View tracker

romantiken, recension

En tragisk kärlekshistoria om ett utav tidernas mest kända kärlekspar. Filmen "Romeo + Juliet", (ja detta är det faktiska namnet,) är en modern skildring utav den populära pjäsen skriven av William Shakespeare, där Leonardo DiCaprio och Claire Danes spelar de två Huvud personerna som skildrar den tragiska kärlekshistorian i modern tid.

William Shakespeares originella pjäs är skriven om en tragisk kärlekshistoria mellan två unga arvingar till två väldigt inflytelsefulla "hus" eller familjer om man nu föredrar det. Huset "Montague" och "Capulet" är två väl stadgade adliga familjer i staden "Verona", familjerna har en djupt rotad familjefejd mellan varandra och skulle aldrig låta Romeo och Juliet var tillsammans. Romeo Montague och Juliet Capulet faller för varandra första gången dem träffas, men deras föräldrar godtycker inte om deras kärlek.

Filmen utspelar sig i sent 1900-tal vilket gör filmen till en modernisering av originalet, istället för svärd används pistoler, och bilar istället för hästar. Eftersom tids skildringen mellan när den originella pjäsen och denna film utspelar sig kan man förmoda att man även anpassat manuset så att det är mer modernt, men faktum är att man tagit manuset direkt ifrån originalet. Filmen är nyskapande på ett udda sätt då det är en historia tagen ifrån 1500-talet och satt i ett modernt 1900-tal. Filmen är väldigt väl mottagen utav såväl unga som vuxna. Förmodligen är filmen så väl mottagen utav även den yngre generationen då den utspelar sig i ett då mycket mer modernt samhälle med bilar, pistoler, telefoner med mer. Framför allt är filmen nytänkande då man får se hur Shakespeares världshyllade pjäs skulle se ut i "dagens" samhälle som miljö.

Filmen utebliver inte många scener som finns i originalet förutom dem som inte har en större inverkan på historian. Det finns även scener som har blivit nedkortade så filmen inte skall behöva bli allt för lång.

Filmen var allt som allt, en mycket bra tolkning utav pjäsen med näst intill inga ändringar. Personligen föredrog jag "Romeo + Juliet" över pjäsen "Romeo och Julia" då den var enklare att känna en koppling till eftersom den var satt i en modern värld, istället för sent 1500-tal. Med fantastiska aktörer så som Leonardo Dicaprio blev filmen även ännu mer inflytelse full. Den gamla Engelskan som används i filmen störde mig personligen inte och går att komma undan om man sätter på undertexter. Dock det faktum att dem använde gammalmodig Engelska gjorde filmen bara mer förtrollande då gammal Engelska enligt mig känns finare och även mer romantiskt.

Däremot kan jag se en del negativa aspekter med att kolla på filmen istället för att läsa pjäsen eller se den live då man inte upplever den på det sätt som Shakespeare ville att man skulle uppleva den. Man får heller inte samma bild utav historien är menad att utspela sig eftersom den är i filmen utspelar sig i nutid, något som pjäsen däremot gör.

Sebastian Pehrson

Romantiken, Recension

TE14L

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

romantiken, repotage

Det var mörkt, fullmånen stod högt och dimman var tät. Inget ljus nådde kyrkogårdens djungel av beväxta gravstenar. En mörk figur uppenbarandes. kort men smålockigt hår med svart nyans och en borste till mustasch. Liten ljus scarf, mörk kavaj och grå rock. På axeln stod en korp. Något som kan kopplas till boken “The Raven”. Min intervju tar plats på kyrkogården med uppfinnaren av moderna deckare och science fiction. Edgar Allan Poe, en av skräckromantikens mästare. För ge min intervju en stam frågar jag hur det hela började. Han berättade att redan som tretton år gammal hade han skrivit tillräckligt poesi för att ge ut en bok. Han var arton år när han gav ut sin första bok “Tamerlane”.Boken var början av hans författarskap men han gick senare med i armén för att uppfylla sina mål och blev ”sergeant major” (regementsförvaltare). Poe fick sig själv medvetet avskedad från West Points regiment för att hämnas. Hans adoptivfar berättade ej om händelser hemma och bidrog inte tillräckligt med pengar.

Jag frågade honom om han kunde berätta lite om hans svårare tider. Han gav en djup suck men tittade återigen upp med sina grå ögon. “ Jag var utan pengar, sällskap och familj men ändå gav jag mig ut sökandes efter familjemedlemmar i Baltimore”. Det var där hans döda far bott och Poe hoppades hitta familj. Dock blev han rånad av en kusin vid midnatt men som tur var hittade Poe en annan släkting. Faster Maria Clemm som åter tog han på fötter.

