Hästrelaterat, Tankar & åsikter

Hallå!

Jag satt och funderade på vad jag skulle kunna lägga till för sorts inlägg på bloggen o kom direkt fram till att jag borde dela med mig mer av mitt träningsupplägg!

Eftersom Stella har lite tävlingsvila då det varit mycket fälttävlan så trimmas hon mest hemma. Mycket fokus på dressyren då det är vad som behövs, hoppa kan hon. Tanken med henne är att vi ska testa några terrängträningar och sedan komma igång med tävlandet till hösten. Vid tillfälle kanske vi ska testa en fälttävlan (en väldigt låg sådan) på hemmaplan beroende på om vi hinner få tillräckligt mycket rutin och kondis. Hos Lexus ligger fokuset på att nöta in basic ridning; lydnad, framme i handen och aktiv i bak.

Kotten är den som ligger i huvudfokus just nu, eftersom Stil-SM snart går av stapeln. För hans del är det dressyr, dressyr, dressyr som gäller. Självklart ska vi hinna med en hoppträning samt att de härliga uteturerna är ett måste (!), men dressyren är det som sänker oss på tävling. Lite synd då Kotten är fantastisk, men nerverna lyser igenom och jag har ännu inte kommit underfund med hur jag ska hantera dem. Kanske inte så konstigt egentligen, då vi bara gjort fyra fälttävlansstarter tillsammans, men ändå.

Den kommande veckan ser ut såhär för Kotten:

Månd: Dressyrlektion hos Victoria, upplagd som en s.k. träningstävling för att få han (och mig) lite nervigare så att jag kan träna på att hantera det.

Tisd: Jogg ute

Onsd: Hoppträning

Torsd: Vila

Fred: Dressyrlektion (hemma)

Lörd: Konditionspass

Sönd: Jogga/skrittas på hårt underlag

​TB nationell p80 i Botkyrka, 66,5% i dressyren o nolla resten ledde till en fin andra plats <3 Hoppas att det går lika bra om knappt två veckor när det blir stil-SM!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hästrelaterat, Sir Wind

Den 31 maj 2010 föddes ett långbent, ljusgult (näst intill vitt) hingstföl på Norrmarjums Stuteri. Då visste ingen vad den lilla varelsen skulle lyckas åstadkomma.

Norrmarjums Sir Wind, eller Sören, skulle komma och bli den ponny som lärde sin ryttare vad det innebär att vara ledaren över hästen, att rama in och verkligen rida, inte bara åka, på hästen. Sören blev kvar på gården i 7 år och 25 dagar, totalt 2 580 dagar.

I ungefär 61 920 timmar har jag haft lyckan att ha Sören hos mig.

Det är något som jag är väldigt glad över. Vår resa är så fantastisk. Jag har alltid haft någon vision om att vi ska tävla hit och dit, och så kanske det inte blivit. Utan vi har haft en bättre resa än det. Vår resa innebär inte x antal rosetter och plaketter, vår resa innebär två individer som lärt sig otroligt mycket tillsammans. Två individer som lärt sig otroligt mycket av varann. Och det är jag väldigt glad över.

Sören och jag har gått från att, när jag började rida honom för drygt tre år sedan, springa in i galopperna, aldrig hoppat, inte gått i form. Från att vara svårlastad och motsträvig, till att;

Startat 80 cm felfritt

Kunna rida LA dressyrprogram

Lasta genom att "skicka in"

Hoppa alla olika sorters hinder så som tunnor, murar, däckhinder, terränghinder etc.

Terrängtränat med mer än godkänd prestation

Gå genom vatten

Gå att duscha och svampa

Rida i enbart halsring

Och mycket, mycket mer.

Jag kommer nog aldrig glömma denna egensinniga, speciella, otroligt vackra, ponnyn. I 7 år, halva mitt liv, har han bott på samma plats som jag bott på, i 7 år har jag kunnat säga att Sören är vår ponny. Dessa sju år har varit ovärderliga och jag är otroligt tacksam.

