Så hur började allt? Det är egentligen en rätt lång historia men ska försöka göra den kort för er.

Mina föräldrar är som tidigare nämnt från El salvador, de flydde till Sverige pågrund av inbördeskriget i El salvador. Givetvis lämna de vänner och familj här. En av dessa vänner var min brors gudmor, numera känd som min svägerska. Det har alltid funnits en relation mellan hennes familj och min. När vi åkte till El salvador så spendera vi mycket tid med dom och hon kom även till Sverige med sin dåvårande man under 90 - talet.

När jag var ungefär 18 år kom hela hennes familj till Sverige. Då hade vi inte setts på ungefär 9 år. Där träffades jag och min pojkvän första gången. Han föll ju för mig men det var inte ömsesidigt ;) . Men vi blev vänner och kom bra överens. Andra gången kom han till Sverige med sin syster. Jag såg  jättemycket fram emot hans besök men han uppförde sig som en riktig douche. Var allmänt elak och sa massa taskiga saker. Tillslut fick jag reda på att det var för att han tyckte om mig, jag fick ett meddelande via messenger och tog det alltså aldrig seriöst så jag brydde mig inte ens om att svara..

Tredje gången så kom han för att söka asyl. Vår vänskap  fortsatte och på den vägen blev vi kära. Inget konstigt egentligen. Det jobbiga var att ALLA var emot det. Med alla så menar jag min familj, jag vet inte än idag varför men alla la sig i och alla var emot. Han var inte tillräckligt bra och relationen var inte OK. Min mamma pratade illa om mig till honom och om honom till mig. Därav min flytt till Kristianstad. Eller ja, det var egentligen mestadels andra faktorer som till exempel att jag var riktigt trött på hålan.

Vår relationen har varit riktigt tuff. En familj som var riktigt emot, hans asylansökan, hans galna stalker ex och mycket kulturkrockar. Men vi kämpar vidare ändå fast i varmare klimat nu ;)

Nu ska jag ut och göra lite ärenden.
See yaaa 💋

Likes

Comments

​HallĂ„ dĂ€r!

SĂ„atteeee.. hĂ€r sitter jag, andra sidan jordklotet och bloggar. Tanken med bloggen Ă€r att jag ska kunna ventilera. Jag Ă€r en riktig funderare, övertĂ€nker allt och analyserar tills jag blir osĂ€ker. Jag ber eventuella lĂ€sare att komma med kritik angĂ„ende stavfel och grammatik. Jag Ă€r ingen författare, jag Ă€r helt enkelt en ganska vanlig tjej som vill dela med sig av hur det Ă€r att leva i El Salvador. Jag tror nog att ingen kan förstĂ„ vilken skillnad det Ă€r. Det Ă€r en heeeelt annan vĂ€rld, alltsĂ„ verkligen helt annan. Det Ă€r som att jĂ€mföra kallt med varmt, sött med salt eller förbannad med jĂ€vligt glad. Men jag kanske ska berĂ€tta lite om mig först 

Jag föddes 1992 i Varberg, en sladdis till mina 2 bröder och storasyster. En vĂ€ldigt oplanerad sĂ„dan dĂ„ min mamma hade steriliserat sig efter min syster. Trots att mĂ„nga personer inte rekommenderade min mamma att fullborda graviditeten (hon var 38 nĂ€r hon födde mig) sĂ„ gjorde hon det. Ett vĂ€ldigt Ă€lskat och bortskĂ€mt barn skulle jag vilja pĂ„stĂ„. PĂ„ grund av problem som min pappa hade sĂ„ tog mina förĂ€ldrar chansen att flytta till Skara. Sagt och gjort blev Skarabo nĂ€r jag var 6 Ă„r gammal. Jag var ett lugnt barn som Ă„kte till El salvador varannant Ă„r men hatade det men det Ă€r en annan historia. Som barn var jag ganska lugnt, utförde inga sporter utan var mest hemma med min familj. Sedan kom tonĂ„ren.. jag var ganska mullig jĂ€mfört med andra. Min mamma tyckte vĂ€l att det inte fick gĂ„ för lĂ„ngt sĂ„ vi började gĂ„ pĂ„ gym. ViktnedgĂ„ngen kom sjukt snabbt trots att jag bara trĂ€nade 1 gĂ„ng i veckan. Sedan blev det ett beroende, ja det blev helt klart en Ă€tstörning. Denna blogg handlar inte om det sĂ„ ska inte trĂ„ka ut er med det vanliga. Jag var en rebell helt enkelt som sket i allt. Kanske för att jag hade sjuka regler hemma, skulle vara hemma kl 19 om jag fick gĂ„ ut alls. Absolut inte sova över och absolut inte ha vĂ€nner som sov över. Tröttnade pĂ„ det och tĂ€mjde alla regler. Har gjort och testat det mesta kan man sĂ€ga och lĂ€mna det dĂ€r. 

Man kan vĂ€l sĂ€ga att jag tröttna pĂ„ levnadssĂ€ttet och skĂ€rpte till mig. Hoppade av gymnasiet för att börja om igen och gick ut med riktig bra betyg och ett stipendium. Min pappa grĂ€t av lycka och hela familjen var i chock över att jag ens tagit studenten. Jag njöt av spektaklet och tĂ€nkte för mig sjĂ€lv att jag Ă€lskar att förvĂ„na mĂ€nniskor. Sommaren gick, jag sommarjobbade och fick veta att jag kommit in pĂ„ högskolan vĂ€st socialpsykiatrisk vĂ„rd programmet pĂ„ 3 Ă„r. Tog examen frĂ„n det med, inga lĂ„n och med ett vikariat att gĂ„ till efter examen. Vikariatet var pĂ„ ett boende för ensamkommande (surprise). Igen var alla sjukt stolta. Hösten dĂ€r förĂ€ndrades allt.. men det tar jag nĂ€sta gĂ„ng. Nu vet ni lite om mig.

Ta hand om er sĂ„ lĂ€nge 

Puss!




Likes

Comments