Författare hade svårt för att leva på sina verk under många århundraden. Även Poe hade problem. Under en lång tid var han en känd kritiker som skrev mycket för ett magasin benämnt “The messenger”. Dock fick han ändå väldigt lågt betalt. Han flyttade runt en del och jobbade på olika tidningar och magasin. Det var fortfarande svårt finansiellt och trotts sitt rykte hade han väldigt litet inflytande på arbetsplatserna. Han levde för det mesta i fattigdom under sitt liv men klarade sig. Delvis tack vare hjälp från sin svärmor och faster.

Fredrik Olsson

Romantiken, Reportage

TE14L

Likes

Comments

View tracker

romantiken, repotage

Jag har stämt träff med samtidens största dramatiker, ingen mindre än William Shakespeare. William Shakespeare har blivit en mer och mer upptagen man sedan hans genombrott med Richard III. Vi fick ställa in flera av våra träffar på grund av alla förberedelser som behöver göras inför premiären av Shakespeares nya pjäs, Romeo och Julia.

Vi skall mötas på Shakespeares egen teater, The Globe, där Romeo och Julia skall ha premiär ikväll. Jag går in genom huvudentrén som leder in till den cirkulära inhägnaden av the Globe. På scenen står två män. Den ena är iklädd en hög krage med åtsittande knappar, puffar på axlarna och tights. Den andra är iklädd en vacker, röd klänning och en peruk.

Jag tittar upp på de tre våningarna som The Globe består av och undrar om det kommer att vara fullsatt. Medan jag tittar upp får jag syn på Shakespeare som står på den andra våningen och vinkar åt mig att jag skall komma upp. Jag går upp för trapporna till vänster om entrén och hälsar på Shakespeare.

Shakespeare berättar att det har varit väldigt stressigt med alla förberedelser inför premiärkvällen och påpekar att skådespelarna har tränat för fullt och rekvisitan har man jobbat flitigt med för att pjäsen skall bli så perfekt som möjligt.

Shakespeare ville skapa en pjäs som var så tragisk att den skulle få hela publikens hjärtan att brista och det var så han fick fram berättelsen om Romeo och Julia. Han berättar att han är väldigt förväntansfull inför premiären. Han uttrycker stolt att pjäsen har moment med spänning såväl som komedi och romantik, allt som behövs för att tillfredsställa och underhålla hela publiken.

Jag pekar fundersamt på mannen som är iklädd en klänning och frågar om det är han som har rollen att spela Juliet. Shakespeare nickar och berättar att han har jobbat hårt för att komma in i rollen som kvinna. Han talar om för mig att det inte det inte finns så många kvinnor som är skådespelare, alla kvinnliga roller spelas av män. Själv skulle Shakespeare gärna vilja vara där nere och uppträda men han skrattar och säger att han inte är vidare bra på att skådespela, så han håller sig till pjässkrivandet istället.

Jag frågar honom om anklagelserna om att han inte har skrivit sina pjäser själv, och Shakespeare svarar att han inte riktigt vet hur han skall bemöta anklagelserna. Han menar att

han självklart har skrivit sina pjäser själv och att han aldrig skulle stjäla någon annans arbete men tyvärr så har an inga konkreta bevis för detta. Han har även ingen universitetsutbildning vilket Shakespeare säger är en stor orsak till varför det väcks så många misstankar.

Skådespelare och medarbetare går runt på gården där nere, solen skiner så publiken som står framför scenen slipper gå hem med blöta kläder. Shakespeare talar om för mig att han tyvärr måste gå tillbaka till arbetet, jag tackar för intervjun och önskar honom lycka till med premiären. Jag går långsamt ned för den slitna trätrappan som leder till den cirkulära inhägnaden och det knarrar under mina fötter. Jag hälsar farväl till de två männen på scenen och alla andra medarbetare och skådespelare.

Olof Bourghardt

Romantiken, Reportage

TE14L

Likes

Comments

romantiken, recension

Det skvallrande hjärtat av Edgar Allan Poe handlar om hur en betjänt hatar husherrens ena öga. Betjänten har många monologer om hur listig han är och hur smart han är med sina planer när han vid midnatt smyger in i sin herres rum och lyser på hans gamöga med en lykta. Varje morgon när de pratar tycker betjänten att det är mycket obehagligt när det blåa gamögat ser på honom. Han tycker att ögat fryser allt blod i hans ådror så efter ett tag bestämmer han sig för att han ska ta herrens liv.

Eftersom detta är en novell är själva berättelsen kort och handlingen går framåt snabbt så detta är inget du bör läsa om du tycker om att snabbt läsa igenom dina böcker för då kommer du kanske att missa viktiga delar av handlingen så att du inte förstår vad/varför något händer senare. Detta är inte heller något du bör läsa om du gillar långa böcker med en utdragen men bra beskriven handling för novellen är bara cirka 2100 ord lång.

