Ja, nu är julen överstökad och ordningen återställd.

Det där badet den 25 december... Vilket vansinnigt påhitt!
Jag åkte förbi och hade tänkt gå ända ner till stranden för att titta, men aldrig säger jag.
Det var flera hundra åskådare som var där och tittade på några få utvalda som skulle visa sin manlighet (och kvinnlighet) genom att bada i det kalla vattnet.

- Nej tack!

Under alla år som jag bott här i Sverige så har jag aldrig riktigt förstått mig på själva grejen med firandet av julen. Människor skuldsätter sig och spenderar allt de har under dagarna kring jul för att leva i närmast misär under januari och kanske till och med ännu längre.
Varför?

Själv har jag varit på en kort resa till Korpilombolo. Snöigt och kallt. Inte kul.

Likes

Comments

Egentligen firar jag inte jul, och det har jag inte gjort i år heller.

Imorgon är det ett gäng, upp emot hundra påstås det, som ska bada utomhus inne i Hagfors.

Jag ska inte bada, men jag ska åka förbi och se hur många som är där för att titta. Kanske stannar även jag och ser spektaklet.

Likes

Comments

- och jag tycker att det är underligt att jag inte glömmer bort språken.

Likes

Comments

Snart tillbaka i Hagfors efter en resa fram och tillbaka til Stockholm på mindre än 8 timmar.

Helt otroligt egentligen, min enda vän fick som dagens uppgift på sitt jobb att åka till Stockholm och lämna ett brev. Bara lämna brevet och tillbaka igen! Det är väl så att jobba åt en myndighet antar jag.
Nu om Larzon, min fiktiva person: Larzon är 38 år.

Likes

Comments

Jag vet att min familj levt efter Taoismen under många många generationer, för att inte säga för alltid(!)

Taoismen grundades av Lao Tzu, som ska ha levt ett halvt årtusende före Kristus. Nu under juletid öppnas många dörrar till det fina, vilket även gör det väl passande att bjuda in Lao Tzu och Taoismen.

Han skulle förvisso inte alls samtycka till det sätt som de flesta svenskar (oavsett ursprunglig nationalitet) väljer att leva sina liv under välfärdens gytter. Traktorer och skogsmaskiner istället för hästar, städer där träden omges av sten och betong. Barbari! För att inte tala om all denna brådska – varför är det så bråttom, egentligen?

Inomhus tillsammans med den svenska kärnfamiljen, där julefriden råder, där andas han ut. Detta är just hans melodi. Vi mår bäst med våra närmaste och bör inte längta efter något annat.

Lao Tzu uppmärksammar hur barnen trånar efter paketen och hur de vuxna efter julbordets starka drycker... Barnen borde verkligen inte efterlängta alla dessa paketen och ägodelar, det sår girighet och röveri. Föräldrars och förfäders visdomsord och historiska erfarenheter borde räcka för att stilla deras begär. Men hur många visa ord skulle det hinna bli, med tanke på de vuxnas törst efter ruset.

Även julbordets alla rätter bekymrar Lao Tzu, men det kan han ändå känna en viss glädje över. Han tycker det är trivsamt att få vara med under en högtid som samlar de enkla människorna och tillåter sig en smula frosseri - inte bara de rika.

Julgranen får honom däremot att känna stor frustration där den står i vardagsrummet och utgör centralpunkt, stympad och fastskruvad i skål utan jord! Ett torkande träd, döende ensam utan sin skog och skändad i glitter och kulor.

Hela den moderna julen är mycket utav allt det som Lao Tzu föraktar, men ändå smälter han något när han hör barnens glada skratt och ser hur familjen med stor glädje äter av maten. Julen verkar ändå vara en tid av ritual som tröstar livets svårigheter.

Det som ändå vinner hela hans tillgivenhet är Jesus och vad Jesus tyckte om hur ödmjukt livet bör levas, men i hur många familjer är det det enkla livet man talar om och firar?

Gudarna finns eller finns inte, liksom Jesus vara eller inte vara, och Lao Tzu kan ändå se hur julen kan vara en högtid styrd av någon som väljer att göra det i det fördolda, han är ändå nöjd med att familjen firar och är glada och att de getts en tid att vara tillsammans även om de idag firar av andra skäl. Barnen är glada utan att veta varför och det är naturens lag.

Själv har min enda vän inbjudit mig till ett julbord denna afton, men jag har avböjt. Dels vill jag inte utsätta mig för blickar och frågor jag ändå inte kan besvara, men kanske ändå mest för att jag försöker leva som Lao Tzu.

