Pascal

Pascal var min skimmel-Welsh-B-ponny till tävlimngsponny/läromästare under 3,5 år. Men 2015 fick han somna in p.g.a. melanom, hudcancer som i princip bara skimlar får.

Pagge, som han kallades, lärde mig otroligt mycket. Mitt höjdrekord låg på ca 55-60 cm när jag fick honom. Ännu hade jag varken upptäckt hur otrolig dressyren är eller hur mycket teknik banhoppningen behöver. Att starta fälttävlan fanns inte ens i tanken. Men så kom den stora ponnyn från min syssling. En maxad B-ponny med stort steg. Höjdrekordet ändrades till 1,10 m, jag förstod vad dressyr var och jag fick uppleva fälttävlan.

Efter ett halvår med Pagge hade jag redan tävlat lagallsvenskan div 3. Efter ca 2 år började vi träna terräng och det var riktigt roligt, Pagge var överlycklig att få komma tillbaka till fälttävlanslivet han levt med min syssling. Jag kom inte i närheten av min sysslings nivå, men jag och Pagge hann starta p70 fälttävlan vilket var riktigt lärorikt. Det sista året släppte även dressyren så himla bra för oss! Jag fick verkligen rida riktig dressyr.

Herregud vilka minnen jag har med fantastiska Pascal. Jag är så otroligt tacksam för allt han gav mig. Lärdom, kunskap, erfarenhet, rutin, mod, lycka och mycket mer. Vi vann 2av 2 möjliga KM, för att inte tala om hur fantastiskt vi avslutade vår tid! Av våra sista 5 starter kom vi 2:a, vann, vann kom 2:a och sedan KM-vinst nr 2.

Men sedan var det kört, cancerknölen växte ännu mer och det var dags att ta farväl. Det var något av det värsta jag gjort. Den känslan när jag skulle hämta honom för att leda honom till stället där hans liv skulle sluta, och han la sig ner och vägrade resa sig. Efter ett tag gav jag upp, la armarna om hans hals och bara grät. Det var då jag kände den där konstiga känslan, man är "inte" ledsen utan man bara gråter. Man gråter som automatiskt, man känner inte så mycket utan bara gör.

Det värsta med att han nu är borta är nog att jag vet att han skulle kunna varit vid liv ännu om cancern inte hade varit där. Han var så pigg annars. Jag hade ju en plan för honom, en liten tjej som rider hos oss skulle få lära sig på honom samtidigt som jag kunde hålla igång min ridning och hans lite högre utbildning. Han skulle somna in planerat, lycklig och oskadd. Jag skulle se honom pensioneras "på riktigt" och bara ha roligt. Det skulle bli ett lyckligt slut på vår historia.

Pascal fick en så stor plats i mitt liv, han hade sån utstrålning, var så himla söt och gav mig så mycket lycka. Jag växte som person och ryttare under den tiden jag fick ha honom och jag ska ta vara på allt han lärt mig, nu ska jag rida i vetskapen om att han var den som la grunden och golvet. Så småningom ska jag bygga väggar och isolera. Kanske jag till och med får bygga ett tak, kanske blir jag så bra så att jag kan bygga en skorsten?

Förstår ni? för att kunna bygga ett hus måste man ha en grund, sedan kan man bygga vidare om man lägger ner tid. Och jag ska bygga ett slott, ett slott åt Pascal.

Jag har ett minne jag tänker lite extra på, dagen efter min födelsedag 2015 tävlade vi på Roo Gård, LC och LB. Han tog oss till vinst i LC och 2:a i LB. Då sa jag "jag skulle inte kunna fått en bättre födelsedag" och det stämmer verkligen. Det ända som kunde varit bättre var att han var utan cancer.

Vila i frid bästa ponnyn Pagge, fina Pascal

16/6-1992 - 28/9-2015

Some stars never stop burn

Kolla med HD-kvalité på videon om du vill ha en bra video

Denna video visar vår resa tillsammans. Tyvärr hittade jag inga klipp från vårt första år tillsammans, dom videorna låg på mammas gamla telefon som bara slutade funka en dag...

