Duns. Duns. Sjuåringen svingar en flaska i luften. Duns. Bottle flip. Det hela går ut på att den vattenfyllda flaskan ska hamna stående, med botten ner.

Duns. Duns. Ljudet går igenom hela lägenheten och rakt in i mammans öron. In i mammans medvetande. Mamman svettas medan den parasympatiska delen av nervsystemet gråter.

Duns. Duns. Mamman drömmer om hörselkåpor och ljudisolerade rum. Om tända ljus, fotbad och elvaprocentig äppelglögg, snälla barn med glittrande ögon och viskande röster. Om julefrid och stilla natt.

Duns. Duns. Mamman skriker och barnen bråkar. Lussekattsbak och pepparkakshusbygge känns lika avlägset som en bergsklättringssemester på Kilimanjaro. Jag känner mig som den svingade flaskan. Bottle flip. Det gäller bara att hamna med fötterna på jorden. Och med förståndet i behåll.

Duns. Duns.

Jag har inte bakat lussekatter på flera år, så jag behöver knappast göra det i år heller. Duns.

Likes

Comments

Igår kväll kom det ett nytt ord till mig. Varsamhet.

Jag har förstås hört ordet förut. Men aldrig tagit det till mig. Aldrig som nu.

Håller varsamhet försiktigt med båda händerna. Vrider och vänder på ordet, betraktar och begrundar.

Varsamhet. Med mig själv och andra. Med känslor och behov.

Det ligger något ömt och respektfullt över varsamhet. Varsamhet förstår det vi inte förstår. Varsamhet förlåter. Varsamhet sätter gränser.

Håller varsamhet med varsamhet.

Likes

Comments