Postad i: Ett foto i timmen

Förra onsdagen försökte jag mig på ett foto i timmen. Det kan man ju tänka är en enkel grej när man läser de stora bloggarnas inlägg, men herre vad svårt det var. Detta var dessutom inte ens första gången jag försökte, jag har försökt innan, men då blev det bara pannkaka av det. Hur som helst, nu får ni se hur förra onsdagen såg ut.


08.00: Jag sov jättedåligt den natten och vaknade först en stund efter åtta. Gick upp och satte på kaffe och började sedan plocka med diskmaskinen. Vi brukar försöka sätta igång en diskmaskin innan vi går och lägger oss, så på morgnarna brukar jag plocka ur den och i nytt om jag inte har väldigt bråttom.


9.00: Frukosten stod äntligen på bordet och jag åt den och tittade samtidigt på Crash Course Sociology. 100% älskar crash course och särskilt sociology är en av mina favoriter.


10.00: Jag var färdigfixat för dagen och försökte få med hela outfiten och mitt ansikte i bild, med halvlyckat reslutat. Kjolen som knappt syns är förresten en ny favorit som fyndades på mellandagsrean för 150 spänn.


11.00: Pluggiliugg


12.00: Pluggilugg och lunch


13.00: Jag försökte ta vara lite på dagsljuset och fota till lite olika blogginlägg. Det är verkligen det sämsta med vintern och bloggande, det är så svårt att få till snygga bilder.


14.00: Gick jag till Lidl. Vi hade nämligen sett reklam om brittiska veckor på Lidl och sist det var det hittade vi så goda kakor. Det var i augusti och vi tänkte att vi måste ju försöka hitta de där kakorna igen. Det var kallt och jag konstaterade att det var dags att ersätta den där mössan jag tappade för ett par veckor sedan.


15.00: Jackpot på kakfronten! Jag kom hem med tre paket av favoriten och två nya att testa.


17.00-ish: Jag blev trött och fick lite ont i magen, så vilade lite, tittade på lite crash course, målade naglarna och hade allmän downtime.


18.00: Hittade Mia Skäringers vinterprat som handlade om döden och sorg och storbölade samtidigt som jag lyssnade på det. Det var fint ändå. Hann inte lyssna klart, men tänkte ta det när jag känner att jag har tid och möjlighet att vara ensam och bara få gråta en stund, samt har ork för att bli så ledsen. Kan rekommendera det så långt som jag har lyssnat i alla fall.


19.00: Åt färdig micromat i en egen skål. Ibland hinner och orkar ingen laga mat och vi skulle dessutom iväg.


20.30: För en gångs skull tog sig det annars hemmasittande paret ut för att gå på bio. Solsidan blev det och även om jag tyckte att den verkade kul trodde jag inte att den skulle vara så bra. Förstår varför Mia Skäringer blev Guldbaggenominerad för sin roll i filmen, för hon var jättebra.


23.00: Vi bor ganska nära stan, så vi promenerade hem och det var så här vinterfint. Väl hemma blev det kamomillte och mackor och läggdags.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Postad i: Böcker

Jag läste Bitterfittan i höstas och blev stormförtjust, älskade hur Maria Sveland lyckats beskriva patriarkala strukturer i relationer på flera olika sätt. Jag tipsade till och med en kompis som precis gjort slut med sin pojkvän om den och alla vet att de böckerna som ska användas som uppbrottsterapi måste vara bra. Därför tänkte jag att jag självklart måste läsa andra boken, som precis kommit ut när jag läste första, och nu i vintras var det dags.


Bitterfittan 2 tar vid tio år efter första boken. Sara har skilt sig från sin man och lever varannan vecka-liv. Hon stormtrivs, varannan vecka får hon umgås med barnen och varannan får hon leva vuxenliv, umgås med kompisar och träffa män. Samtidigt innebär inte skilsmässan att hon på något sätt löst det där med män och relationer och den stora frågan återstår. Hur lyckas man ha en feministisk heterorelation? Går det?


Jag var verkligen extremt besviken på denna bok. Som sagt var tyckte jag om den första och även om jag hade någonstans i bakhuvudet att tvåor sällan blir bra tänkte jag att denna säkert skulle vara något den också. Problemet är att den inte säger tillräckligt mycket nytt för att vara intressant som debattinlägg, samtidigt som den inte är särskilt bra som skönlitterär bok. Karaktärerna känns tunna och ytliga och det händer inte särskilt mycket.


Något som jag störde mig otroligt på var hur lesbiska skildras. Det finns ett par lesbiska karaktärer, men deras roll blir mer eller mindre enbart att försöka lära de stackars heterokvinnorna hur mycket bättre det är i en samkönad relation och att de borde gå över till "andra sidan" och att det skulle lösa alla problem. För det första tycker jag inte att det är helt okej att heteropersoner skriver om HBTQ-personer så och för det andra stämmer det liksom inte. Det existerar ojämnlikhet i relationer på strukturell nivå mellan män och kvinnor ja, men kvinnor som inte är heterosexuella utsätts för homofobi. Dåliga relationer är dessutom inte reserverat för heteros, det finns gott om samkönade förhållanden som är mer eller mindre destruktiva och det pratas nästan aldrig om. Jag är trött på att min sexualitet ses som en universallösning för att slippa dåliga relationer för det är det inte.