Den första bilden (på ridvolten) är från första gången jag satt på honom, september 2012. Den i mitten är vår första tävling tillsammans och den sista är från vår fälttävlansdebut sommaren 2015:


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Allmänt, Pascal
Igår var jag och Pagge med på SOS djur, kanal 7 kl 20:00. Jag skrev inget om det för än jag kollat på det för jag ville veta hur det kändes, men programmet var bra gjort. Visst ser vi inte ursnygga ut, men när man har en kolikhäst så står man ju inte direkt och sminkar sig.
Detta var då dagen han avlivades, dagen då jag vaknade upp för att gå till skolan, men blev kvar hemma för att åka till ATG och få veta att Pagge behövde avlivas. Under natten hade hans tumör blivit större, det va liksom bara "kört" en dag. Men så är det ju med s.k. skimmelcancer.
 
I programmet får man bl.a. inte se att vi förklarade att han hade skimmelcancer för Eva, veterinären, men ni förstår förhoppningsvis att det dom visar är bara en del av det hela. Och självklart skulle man vilja ändra på en del saker man sa, som att mamma råkade säga "inte kolik igen" (kolla programmet för att förstå det hela), men han hade inte haft kolik på jättelänge. Ni förstår, det är inte prefekt men det kändes inte så farligt som jag trodde att kolla på programmet. Det kändes rätt. Det var "bara" en del av programmet, fast man såklart kände en speciell känsla osv.
 
Jag hoppas att Pascal vilar i frid nu. Jag saknar dig obeskrivligt mycket älskling <3
 
Om ni vill se programmet så finns det på tv4play.se (sök sedan på "SOS djur").

Likes

Comments

Allmänt, Pascal
Pagges och mitt sista år var vårat bästa av alla 3,5. Vi kom i genomsnitt hem med rosett från varannan klass! Vi fick bl.a.4 vinster & 4 andraplatser. Vi började året med en felfri clearround och en andraplats i stilbedömning. Vi slutade året helt otroligt storartat. Vinst Roo Gård LC (startade bara en klass), vinst LC på Roo Gård igen efter två veckor och en andraplats LB, Vinst hela Norrtälje ryttares KM i hoppning en vecka efter det! Skriver absolut inte detta för att skryta, hur många finns det inte som tävlar msv B? Försöker bara förklara vilken toppenponny han var! Vann våra 3 sista tävlingar helt plötsligt. Det va som att det var meningen, som att det var ödet. Jag menar det verkligen!
 
Alltså shit, när jag tänker efter, så har jag behövt hoppa om en gång på en clearround för att få rosett. Då lös det in en solkatt på ett av hindrena och han kunde inte se avståndet. Men ändå försökte han så tappert, fast han petade en bom. 
 
Men bortsett från tävlandet fick jag uppleva så mycket, både i dressyr, hoppning och fälttävlan. Samt samspel mellan häst och ryttare, kärlek och vänskap.
 
Ja, ni förstår nog var jag försöker komma. Jag försöker förklara hur mycket han betyder för mig. Jag kommer alltid minnas och älska honom, min fiiina kille <3
 
Sara Wennberg var och fotade på en del tävlingar, här kommer en fotobomb. Dessutom är det med lite modell-bilder som hon tog på mig och Pagge:
 
Norrtälje Ridklubb, LC stilbedömning 2:a, LC flygande start 1:a:
 
Fälttävlansdebuten:
 
 
LC Roo Gård vinst & LB Roo Gård 2:a:
LC: (i bilden här under är det omhoppning)
LB:
Don´t ask me what I´m doing whit my legs här nere ahhahah

 
Modellbilder:
 
 
Alla foton är tagna av Sara Wennberg. 
Jag har lagt dom i ordningen som dom blev tagna under sommarens gång 2015.
 
