View tracker


Plötsligt så slog det mig; hur mycket jag bryr mig om dig.
Hur mycket jag vill att du ska vara lycklig och se dig glad.
Hur mycket jag älskade att du gillade det vad alla andra inte kunde se.
Hur mycket jag gillade din frihet och hur det fick mig att längta ännu mer efter min.
Hur mycket du fick mig vilja gå efter varenda lilla dröm oavsett hur knäpp den var.

Plötsligt så slog det mig trots allt jag beundrar och gillar hos dig - hur svårt det skulle vara att släppa dig.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker


Ja, jag var trött
det var någonting som gjorde mig
sentimental
ledsen
Ja, jag blev skitnödig
och fick göra tvåan i skogen

Men vad fan spelar det för roll
För jag fick göra det,
jag fick dela allt det,
med min familj.

Ni gör mig stark


Hatar att meddela att jag blivit kriminell. Snodde bilderna från syrran. Yonsagurl

Likes

Comments

View tracker


Idag åkte glajjerna på i hopp om att bli lite smartare, kreativare och mer produktiv. Det dröjde inte länge innan jag hamnade i Hemingway-tänket och förstörde hela min flow (som var rätt så o-flowig) som ledde till att jag började städa istället. Nåväl, har 48+ timmar på att skriva ungefär 26,500 tecken, läsa på mig lite information och eventuellt få ett svar på mina intervjufrågor. Den här gången har det garanterat inte gått som "på Strömsö"... Men jag är ändå lycklig. Så länge prestationsångesten inte smyger sig på. Typ.


Likes

Comments


Nuförtiden verkar det vara så himla svårt att hitta människorelationer som inte kräver den där extra energin, det där extra försöket och att man på något jävla vänster ändrar sig själv litegrann för att anpassa sig och passa in i det sällskapet. Det kan vara för att människan i fråga känner sig väldigt osäker i sig själv och är beroende på att leva upp till samhällets förväntningar och normer, men nån gång kan det ju faktiskt vara en själv som är sjukt osäker och anpassar sig till samhällets förväntningar och ALLA. Dessa. Jävla. Normer!

Men istället för att ha en predikan om hur man inte ska falla i den fällan, hur man alltid ska vara sig själv och följa sitt hjärta - och så vidare, så vill jag ta en sekund, snarare en minut, för att uppskatta alla människorelationer som inte är så jävla komplicerade.


Jag har nog alltid kunnat vara mig själv till fullo vågar jag påstå. Jag har alltid skämtat om saker jag tycker är roliga; i början var det ingen som skrattade åt dom skämten, men idag förstår nog människor mig för tro det eller ej, då jag öppnar munnen så brukar dom skratta! Jag har alltid gått i kläder jag tycker är bekväma och snygga, jag umgås väldigt mycket med mig själv och har några få, men mycket viktiga, vänner som jag håller nära.
Jag har, i och med mitt hektiska liv med många flytt, lärt mig att inte släppa allt för många människor tätt intill. Jag hatar "goodbyes", men oftast är det nog också för att jag har märkt att vissa människor inte är värda att lägga min energi på. No offense, jag hatar bara att slösa min tid.
Jag har lärt mig att lita på min magkänsla då det kommer till människor. Jag har lärt mig att det finns vissa människotyper som är lättare att umgås med och bry sig om. De som också bryr sig om en tillbaka, stöttar dig genom vått och torrt, oavsett om det är natt eller dag - det är dom jag snackar om. The real ones.

Något som jag också har lärt mig är att människorelationer lätt blir komplicerade. Alla människor är inte på samma nivå då det gäller kunskap, förstånd och social kompetens med allt vad det innebär. Jag känner väldigt lätt av då det kan bli komplicerat och då kanske jag lägger det åt sidan efter många om och men och en tuff kamp mellan hjärta och hjärna.

Alla människorelationer, spelar ingen roll om det är vänskap mellan tjej och tjej eller kille och tjej, behöver ingen etikett på vad det är. Jag undviker ordet "bästis" och har gjort det i många år nu. Alla mina närmsta vänner är mina bästa vänner på ett sätt eller ett annat. Vad jag gör är att jag inte jämför deras kvaliteter och vem som är sämre på att trösta och vem som är sämre på att laga mat. Det kvittar. Är du en bra person med många egenskaper som är bra och någon lite sämre men vi är på samma nivå och har en bra "vibe" då är vi nog rätt bra vänner enligt mig.


Då det gäller relationer mellan en tjej och en kille... Ibland är det bara så jävla skönt att släppa kontrollen och den där känslan att man "måste ha en tjej/kille". Försök slappna av! Om du träffar någon du gillar att umgås med, ni har roligt tillsammans och en personkemi, varför inte bara nöja sig med det och bara ta det lugnt utan att ni måste "end up in a relationship" som man säger så fint på engelska? Det finns alltid en risk för att man börjar känna mer, såklart, men det är en fråga som inte man behöver fokusera på förrän det händer. Och händer det så är det väl bara att ta upp det sen, men fan, det är så jävla gött att bara hänga med någon ibland, skratta, prata och kanske... ja, ha lite kul.