Novellen Det Skvallrande Hjärtat är en av de första verken inom genren skräckromantik som började skrivas på 1800-talet. Några böcker inom denna genren är Ringaren i Notre Dame , Dracula och Frankenstein. För att få fram mer känslor i läsaren finns det lite övernaturliga aspekter med i dessa berättelser. Vi får läsa om hur ett pulserande ljud får betjänten att bli vansinnig men läsaren vet att detta ska vara omöjligt därför är det lite mystiskt. I Ringaren i Notre Dame är det inget övernaturligt men ringaren bor ensam uppe i tornet och gör sitt jobb medan andra aldrig träffar honom och tror att han är ett monster eftersom han är puckelryggig.

Huvudkaraktären i novellen är betjänten detta kan du se för att Poe beskriver extra mycket om vad betjänten tänker, tycker och känner i novellen, han skriver också vad andra i boken har för tankar om betjänten. Detta är bra för Poe visar tydligt betjäntens egen karaktär och tankar. Detta betyder inte att du behöver tycka om betjänten för han är en mördare och är ganska galen men Poe försöker nog också få fram en djupare mening om hur besatta några personer kan vara.

Betjänten tycker själv att han är den klipskaste personen som finns och tycker att han förstår allt som händer och att alla andra bara missförstår honom. I början av novellen berättar betjänten om hur vi bara ska ge honom tid att berätta och att han inte är galen detta får mig att tro att andra har gått emot honom och sagt saker som han inte håller med om innan som vi inte får läsa om. Betjänten är väldigt hängiven. När han väl har bestämt sig för att göra något går det inte att ändra på hans tankar och han förverkliggöra sina idéer och planer oavsett hur länge han måste vänta. Som ett exempel hjälper betjänten gång på gång den gamle herren med ögat som han hatar mest av alla bara för att allt ska gå som planerat.

Den viktiga bikaraktären i novellen är husherren som är en blind gammal försäljare som nu har slutat med sitt yrke och dragit sig tillbaka för att han har tappat synen. I sitt dagliga liv får han hjälp av sin betjänt för han kan inte göra mycket själv. Poe beskriver inte särskilt mycket hur husherren ser ut utan läsaren får skapa en egen bild av honom genom att se hans handlingar och läsa om vad betjänten säger om honom.

Jag tycker att husherrens öde är väldigt sorgligt. Läsaren får inte veta mycket om honom och det känns som att husherren aldrig kunde ända vad som skulle hända med honom det var som att han bara var dömd från första början av novellen. Allt händer bara för att han hade ett blått öga, men han vinner åtminstone min sympati.

Novellen var inte svårläst utan flöt på väldigt bra, men det var delar som var väldigt annorlunda om den jämförs med andra texter från romantiken. Ett exempel är romanen Emma som handlar om hur huvudkaraktären har blivit skild från en person och hur hon saknar denna person så mycket att det gör ont i själen. Det skvallrande hjärtat är mer unik för det är inte vanlig romantik i novellen. Novellen är

också spännande för det handlar om en betjänt som bara behöver se in i sin husherres öga och börjar hata honom som om det inte finns något annat i världen, det är bara han och det där gamögat som existerar och han måste bli av med det. Betjänten hatar ögat så mycket att han blir besatt av det. Novellen Det skvallrande hjärtat är också lite speciell för det är inte någon som läser berättelsen för dig utan det är själva betjänten som berättar om vad han gör för läsaren genom hela novellen. Detta är något nytt för mig och det var mycket unikt och bra för du var mer inne i berättelsen.

"Sant, så sant, jag har varit och är fruktansvärt nervös, men varför påstår ni att jag är galen? Sjukdomen hade skärpt mina sinnen, inte förstört eller dämpat dem." Exempel på när han pratar med oss eller bara för sig själv högt. Där han förnekar att han är galen men i skälva verket stärker det känslan av att något är fel.

Något som var märkvärdigt i novellen var att betjänten aldrig bara gick därifrån och lämnade herren. Det var en sådan liten sak som han hatade. Han kunde bara gått därifrån ögat var ändå obetydligt för hans liv men han fortsatte med sin plan för han kände nästan att han var tvungen. Det var kanske inget hederligt som han försökte göra men han jobbade ändå för att allt skulle gå perfekt för han kunde bara inte stå ut med den andre personen.

