renässansen, repotage

Leonardo di ser Piero da Vinci eller mer känd som Leonardo da Vinci var en av världens genom tiderna mest kända geni. Leonardo var konstnär, arkitekt, ingenjör, uppfinnare, naturforskare, matematiker, musiker, filosof och mycket mer. Da Vinci gjorde många olika saker genom sin livstid och var väldigt duktig på det mesta. Da Vinci tillhör renässansens mest betydelsefulla gestalter och klassas även som ett geni på grund av alla hans olika idéer och verk.

Det verk som han blivit mest känd för och fortfarande är mycket känd för är tavlan som efter hans död tillgivits namnet "Mona Lisa". Vid konstnärens död hade målningen ännu inte givits något namn, efter att Giorgio Vasari publicerat en biografi om da Vinci gav han även tavlan namnet Mona Lisa. Detta skedde 31 år efter att konstnären gått bort. Målningen blev därefter en utav världens mest kända och ovärderliga tavlor genom tiderna. Leonardo målade Mona Lisa under renässansen och detta kan kännetecknas genom att målningen är mycket realistisk. Renässansen kännetecknas också i att konstnärer ville framhäva det individuella och unika i varje person, vilket kan ses i Mona Lisas speciella och hemlighetsfulla leende.

Det finns nog ingen tavla som forskare lagt så mycket tid på som Mona Lisa. Da Vinci lade ner mycket tid på att få tavlan så perfekt som möjligt, han tog bra tid på sig att göra klart tavlan då han målade den mellan 1503 och 1507. Forskare kan med sina tränade ögon leta fram en uppsjö detaljer som troligen kan vara gömda meddelanden av olika slag, Ett exempel på en mystisk detalj är att Mona Lisa har initialerna "LV" i sitt vänstra öga. Många tror att "LV" är konstnärens initialer, men det mystiska är att i Mona Lisas högra öga står det "CE" eller "B". Bokstäverna är så pass dova att det inte har bestämts om det står "CE" eller "B", forskare har inte heller någon aning vad dessa bokstäver kan stå för.

Da Vinci använde sig även av en hel del avancerade tekniker för att få djup i bilden och förflytta betraktarens blick till vissa punkter. En viktigt teknik som da Vinci använt sig utav är det gyllene snittet, denna teknik finns i både naturen och konst och gör att objekt automatiskt blir attraktiva för det mänskliga ögat. Tavlan är mycket känd för alla sina gömda meddelanden, men mest känd av allmänheten är tavlan för den avmålade personens leende som ena stunden verkar glatt och andra stunden sorgset.

Den stora frågan för både forskare och vanliga personer är vem Mona Lisa egentligen var. Detta har diskuterats och undersökts i många år. Flera personer har kommit fram till olika teorier exempelvis att Mona Lisa var da Vincis mamma, att Mona Lisa egentligen är en kvinnlig version av da Vinci han själv, att Mona Lisa är prostituerad och att hon egentligen är en påhittad person som aldrig funnits. Det kommer fram nya teorier än idag och frågan är om vi någonsin kommer att få svar på vem Mona Lisa egentligen var.

Ingen levande person vet egentligen vem Leonardo målat av, om han ens målat av någon person. Detta har gett tavlan en viss mystik som bidragit till att personer fått intresse för målningen. Många spekulationer handlar inte heller om vem Mona Lisa egentligen var utan

om hon exempelvis var gravid, prostituerad och vart hennes ögonbryn i bilden tagit vägen vilket gör att målningen verkar ännu mer mystisk.

Vem var egentligen Mona Lisa? Var hon prostituerad eller Leonardos mor? Var Mona Lisa en riktig person eller en kvinnlig version av Leonardo? Detta är frågor som vi förmodligen aldrig kommer att få ett klart svart på, men det är dessa teorier som gör tavlan så speciell.

Adam Aspeborn

Renässansen, Reportage

TE14L

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

renässansen, debattartikel

Vi människor har sedan urminnes tider haft lusten att upptäcka nya saker, från nytt land till nya uppfinningar. Flera av dessa upptäckter stämmer inte alltid och en som inte stämmer är vetenskapens syn på universum, hur de tror på den heliocentriska världsbilden, där solen är universums mitt. Jorden är rund och kommer alltid att vara allt och allas centrum, vilket kyrkan vet är det felfria svaret! Det är självklart att den geocentriska världsbilden är den korrekta och inte den heliocentriska världsbilden som Copernicus försökt få så många människor att tro på. Kyrkan har genom alla tider vetat vad som är rätt och fel och även denna gång, under vårt århundrade, 1500-talet, så vet kyrkan vad som är rätt.