Allt händer för en orsak. Komplicera inte era relationer, mina vänner. Släpp kontrollen, chillaxa lite och låt det bara flöda mot det håll det är menat att gå. Dags att sluta forcera och börja njuta av nuet utan att vara orolig för en massa skit.


Så tack till er vänner, som jag också kallar för familj, för våra okomplicerade relationer och för att ni står mig närmast. Tack för att ni lär mig så mycket om livet och för att jag jag också får bidra till att öka er kunskap. Tack för att vi lever i symbios med varandra och backar upp varandra oavsett vad.

Puss,
Tanya


Likes

Comments

​Jag försöker få ordning på tankarna, men hur jag än gör går det inte. Det känns inget bra. 
Jag är fast mellan fyra väggar även om jag bara vill fly. Men sorgen har förlamat mig och jag kan inte röra mig någonstans.
Jag kan inte stoppa tårarna som rinner. Jag kan inte stoppa sorgen som jag känner. Jag kan inte stoppa smärtan. 
Efter all smärta jag känt de senaste dagarna, hur kan jag längta så mycket efter kärlek? Att bli sedd som något värdefullt, betraktad som en gudinna, respekterad och älskad som jag förtjänar. 
Efter all smärta som orsakat ångest, självhat och låg självkänsla, hur hittar jag tillbaka till mitt starka jag? Till lyckan, euforin och livet som känns som en dans på rosor.
Efter all kärlek jag känt för dig de senaste åren, hur kan jag sluta känna? Koppla bort, kallna och bara glömma.


Kärlek, mina vänner. Hur den gör oss men hur den även förstör oss... Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, hur jag ska förhålla mig, vart jag ska härnäst. Men jag lovar er, jag ska komma dit. 

En vacker dag ska jag vara stark nog så jag kan titta tillbaka med ett leende på läpparna utan sår som svider. En vacker dag ska jag vara så fulländad och säker i mig själv att ingen framtida kärlek kan förstöra mig på det här sättet.

Men det kommer ta tid.

Likes

Comments

Vilsen deluxe. Besviken deluxe. Trött deluxe. Allt deluxe. 

Likes

Comments

​Hej min älskade.

Det är dags för mig att säga ifrån denna oändligt långa berg- och dalbana. Om jag sitter kvar kommer det troligtvis aldrig bli bättre, för om det inte har förändrats hittills hur kommer det då se annorlunda ut om något år?

Först och främst vill jag låta dig veta att du har gett mig allt. Du lärde mig att älska efter en tid i mitt liv som jag inte trodde att det var möjligt. Du gav mig din tillit, ditt förtroende och trots ditt svåra liv bjöd du in mig och öppnade dig för mig. Du har alltid tagit hand om mig och sett till att jag har det bra. Du har visat att du har brytt dig om mig. Och du har aldrig för en sekund dömt mig för den jag är och genom vått och torrt - till och med under mina värsta dagar, har du funnits där och stått fast och troget vid min sida som om du hade haft rötter.

Jag är tacksam för allting du gjort för mig, allting du gett mig, allting du har stått ut med  under tiden med mig men det är dags för mig att hugga ner dig och skilja åt dig från rötterna som håller dig kvar. För min skull men också för din.

Vi har en smärtsam historia som jag har svårt för att lämna bakom mig. Trots att du visat att du blivit en bättre människa så har det inte räckt till. Det finns ännu sår som inte går att läka och missförstånd mellan oss två är nog en faktor varför jag aldrig helt och hållet kan glömma. Detta har lett till att jag försöker gång efter gång förändra dig genom att säga hur du ska vara och bete dig om du ska ha min tillit tillbaka. Det går inte. Jag kan inte förändra dig om du inte vill förändras. Jag kan inte ta på mig det ansvaret och jag vet att det finns någon som accepterar sättet du tänker på och går med på dina villkor, men jag kan inte göra det. Inte med de här såren. Och ärligt talat så vill jag nog inte ha det så heller.

Våra värderingar är annorlunda helt enkelt. Kanske förstår du en vacker dag vad jag behöver och varför, eller så kan jag också acceptera att leva efter de villkoren. Men så som det är just nu kan jag inte annat än undra vad du gör och lägga hela min tankekraft på dig och oss. Jag behöver den energin för mitt liv. För att orka genom dagarna och ge den stora kärleken jag har inombords åt de människor och vänner jag har här och som oavsett vad har min rygg. 

