ibland blir det verkligen att man sitter och funderar alldeles för mycket.

På hur man önskar att vissa saker var annorluda, att vissa saker skulle vara lättare, att vissa saker bara blev precis som man ville.

Om det är någon som tidigare har läst min blogg vet ju att jag lever i en sk, bonusfamilj. Vi är många, blandade från olika familjer.

Vilket jag vissa dagar känns så otroligt orättvist oxå, varför har dom fått uppleva det magiska med födelse av ett barn och fått leva med varann under småbarnstiden.. ? Fått ha nån som hjälper och nån som verkligen bryr sig..?

Det fick ju inte jag.

Ja. Jag vet. Det var jag som valde vem jag skulle skaffa barn med. Men allt kanske var annorlunda just då.

Då kan man ju fundera på varför jag sitter o tänker på allt detta just nu..

Antagligen för att jag funderar på att steriliera mig, det ska ju inte vara nå fler barn i denna familj. Samt.. det kan vara lite svårt att låta bli att tänka på sitt mående när man sitter o läser en kurs som heter Hälsopedagogik, mycket prat om psykisk hälsa i den.

En önskan inom mig är nog egentligen att få en litet barn till. MEN, det kommer inte ske. Det går inte. Vi är så många redan. Och efter alla mina operationer så skulle de säkerligen inte fungera iaf.. Vilket är lite sorgligt. När jag gjorde mitt val innan operationen såg ju livet faktiskt helt annorluda ut.. men.. ibland känns det lite svårt.

Jag är dock oerhört tacksam för min partner, samt hans barn. Vi har det bra tillsammans.

Dock är högsta önskan nu att vi ska få bo ihop allihopa. Att vi ska kunna hitta något som gör att vi kan få vara en familj, på riktigt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Man kan ju undra varför en del saker blir som dom blir..?

Ett barn.

Sen är de klart. Blev/blir inge mer. Fast där inom mig.. känslan finns ju.. känslan av saknad..

Men det är ju ingen ide, det går inte. Vi är många i lilla bonusfamiljen, och efter hur allt gick förra året så ser jag inga tecken på att det ens skulle vara möjligt att få barn igen.

Det kan kännas så orättvist. När jag ser dig med dina barn. Känns så orättvist att dom andra fått uppleva allt det där fantastiska med dig.. men det kommer jag aldrig få göra. VI kommer aldrig få uppleva dom magiska ögonblicken tillsammans. Orättvist.

Vi som passar så bra tillsammans, vi som har samma mål, samma tänk.. Vi får inte dela allt det där. Även om vi har fyra helt fantastiska barn tillsammans, så har vi inte något tillsammans och kommer aldrig få.

Sen kan jag känna att min älskade dotter aldrig fick uppleva allt det där med sin pappa, och kommer aldrig få uppleva något liknande.. Orättvist.

Jag älskar min stora härliga knasiga blandade familj. Men ja.. som sagt.. ibland vaknar saknaden inom mig..

Likes

Comments


Upp och  ner, ner och upp så har de verkligen varit.

Jag orkar inte ens ta upp alla tråkigheter som hänt denna sommar. 

Det finns ingen ide att sitta o rota i det som varit.


DOCK, en underbar sak som hände denna sommar var att;

Jag har förlovat mig, med min älskade Christian.

Planer görs. Men vissa saker går sakta. Det gäller att ha tålamod.


Det enda tråkiga jag kan tänka mig att ta upp är att jag inte kom  in på skolan.

Detta positiva med det är väl att jag kan få fortsätta jobba med alla härliga kollegor på förskolan!

Likes

Comments

6 månader sen du pratade med ditt barn sist.
6 månader sen du umgicks med ditt barn sist.
6 månader sen du tydligen började strunta i ditt barn.

6 fucking jävla månader!
Jag kan inte förstå varför du skulle bråka i tingsrätt och överallt.
Du fick rätten på din sida.
Du fick chansen att ha ditt barn.
Men hon dög tydligen inte så länge.

Men jag ska tala om nåt för dig...
Det är du som inte duger för henne!
Du är inte värd hennes tid.
Du är inte värd att känna ditt barn.
Du är inte värd någonting.