Det är bra att läsa vissa meningar i novellen flera gånger så att du verkligen förstår vad det är som händer så att du hänger med senare. Detta är inget negativt utan berättelsen går bara snabbt framåt och ibland får man tänka tillbaka och fundera över vad han sa tidigare i berättelsen och då förstår man meningen med betjäntens handlingar i nuet. En gömd mening i novellen är att du aldrig ska begå brott för det kommer alltid tillbaka i slutändan. Något annat är att alla inte har samma tankeled och allt är kanske inte alltid som det verkar, som ett exempel var betjänten snäll i början och hjälpte till men sedan ändrade allt sig snabbt och betjänten gick igenom med sina mörka planer. Något av det bästa med novellen är att den verkligen får fram romantikens anda, det vill säga att känslor är tyngre än förnuft och du gör det du tycker är rätt. Betjänten tänker mindre med sunt förnuft och går mer på känslor och instinkt. Han blir överväldigad av sitt hat och han kan inte tänka på något annat. Poe skapar verkligen sin egen genre i romantiken det vill säga skräckromantiken, han var kanske till och med inspiration till nutiden deckare.

En snabb förklaring av Det skvallrande hjärtat är att det är en annorlunda kort novell som får en att vilja läsa vidare tills du har fått reda på slutet. I början var novellen lite konstig och vissa kommer kanske inte gilla att läsa om hur besatt huvudkaraktären är men novellen har sina stunder när även de personerna skulle kunna uppskatta novellen. Du borde dock inte läsa Det skvallrande hjärtat om du inte gillar att läsa berättelser ur antagonistens perspektiv för betjänten är ingen snäll person och detta är kanske något många inte gillar. Novellen har dock många bra stunder och lite oväntade händelser i sig allt som allt är novellen mycket bra och det skvallrande hjärtat är något som alla borde pröva läsa åtminstone en gång.

Tobias Maurizon

Romantiken, Recension

TE14L

Likes

Comments

romantiken, recension

Frankensteins monster, ett av de mest kända monster inom fiktion, den stora och hemska människoliknande varelsen känd för att härja igenom byar och bli jagad av bybor med högafflar och facklor. Men, hur var egentligen boken som detta monster kom ifrån?

Mary Shelleys Frankenstein; eller, Den Moderne Prometeus är en berättelse om hat, ensamhet och människans nyfikenhet att upptäcka. Boken följer Victor Frankensteins livshistoria berättad för utforskaren Robert Walton som handlar om när han reser från sitt hem och familj i Geneve till Ingolstadt för att studera och lär sig om hur man kan skapa liv med hjälp av kemi. Med denna kunskap skapar han en levande varelse av mänskliga likdelar och väcker den till liv. Förskräckt av åsynen på sin skapelse flyr han från sitt laboratorium och överger varelsen. Den namnlösa varelsen beger sig sedan förvirrad ut i världen och försöker lära sig om hur människorna är för att bli vän med dem, men hur han än gör blir han iväg-jagad av dem och därefter svär han att hämnas på sin skapare.

Frankenstein är en väldigt intressant bok delvis för att den är berättad ur tre olika personers perspektiv och berättelserna är som av olika genrer. Waltons historia är helt berättad i brev till hans syster och talar om hans resa till Nordpolen och hur han träffade Frankenstein från början. Frankensteins berättelse handlar om hans resa och upptäckter som leder till skapelsens födsel och senare hans ånger över att ha skapat monstret och monstrets förföljelse av honom och mördande av hans närmaste och skapelsens berättelse följer hans upptäckt av saker som sinnen, mat och värme och även om hur hans försök att bilda vänskaper med människorna omkring honom bara leder till att han jagas bort vilket ger medkänsla för detta tragiska monster.

Shelleys sätt att beskriva miljöerna och personerna från karaktärernas perspektiv är detaljrikt nog att få det att kännas som verkliga platser och personer som när Frankenstein åker till Chamonix och berättar om att han såg blixtar som lekte ovanför Mont Blanc och hörde bruset av floden Avre. Däremot blir sättet som Frankenstein och Walton talar om bekanta så prisande och fylligt att det känns som att de beskriver sina syskon och vänner som om de vore i ett förhållande med varandra som när Walton skriver till sin syster om sin resa och avslutar genom att skriva "Farväl min kära, förträffliga Margaret."

Det märks i boken att Shelley var en riktig romantiker och att boken skrevs under denna tid genom det passionerade sättet personerna beskriver sina känslor och omgivningen omkring

sig för att känslorna och naturen var saker romantikerna tänkte på mycket och Frankensteins idé om att använda vetenskap för att skapa eget liv och hur idén visar sig gå helt fel efteråt speglar på hur romantikerna övergav upplysningens tankar om upptäckter och istället tyckte att om vi försökte bli som Gud genom användningen av vetenskapen skulle allt bara bli fel.