Sören har en enorm plats i mitt hjärta. jag älskar honom mer än ord kan beskriva och därför gör jag detta. Därför säljer jag honom redan nu, då jag inte vill gå miste om något som kan bli det bästa möjliga hemmet för Sören. Jag vet att Sörens nya familj kommer ta hand om honom som den stjärna han är, att jag får komma o häsla på när som helst samt att jag får ta del av Sörens fortsatta utbildning, det är jag otroligt glad och tacksam över. Men trots detta är det självklart svårt.

Men det känns ändå bra när jag kollar på Sören. Vi vill åt olika håll, och jag vägrar behålla honom längre och gå miste om detta hem bara för att jag inte vill slita mig från honom. Detta är det bästa för Sören.

När jag kollar på Sören är jag otroligt stolt över vad vi lyckats åstadkomma. Han är en så otroligt fin, mångsidigt utbildad ponny. Att jag lyckats får fram en så fantastisk ponny gör mig stolt.

Hejdå världens finaste Sören!

Likes

Comments

Hästrelaterat

Jag satt och kollade runt på lite olika bloggar sökandes efter inspiration. Tanken var att jag skulle skriva om min midsommar, som har varit så himla nice. Men sen kände jag att; vem bryr sig?

Så istället ska jag i detta inlägg skriva om hur galet tacksam jag är. Tacksam över mina fina hästar, tacksam över gården jag bor på, tacksam för all stöttning jag får, tacksam för att jag får göra det bästa jag vet till 110%. Framförallt är jag tacksam över att jag har mina fina familj. Den är guld värd.

Sören flyttar imorgon. Jag vet inte vad jag känner, börjar gråta när jag tänker på att han inte är min längre samtidigt som jag ler från öra till öra när jag fantiserar om min framtida storhäst som nu kommer vara möjlig att köpa framöver. Samtidigt inser jag hur jobbigt detta är för mig då jag i princip aldrig gråter, jag gillar inte att vara ledsen. Senast jag grät "på riktigt" var nog när vi tog bort världens bästa ponnyn Pagge för snart 3 år sedan. Usch.

Men samtidigt är jag så himla lycklig över att jag har de möjligheterna som jag har. Jag har så fina vänner, så fin familj och så fina hästar. Jag har ingen anledning till att vara olycklig, och det är jag inte heller. Men ibland behöver man vara lite ledsen, speciellt när ens fantastiska kompis (ponny) flyttar efter att ha stått bredvid ens sida i 7 år. Det betyder dock inte att man inte är lycklig. Att vara lycklig handlar om att vara glad över en längre tid, även om tråkiga saker sker så är man överlag glad. Och det är jag.

Tillägnar detta inlägg till lyckan. Fan vad jag gillar lycka.


Likes

Comments

Glad midsommar på er!

Idag är den första hästfria dagen på sommarlovet. Eller alltså jag har varit i stallet, men jag har inte motionerat någon häst! Ska egentligen bli ganska skönt. Jag älskar hästarna och ridningen men ibland är det skönt att bryta mönstret lite.

Hur ska ni fira midsommar? Jag har varit på Eriks kulle i Söderbykarl och kört femkamp. Eller ja, det vart mest stövelkastning och porslins-krossning då det var roligast, men ändå. Sen hem en snabbis för att sedan fortsätta ut till mormor och morfars sommarställe på Rådmansö. Såhär ser nästan varje midsommar ut för mig, och jag älskar det! Imorgon ska vi på lunch hos några släktingar. Det kommer även lite släkt från USA som vi aldrig träffat tidigare. Spännande!

Efter midsommar ska jag försöka få lite rutin, första veckan av sommarlovet har jag liksom sovit hela dagarna haha. Jag mår bra av rutiner, men är otroligt morgontrött. Kan sova hur mycket som helst och blir ändå aldrig pigg. The story of my Life som tonåring, ungefär såhär känner jag:

Likes

Comments

Hästrelaterat

Kom in sååå sent efter gårdagens dressyrlektioner igår så det var bara att äta, duscha och sova som gällde. Även om jag vill få igång bloggen så finns annat prioterat framför den, t.ex. hästarna, familjen och sömnen.

