romantiken, recension

Det skvallrande hjärtat av Edgar Allan Poe handlar om hur en betjänt hatar husherrens ena öga. Betjänten har många monologer om hur listig han är och hur smart han är med sina planer när han vid midnatt smyger in i sin herres rum och lyser på hans gamöga med en lykta. Varje morgon när de pratar tycker betjänten att det är mycket obehagligt när det blåa gamögat ser på honom. Han tycker att ögat fryser allt blod i hans ådror så efter ett tag bestämmer han sig för att han ska ta herrens liv.

Eftersom detta är en novell är själva berättelsen kort och handlingen går framåt snabbt så detta är inget du bör läsa om du tycker om att snabbt läsa igenom dina böcker för då kommer du kanske att missa viktiga delar av handlingen så att du inte förstår vad/varför något händer senare. Detta är inte heller något du bör läsa om du gillar långa böcker med en utdragen men bra beskriven handling för novellen är bara cirka 2100 ord lång.

Novellen Det Skvallrande Hjärtat är en av de första verken inom genren skräckromantik som började skrivas på 1800-talet. Några böcker inom denna genren är Ringaren i Notre Dame , Dracula och Frankenstein. För att få fram mer känslor i läsaren finns det lite övernaturliga aspekter med i dessa berättelser. Vi får läsa om hur ett pulserande ljud får betjänten att bli vansinnig men läsaren vet att detta ska vara omöjligt därför är det lite mystiskt. I Ringaren i Notre Dame är det inget övernaturligt men ringaren bor ensam uppe i tornet och gör sitt jobb medan andra aldrig träffar honom och tror att han är ett monster eftersom han är puckelryggig.

Huvudkaraktären i novellen är betjänten detta kan du se för att Poe beskriver extra mycket om vad betjänten tänker, tycker och känner i novellen, han skriver också vad andra i boken har för tankar om betjänten. Detta är bra för Poe visar tydligt betjäntens egen karaktär och tankar. Detta betyder inte att du behöver tycka om betjänten för han är en mördare och är ganska galen men Poe försöker nog också få fram en djupare mening om hur besatta några personer kan vara.

Betjänten tycker själv att han är den klipskaste personen som finns och tycker att han förstår allt som händer och att alla andra bara missförstår honom. I början av novellen berättar betjänten om hur vi bara ska ge honom tid att berätta och att han inte är galen detta får mig att tro att andra har gått emot honom och sagt saker som han inte håller med om innan som vi inte får läsa om. Betjänten är väldigt hängiven. När han väl har bestämt sig för att göra något går det inte att ändra på hans tankar och han förverkliggöra sina idéer och planer oavsett hur länge han måste vänta. Som ett exempel hjälper betjänten gång på gång den gamle herren med ögat som han hatar mest av alla bara för att allt ska gå som planerat.

Den viktiga bikaraktären i novellen är husherren som är en blind gammal försäljare som nu har slutat med sitt yrke och dragit sig tillbaka för att han har tappat synen. I sitt dagliga liv får han hjälp av sin betjänt för han kan inte göra mycket själv. Poe beskriver inte särskilt mycket hur husherren ser ut utan läsaren får skapa en egen bild av honom genom att se hans handlingar och läsa om vad betjänten säger om honom.

Jag tycker att husherrens öde är väldigt sorgligt. Läsaren får inte veta mycket om honom och det känns som att husherren aldrig kunde ända vad som skulle hända med honom det var som att han bara var dömd från första början av novellen. Allt händer bara för att han hade ett blått öga, men han vinner åtminstone min sympati.

Novellen var inte svårläst utan flöt på väldigt bra, men det var delar som var väldigt annorlunda om den jämförs med andra texter från romantiken. Ett exempel är romanen Emma som handlar om hur huvudkaraktären har blivit skild från en person och hur hon saknar denna person så mycket att det gör ont i själen. Det skvallrande hjärtat är mer unik för det är inte vanlig romantik i novellen. Novellen är

också spännande för det handlar om en betjänt som bara behöver se in i sin husherres öga och börjar hata honom som om det inte finns något annat i världen, det är bara han och det där gamögat som existerar och han måste bli av med det. Betjänten hatar ögat så mycket att han blir besatt av det. Novellen Det skvallrande hjärtat är också lite speciell för det är inte någon som läser berättelsen för dig utan det är själva betjänten som berättar om vad han gör för läsaren genom hela novellen. Detta är något nytt för mig och det var mycket unikt och bra för du var mer inne i berättelsen.

"Sant, så sant, jag har varit och är fruktansvärt nervös, men varför påstår ni att jag är galen? Sjukdomen hade skärpt mina sinnen, inte förstört eller dämpat dem." Exempel på när han pratar med oss eller bara för sig själv högt. Där han förnekar att han är galen men i skälva verket stärker det känslan av att något är fel.

Något som var märkvärdigt i novellen var att betjänten aldrig bara gick därifrån och lämnade herren. Det var en sådan liten sak som han hatade. Han kunde bara gått därifrån ögat var ändå obetydligt för hans liv men han fortsatte med sin plan för han kände nästan att han var tvungen. Det var kanske inget hederligt som han försökte göra men han jobbade ändå för att allt skulle gå perfekt för han kunde bara inte stå ut med den andre personen.

Det är bra att läsa vissa meningar i novellen flera gånger så att du verkligen förstår vad det är som händer så att du hänger med senare. Detta är inget negativt utan berättelsen går bara snabbt framåt och ibland får man tänka tillbaka och fundera över vad han sa tidigare i berättelsen och då förstår man meningen med betjäntens handlingar i nuet. En gömd mening i novellen är att du aldrig ska begå brott för det kommer alltid tillbaka i slutändan. Något annat är att alla inte har samma tankeled och allt är kanske inte alltid som det verkar, som ett exempel var betjänten snäll i början och hjälpte till men sedan ändrade allt sig snabbt och betjänten gick igenom med sina mörka planer. Något av det bästa med novellen är att den verkligen får fram romantikens anda, det vill säga att känslor är tyngre än förnuft och du gör det du tycker är rätt. Betjänten tänker mindre med sunt förnuft och går mer på känslor och instinkt. Han blir överväldigad av sitt hat och han kan inte tänka på något annat. Poe skapar verkligen sin egen genre i romantiken det vill säga skräckromantiken, han var kanske till och med inspiration till nutiden deckare.

En snabb förklaring av Det skvallrande hjärtat är att det är en annorlunda kort novell som får en att vilja läsa vidare tills du har fått reda på slutet. I början var novellen lite konstig och vissa kommer kanske inte gilla att läsa om hur besatt huvudkaraktären är men novellen har sina stunder när även de personerna skulle kunna uppskatta novellen. Du borde dock inte läsa Det skvallrande hjärtat om du inte gillar att läsa berättelser ur antagonistens perspektiv för betjänten är ingen snäll person och detta är kanske något många inte gillar. Novellen har dock många bra stunder och lite oväntade händelser i sig allt som allt är novellen mycket bra och det skvallrande hjärtat är något som alla borde pröva läsa åtminstone en gång.

Tobias Maurizon

Romantiken, Recension

TE14L

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments