antiken, repotage

I centrala Europa, där fastlandet möter havet, ligger det mäktiga riket Grekland. Här lever några av världens mest kända upplysare, filosofer och uppfinnare tillsammans med mäktiga gudar och gudinnor. Jag tar med er till Aten där jag har stämt träff med en av tidens främsta filosofer och författare.

Äntligen är jag framme i antikens Grekland. Efter en dags resande med den nyuppfunna tidsmaskinen har jag nått mitt mål. Jag stiger ut ur den väldiga maskinen och möts av solljus för första gången på ett dygn. Året är 700 f.Kr. Lite längre fram bakom kullen kan jag skymta min slutgiltiga destination. Efter en halvtimmes promenad på stigar är jag till slut framme.

Det är en varm dag i ett soligt Aten. Inte ett moln syns på himlen. Solens strålar bränner mot min hud när jag går genom den grekiska huvudstadens folktäta gator. Efter en kvarts promenad kantad av många sevärdheter, står jag utanför stadens halvmåneformade teater Dionysos. Här har jag kommit överens om en träff med den man som jag ska intervjua. Jag går in och skymtar, längst upp på läktaren, en man som ser ut som personen jag söker. Det är ingen mindre än den berömde filosofen och författaren Homeros. Jag tar mig upp till honom och sätter mig ner bredvid Homeros på en bänk gjord av sten. Den skäggprydde mannen tar ingen notis om att jag kommit.

Jag hälsar på Homeros i hopp om att fånga hans uppmärksamhet.

Homeros vänder sig snabbt om med huvudet och verkar nästan lite skrämd, men hälsar ändå tillbaka och frågar mig om det är jag som har sökt honom angående en intervju.

Jag svarar att det stämmer mycket bra och att jag är tacksam för att han ville ställa upp, då jag har hört att det är många som söker honom, men få som får äran att till en intervju.

Homeros ler och berättar att han blev rädd tidigare eftersom att han är blind sedan barnsben, och därför inte kunde se mig komma.

Jag blir väldigt förvånad och vill genast veta mer när jag hör detta. Jag frågar hur man klarar av att vara blind som författare.

Homeros berättar att en författare inte behöver kunna skriva, en författare behöver bara kunna förmedla sina känslor och tankar genom ord. Han säger även att han har en medhjälpare som hjälper honom att skriva ner sina texter.

Det är inte svårt att förstå varför Homeros har blivit så omtyckt. Han är väldigt trevlig och har mycket att tala om. Man fångas in i hans meningar och ord. Det märks att han är en väldigt duktig talare och författare.

Jag frågar sedan försiktigt ifall Homeros kan berätta lite om sina verk.

Homeros blir glad när jag frågar detta, och berättar med stor entusiasm att han har skrivit två stora berömda alster. Det första är Iliaden. I boken beskrivs det blodiga kriget mellan Troja och Sparta. De olympiska gudarna hade blivit inbjudna till ett bröllop, men gudinnan Eris hade blivit ignorerad på grund av sin förmåga att skapa konflikter. Som hämnd så kastade

hon in ett gyllene äpple under bröllopet, som hade påskriften "den vackraste". Detta ledde till att gudinnorna Hera, Afrodite och Athena började bråka om vem äpplet var till, och det var upp till prins Paris av troja att bestämma vem av de tre gudinnorna som skulle få det. Prins Paris valde till slut Afrodite, och detta ledde till det trojanska kriget. Odysseus som slogs för grekerna avgjorde slaget genom sin geniala ide' som överlistade trojanerna. Odysseus lurade dem genom att skänka en gigantisk trähäst till dem. Vad de inte visste var att hästen var fylld med hundra av Spartas starkaste krigare. På natten smög krigarna ut ur hästen och brände ner Troja till grunden, vilket var avgörande för krigets slut.

Fascinerad så undrar jag om Homeros skulle kunna berätta lite om sitt andra verk.

Homeros svarar med ett stort leende på läpparna, att det gör han mer än gärna. Hans andra verk heter Odysséen. Odysséen handlar om Odysseus resa hem efter kriget i Troja. Färden blir till ett riktigt äventyr. Odysséen är även författad på versmåttet daktylisk hexameter vilket kan låta som sång och hela historien innehåller ungefär tolv tusen verser.

Jag blir chockad när jag hör det här, och frågar nyfiket om tolv tusen verser är det längsta han har skrivit.

Homeros förklarar att man lätt kan tro det, men faktum är att Iliaden är fyra tusen verser längre, det vill säga sexton tusen verser.

Jag blir väldigt imponerad, och jag är säker på att dessa verk kommer att gå till historien.

Efter att vi samtalat i cirka en timme så tackar jag för vår mycket lärorika pratstund. Det är nämligen dags för mig att bege mig hem. Vi tar varandra i hand och säger farväl. Jag påbörjar min vandring genom det myllrande och vackra Aten, mot tidsmaskinen som ska ta mig tillbaka till 2000-talet. Min resa har varit fantastisk och berikande. Homeros har gjort ett starkt intryck på mig. Vårt möte kommer jag att ha med mig hela livet.

Erik Grundin

Antiken, Reportage

TE14L

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

antiken, recension

I Nya Studion på Göteborgs stadsteater står det en kista och ur den vandrar Michael Segerström med en duk över huvudet. Han startar sin monolog direkt genom att gestalta pjäsens huvudkaraktär, den avlidne trädgårdsmästaren Vantek. Om honom vet man inte mer än att han är död, eftersom han vandrar ut genom en kista, och att han vill veta var han kommer ifrån. Han är förvirrad, orolig och ledsen över att ha dött och vet inte vad han ska ta sig till. Vantek går fram till en grammofon som står på scenen och startar den. Efter ett kort, klassiskt musikstycke går Segerström ur sin karaktär och presenterar sig själv samt sin pjäs. Då vi får veta att han själv, Segerström som person, är en del av pjäsen blir den mer underhållande och intressant. Boken, som pjäsen är baserad på, berättas stundtals ur en allvetande berättares perspektiv, som aldrig interagerar med karaktärerna, och då Segerström fungerar som både karaktär och berättare i pjäsen, som väldigt ofta interagerar med karaktärerna, får hans tolkning en unik känsla som man inte hittar i boken. Han växlar mellan karaktärerna på ett snabbt och smidigt sätt som inte kräver mer av honom än att han, alldeles innan karaktären slutat prata, byter sida på scenen.

De tre karaktärerna i Michael Segerströms tolkning av Mannen som blev ensam spelar han helt själv och utför på ett sätt som gör det enkelt för publiken att förstå vem som är vem. Genom att ställa sig till vänster på scenen bredvid en stolpe med Vanteks duk på vet publiken att det är han som pratar och till höger, bredvid en stolpe med en basker på, står författaren till boken Fritiof Nilsson Piraten och pratar med sin mörka röst. I mitten står Segerström som sig själv och fungerar som ett mellansteg mellan de två andra karaktärerna då han försöker reda ut deras dispyter med varandra. Vantek ifrågasätter väldigt ofta Piratens beslut om sitt liv, de olika val han gjorde och vad som hände honom och reagerar starkt på Piratens svar. Det han ser som en självklarhet stöter sig Vantek på, för det är trots allt hans liv de diskuterar. När det blir för hett om öronen stiger Segerström mellan Vantek och Piraten och ber dem att lugna ner sig för publikens skull. Tack vare stark inlevelse och initiativ från Segerström känns det som att det är tre stycken olika karaktärer som står på scenen och det är ingen tvivel om vem som är vem, eller snarare, när Segerström är vem. Vantek höjer ofta rösten och säger förhastade saker medan Piraten påminner om Leif G. W. Persson med sin mörka och grymtande röst. Segerström, som sagt, går ofta emellan och tvingas lugna ner dem men aldrig ändra sin röst, för det är trots allt sig själv han spelar. En av höjdpunkterna i pjäsen är när Segerström

introducerar Piraten till sin monolog då han långsamt och tydligt tar upp en basker ur sin ficka som de flesta i publiken känner igen som Piratens ikoniska basker och brister ut i ett gott skratt.

Piratens originalberättelse om Vantek visar en tydlig moral om fördomar och främlingsfientlighet som Segerström inkluderar i sin pjäs. I berättelsen om Vantek och de kristna byborna som fryser ut honom för hans annorlunda beteenden kan vi dra paralleller till dagens samhälle. Då Vantek hjälper en kråka och blir vän med den antar byborna att han är Satans hantlangare eftersom kråkor är i maskopi med Satan. Ett aktuellt exempel är att oskyldiga muslimer idag blir anklagade för att vara terrorister.

Imponerade av Segerströms förmåga att spela de tre karaktärerna utan att blanda ihop dem, applåderar publiken när han träder av scenen med stil genom att avsluta sin pjäs när berättelsen är som mest spännande och publikens ögon är fastklistrade på scenen där Vanteks sanna jag visas.

Rasmus Karlsson

Antiken, Recension

TE14L

Likes

Comments

antiken, debattartikel

I det antika romarriket fanns en tradition som idag anses vara barbarisk, men som vid närmare eftertanke är både spännande och publiklockande. Gladiatorspelen gick ut på att män slogs mot varandra eller vilda djur som till exempel tigrar eller lejon i en arena utan någon väg ut förutom att besegra sina motståndare.1 Ett vanligt missförstånd är att de som slogs i arenan var slavar som blev tvingade att gå med för publikens nöje, men mycket tyder på att slavar var en minoritet i arenan. I själva verket var det en stor andel män som ville visa sig värdiga eller rastlösa brottslingar som tröttnat på livet i fångenskap och åter ville ha något att leva för.

Att integrera gladiatorspelen hade varit lönsamt för både deltagare och anordnare. Det finns gott om pengar att tjäna inom branschen.Kolla på länder som Spanien som under en lång tid haft tjurfäktningen som en del av deras kultur, trots att många anser det vara djurplågeri lever sporten fortfarande efter så många år och hjälper till att locka till sig turister som direkt påverkar stadens eller landets ekonomi. Samma princip kan appliceras på gladiatorspel då många tycker det är fel medans andra kommer vara beredda att betala för att få se det med egna ögon.

Att underhålla arenan, djuren, osv, samt att anordna tillställningarna kräver mycket personal. På så sätt öppnar det upp många nya jobb för alla från simpla bönder till framgångsrika handelsmän i de flesta städer med en passande arena. Det får människor att vilja flytta närmare städerna och i takt med att befolkningen ökar behövs nya jobb.

I den här debatten finns det ett motargument som tas upp om och och igen. Nämligen att det är omoraliskt att tvinga människor till att slåss helt utan hjälp ifall det skulle gå illa. Meningen med att återinföra den här gamla traditionen är inte att fullständigt kopiera alla dess aspekter och tvinga med deltagare. Självklart ska det vara frivilligt som all annan sport.

Sist men inte minst är det som vilken annan fysisk aktivitet som helst, tidsfördriv och underhållande för deltagare och åskådare. Psykiskt och fysiskt välmående är viktigt för alla.

För att sammanfatta behöver inte gladiatorspelen vara något barbariskt utan kan existera som en fritidsaktivitet och en potentiell karriär för de lite mer vårdslösa män och kvinnorna.

Mattias Wallander

Antiken, Debattartikel

TE14L

Likes

Comments

antiken, krönika

Vad skulle ni tänka på om jag sa ordet demokrati? Visst tänker ni på jämställdhet och allas lika värde? Men detta är långt ifrån demokratin som pågick under antiken. Om definitionen av demokrati inte hade tydliggjorts hos oss I det här landet hade Sverige stått I brand. Demokratin idag i Sverige definieras som män och kvinnors likvärdighet samt att var och en kan yttra sig fritt, till skillnad från demokratin i Grekland under Antiken där samhället såg kvinnan som ett objekt. Demokratins innebörd under antiken förändrades långsamt. Ett riktigt demokratiskt samhälle innebär att alla kvinnor och män ska ha rösträtt. Om definitionen av det riktiga demokratin av inte hade förändrats hade kvinnor inte börjat ta bladet från munnen, vilket hade medfört ett krig mellan kvinnor och män.

Själva ordet demokrati innebär folkstyre, men det var inte riktigt på det sättet samhället såg ut i Grekland under antiken. Lyckligt nog har inte politikernas och modiga människors tillvaro varit statisk i världen sedan antikens tid och nya lagar har tillkommit som i sin tur har varit en fördel för de mänskliga rättigheterna. Det som var realistiskt då är bara ett skämt idag, men alltjämt bara i vissa länder. Exempel på detta är att kvinnor inte fick arbeta, men att kvinnan arbetar är en självklarhet i dagens samhälle.

Demokratin i Grekland under antiken skiljer sig mycket från dagens demokrati, för att alla inte fick rösta och vara med och bestämma. Den som räknades som en fri man och var involverad i politiska aktiviteter samlades och fattade beslut tillsammans. Kvinnor, slavar och immigranter hade inte rösträtt vilket var ett rejält övergrepp mot dem. Genom att klassificera och dela människorna i olika grupper visade man tydligt att vissa är mindre värda än andra såsom kvinnor och män. Allt kvinnor, slavar och invandrare sa bidrog inte till något alls. Det var de fria männen med makt och goda kontakter, vars åsikter prioriterades.

