.

Så ser min relation till ridsporten ut. Hoppas ni vill följa min och Bellas resa mot våra mål.

Min första ponny Ramona

Min andra ponny Grimsa Gullding

Min shetlandsponny Olympic "Olle"

Ridskolehästen Oxmountain Diamond "Märta"

Ridskolehästen och min drömponny Drumcong dun Prince "Prince"

Gymnasiehästen Nash de Cerisy som jag är skötare på

Sist men inte minst min egna ponny Valentin Benazir "Bella"

Kram Tova

Likes

Comments

Häst

Tror de flesta av er redan vet vem jag är då många av er följer min instagramsida Teamponny. Sidan har blivit utsedd till Sveriges största hästsida på instagram vilket är fantastiskt roligt. Eftersom det inte går att skriva allt för långa texter på instagram och jag är en person full med tankar och åsikter så var en blogg det självklara valet. Här kommer ni få följa mig och min hästvardag i allt från träning och tävling till veterinärbesök och stallarbete. Kommer dela med mig av mycket tips, produktrecensioner, tävlingar, hauls och samarbeten. En hel del helt enkelt och jag hoppas ni tycker det ska bli lika roligt som jag!

Men vem är jag?

Jag heter Tova och är 16 år gammal. Jag är uppvuxen på landet tillsammans med många hästar och andra djur. Sedan 2012 har jag bott i Västerås och har då ridit på ridskola. I somras fick jag äntligen en egen ponny igen efter några års uppehåll. En New Forest vid namn Valentin Benazir “Bella”. Kommer ett inlägg senare där ni får veta lite mer om Bella, vår resa och våra framtida mål.

Jag går nu på Västerås Ridgymnasium där vi får en dressyr och en hoppträning/veckan. utöver det är jag “skötare” på gymnasiehästen Nash de Cerisy “Nash”. Jag tar hand om Nash varannan helg och får då ha honom som min egen. Utöver det får vi med sköthäst möjlighet att tävla med “våra” hästar vilket är jätteroligt! Mer om mig och hästarna kommer ni få reda på med tiden och har ni några frågor är det bara att ställa de!

Hoppas detta gav er en liten bild av vad som väntas komma på denna blogg.

Kram Tova

Här kommer några bilder på Nash de Cerisy "Nash"

Här kommer några bilder på Valentin Benazir "Bella"

Likes

Comments