Ni borde kika in på Saras blogg som hon driver med sin syster, den hittar ni här :)

Likes

Comments

Allmänt, Pascal
Åååååh, vad skönt det känns! Jag har äntligen gjort en video som sammanfattar Pagges och min resa. Den är inte jätteredigerad osv, men det visar vår resa som sagt.
 
Den ligger ute på min youtubekanal, länken till videon hittar ni här .
 
Hoppas ni gillar videon och tycker att den inte är allt för kass redigerad. Dessutom handlar det ju om innehållet.
 
Så, kolla in videon, och kanske till och med prenumerera?! ;)
 
 
R.I.P Pascal <3
Inom kort kommer en bildbomb på Pagges sista år här på jorden.

Likes

Comments

Allmänt, Pascal, Sir Wind
Halloj!
Idag red jag dressyrlektion på Sören för Matilda. Han var väldigt trevlig! Jag menar, för två månader sedan var det bara att le som en galning om han galopperade fyra varv på en volt utan att man som ryttare avled HAHAHAHA.
Nej men HERREGUD vilken häst han är alltså! I somras någon gång hade jag ridit honom i ett år. När jag började rida honom hade han blivit riden rakt fram i skogen i princip. Han rusade in i galoppen, höger och vänster galopp kom lite här och där på fel ställen (fattade ofta fel), kunde knappt galoppera en långsida och hade i princip aldrig hoppat med ryttare (något skutt i skogen kanske).
Jag menar inte att det var något fel med hur han hade blivit riden innan-han var bara efter i utvecklingen. Dock så trodde jag aldrig att vi, drygt ett år senare, skulle starta 80 cm felfritt utan problem, kunna rida LB dressyrprogram med någorlunda godtjänt resultat eller över huvud taget kunna galoppera ordentligt på ridvolten. Det var liksom typ tre månader sen han kunde tvärstanna på ridvolten och inte vilja gå, det var två månader sedan han levde rövare på framhoppningen. I lördags gjorde han inte ett skit på pay and jumpen. Finis plutten!
 
Vill ni veta något som är ännu härligare? Jo, att jag har den där obeskrivliga kärleken till honom. Den har kommit den sista tiden, dom sista två veckorna typ. Förstår ni vad jag menar? Jag får liksom den där "åååååååhhhhhh min fiiiiiiiiiina ponny!" bara av att tänka på honom. Det är så jäkla skönt. För så kändes det med Pagge, jag behövde bara tänka på honom så vart jag full av lycka och kärlek. Och det blir jag ju ännu-men nu finns tyvärr något gnagande i mig också. Något som kallas sorg, något som kommer från saknad. Saknad som går rakt igenom en i hjärtat, i bröstkorgen. På riktigt, det känns tungt i bröstet. Men endå tomt. Jag tror att det är beviset på att det var äkta kärlek till Pagge-kroppen stänger av och man känner tomhet, men man vet endå att det är av sorg man känner det. Sorgen, saknaden, är basen, grunden till tomheten. Och så kommer det alltid vara. Men det kommer bli lättare. Det är därför det är skönt att Sören är där, alltså att jag känner en sån stor lycka när jag tänker på honom. Det är en otrolig känsla, verkligen. Så just nu hoppas jag att allt kan flyta på. Att allt bara kan funka utan sorg i närheten av min vardag. Jag är för skör för att någon ska tappa greppet om mig igen. För skör för att jag ska hålla om ännu en glasbit från mitt porslinshjärta ramlar av.
 
Tänk, om 7 år får jag inte tävla Sören längre om reglerna är det samma som nu (och om allt går som det ska, vilket jag hoppas att det gör). Då vet jag inte vad vi ska göra med honom riktigt. Men en sak vet jag, jag kommer alltid älska Sören-precis som jag alltid kommer älska Pagge. Det, mina läsare, det är äkta kärlek!
 

