Header
View tracker

Pengar, Kändisskap, att vara någon, alla har vi våra egna mål i livet.
Men mitt mål i livet är du, just du!
Jag vet inte vem du är, vart du är eller när vi kommer träffas.
Kanske va du den söta tjejen i affären som log så vackert att hela affären lyste upp?
Kanske va du tjejen vid trafikljuset då jag förlorade mig själv i dina ögon så jag nästan missade grönt ljus?
Eller kommer jag stöta på dig ute på stan om 10 år när vi klumpigt råkar gå in i varandra och dina kinder blir rödare än det vackraste ros jag någonsin sett?
Jag vet inte det än, men den här texten är till dig.

Från stunden vi möts så kommer jag stå vid din sida i vått och torrt, i ljusa och mörka stunder, Jag kommer ge dig en axel att gråta ut mot och lyssna på dina problem.
Jag kommer finnas där när du behöver mig och stå upp för dig.
Jag vill vara anledningen till att du ler när du vaknar på morgonen, och anledningen till att du ler när du går till sängs.
Jag vill helt enkelt finnas för dig och göra dig lycklig.
Du kanske tycker jag är lite barnslig när jag dricker låtsas te med vår dotter varje dag, eller när jag agerar macho inför vår son och köper leksaksbilar till honom.
Eller kanske tvärtom, vår son kanske vill dricka te och vår dotter vill leka med bilar, mig spelar det ingen roll så länge dom får växa upp och göra det dom vill och blir lyckliga.
Jag kommer va konstig, säga dumma saker och förklara sämre än en politiker, men vad som än kommer ut ur min mun så är aldrig min åsikt att såra dig på något sätt, och jag skulle sova ute i 30 minus grader bara för att få dig att le igen.
Jag är inte mer än människa och alla gör vi misstag.
Jag vill upptäcka världen med dig och stå bredvid dig på fotona som är tagna utomlands, Jag vill sitta hemma i soffan framför tvn med dig i min famn tills vi båda somnar till varandras lugnande hjärtslag.
Jag vill ligga på en filt ute i natten med dig och låta stjärnorna ta oss till en annan plats där vi kan va med varandra för evigt.
Jag vill se våra barn växa upp till att bli precis det dom vill bli, och se att dom haft en perfekt uppväxt med föräldrar som älskar dom.
Jag vill sitta ute på verandan under taket med dig vid min sida medans regnet öser ner och vi kryper närmare varandra under filten.

Jag vill starta en gammal låt, dra dig närmare och se in i dina ögon, få dig att le, omfamna dig så vi känner varandras hjärtslag och andetag, och sen dansa med varandra hela natten lång tills solen stiger över horisonten och lyser in igenom vardagsrums fönstret där vi står o håller om varandra.


Till min framtida fru, vart du än är, jag väntar på dig och om allt blir som jag skrivit i denna text så är det värt den väntan.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag får rätt ofta höra att jag är negativ, eller att det ser ut som jag funderar på något.
Mitt face är neutralt, ish... jag kan se småsur ut men det är bara mitt vanliga ansiktsuttryck och ja jag tänker ofta, allt för ofta.

Vad tänker jag på? Jo grejer som gör att jag blir negativt inställd...

Jag sitter mycket vid datorn och skriver med en hel del random människor, vissa skriver jag med i en halv vecka medans andra kan jag ha kontakt med i över flera år.
Oavsett hur länge jag skriver med dessa människor så har dom en sak gemensamt, dom öppnar upp sig för mig, dom är en stängd bok men låter mig få läsa några sidor.
Våldtäkt, misshandel och verbal misshandel är något man oftast läser om i tidningen eller liknande, jag får ofta däremot höra det personligen från personen som utsatts för det. Personer som inte ens känner mig kan öppna upp sig om sånt här o berätta det för mig, vad som hänt och hur det påverkat dom, deras liv, hur deras barndom försvunnit och som dom aldrig får tillbaka, hur deras tillit för andra människor har försvunnit för att dom litade på den här människan som sedan gjorde deras liv till ett helvete...

Jag har hört historier från mobbning till våldtäkter...
Men dom värsta är inte då det är någon random människa på stan som man börjat umgås med som dom sen visade sig vara dessa rövhål... dom värsta historierna är när det är deras egna familjer som gör det här, när det är deras eget kött o blod som misshandlar, kastar ur sig verbala hot och värst, våldtäkter!
Det värsta och mest hemska jag hört va tjejen som förlorat sin mamma, som enbart bodde med sin pappa... som våldtog henne och slog henne under hennes uppväxt.
Nu har hon eget boende, jobbar och pluggar och låter inte det förflutna hindra henne från att leva vidare.