Men iallfall, både Kotten och Stella var riktigt fina igår!

Kotten red jag på det raka bettet för att variera mig lite. Han switchar väldigt mellan stretig och extremt ridbar på det bettet. På det tvådelade så får jag en jämnare, trevlig ridbarhet. Dock blir han så extremt fin när det funkar på det raka bettet, men under t.ex. tävlingssammanhang så är det tvådelade bettet bättre för just mig och Kottis. Fokuset under passet låg på att han ska acceptera "ramen", att han verkligen ska vara mellan hand och skänkel. När han är där så kan jag ha ett härligt tryck i honom utan att det blir "för mycket" och springit. Han var, eftersom jag red på det raka bettet, både extremt ridbar och mindre ridbar, men jag är väldigt nöjd överlag.

Stella var även hon fin! Äntligen börjar bitarna falla på plats. Att rulla runt i alla gångarter börjar bli riktigt trevligt, hon går stabilt och hon ger en trevlig känsla. Hon börjar även bli mer lyhörd och vi börjar få koll på bogarna även om ytterbogen gärna åker ut lite fortfarande. Fokuset här låg på att flytta rumpan in respektive ut på volt i alla gångarterna. Jag är riktigt nöjd med henne, vet hur jobbigt hon tycker att det är så man får vara glad för det lilla. Vi jobbar med detta för att jag ska få mer koll på henne och få en högre ridbarhet. Jag tycker att det gett resultat även om det är riktigt jobbigt för både henne och mig.


Idag fick Stella vila och Kotten reds ut med mamma på Sören. Kottis var så sinnessjukt fin, som vanligt efter en dressyrlektion. Jag red även Lexus med min kompis Linnea som red mammas Totti. Även Lexus var fin, som vanligt med andra ord! Lexus fick sig även ett riktigt bad för första gången, gick superfort då han var så himla snäll.

Imorgon ska Kotten gå ett markarbetes pass/dressyr med bommar är tanken. Stella ska kanske hoppas på ängen, det beror på ifall hon hinner få på sig bakskorna imorgon fm eller inte (vi har tagit av dom då vi släppt ihop henne med en ny kompis) och Lexus ska gå dressyr. Om jag inte kan hoppa Stella så får det bli hoppning på Totti.

Pryder detta inlägg med världens finaste Sören (men tyvärr inte en lika fin ryttarinna) <3

Likes

Comments

Hästrelaterat

God morgon!

Idag ska jag trimma Sören lite i hagen, kanske ta några sista språng innan han åker på söndag... </3

Ikväll blir det dressyrlektion på Stella o Kotten. Om jag o Kotten nu ska ha en chans på stil-SM så måste vi träna en hel del dressyr. Han går ju superbra hemma men sen när han kommer bort så blir han spänd. Just därför måste allt sitta ännu bättre hemma så att även om han blir spänd borta så kan han prestera bra. Han har verkligen börjat ställa upp för mig och han gör sitt bästa trots att han är spänd, men det räcker liksom inte nu i de lite svårare klasserna. Men gud vad jag älskar Kotten, han är så sinnessjukt godhjärtad <3

Detta blir en ganska lugn dag, uppdaterar senare om lektionerna mm. Vi hörs!


Finaste Sören, hans första "tävling" någonsin (ca 3 år sen) o det blev felfritt! Dock var han för feg för att bära rosetten så den fick jag ta haha <3

Likes

Comments

Hästrelaterat

Hallå!

Som överskriften lyder så tar jag emot ponnyer, alt. små hästar, för inridning/vidareutbildning i alla tre grenarna hopp, dressyr, terräng. Hos mig får Din häst gå på bete, ridas ut regelbundet, tränas varierat med huvudfokus på den gren som hästen passar bäst för alt. den gren som Du önskar.