Definitionen av ett demokratiskt samhälle innebär inte att rösträtt endast gäller för de rika, utan då ser det mer ut som ett diktatoriskt samhälle. Ett samhälle som byggs på slavarbetskraft borde inte ha ordet demokrati i bakgrunden överhuvudtaget. Demokratiska samhället som existerade under antiken i Grekland är således inte likt vårt och skiljer på många olika sätt. Det saknas vissa saker i dagens demokrati i Sverige också. Sverige benämns som ett av de bästa länderna i hela världen till följd av de mänskliga rättigheterna som finns, men det kan inte kallas för en idealisk eller perfekt demokrati eftersom det fortfarande finns saker som saknas. Exempel på detta är löneskillnaden mellan män och kvinnor. En studie visar att kvinnor tjänar 80 % av mäns inkomst trots att de har samma yrke och jobbar samma antal timmar.

Det fanns många fördelar med demokratin som uppstod, men det rörde bara fria männen och inte kvinnorna alls eftersom kvinnan var som ett objekt och utnyttjades av männen, framförallt de fria männen.

Farzad Javadian

Antiken, Krönika

TE14L

Likes

Comments

antiken, debattartikel

Vårt land, Den Atenska Demokratin, ligger längst fram i världen i teknologiska och kulturella framsteg. Trots våra succéer i krig emot persiska riket, har många i vår befolkning börjat ifrågasätta grunderna och ideologierna som styr vårt samhälle. Det i sig kan vara mycket bra för samhällets välmående då våra grundläggande principer antingen förstärks eller förbättras. Ett ämne som har skapat mycket uppror är hur vi behandlar kvinnor. Det är många personer som säger att kvinnor inte har någon plats alls i samhället utan lever enbart som deras makes egendom. Det som samhällskritikerna inte förstår är varför kvinnor behandlas som de gör samt varför det bör ses som positivt.

Till att börja med så kan vi se vilken skillnad som finns mellan män och kvinnor. Män är mer fysiskt byggda än kvinnor och deras kropp kan hantera kroppsarbete. Kvinnor däremot är byggda för att kunna bära, föda och ta hand om barn. Det är så gudarna har skapat våra kroppar och att försöka gå emot dessa roller som våra kroppar är anpassade till är rent av en förolämpning emot gudarna. Hybris, att tro att man står över gudarna, är den största synden som en människa kan begå.

Vi bör även komma ihåg att vi har det mest utvecklade landet i värden. Inga av våra grannländer ligger i närheten när det kommer till kulturell och teknologiskt utveckling. Vi Atenare och våra grekiska grannländer är den enda platsen på jorden där det vi firar gudar, som Dionysos, i form av skådespel och drama, även kallat teater. Våra stora vetenskapsmän och filosofer, som Pythagoras, Arkimedes, Socrates, kommer konstant på nya briljanta idéer och lösningar kring hur världen fungerar. Utan deras kunskap hade byggnader som Parthenon inte varit möjliga att bygga. Att behandla vår befolkning på det sätt vi redan gör skapar en plattform för mer utveckling. Att försöka förneka vara traditioner och sättet vårt lands styrs är att gå emot vad som gör vårt land det bästa i världen.

Hur kan rimligtvis olika behandling av män och kvinnor bli bättre för samhället? Eftersom gudarna har skapat våra kroppar för olika specifika anledningar kommer det landet som utnyttjar dessa egenskaper till fullo bli det mest framgångsrika landet i världen. Vårt land är det land som tar vara på egenskaperna mest, som i sin tur leder till är vi det mest utvecklade landet i världen. Men vad vinner kvinnorna själva på allt detta, och stämmer det att det bara är deras makes egendom? Till att börja med så finns det mycket fördelar för både kvinnor och män i vårt system. Det bestämda könsrollerna gör att båda könen vet redan från födsel vilka uppgifter det kommer ha under sin livstid och det leder till att kvinnor och män kan utveckla de egenskaperna och förmågorna som det kommer ha nytta av resten va sina liv.

Vårt land är det mest utvecklade i hela världen. Till större delen beror det på att vi är en av de få länderna i världen som försöker leva upp till visionen som gudarna hade när det skapade människan. Genom att använda de könsrollerna som är givna till oss skapar vi ett samhälle med en mycket god utveckling samt att vår befolkning känner att alla drar sitt strå till stacken och alla har sin egen roll i samhället.

Joakim Stenborg

Antiken Debattartikel

TE14L

Likes

Comments