Varelsen kan tolkas som en representation av Frankensteins mörka sida av själen vilket det skrevs mycket om under romantiken av bland annat Edgar Allan Poe. Någonting som är konstigt för vår tid är att Frankenstein inte har några problem med att gifta sig med sin kusin Elizabeth som bott med hans familj sedan de var små. Hans mamma ville till och med att de skulle gifta sig med varandra kort efter Elizabeth flyttade in hos dem. Ett mer konkret bevis på att boken är skriven under romantiken kan vara att varelsen läser Den Unge Werthers Lidande som skrevs under slutet av upplysningen medan han gömmer sig från människorna och att Frankenstein åker mellan Geneve och Ingolstadt med häst och vagn eftersom bilar inte var praktiskt användbara på den tiden.

Sammanfattningsvis är Frankenstein en bok om hur människans nyfikenhet att upptäcka kan förstöra hela dess liv och en bok som kan rekommenderas att läsa någon gång inte bara för dess skrivsätt utan även för att få reda på ursprunget av en av tidernas mest kända fiktiva monster. Men tänk på denna fråga under läsningen. Vem är egentligen det riktiga monstret?

Lukas Enarsson

Romantiken, Recension

TE14L

Likes

Comments

romantiken, krönika

Handling

Frankenstein är en människa / monster som är uppbyggd utav olika människor delar som sedan en man vid Viktor Frankenstein gjorde till liv. Viktor visste inte först att Frankenstein var vid liv då han trodde att hans försök att göra Frankenstein till liv hade misslyckats så att han dumpade honom ner i en kloak. Efter det så flydde Viktor ifrån byn då han insåg vilka konsekvenser detta kunde ge honom då monstret tillslut kom till liv. Viktor insåg att han behövde göra något åt saken så att han åkte tillbaka till byn men kunde inte hitta monstret.

Frankenstein vandrar ensam runt på gatorna för att försöka lära sig vad människor gör och deras vanor, men det är väldigt svårt för Frankenstein då hans ansikte är helt ihopsytt och man kan verkligen se att han inte ser normal ut så blir alla han går fram till rädda och börjar skrika. Folk möter då Frankenstein med hat vart han en vänder sig och Frankenstein blir då väldigt ledsen och arg. Det är då Frankenstein inser att allt är hans skapare Viktors fel och därmed väljer att rika all sin ilska mot honom då han anser att det är Viktors fel att han ser ut som han gör och att ingen vilka prata med honom.

Själv tycker jag att Frankenstein har varit en väldigt rolig roman att läsa då jag blev väldigt insatt i boken och hade svårt att sluta läsa när jag väl hade börjat. Jag tycker att romanen är uppbyggd på ett bra sätt, bra användning utav ord och lättläst. Dock så fanns det ställen i boken då det blev lite långtråkigt eftersom det inte hände så mycket och man tappade verkligen intresset i att fortsätta läsa, men det kan även vara bra med sådana vändningar.

Philip Wilhemsson

Romantiken, Krönika

TE14L

Likes

Comments

romantiken, krönika

Hur är det möjligt? Hur kunde en döv man skapa musik som får människor att blåsas av stolen? Det är svårt att inte bli fascinerad av hur begåvad Ludwig van Beethoven måste ha varit. Att utan hörsel vara kapabel till att skapa musik från grunden är häpnadsväckande och helt fantastiskt. Ludwig van Beethoven är en sann inspirationskälla och någon utöver det vanliga. Han har sannerligen placerat sitt namn i historieböckerna för gott. Musik är invecklat och komplicerat samtidigt som det är väldigt simpelt och vackert. Noter och takt kan vara oerhört svårt för den ene, medan den skapade melodin kan vara så oerhört simpel och ljuvlig för den andre. Att spela ett instrument är lätt. Att spela en melodi på ett instrument är svårt. Att spela en melodi på ett instrument utan hörsel är näst intill omöjligt. Att skapa musik från grunden utan hörsel ska vara fullkomligt omöjligt, ändå finns det en människa som har motbevisat alla dessa logiska slutsatser. För den döve Ludwig van Beethoven var musikskapande lika enkelt som en promenad i parken, det är fascinerande.

En vanlig människa gör misstag och snubblar sig fram i livet. Vi förlitar oss på våra kroppar och våra medmänniskor samtidigt som vi tar mycket förgivet. Förmågan att gå och röra sig fritt är en självklarhet för de allra flesta på samma sätt som att vi förväntar oss att familj och vänner alltid ska finnas där för att stötta och hjälpa. Det gör att livet blir oerhört svårt när någonting inte längre fungerar som det ska. Människor tenderar att ge upp i många lägen, speciellt när någonting verkar vara omöjligt. Om du vill bli en hundrameterslöpare behöver du dina ben. Om du vill bli en sångare behöver du din röst. Om du vill bli en konstnär behöver du dina händer och om något av detta inte längre skulle fungera intalar vi oss själva att det är kört. Det här är sanningen för nästan alla människor. Det är sanningen för alla vanliga människor. Helt vanliga människor med logiska hjärnor som accepterar nederlag och förlust.