Likes

Comments

Allmänt, Pascal, Foto/bilder
Jag har mång gånger tänkt på detta, men det är som något jag lägger åt sidan...
VARJE gång jag är i stallet kommer jag och tänka på Pagge i princip. Jag blir ju kanske inte gråtfärdig men det liksom hugger till i magen.
Som te.x. igår, när jag städade foderrummet, så såg jag att ena skopan var jätteoljig när jag diskade. Varför var den det? Jo, för att den där hemska dagen började allt med att vi trodde Pagge hade vanlig gaskolik (han hade haft det förut) och då gav vi ju olja som smörjer tarmen. Det hade alltså torkat olja på utsidan p.g.a dålig diskning.
Eller min huvtröja jag har i stallet-det är små fläckar på den som inte går bort från när jag fick olja på den. Eller som i början utan honom-då kändes det till och med fel att byta Padden från hans sadel. Det var liksom hans. Och hans dressyrsadel hänger fortfarande på samma plats med sadelgjord osv. Tränsen (förutom hopptränset) har jag dock tagit bort betten från och suttit på Hercules träns. Men jag kan säga att det tog ett bra tag innan jag ens kunde ta upp Pagges gamla borstväska till stora stallet och ha den till Sören.
 
Så jag vill TACKA ALLA SÅ OTROLIGT MKT FÖR DEN DÄR LILLA KRAMEN NÄR JAG VÄL GICK TILL SKOLAN IGEN, ELLER DET DÄR SMS:ET, KOMMENTAREN PÅ INSTAGRAM ELLER DET DÄR SAMTALET JAG INTE SVARADE PÅ MED FLIT. För jag va inte stoneface för att jag inte uppskattade det, jag orkade inte berätta och höra allt om och om igen. Jag har svårt att prata med folk och visa känslor. Och det ämnet om något va ett helvette att prata om, det är det fortfarande. Jag gråter just nu-det kommer alltid vara ett helvette. jag kommer alltid få leva med detta. och just nyss torkade jag tårarna för att jag vill inte att te.x. Henrik ska komma in hit och se att jag gråter-ja, ni förstår. Så TACK allihopa, och fortsätt gärna om ni vill-men gör inte för stor grej av det. Jag vill glömma, samtidigt som jag vill ha kvar alla minnen som allt vi gjort hände igår.
 
Han var en så fantastisk ponny, jag kommer nog aldrig få en lika fantastisk. Jag kan inte säga att han hoppade allt-han stannade flera gånger. Jag kan inte säga att jag bara kunde åka med-han var stark. Jag kan inte säga att han  gjorde allt som ett ljus-det tog mer än två år för mig att kunna rida honom i form ett helt dressyrprogram. MEN det spelar ingen roll, för han stannade inte för att vara jävlig, han va inte stark för att skada, han va inte stel med flit.
 
Just nu spolas terrängritten vi gjorde på fälttävlansdebuten upp i mitt huvudet, drag me down av One direction spelas på spotify, och gissa vilken låt jag la på lomotifvideon med terrängvideon och dressyrvideon från debuten? Jo, självklart den.
 
Alltså hur stört det än låter, jag kände mig tvungen att tänka "Världens bästa ponny" varje gång jag kollade på plaketterna/rosetterna vi vunnit ett bra tag efter att han avlivades. Varför vet jag inte riktigt själv. Det va (och är) som att han liksom finns där och jag måste bekräfta att jag fortfarande älskar honom.
Jag har inte gått ner och lagt blommor/tänt ett ljus varken när det var en månad sen han dog eller på alla helgon. Alla helgon tänker jag eventuellt gå ner imorgon kväll och tända ett ljus i "efterskott", men det där med att det var en månad sen han  dog känns inte som något att fira kom jag fram till. Men den 16/6 kommer jag gå ner och lägga blommor på hans grav hoppas jag. Det är hans födelsedag. 1992 föddes en söt fölunge. Vem visste att han skulle hinna göra så djupa intryck i så många folks liv då? ingen antagligen. men det gjorde han i nästan 24 år.
 