Jag kan blir så galet arg när jag tänker på allt detta.
Jag blir alldeles tokig på mig själv.
Jag blir så arg på rättsystemet.
Jag ifrågasatte hur länge han skulle orka, hur länge engagemanget skulle finnas. Hur länge han skulle tycka det var kul!?
Jag var den enda som tvivlande.
Alla Andra bara klappade honom på axeln och förklarade för honom hur duktig han var som tog tag i allt detta. Att han hade gjort såna förändringar i sitt liv.

Men va fan har han gjort som är så bra?!
Inte ett skit.

Hon är mitt barn.
Endast mitt barn.

Förstår man inte sina skyldigheter
Så ska man fan inte ha något rättigheter heller.

Jag och min dotter.
Vi är en liten familj.
Men en jävligt bra sådan.

Likes

Comments

Fast just nu känns det inte som du räknar oss till familjen..
Vi tänker verkligen helt olika.

Min första tanke är alltid "oss".. Allihopa.
Tydligen gör du inte samma sak..

Förvirrad.

Likes

Comments

Varför är det så svårt...?

Tillit.
Att tro på allt någon säger.
Det är inte lätt.

Mina tankar snurrar massor just nu.
Vilka pratas det med? Vad pratas det om?
Osv osv.

Allt för arr du inte är här bredvid mig.

Likes

Comments

Uppochner.
Nerochupp.
Känslor som åker bergochdalbana.

Varannan vecka är allt tipptopp.
Världen är underbar.
Och allt känns så lätt.

Sen kommer dessa veckor.
När det är tomt.
Ensamt.
Mörkt.
Tråkigt.
Veckor utan dig.

Hatar när man blir så tagen av en person.
Att allt bara stannar upp när man inte får/kan vara med personen.
Så märkligt.



Nu vill jag bara ha mer.

Likes

Comments


Vet inte om någon sett den serien på tv?
Jag har sett några avsnitt men kan känna lite såhär... ; Jag lever i en sån familj.

Jag har en dotter.
Min pojkvän har tre barn med två olika mammor.
Min dotters pappa har två barn med en annan.
+ att där min dotters halvsyskon bor finns det två barn till som jag anser är syskon med mitt barn.

Låter det komplicerat?
Ska vi göra det ännu roligare?

Min dotter har ingen kontakt med sin pappa men åker ändå upp till sina halvsyskon/plastsyskon och bonusmamma (fd fru till min dotters pappa) med jämna mellanrum för att få ha en relation till sina syskon.

Det är helt galet komplicerat ibland.
Men helt underbart ändå!
Så många människor som bryr sig om varann, många barn som tycker om varann.

Mitt i all denna röran lyckades jag och min dotters bonusmamma få en helt fantastisk relation!
Jag vet alltid vart jag kan vända mig när jag tycker att världen är orättvis och man känner sig sämst på jorden.

No fucking Svenssonfamilj här inte! 😊

Likes

Comments

Att vi står stilla.
Kärleken finns.
Men allt det där andra som jag vill ha då?

Det är bara och sätta sig ner o vänta...

Jag vill ju verkligen...
Men samtidigt är jag ju så feg.
Vågar ju inte ens säga helt vad jag känner.

Känner mig som ett litet barn ibland...

Men jag vill oxå!
Det är orättvist.

Likes

Comments

Osäkerhet.

Något som jagar mig allt för ofta
Och allt mer på sistone.

Som att jag aldrig blir kvitt mina tankar.
Fan.
Alla andra är ju så mycket bättre, snyggare, roligare, säkrare...
Så.. om någon av alla dessa bättre människor skulle vilja ha dig... skulle du då gå?

Osäkerheten förföljer mig vart jag än går.
Den får mig att bli klängig och jobbig.
Den får mig att må dåligt inombords.
Den får mig att tänka alldeles för mycket.

Tid. Datum. Allt.
Jag hänger upp mig.
Tänk om... tänk om... tänk om... tänk om........

Du inser vilken dålig tjej du har.

Likes

Comments