Men att allt det här händer i Sverige av alla länder?!

Jag kan få höra såna här historier till o från och ärligt talat så vet jag inte alltid hur jag ska reagera, min första instinkt är att vilja hjälpa personen därifrån, men ofta är skadan redan skedd och det enda jag kan finnas där för är läkningsprocessen..
Ge dom en annan syn på livet och anledningar till att kämpa vidare, finnas där när dom vill prata ut och säga till dom att det kommer lösa sig, att det finns en ljusare framtid, för det gör det.

Jag har fått frågan några gånger varför jag skriver med dom här människorna? Varför jag försöker hjälpa dom? Varför ska jag må dåligt för att dom haft det tufft?
Jo svaret är jävligt enkelt, för att JAG BRYR MIG!
Om inte jag försöker hjälpa dom, vem kommer då hjälpa dom? Man kan inte alltid förvänta sig att alla andra kommer lösa problemen, och jag påstår inte att jag löser några problem, men jag kan underlätta dom bara igenom att finnas där för dom.



Så om jag ser ut att vara i min egen värld, om jag lägger en negativ synvinkel på något, då är det för jag vet folk som gjort samma sak som det skitit sig för, jag vet att hur stor helvetet kan vara för visa människor.
Och jag vet att livet inte är en dans på rosor.


I mina ögon är alla människor rövhål tills motsatsen bevisats! Tyvärr...


Likes

Comments

View tracker

Jag vet inte om det är sömnbristen, alkoholen eller för mycket tankar... men jag måste skriva av mig.


På senare tid har jag funderat på vad det är som gör oss till dom vi är, vår uppväxt är i grund och botten det som styr vilka vi är, våra moraliska värderingar, våra gärningar... vad som är rätt och fel.

Men även om vi vet vad som är rätt och fel, betyder det att vi följer det? Lyssnar vi på vår egen moral vi har?

En man ser en gammal dam ramla omkull 50 meter bort, han ser ingen annan människa i närheten av henne, han vet att det rätta är att gå bort till henne och hjälpa henne upp... men gör han det? Eller går han vidare och låtsas som att han inte har sett något?


Hur är jag själv som människa?
Jag har mina moraliska värderingar.
Jag vet vad som är rätt och fel.

Hade jag hjälp den gamla damen? Ärligt talat... så vet jag inte... och det svaret skrämmer mig själv.
Jag vet att det rätta är att hjälpa henne upp...


Jag skulle aldrig skada någon medvetet, jag vill inte någon något illa.
Men trots det...
Så har mina handlingar gjort att jag förlorat kontakten med 2 av mina närmsta vänner någonsin, 2 av mina bäst vänner... utav dom få jag har, och ärligt talat vet jag inte hur jag ska fixa det, hur jag ska reparera det.


Så vad är det som gör en människa?
Vår moral, eller våra handlingar?




Jag får alltid höra hur en snäll och trevlig kille jag är... Men är jag verkligen det?


Likes

Comments

Lite alkohol och många tankar får ta mig igenom det här skrivandet (y)

Min reservplan sket sig, började träna, försöka få in motivationen och fokuset... och söka till militären.
Det va två månader sen jag sökte, dagen efter jag sökte fick jag direkt nedslag på ansökan pga mina "Psykiska funktionshinder" alltså mina kära diagnos ADD.
Jag mejlade med dom och frågade om man kunde komma fram till någon lösning, om dom kunde göra en egen utvärdering osv, men självklart så blev svaret ett nej... jag förstår varför svaret blev som det blev, men ändå kände jag mig besviken, otillräcklig och deppig över deras beslut, mer än vad jag visat för andra.

Många undrar varför man vill söka till militären? Varför vill man utsätta kroppen för all den fysiska ansträngningen? Följa tråkiga order? "Sverige ligger inte i krig" "Kriga är dumt"
Nej Sverige ligger inte i något direkt krig vad jag vet om, Ja kriga är dumt och onödigt men vad kan man annars göra när det är arslen som styr länderna?