Så TACK Pascal för ALLT! Var ända eländiga ridpass, var enda uteslutning (även om det inte va många), var enda placering, va enda dressyrpass, var enda hoppträning (även om det inte vart många sista året), tack för varjke gång jag fick leda dig in i transporten, sista gången var dock inget att le över, då åkte vi till ultuna för att veta att du av dödssjuk.
 
MEN allt annat är så otroligt f antastiskt! TACK SÅ OBESKRIVLIGT MYCKET!!!!! Världens bästa ponny, en på miljonen, bästa ponnyn Pagge.
 
Så, vila i en fantastisk frid Pagge, Pascal, Paggelito, Paggelito Sweeto, Pagge Ragge, Pagge Lagge, Skallen. Det är du om någon värd <333333333
 
Hoppas du förstod hur mycket jag och flera andra älskade dig och alltid kommer göra, hur mycket du betyder. Jag älskade dig, älskar dig och kommer alltid älska dig <33333
 
Tack älskade ponny, för ALLT.   
Pagge och jag på vår första tävling:
En clerround på 60 cm och jag tyckte att det gick jättefort, men självklart felfritt! <3
Här ovan är det Pagge och jag på en av våra första hoppträningar, jag tyckte att det var så högt och lät bara Pagge köra haha <3
Här nere är det FÖRSTA gången jag någonsin sitter på Paggelito <3 :
 

Pagge och jag från banhoppningen från fälttävlansdebuten i somras, Lite skillnad va? <3 Självklart fotade av Sara Wennberg!
Och sen, en dressyrbild. Såhär fin kunde jag till slut få honom!:
(Inte bästa bilden men...)
 
 
Och så några fler bilder från fälttävlansdebuten och andra "modell-bilder" tagna av Sara Wennberg som jag bara smälter för:
Här uppe skrattar jag åt att han gnäggade hysteriskt åt en app Sara hade på mobilen med hästgnägg för att få hästen att ta fram öronen haha <3
Halsen och hela han här uppe (och på alla bilder såklart) <333
andra plats på Roo gård, LB! :)
Vinst LC, Roo gård! :)

FRAMBENEN <3333333

Så vacker även om formen inte är on top, fina fina ponnyn...
Så vältränad och med tungan ute här ovanför! <3333

 

 
Så naturlig utskrittning från banan här uppe <3
 
Ja, jag hoppas ni förstår att jag vill tacka för allas stöd, och framför allt tacka Pascal, en legend jag alltid vill minnas och alltid vill älska! <3
Det svider att han är borta, men jag tar hellre smällen nu än att aldrig fått uppleva allt jag upplevde med honom, älskade ponny <3
 
 
 
 

Likes

Comments

Allmänt, Pascal
Hallå!
Idag har jag trotsat regnet två gånger om.  Först satt jag och frös hela dagen på Färsna 4H gård alldeles dyngsur om benen och sedan red jag dressyrlektion på stackars Pagge.
 
Dressyren gick bra, riktigt bra med tanke på att han, trots att jag typ inte hann rida fram, gick riktigt trevligt större delen av lektionen.
Vi tränade på att flytta enbart framdelen (i princip bakdelsvändning) på en fyrkant. Alltså, jag red på en kvadrat och vid varje hörn svängde jag genom att flytta framdelen medans rumpan stod stilla (även känt som bakdelsvändning haha). Detta gjorde vi först i skritt, där han i början gjorde det perfekt, sedan insåg han att han kunde flytta på rumpan för att göra det enklare och började med det ett tag. Men bara jag red korrekt gjorde han dom på rätt sätt. Efter skritten tog vi lite trav, vilket gick jättebra. Dock ville han gärna ställa lite hit och dit p.g.a att regnet piskade i ansiktet ibland hehe, men det var bara att låta honom göra det. På nästa sida blev det ju bättre, där vinden kom från sidan/bakifrån. Till sist gjorde vi detta i galopp. Och då förvånade han mig ordentligt! Han gick i en fin och stabil kort galopp i princip hela tiden, i båda varven. Vi kunde göra så kallade bakdelsvändningar helt okej. Och det knepiga var ju att vi hann aldrig "vila", för att jag behövde alltid vara extra noga med att jag flyttade tillräckligt mycket för att han skulle bli helt rak och på kvadrat-spåret för att nästa hörna skulle bli korrekt. Det var ganska kul att kolla efter mig och Pagge på spåret, det var verkligen 90 graders hörn :) Med andra ord är jag nöjd, och jag hittade ett par vattentäta och HELSKODDA ridbyxor hemma att rida i, toppen!
 