Likes

Comments

Vem var barnet?
När hade barnet kommit till min säng?
Varför?


För att inte lämna ut någon så kallas jag gossebarnet som jag vaknade bredvid för Bao (vanligt kinesiskt pojknamn).

Nu har det hunnit passera 15 dagar sedan jag vaknade upp och lite panikslogs av att det låg en liten pojke bredvid mig i sängen, men det var inget konstigt alls.

Min enda vän, som är nyseparerad med delad vårdnad, hade varit på besök ända in till tidig morgon. Med sig hade han haft sin son "Bao" - som hade somnat redan tidigt på kvällen.

Även om jag lever ensam så har jag en stor stor säng, så på morgonkvisten hade vi lagt oss båda på var sin sida av "Bao" - och de var så jag vaknade. Bredvid ett okänt barn - eftersom jag i mitt dissociativa spektre inte alls kände igen honom.

Det tog inte många sekunder innan jag lyfte huvudet och såg min enda vän också ligga där i sängen och då mindes jag och andades ut och suckade tyst åt mig själv.

I morse hände det igen. Kul!

Likes

Comments

I torsdags, 26/11, var jag med om något som jag aldrig tidigare har varit med om, och ifall jag ska vara riktigt uppriktig så tror jag inte att jag någonsin ens tänkt mig tanken att detta skulle hända.

Jag vaknade bredvid en okänd person med samma genus som mig själv.

... detta kan visserligen ifrågasättas utifrån teorin om att människan fostras till ett genus, man eller kvinna, eftersom personen jag vaknade bredvid inte var mer än ett litet barn och inte äldre än tre eller fyra år gammal.

Jag ska återkomma till detta, men innan ska jag berätta att jag under flera år faktiskt har fördrivit många av mina ensamma stunder med en fiktiv person som jag skapat.

Tankarna rusar! ... och jag verkligen avskyr/älskar mitt dissociativa spektre.

Tusen tankar rusar samtidigt och jag särskiljer dem alla väldigt lätt i min egen tanke, men att sedan försöka återge dem i skrift eller att berätta om vad jag tänker på bara några få sekunder - det skulle bli flera hundra sidor av text eller flera veckors berättelse ifall jag skulle återge dem muntligt.

... om några veckor eller nån månad så minns jag ingenting!

I alla fall, i torsdags vaknade jag upp bredvid ett barn. En pojke.

Döm om min förvåning, och för en gångs skull blev mina normalt tusen tankar till bara två eller tre.

Vem var barnet?
När kom barnet till min säng?
Varför?

Likes

Comments

För 25 år sedan kom jag till Sverige, då sex år gammal, från Zhangye i Kina.

1999, efter avslutade grundskolestudier flyttade jag ensam till Hagfors kommun och bodde ända tills 2004 hemma hos min enda vän - och det är just så jag hela tiden önskat, att bara ha denna enda vän.

Redan 1997 diagnostiserades jag med psykogen amnesi vilken till en början var ringa men som snabbt stegrade och ledde till att jag ända sedan sommaren 1999 beslutat mig för att inte blanda in fler människor än absolut nödvändigt i mitt liv.

Ända fram till 2003 var mitt namn Li Wei. Vid den tidpunkten var mitt tillstånd i psykogen amnesi såpass tilltagen att jag erbjöds en ny identitet. Idag heter jag Tarsten (självvalt och fråga mig inte varför, det kändes och känns bra bara).

- Varför finns jag inte att hitta i Hagfors?

Jag bor här och har så gjort länge, men i samband med min nya identitet fick jag även ny post- och folkbokföringsadress som endast består av en sifferkombination och en ort (inte Hagfors).

Nästan varje vecka lämnar jag mitt hem och ibland flera gånger och ett par ibland tre gånger varje år laddar jag väskan full med psykofarmaka och tar med mig min enda vän ut i världen.

Jag minns nästan ingenting av vad som händer eller har hänt i mitt liv som skett för mer än en eller två månader tillbaka i tiden, men jag våga ändå påstå att jag förmodligen mer exakt än de flesta kan berätta om exakt vad jag varit med om dag för dag sedan 24 april 1994.

Idag kommer jag att påbörja min 203e dagbok/dagjournal.

Det är sällan för att inte säga nästan aldrig som jag läser om vad jag har varit med om varje dag, men jag minns det aldrig aldrig aldrig även när jag läser mina egna anteckningar.

Välkommen till min blogg!

Likes

Comments