Det är svårt att förstå hur Ludwig van Beethoven kunde göra det han gjorde. Komponera stycke efter stycke av musik, unika i sitt slag. Som sagt, vanliga människor kan inte skapa musik utan hörsel och där är förklaringen. Det finns ingen möjlighet att Beethoven var vilken

vanlig människa som helst, han var exceptionell. Han såg musiken som något mer än bara något man skapar, han såg den som en känsla. Han kunde göra något som ingen annan kunde, delade med sig av det och skänkte lycka, nästan som en superhjälte. Han förstod musiken på ett högre plan än bara skapande och lyssnande. Han kunde känna den inom sig och behövde inte sin hörsel för att höra. Han lät känslan strömma igenom och ur hans kropp, genom hans händer och ner på papper. Bara för att dela med sig av sin känsla. I fascination och förundran över Beethovens talang väcks funderingar kring huruvida hans livsverk kunde vara möjligt. Funderingar som suddas ut av ren beundran och förtjusning. Det viktiga är att han lyckades, han vandrade med stora kliv motströms, mot logiken, och anlände med flaggan i topp. Det är inspiration.

Isabella Sahlgaard

Romantiken, Krönika

TE14L

Likes

Comments

upplysningen, krönika

Tänk dig att du är åtta år och att du inte riktigt har lärt dig att läsa än, dina föräldrar försöker verkligen att få dig att läsa men dina föräldrar hittar inte den boken som är för dig,. Det är då dina föräldrar kommer med den goda idén att ta med dig till biblioteket så att du själv får välja vilken bok du ska läsa. Det är som en helt ny värld att komma in på biblioteket själv och få se alla dessa böcker med sina egna ögon, istället för att dina föräldrar väljer bok åt dig. Till slut var det dags att välja sin egna bok som du själv valt ut.Du tittar väldigt länge efter den boken som du verkligen fastnar för, men till slut så hittar du en bok som verkar väldigt intressant.Boken som du har hittat har en framsidan med en väldigt muskulös man som rider på en vit häst med vingar, namnet på boken är Herkules, du tänkte inte mycket på ditt val till en början eftersom du valde bara tack vare framsidan på boken, men att du valde Herkules behövde inte bara vara en slump, detta kan ha varit för att inners inne så tycker du att detta med gudar och "superkrafter" är väldigt intressant och roligt. Detta måste inte betyda att du gillar den grekiska mytologin, för du vet antagligen som åttaåring ingenting om den grekiska mytologin.

Men efter ett par år så kom en massa olika filmer och böcker om den grekiska mytologin, ett exempel på en väldigt bra film är "Percy Jackson", "Percy Jackson" består utav två filmer, båda filmerna handlar om Percy och hur han får reda på att han är poseidons, havets guds, son, vilket gör Percy till en halvgud. I denna film får man också träffa på andra karaktärer från den grekiska mytologin som till exempel, zeus som är kung av alla gudar och gud av himmelen, sen får man också träffa poseidon, havets gud och sist så får man träffa Hades, underjordens gud.

Nu när ni har fått höra alla namn på de tre största gudarna så tycker jag det är bra om vi tar upp vad gudarna har för betydelse i den grekiska mytologin och varför dem pratas om så mycket. Den grekiska mytologin ser många som en religös tro, men de flesta ser bara den grekiska mytologin som sagor och något påhittat, men alla gudar i den grekiska mytologin får alla känslor, allt naturligt och all skönhet att slå ihop, som till exempel så har vi kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite, hon representerar kärlekens senuella sida, Afrodite har en son som heter Eros, Eros tar hand om den äktenskapliga och trogna kärleken. Detta är två av många lite mindre gudar. ´Gudarna är väldigt intressanta för äldre och för barn att läsa om, detta är varför sagor ofta handlar om gudar från den grekiska mytologin.

Den grekiska mytologin är helt fantastisk, utan dess sagor och filmer hade du till exempel aldrig hittat boken om Herkules när du var åtta, inte heller hade jag börjat gilla filmen Percy Jackson eftersom de inte hade existerat.

Den grekiska mytologin fascinerar mig eftersom allt i den grekiska mytologin står ut från vad du hört och sett annars, det är itne alls som en vanlig religion som kristendomen, utan den har en mycket bredare fantasi och en väldigt bra innebörd i det hela, det med att alla gudar får hela livets länk att slå samman får mig verkligen att tappa andan.