Jag bryr mig inte om ifall jag får hålla i ett vapen, jag vill inte kriga för att någon är maktgalen eller för någon har en annan tro.
Jag ville gå med i militären för att göra en skillnad, hjälpa andra människor som behöver hjälp, med min lastbils utbildning hade jag lätt kunnat köra mat, vatten och annat till folk som behöver det i utsatta delar av världen där Sverige har valt o hjälpa till... Om det skulle blivit så om jag kommit in i militären vet jag inte, och får säkert aldrig veta heller.

Jag har aldrig varit i något slagsmål, Jag har aldrig knarkat eller hamnat i trubbel, Jag har aldrig haft problem hemma..
Jag har haft någon av dom säkraste och tryggaste uppväxterna (Och kanske tråkigaste)
MEN
Det har fått mig o inse att alla andra inte har haft det så, det är inte alla som haft en sån bra uppväxt som jag haft, och det får mig att vilja hjälpa folk hela tiden, oavsett vad det handlar om.
Om någon ringer mig mitt i natten och behöver någonstans o sova, fine ta min säng så sover jag på soffan. Behöver någon prata av sig om sina problem, javisst jag kan lyssna och ge min syn på det hela som kanske leder till en lösning.


Är det något jag inte klarar av, så är det o se en annan människa när den går igenom en jobbig tid, speciellt om jag vet att jag inte kan hjälpa den.
Men om jag kan göra något så vill jag försöka åtminstone.

Därför ville jag gå med i militären, fortfarande vill gå med... för o hjälpa andra o göra en skillnad!



Nu blev det här inlägget lite smålångt tycker jag eller är jag så onykter så det ser bara långt ut, så nu passar jag på o avslutar det här och går o lägger mig!
(Och om någon orkat läsa så här långt, kom ihåg, om någon mår dåligt, bara en vanlig kram kan göra så otroligt stor skillnad)


Likes

Comments

Då har man varit hos psykologen igen för första gången på typ 2 år.
Det känns rätt skönt att få prata av sig och få en annan människas syn och tanker om saker o ting som hänt. Vi bestämde att jag skulle försöka ge mig på medicin igen pga min ADD, då jag hoppas att det ska hjälpa mig att komma igång o söka jobb och börja jobba fram tills det att jag känner mig trygg i arbetet, sen försöka dra ner på medicinen igen.

Nu i helgen har jag även hjälpt min farbror med att börja renovera hans nya hus, men för att kunna bygga något nytt måste man riva det gamla så fick riva i köket i lördags och badrummet i söndags... Kan säga att det är inte det enklaste att riva ett badrum från 30-talet, dom vet hur man bygger med kvalité... dessvärre kan dom inget om inredning och design!
Men ge mig en kofot och en handslägga så kan jag riva ett badrum på en dag :D


Nu ska jag lira cs, sen sova så jag orkar skjusa min farmor till sjukhuset imorgon och sen ombesiktiga min bil :)


Och här har vi min nya favoritlåt... tråkigt nog har Sverige den SÄMSTA musiksmaken i världen, dom borde gått vidare....

Likes

Comments

Ja det kanske är en konstig blandning när man läser rubriken... fast kanske ändå inte?
Oavsett va det de som hände mig inatt, någon gång igår kväll fick jag samtal om att få vara fyllechaffis så jag tänkte varför inte? Resan blev 10 mil lång till destinationen i Oskarshamn, i en bil som va ett köra en gokart med blanka däck på en isbana utan fungerande helljus med folk som va så fulla att antingen körde jag för snabbt eller för långsamt trots att jag höll samma hastighet hela tiden...
med en halvtimme kvar till Oskarshamn mötte vi upp några andra som tillhörde sällskapet och fick köra i en bil framför oss, när vi närmar oss en rondell ser jag hur en bil ligger i diket precis innan rondellen, det va en svag sväng och jag tänkte att det måste vara ishalt, jag börjar bromsa men tyvärr va det redan försent då... Bilen glider okontrollerat som en rak pil framåt mot en lyktstolpe oavsett hur mycket jag försöker svänga och bromsa, jag har inget fäste alls o tänker bara nu smäller det, hör hur det smäller till och hur en glasruta krossas, sen satt vi i diket med en annan bil i samma dike 10 meter framför oss, men ingen skadades, vi fick hjälp upp av en förbi passerande bil, den andra bilen i diket fick hjälp av en bärgningsbil och vi kunde fortsätta vår resa mot Oskarshamn, med en krossad sidoruta.