I Bibeln, vår heliga skrift som 35 visa män har skrivit under århundraden, beskrivs det hur vår värld, universum och livet på jorden skapades. I denna bok kan vi enkelt uttyda att jorden är både rund och medelpunkten av universum. Ett tydligt exempel är begynnelsen, hur Gud skapade himmel och jord på enbart sex dagar. Detta innebär att jorden måste ha skapats först och som medelpunkt då de andra planeterna skapats senare av herren i cirkulära banor kring jorden. Det finns många fler exempel ur Bibeln där det står klart och tydligt att jorden är vårt centrum. Hur skulle bibeln kunna ljuga?

Även den store Aristoteles bevisar den geocentriska världsbilden. Han var naturvetenskapens fader och gjorde oerhört många upptäckter på vår stjärnhimmel. Hans iakttagelser visar att himlakropparna består av ett femte element utöver de fyra som då redan finns, jord, eld, luft och vatten. Upptäckterna Aristoteles gjorde visade att rörelsen av himlakropparna av naturen är cirkulära och att himlasfärerna är de skikt som himlakropparna rör sig i. I det innersta skiktet finns månen, sedan följer solen och de andra planeterna och alla dessa cirkulerar kring jorden! Dessa iakttagelser är oklanderliga, då både Aristoteles och hans lärare, Ptolemaios, har spenderat mycket tid på sin forskning. Det som de kom fram till för över 2000 år sedan gäller än idag, under vårt eget 1500-tal, det kommer även gälla om ytterligare 2000 år in i framtiden. Varför skulle detta ändras nu? Det finns väldigt lite bevis på att de nya upptäckterna skulle vara de rätta. De är till och med så fel att de som försöker framföra dem blir bestraffade med ett av det värsta straffen, döden.

Många anser att de gamla tankesätten är helt inkorrekta. Att det nu under renässansen finns nya mätinstrument som vetenskapsmännen säger är mer pålitliga än de som användes under antiken, att de har utvecklats sedan tiden då Aristoteles och Ptolemaios levde på vår jord. Självklart kan detta vara sant men att dessa mätinstrument ens skulle vara en aning mer pålitliga än de under antiken finns det svaga bevis på. Under antiken användes både tankar och olika typer av mätinstrument till de vetenskapliga undersökningarna. Det finns inget som motsäger att dessa tankegångar och mätinstrument skulle vara mer felaktiga än de som görs och används nu. De som tror på den heliocentriska världsbilden bara för att de litar på att de  nya vetenskapsmännen ska ha använt sig av nyare mätinstrument och har mer korrekta svar än under antiken, har helt fel!

En mycket intelligent man vid namn Tycho Brahe, som lever och verkar under vår tid, renässansen, är en av de vetenskapsmän som bevisat att den geocentriska världsbilden stämmer. Han har gjort oerhört många iakttagelser på vår stjärnhimmel för att vara helt säker på att denna är den sanna. Med de vetenskapliga bevis som Brahe har visat oss, kan han både motbevisa Copernicus och Galileo Galileis bild på universum. Det Brahe gjorde för att bevisa att jorden var medelpunkten, var att han med sitt eget öga kunde se en diameter på de starkare stjärnorna. Diametern på de större stjärnorna var ungefär lika stor som vår egen sol och med hjälp av detta kunde han beräkna avståndet mellan stjärnorna och jorden. Det var då han förstod att jorden måste vara i centrum, medelpunkt av allt och alla. Därmed bevisar han att de nya vetenskapsmännens teorier inte stämmer och kyrkan har rätt. Brahe förstod att Aristoteles och Ptolemaios var de sanna vetenskapsmännen, att de var dem som hade det korrekta svaret om vår jord och vårt universum. Brahe bevisar att kyrkan vet vad som är rätt och fel! Han har med säkerhet bevisat för oss att den heliocentriska världsbilden är den rätta synen på universum, det finns inget som kan motbevisa varken Brahe eller oss i kyrkan!

Jennifer Fredberg

Renässansen, Debattartikel

TE14L

Likes

Comments

renässansen, repotage

Det är en underbart vacker dag under Florens strålande sol. En lätt bris gör att vimplar vajar i vinden. En bit bort på en grusväg stiger en man av sin häst. I glänsande rustning och med hjälmen i handen går han raskt längs grusvägen och är snart bortom synhåll. Jag befinner mig utmed den stora floden Arno, i den ljuvliga industrialiserade staden Florens.