Emil Idewald

Upplysningen, Krönika

TE14L

Likes

Comments

romantiken, krönika

En kung som varken kan fatta politiska beslut eller göra egna val är ingen kung för vårt land. Det behövs ett maktskifte. Och det behöver ske nu! Det kära Frankrike som ligger oss så varmt om hjärtat är på väg att gå miste om allt det som sakta men säkert, under många år, har byggts upp. Det folket behöver är en stark ledare som kan vinna deras förtroende och föra Frankrike framåt, dels ur ett maktperspektiv men även framåt mot ett mer jämställt samhälle där varje invånare är värderad lika, oavsett vilken familj personen tillhör och oavsett vilket kön personen har. Att detta skall behöva vara ett frågetecken år 1791, i ett för övrigt långt utvecklat Frankrike, är helt obegripligt.

Ludvig XVI:s dyra, och heller inte helt lyckade, erövringsförsök runt om i Europa har lett till att Frankrike nu har en enorm statsskuld. Det är inte rätt att vi arbetare skall drabbas av skyhöga skatter som dessa när vi knappt har råd att försörja och livnära våra egna familjer. Den skatt som tronen samlar in visar sig heller inte vara tillräcklig för att täcka den stora summa som staten är skyldig, alltså behöver ett agerande ske nu.

Det finns en oro inom mig som säger att medborgarna inte inser faran för landet Frankrike i denna situation, eller så är det helt enkelt så att de inte är medvetna om vad som sker. I enad trupp måste vi nå ut till den stora majoritet av omedvetna invånare och informera om vad som sker. Det verkar som att alla i det här landet har fullt upp med att flytta in till städerna för att arbeta på de nyöppnade fabrikerna och börja producera varor i större skala att de helt glömmer bort vad som faktiskt är viktigast för oss alla, att landets ekonomi är stabil och oberoende av hjälp. Ett meddelande måste spridas, antingen verbalt eller skriftligt, där det framgår hur situationen ser ut och vad som behöver ske för att få en radikal förändring. Invånarna behöver bli informerade om att landet är på väg mot konkurs och att en ny kung behövs för att rädda denna krissituation. En namninsamling, där alla missnöjda går samman för att tillsammans kunna sätta stopp för Ludvig XVI:s tid som kung av Frankrike, är i högsta grad nödvändig.

Att sprida kunskap i landet för att uppmärksamma detta problem som vi står inför vore ett stort steg i positiv riktning, men det som är problemet är att den lilla, viktiga, minoritet av befolkningen som inte är analfabeter sitter upptagna med sina böcker och historier om allt från levande träd i de djupaste skogar till vatten som kan tala. Denna tro på att naturen skulle vara besjälad är helt absurd. Det är som att en människa skulle kunna gå på vatten, med andra ord helt otänkbar. Det som merparten av befolkningen får erfara är farligt och till slut kan de inte skilja på verklighet och påhitt eftersom de inte vet vad eller vem de ska lita på. Det gör mig mycket orolig.

Ett maktskifte behöver ske nu innan greppet om landet är helt tappat. Tyvärr kan det redan vara för sent att rädda detta land och det beror på den övervägande del av medborgare som tappat känslan för vad som är verkligt och vad som är påhitt. Det litterära hot som finns omkring oss om att naturen skulle vara besjälad kan vara det som får Frankrike att gå under eftersom det medför att folket inte har vett nog att protestera mot Ludvig XVI och hans politik. Det finns fortfarande ett hopp, men då måste vi agera nu.

Johan Bergbom

Romantiken, Krönika

TE14L

Likes

Comments

upplysningen, debattartikel

Personer som Voltaire börjar få en stor mängd anhängare tack vare hans kritik mot staten och kyrkan. Kritiken mot religion är bara kränkande då det attackerar det mest heliga i människors liv, familj och den stadiga moralgrunden skapad av de tio budorden. Det är bra att kritisera och att inte alltid acceptera nya värderingar eller idéer direkt. Det gör att vårt samhälle kan utvecklas och med säkerhet kan veta att det nya som ersätter det gamla kommer att vara bättre. Problemet uppstår när de kritiserar kyrkans grundvärderingar och gud existens eftersom det finns för att hjälpa personer leva ett bra och givande liv. Detta är ett problem då dessa människor blir vilseledda, utnyttjade i tron av att de blir lurade av både kyrkan och makten. Det kan också få människor att tro att det inte finns något större att leva för. Precis som med andra maktpositioner så kan positionen som samhällskritiker missbrukas något som Voltaire exploaterar.