Väl framme i Oskarshamn va vi på Big Bang där vi bowlade, spelade laserdome, biljard och red mekanisk tjur :)

Hemresan fick bli med en handduk fastklämd runt dörren för att minska vinddraget pga den saknade och krossade rutan, tråkigt nog kom vi inte riktigt hem som planerat... då en av medpassagerarna fick för sig att snatta vid en bensinmack, han blev självklart påkommen av personalen och tillsagd att gå ur bilen eller skulle dom ringa polisen, jag drog ur nyckeln till bilen och hoppades på att han skulle göra som han blev tillsagd... men icke. Dom försökte dra ut han hur bilen, ringde polisen och han blev smått aggressiv och började försöka slå dom, vi lyckades lugna honom och sätta honom i framsättet igen, därefter blev det någon timmes samtal med polisen innan dom åkte iväg med honom till polisstationen och vi fick åka hem igen i lugn och ro.
Kom hem vid halv sju på morgonen och sov någon gång till frammåt halv fyra på eftermiddagen. Så nu e det bara ta det lugnt och hoppas att man kan sova klokt inatt. Och det va väl allt för denna gång, tills nästa gång hejs svejs :)

Jusste, hittade ingen passande låt till natten så den här får duga ^^

Likes

Comments

Jupp nu har man inte skrivit här på ett tag.. finns många gånger då jag funderat på om jag skulle börja skriva igen men jag känner inte att jag haft orken eller lusten, framför allt har jag inte vetat vad jag ska skriva, så nu ska jag försöka ge mig in i det igen!
En kort sammanfattning fram tills nu:
Tagit studenten
Varit arbetslös
Besökt Dreamhack igen
Haft jobb
Blivit arbetslös igen
Firat Jul
Firat Nyår
Firat min födelsedag

Och nu är jag här igen, mitt mående har skitit sig kan man väl lugnt säga.. Så nu försöker jag ta tag i det och har tagit kontakt så jag får tid hos en psykolog i hopp om att få prata av mig och eventuellt börja medicinera igen mot min ADD, som tråkigt nog har blivit värre, 1000 olika tankar och känslor inom loppet av en sekund, svårt att sova, deprimerad mest pga arbetslösheten och tråkigt nog har mitt temperament börjat försvinna... både kortare stubin och mer förbannad än kalle anka själv..


Det är väl så livet ser ut för tillfället, vi får se när jag skriver nästa gång och hoppas jag mår bättre snart.

Likes

Comments

Nu va det ett tag sen jag bloggade, ca ett halvt år men bättre sent än aldrig?
Sen min födelsedag har det hänt rätt mycket, men största av det hela är att jag har tagit studenten! 

Jag hade rätt mycket ångest dom sista dagarna innan studenten, skrämmande tanke att aldrig gå tillbaka till skolan, att inte få träffa sina klasskompisar osv... arbetslösheten!
Nu har jag ca 3 veckors sommarjobb som jag inte är helt 100% på om jag kommer klara av pga stress och osäkerhet angående arbetsuppgifterna jag ska utföra! 
Meeeen jag märker om chefen kommer och skäller ut mig haha! ^^

Nu ska jag tillbringa helgen med min flickvän och imorgon ska vi på monster race, bara hoppas på fint väder :)




Likes

Comments

Ofan, supit på både nyårsafton och på nyårs dagen.. dags o ta det lite lugnt nu ^^

Nyårsafton blev det att supa hos en polare, ca 30 pers i en lägenhet och alla fulla, min stackars stereo fick arbeta  
hårt för att underhålla allihopa men alla va glada och nöjda! Och skjuta lite nyårsraketer blev det också :D

Dagen efter eller ja nyårs dagen gick åt att städa hela lägenheten från alla burkar och annat skräp, packa ihop stereon o allt annat för att sedan bege sig hemåt, väl hemma va det bara att duscha och sen vidare till nästa polare för att grilla lite kött, dricka jäger och annat gott och sedan glo på gamla Alien 2 (dock hann jag inte dit i tid för att se första Alien, men men ^^)

Så dagen efter va det bara åka hem o vila sig lite, tillbringat kvällen med att spela och snacka skit med folk på skype, riktigt trevligt faktiskt :)

Och nu har klockan faktiskt passerat tolv slaget, så nu är det den trejde Januari och man är nu 19 år :D
Det firas med att gå o sova medans Avicii får stå för musiken man somnar till ^^

Likes

Comments