Med detta brev säger jag ifrån. Från att på något sätt tillhöra dig. Jag har accepterat att vår kärlek lever vidare, men det är enklare att älska dig på distans. Det gör så himla ont, men i denna ständiga kamp mellan hjärta och hjärna har mitt förstånd äntligen tagit beslutet att jag måste gå min väg och hålla dig och våra minnen i mitt hjärta.

Tro mig, jag hoppas du blir lycklig vad du än gör och vem du än är med. Jag kan bara inte göra dig lycklig om jag fortfarande kämpar för min lycka. 


För evigt din,

Tanya

Likes

Comments

​Förvänta er aldrig någonting från människor som någon gång har gjort er besvikna. Jag ville och vågade hoppas att en andra chans kunde få dem att ändras, men om vi ska vara riktigt realistiska som kommer det aldrig att hända. Ni som dock varit med om det, be my guest, share.

Jag är så trött enda in i själen. Är det så att jag inte är gjord för relationer? Eller har mitt liv bara en större mening att vid alla tillfällen jag försöker ge andra chansen åt någonting så kärt i mitt liv (som inte ändå är mig värdigt) så försöker universum bara stöta bort det från mig? 

Hur det än är så gör det så ont. Jag har tusentals frågor i mitt huvud. Men en sak vet jag säkert: jag har aldrig någonsin i mitt liv känt så mycket smärta. Vad som än är orsaken så kommer jag inte ge upp, jag kommer fortsätta och hålla huvudet högt. För min skull.



Likes

Comments

Ni vet dom där spännande stunderna då något i ens liv tar slut och det är dags att ta ett steg mot något nytt, fräscht och spännande. Jag pratar nya kapitel. Ni har säkert alla varit med om det, vissa fler gånger än andra, men jag måste bara konstatera: gud så spännande det är!

Jag började plugga Sport Management för ett år sen ungefär och har säkert känt alla känslor man kan känna i samband med den utbildningen. Det har varit kämpigt, det har gått som en dans på rosor, det har stundtals känts omöjligt men för det mesta har jag känt att jag studerar något jag verkligen är intresserad av och vill jobba med i framtiden. Speciellt under min studieresa i Miami, dit jag åkte med människor som pluggade samma program som jag men på plats, började många bitar falla på plats och jag blev inspirerad enda in i själen.

Nu är det dags för nästa utmaning med plugget. Praktik i tre månader. Jag ska praktisera på sälj- och marknadsavdelningen hos IFK Norrköping herr från och med imorgon. Det ska bli spännande och roligt som fasen, men jag måste ändå medge att jag är nervös och stundtals - som med allt nytt - känner jag mig osäker och tvivlar på att jag kommer fixa det. Men den bättre och dominerande powerbruden i mig vet att jag kommer fixa det här galant och att det kommer bli en rolig utmaning som jag faktiskt behöver precis just nu!


Så håll alla tummar, because little miss T is about to slay!


Likes

Comments

Shalom mina vänner. Dags att catcha upp. Mitt minne svek mig lite igår för jag trodde ju att jag hade skrivit om min resa till New York, men faktum är att jag inte ens skrev mer än ett inlägg om min LA-arrival. Så vi får spola tillbaka tiden hela vägen till december, så tar jag allt från början till slut!

Skämtosido. Jag tänkte faktiskt göra lite tillbakablickar, ladda upp mina favorit bilder och försöka berätta utifrån det vad som har pågått.


1. LA and San Fransisco

Min resa till släktingarna på USA:s västkust var rätt så intensiv och händelserik. Fick spendera mycket tid med mina kära kusiner som hade jullov, cyklade mer än någonsin förut i mitt liv - och med världens bästa tävlingscykel som till och med var av vintage-style, hälsade på min kära Venice Dynamics crew vid Muscle Beach, gick ut, äventyrade och träffade nya och intressanta människor.
Juletid i Kalifornien är väldigt trevlig och är man omgiven av släktingar (moster och hennes barn som bor där, samt min gammelmoster som hade rest med sin "man-friend" enda från Finland!!) så känns det helt rätt att fira jul i en hyfsat varm miljö fullt av palmer och stränder.
Var alltså i LA fram till juldagen och därefter tog vi bilen och körde en road trip till San Fransisco, som jag förälskade mig i precis på samma sätt som i Los Angeles en gång i tiden. Där var Golden Gate Bridge en garanterad sevärdhet och vi besökte även Chinatown SFO, en massa mysiga restauranger, Fisherman's Wharf med de godaste fiskrätterna med mer. Vi sov även en natt i Napa Valley också där vi fick smaka på det godaste som Kalifornien har att erbjuda - nämligen viner, och inte minst fantastiska och fräscha vita viner av Moscato druvan.

Enjoy my friends. Nästa catch up inlägget är om: New york, Neew Yoo-ork!

Likes

Comments