Sedan sa jag ju i mitt förra inlägg att jag skulle prata med Matilda om mina "DM-planer". Jag kan inte  säga att jag gick rakt på sak angående det, men jag frågade om vi kunde rida igenom LA:1 2007 nästa gång då det förhoppningsvis är bättre väder. Men varför ska vi rida igenom ett dressyrprogram? Och ett så svårt (det är ju bl.a  skänkelvikning och förvänd galopp så det är ju inte lättaste typen iaf)?
Jo, om det går bra e jag sugen på DM iDRESSYR!!! jag är själv lite chockad, men desto bättre det går och desto längre jag kommert i dressyren så tycker jag bara att det blir roligare och roligare :)
 
Hejdå!

Likes

Comments

Allmänt, Hästrelaterat, Pascal
Halloj! Igår kom vi hem från husvagnssemestern! och idag fick jag äääääääntligen sitta på hästryggen igen! Jag småhoppade Pagge i en plan hage, vilket gick bra :) Snart ska jag även ut och rida lilla sören.
Jag vet att det har varit jättedålig uppdatering under den här veckan, men det är för att jag inte haft ngt internet! det tog slut efter typ 2 dagar hehe...
 
Men hoppningen på lååååg höjd idag gick toppen! Jag övade väldigt mkt på att få dom rätta avstampen och avstånden man vill ha i terränghoppning. Jag kände att jag i början inte riktigt va med, men det blev bättre och bättre. mot slutet hade vi fått ihop flera bra hopp över ett litet träd och jag nöjde mig. Både Pagge och jag va svettiga, men vi hade kul! Dock är det så himla kvavt här så att man inte orkar så mkt... Men jag ska iaf pallra mig ut och rida Sören, han kanske också får skutta i hagen och sedan avsluta med en utetur i skogen med mamma och Totti :)
 
Nu sak jag städa lite i husbilen och sedan blir det Sören :)
 
Sorry för ett ganska meningslöst inlägg, men jag har ju inet så mkt att skriva om eftersom jag inte hunnit göra speciellt mkt ;)
 
Men husbilssemestern va mysig iaf, och jag har bl.a. fått se hällristningar haha, ätit god mat och sett (och fotat) en del fin natur :) Dessutom va vi på skara sommarland, skitkul!
 
Mer om hur "hoppningen" (eller hur jag nu motionerar sören idag) kommer senare :)
 
osså lite meningslöst så vill jag flika in att jag verkligen älskar att vi har målat om det vita inuti stora stallet, och nästa sommar blir det ev utsidan också (Vilket verkligen behövs!).
 
 
Bye!
Här ser ni Sören och mig :))
 

Likes

Comments

Allmänt, Pascal
Hej! Just nu är jag på husbils-semester med familjen! Vi åkte igår och nu är vi i Skara :) snart ska vi till Skara SommarLand! Det sk bli riktigt kul, men det är inte så jättevarmt så vet inte hur mysigt de kommer bli haha. Igår smsade Jag Även en person vid namn Lena, hon håller i friends arenas innomhusfälttävlan, och... HÄR KOMMER DET!!!...
jag och Pagge ska på casting den 15 september för att visa upp oss! OCH om vi är tillräckligt bra så ska vi tävla P70 på fkn friends arena!!!!!!!!!!!!!! OMG!!! Jag är så glad och känner att jag egentligen bara vill hem och riiida haha ;) jag saknar redan min bubbisar? men jag får pressa igenom den här veckan... Madde rider dom ju iaf? 
Men asså FRIENDS ARENA!!! Nu vet ni min "hemlighet" :))) och jag är galet glad xD 
Haha det vart ett ganska konstigt inlägg, men hoppas det är ok! OMG! 
 