Det är tidigt 1500-tal och sakta men säkert lämnar vi den tidigare epoken och övergår till en ny tid, en tid då människors upptäckarglädje bryter ut. Vi lämnar medeltiden, men dess ballader och hjältesagor är ännu levande, samtidigt som renässansen börjar ta sin form. Det var under denna period Europa krympte från att ha varit ”världen” till att bara bli en bit av den.

Jag befinner mig på väg hem till den berömde hovmålaren Sofonisba Anguissola som förtillfället befinner sig i Florens. Fröken Sofonisba har nyligen blivit utsedd till hovmålare av Kung Filip II av Spanien. Jag har fått möjligheten till en intervju, som kommer att rikta in sig på hur hon anser att samhället ser på henne som kvinnlig konstnär.

Världens karta har förändrats, då upptäcktsresande nyligen har funnit sjövägen som innebär att vi kan färdas till Indien, vilket har lett till att Atlanten nu blivit en väg till den nyfunna kontinenten. I och med att kartorna nyligen reformerats har nationalstaterna tagit sin form, och England, Frankike samt Spanien har nu ritats om. Det är inte bara Spaniens karta som gjorts om utan Kung Filip II vill även ha nya mästerverk i sitt kungadöme, och det är även därför jag stämt träff med Sofonisba Anguissola, framför allt för att få mer information om jämställdheten mellan kvinnliga och manliga konstnärer ur hennes syn.

Det är en ganska stökig miljö när jag vandrar igenom Florens hjärta, och ett tiotal män kånkar och bär sten igenom staden till den nya kyrkan som börjar ta form. Jag får ett flertal gånger gå åt sidan för att inte stöta i männen. Det tar ytterligare femhundra steg innan jag skymtar Sofonisba som slagit sig ner på en gammal stenbänk under stadens äldsta ekar.

Jag sträcker ut min hand mot henne och hälsar. Hennes hand är lika tanig som min vilket jag inte hade förväntat mig. Jag inleder med att förklara vilken ära de är att fröken Sofonisba har tagit sig tid till min intervju. Jag fortsätter med att gå rakt på sak, och fråga henne hur hon tycker att samhället ser på henne som en framgångsrik kvinna. Hon tittar sig skeptiskt runt omkring i omgivningen, som om hon är rädd att någon skall höra vår konversation Efter att hon klargjort att ingen är i närheten fortsatte samtalet. Hon svara att det inte är en lätt fråga, hon berätta att hon har vuxit upp i ett samhälle där hennes far konstant arbetade för att försörja familjen.

Hon säger även att det är hennes mor som tagit hand om hemmet, att det är hennes mor som stått för alla hushållssyslor, sådant som hennes far inte har tid för. Efter en tung suck tillläger hon även att hon tycker att det är konstigt att samhället inte har tillåtit hennes mor att få arbeta och göra det som hennes hjärta brinner för. Jag märker att det kokar inom Sofonoisba när hon säger att om man föds som kvinna, har man även fötts in i sin roll. Sofonobia menar att redan sekunden som hon föddes sorterades hon in i ett fack utav samhället.

Jag märker på henne att de är ett känsligt ämne, men fortätter intervjun med att fråga henne om hon anser att samhället har förändrats sedan dess. Hon skakar på huvudet, jag förstår genast att hon verkligen inte anser att det har förändrats. Hon säger att det är exakt samma samhälle hon tvingats växa upp i. Hon menar att det fortfarande är en konstig kvinnosyn, men att hon har fått en del fördelar då hon vuxit upp i en familj med mycket tillgångar.

Sofonobia säger även att utan dessa fördelar skulle det inte vara acceptabelt för henne som kvinna att yttra ett ord om att hon är intresserad av konst, hon påstår att hennes far alltid varit vid hennes sida och uppmuntrat hennes målande, vilket har lett till där hon står idag.

Det är med en mycket skarp och allvarlig ton hon förklarar vad hon är missnöjd över, och det går inte att undgå att lägga märke till att hon inte känner sig lika betydelsefull för samhället som andra konstnärer av motsatt kön gör. Intervjun avslutas med ett par starka och betydelsefulla ord av Sofonisba:

* Därför vill jag uppmuntra alla kvinnor runt om i världen att följa sina drömmar, stå upp för era åsikter och våga säga vad ni tycker. Alla borde får göra det de brinner för, och det skall inte spela någon roll om du är man eller kvinna, det bör samhället ta lärdom utav!

Efter de inspirerande orden skiljs vi åt, och jag drar mig sakta tillbaka samma väg jag kom hit, medan jag studerar den vackra himmelen där molnen lägger sig framför den stora skinande solen.

Ebba Melén

Renässansen, Reportage

TE14L

Likes

Comments