Jag har ridit in mycket ponnyer och vidareutbildat mindre hästar. Jag tävlar p90 fälttävlan och har utbildat mycket unghästar redan i tidig ålder.

Jag finns ca 15 min norr om Norrtälje i Söderbykarl. Maila hoglund-wilen@telia.com vid intresse!

SPRID GÄRNA INLÄGGET!


Likes

Comments

Hästrelaterat, Tankar & åsikter

I alla idrotter är materialet otroligt viktigt. Det är bara det att i ridning är det s.k. "materialet" levande varelser, hästar med personligheter som man som ryttare fäster sig vid. Man lär känna sitt "material" och oftast är det väldigt svårt att byta ut "materialet". Men om man som satsande tävlingsryttare vill lyckas så är det tyvärr nödvändigt i de flesta fallen.

Detta väcker, i all fall hos mig, skuldkänslor. Att man liksom "byter ut" sin häst som bart sin ryttare på ryggen i kanske flera år. Som kanske ställt upp i alla lägen, kämpat till sitt yttersta för en klapp på halsen. Hoppat alla hinder som kommer framför nosen för att få höra "braaa" från sin ryttare som den gör allt för. Det känns som att man som ryttare inte uppskattar det tillräckligt.

Men då tänker jag att, vad kan vara bättre än att sälja hästen till ett jättebra hem? Alltså, att ha kvar hästen och gå miste om en chans att kanske köpa en ny häst kan ju ta ur glädjen från ridningen i vissa fall, vilket resulterar i att det går ut över skötseln av hästen. Då blir det inte samma passion i ridningen och hur gärna man än vill så kan man ju inte tvinga fram glädjen i något. Då måste det väl vara bättre att sälja hästen till en ny, passionerad ryttare som kommer ta hand om hästen minst lika bra som en själv gjort? Det jag vill komma fram till är, att i vissa tillfällen kan det vara ännu mera osjälviskt att sälja hästen än att behålla den. Att sälja en häst, att slitas ifrån sin bästa vän, vare sig det är en människa eller häst, är jävligt svårt. Det tror jag att vi alla är överrens om.

Jag har lite svårt att förstå folk som tycker att sälja en häst är det värsta man kan göra, eller bara för att man säljer hästen så älskar man den inte utan man älskar bara ridsporten. För hur mycket du än älskar hästen, så har inte hästen samma känslor för dig som människa. Det är i alla fall endast i ett par få fall det är så att hästen verkligen blir olycklig utan sin ägare. Faktorer som spelar in i hästens välmående är en fungerande foderstat, fina hagar med hagkompisar, rutiner, en lugn omgivning och bra behandling av någon. Sen är det självklart att hästen kanske trivs extra bra med sin ryttare just för att den vet hur hästen ska hanteras och ridas. Men oftast har det ju inte o göra med ryttarens personlighet, utan om någon annan kommer och hanterar hästen på ett snarlikt sätt och rider på ungefär samma sätt (kanske till och med bättre) gillar hästen säkert den personen lika mycket bara den får lite tid att lära känna den personen. Sen finns det självklart undantag där hästen verkligen gillar sin ägare då det kanske är den ende som lyckas hantera och rida hästen på rätt sätt, eller kanske har hästen otroligt svårt för att lita på människor etc.

Jag hoppas att ni förstår var jag försöker komma. Jag vill bara säga, att vare sig jag säljer min häst eller inte, så älskar jag mina hästar och är obeskrivligt tacksam för allt de gör för mig. Jag vill ge dem de bästa, och de gör jag genom att omsorgsfullt välja ett hem som passar dom ännu bättre än hemma hos mig. För jag är inte bäst i hela världen på att hantera och ta hand om hästar. Även om jag har hög standard och är otroligt noggrann i min hantering och ridning av hästarna så finns det alltid hem som kan passa hästarna bättre, eller åtminstone lika bra. Så är det för alla. Det finns alltid någon som är lika bra, kanske till och med bättre. Face it.

Att sälja sin häst är inte olagligt, det tyder inte på att man inte älskar sin häst och det finns inget fel med att vilja utvecklas inom ridsporten.

Likes

Comments

Cotton eye Joe, Hästrelaterat

Jag är så knäpp asså. Varje gång jag går både hoppbanan och terrängbanan tycker jag att det ser galet stort och svårt ut. Speciellt idag när vi p90 debuterade. Sedan går vi in på banhoppningen efter en bra dressyr för att vara oss i nuläget, får ett onödigt stopp men höjden känns som en promenad i parken. Sedan hinner jag gå och bli ännu mer nervös, varför stannade han? Kommer han stanna i terrängen också? Han kanske inte gillar denna bana, eftersom han stannade när vi hoppade stilterängen här för knappt 2 veckor sedan, och han har ju aldrig stannat i terrängen? Ja ni förstår nog. Men vi går in och NOLLAR på hinder och rider 2 sekunder FÖR FORT trots att jag satsade på en lugn runda. Helt sjukt, vi är STIL-SM KVALADE!

Efter att jag hoppat terrängen förstår jag aldrig vad som kändes så svårt när jag gick den till fots. Idag hoppade vi svårare saker än vi någonsin gjort tillsammans, svårare saker än jag någonsin styrt mot i hela mitt liv. Men med rätt inställning går tydligen allt.

Vilken galen resa vi gjort. Från att jag, innan jag fick Kotten, endast startat en p60 och en p70 med ett års mellanrum. Till att vi, på minsta möjliga antal tävlingar, lyckats kvala till p80, vidare till p90 och nu till stil-SM. Fy fan vad tacksam jag är.

Nu återstår och se om vi åker till SM. Det är ju ingen större chans (även om allt som sagt går med rätt inställning) att vi tar en medalj då det blir vår andra p90. Men tänk vad mycket vi skulle lära oss! Om vi får ihop det med höskörd så drar vi ner till Skåne, bor hos min morbror och satsar på att prestera så jä*la bra vi kan.

Så tacksam. Galet tacksam.

Om instagram vill fungera nu så ligger snart en film från dagens terrängritt uppe!

Likes

Comments

Hästrelaterat

Imorgon p90 debuterar jag o Kotten. Förväntar mig inte att "vinna hela skiten" men jag vill ändå vara nöjd över vår insats. Hoppas på hyfsat slutresultat och ska självklart försöka prestera på topp. Behövs en comeback sen stilterrängen där känslan var 100 gånger bättre än resultatet.

Idag joggade jag Kotten lätt då han gick ett hyfsat hårt (men välbehövligt) dressyrpass igår. han kändes väldigt avslappnad idag så det ser ljust ut inför morgondagen haha.

Red även ut Stella och backtränade, väldigt lugn för o vara på det snällaste bettet och allt!

Igår red jag Stella, Sören, Kotten, Lexus och Totti (mammas häst). Måste säga att de alla var otroligt fina. Kotten gick ju som sagt dressyr, Stella och Sören gick markarbete, Lexus och Totti reds ut. Lexus var så sinnessjukt fin igår, han samlade sig verkligen i galoppen. Duktig fyraåring!! För Stella låg fokuset på att hitta ett jämnt tempo och inte dra mot hindren, på Sören njöt jag bara så mycket jag kunde. Tar liksom vara på allt nu innan han flyttar, han är så himla fantastisk i ridningen. Totti fick gå ut och öva på att gå först vilket är det läskigaste som finns (!!) men jag överlevde iaf! Hehe....

Nu ska jag ut och putsa hästen inför morgondagen, allt är packat och bilen går 05:15 imorgon... Får se hur det går, jag är så sinnessjukt morgontrött (valde verkligen rätt sport och rätt gren hehe). Aja, det är värt det eftersom min ponny är fantastik och denna sport är asgrym!

Likes

Comments