Pagge och jag från 1/8 fotade av Sara Wennberg och Sören och jag fotade av Elina?
 

Likes

Comments

Allmänt, Pascal
...var något av det roligaste jag gjort! Det var så jäkla kul!!! Dock vart nog både jag och Pagge lite överspeedade av att äntligen få hoppa terräng, vi fick nämligen två straff då vi red 5 sek för snabbt hahah! Men nu har vi iaf jättebra videor på mig och Pagge att skicka in till min lilla "Hemlighet" (skrev om det igår), och om en viss person gillar det kommer ev jag och Pagge få göra ngt riktigt, riktigt stort! Jag tycker iaf att det är superduper stort ;) Och det tror jag faktiskt att ni också tkr när ni får veta :) 
 
Men jaa, terrängen var det ju. När starten gick så for Pagge iväg i full fart! Vi tog första hindret, andra hindret, tredje och fjärde bra. På fyran kom vi nära, men Pagge körde på ändå. Sedan kom femman, ett "däckhinder". Det var mkt lägre än va det brukar vara på träningarna så det var bara att skutta över och sedan gasa mot hinder nr sex. Snett bakom det hindret stod en fotograf, och jag vart mkt mer förvånad än Pagge, tror till och med att jag kollar mot kameran på bilden hahahah :)) Efter det började det gå riktigt jäkla fort och jag vart nästan tårögd hahaha! vi tog en ganska lätt stock och sedan drog vi igenom vattnet i full fart för att sedan hoppa ett räcke ganska direkt efter vattnet. Sedan svängde vi mot ett upphopp, och efter det kom en häck/rishinder, som låg på 80 cm ("Lådan" som riset stod i var sjuttio cm, men med häcken vart det åttio cm). Det låg även i nerförslut och var ganska direkt efter en vänstersväng. Jag var lite nervös för hur jag skulle rida på den, men Pagge hoppade fint! Jag hade även med mig min hopp-pisk (Brukar aldrig rida terräng med varken spö eller sporrar), och det var skönt för då kunde jag redigera honom om man säger så ;) efter det rullade vi över en stock, en till häck och till sist ett räcke, sedan i mål 5sek för tidigt... haha ;) Stocken hoppade han lite konstigt på, han visste inte om han skulle hoppa långt eller trycka in ett till språng, så mitt i allt droppade han ena frambenet haha! Men det ordnade upp sig och vi kom från terrängen med noll fel på hinder :) Dock var det ju lite för snabbt hehe, men vi kan ju se det som att jag är redo för högre klasser redan, för då måste man ju rida snabbare (ingen behöver veta att jag egentligen knappt fick stopp på Pagge hahahah) ;)
 
Jag är skitglad och jättenöjd med denna helg, och jag har lärt mig väldigt mkt! Och tack Elina, min personliga rådgivare! Även tack till Ida som gick hoppbanan med mig, coachade mig på framridningen och lånade ut sin klocka till mig :) Dessutom tack till Linn som gick terrängen med mig, tack till Sara och Amanda som assisterade ibland (Trots att ni egentligen var där för att fota!). Och ja, sen ska man ju inte glömma mamma, TACK! och till Tina som knoppade, Tack! Osså Elisabeth, som filmade en del, och Pappa som stöttade!
 
Ja, det var väldigt många, hjälpsamma själar som hjälpte mig för att göra denna helg till ngt minnesvärt, vilket den blev! Och självklart, TACK Pagge, för att du bär mig så tryggt, du är den bästa B-ponnyn i världen!!!
 
För att se lite av terrängen och lite av dressyren, kolla in min insta : @loviiiza
 
Bye!

Likes

Comments