En av de stora frågorna i detta sammanhang är vad Voltaire och de andra kritikerna vinner genom att agera på detta sätt. Svaret på den frågan är uppmärksamhet. De lever efter mottot "All publicitet är bra publicitet", i slutändan handlar det inte om att ha rätt eller att göra livet bättre för andra. Allt de vill är att bli förmögna och när mer och mer personer pratar och diskuterar om Voltaire och hans idéer så skapar det gratis reklam för honom och hans böcker. Ett sant argument betyder inte att alla argument, idéer eller ideologier sagda av en person är sanna, men detta verkar vara något som många valt att glömma, något som Voltaire utnyttjar. Detta fenomen har tyvärr gjort att många ovetande människor gett honom sin lojalitet i tron att han ska ge dem ett bättre liv.

Argumenten som används är ofta väldigt kraftfulla och guds existens används ibland som måltavla . En åsikt som har fått fäste i mångas hjärna är tron på att gud har lämnat dem. Denna åsikt används i ett försök att förminska kyrkans inflytande. Många av de som tror och är lojala till personer som Voltaire inser till exempel inte att de bevis som ger argumenten rätt är påhittade eller baserade på en förvriden sanning. Argument för att gud lämnat jorden är jordbävningen i Portugal som dödade ett stort antal människor. Jordbävningen i Lissabon skördade många offer, majoriteten av dessa var kristna. Den stora frågan är om han nu finns varför skulle gud döda så många goda kristna? Den här tragiska händelsen används som argument för att gud inte längre finns med dem eller bryr sig om dem. Men att gud straffar människorna har hänt flertalet gånger under historien. Jordbävningen är inte ett bevis på att gud inte längre finns utan ett bevis på att Gud återigen är missnöjd med vårt beteende. I denna svåra tid ska vi tänka på och värna om varandra, inte kritisera varandras tro.

Kyrkan och dess anhängare har inte alltid varit helt perfekta. Det finns fortfarande präster som säljer platser i himlen för stora summor pengar. De här prästerna lurar i goda ovetande kristna att de kommer hamna i helvetet om de inte betalar med pengar eller andra ägodelar. På detta sätt så utnyttjar de guds ord samtidigt som de förstör kyrkan. Religion har också en tendens att bara stötta och bekräfta de fakta som ligger i deras intresse. Ett exempel på detta är Galileo Galilei och hans bevis att jorden var rund. Kyrkan skrattade åt honom då hans idé och bevis gick emot det som kyrkan lärde ut. Några år senare så var alla överens om att jorden var rund. De som styr vårt samhälle följer det som kyrkan säger till dem. Om det som kyrkan nu säger är fel hur missledda och lurade blir då de troende invånarna som betalar skatt till både kyrkan och till staten.

Självklart så kan personer inom kyrkan fela, de är trots allt människor. Men att de värderingar som kyrkan ber oss följa för att få ett bra liv är felaktiga är något som är inte är acceptabelt. Det som är viktigt att förstå är att personer som Voltaire inte är bättre än de värsta i kyrkans krets. Vem vänder du dig till när du behöver hjälp eller stöd? De flesta söker hjälp hos sina anhöriga eller hos sin religion. Det finns ingen som skulle vilja söka hjälp hos Voltaire eller någon annan samhällskritiker detta då majoriteten inser att det inte finns någon hjälp att få. Leker man med tanken att kyrkan skulle ha fel så inser man snabbt att kyrkan inte skulle finnas om allt var påhittat och falskt, det är omöjligt att förstå hur den kunnat existera i mer än tusen år om det vore så. Personer som kritiserar makten och kyrkan

gör det bara för att nå eller vinna kortsiktiga och ibland långsiktiga mål oftast i form av rikedom och berömmelse. Skulle Voltaire ta över makten över landet och dess invånare så skulle total anarki följa då gemenskapen och moralgrunden som håller vårt samhälle samman skulle fallera.

Det finns en självklar plats för kritiker i samhället men det är dags att inse att det finns personer som använder den titeln för att sprida falska fakta och för att gynna sina egna affärer. Då viktiga beslut kan fattas med dessa falska fakta så är det viktigt att själv granska och avgöra vad som är sant. Kritiken mot kyrkan och religion är därför inte hållbar. Om detta problem inte uppenbaras så kommer länder som Frankrike snart styras av individer som bara bryr sig om sig själva. I frånvaron av religion så kan inget garantera att makten tar hänsyn lägre stående invånare, bara något större än makten så som religion och gud kan garantera det. Kritiker som Voltaire vinklar allt för att det ska se så dåligt ut i jakten på berömmelse och tar inte hänsyn till någon annan än sig själv

Christoph Kinnervall

Upplysningen, Debattartikel

TE14L

Likes

Comments