Som sagt, denna bok var inget kap och jag kan tyvärr inte rekommendera den. Första boken är super, läs den, men denna är tyvärr överflödig. Jag får mest känslan av att Maria Sveland i efterhand känt sig missnöjd med slutet på Bitterfittan och velat berätta vidare, även om det egentligen inte funnits särskilt mycket att berätta.

Likes

Comments

Här sitter jag och tittar ut genom ett tågfönster, förutom att jag inte alls tittar ut.

Nä, skämt å sido, det har varit tyst på bloggen senaste veckan för att jag har haft fullt upp med hämtning av Bobby, hälsa på släkt, börja ny kurs och att fixa inför begravning. Nu sitter vi på tåget för att åka till Eskilstuna och jag hade varor förutseende nog att förstå att jag inte skulle orka blogga under resten av veckan, så det finns tidsinställda inlägg som kommer att komma upp.

Trevlig resten av veckan på er. Vi hörs! Eller snarare; jag kommer verka mer närvarande kommande dagar än vad jag har varit senaste veckan, trots att jag egentligen inte är det.

Likes

Comments

Postad i: Böcker

Jag minns inte om jag var sjuk eller om jag helt enkelt hade alldeles för mycket att göra när min bokcirkel hade sin novemberträff, men jag minns att jag tänkte att det var lite synd att jag inte kunde gå dit och övertala dem att läsa Never let me go. För första gången i mitt liv var jag faktiskt sugen på att läsa den senaste nobelpristagaren. Till min lycka hade cirkeln valt just precis den boken och jag kunde glatt ladda ner den på storytel och börja lyssna.


Jag tror att detta är en bok som gör sig bäst om läsaren inte vet jättemycket om den när hen börjar läsa, så därför tänker jag inte berätta så mycket. Den utspelar sig i Storbritannien på 90-talet, i ett samhälle som i mångt och mycket verkar fungera på samma sätt som det faktiskt gjorde för 20 år sedan. Vi får följa Kathy, en elev på en fin internatskola genom hennes uppväxt och medan hon kommer överfund med varför hon och de andra befinner sig just där.

Jag såg filmatiseringen av Never let me go för jättemånga år sedan och hade glömt det mesta, men kom ihåg vissa detaljer. Det är därför jag tror att det är bättre att gå in och inte veta så mycket, början av boken byggde nämligen på att läsaren inte skulle veta en specifik detalj jag mindes. Jag tyckte boken var lite seg och tråkig fram tills dess och undrade inte alls över det eftersom jag redan visste. När den detaljen väl kom blev läsningen mycket, mycket roligare.


Som sagt har jag fått diskutera denna boken med min bokcirkel och vi kom fram till en sak som jag egentligen tror sammanfattar vad jag tycker om boken. Det går antingen att se det som ett tankeexperiment eller som en skönlitterär bok. Tankeexperimentsdelen tänker jag inte säga så mycket om, mer än att jag tycker att det är jätteintressant, särskilt att det egentligen inte är särskilt långt från vår verklighet. Som skönlitterär bok är den okej. Den flyter oftast på helt okej, till viss del lite långrandigt, men jag personligen kände att jag hade svårt att bry mig om karaktärerna och deras problem. Det var världen utanför som intresserade mig. Vi får veta ganska lite om den, men det lilla är intressant och mina favoritdelar av boken.


Jag rekommenderar den ändå. Den är intressant och får en att tänka, i bokcirkeln var vi överens om att det går ju inte att läsa den och inte få massor av tankar på annat. Detta är första boken av Kazup Ishiguro jag läser, men jag vill gärna läsa mer. Är resterande böcker som denna förstår jag att han fick nobelpriset.


Likes

Comments

​I morse när jag vaknade möttes jag av frostiga träd och solsken. En kall och klar dag. Jag har inte sovit så bra på sistone, framförallt har jag svårt att somna innan jag verkligen är jättejättetrött, så senaste veckan har jag nog nästan aldrig somnat innan två och därför blir det också upp mycket senare än vad jag brukar vara. Mitt 7-ish har förvandlats till 8-ish. Jag jobbar på att få bukt med det, för även om det funkar att gå upp en timme senare nu har jag snart praktik och då lär det bli uppstigning 5.00 på morgonarna. Ser jättemycket fram emot praktik, men ser inte fram emot så tidiga morgonar i januari, februari och halva mars. Förra praktiken gick jag också upp så tidigt, men den var mellan slutet av mars och början av maj, så det var ganska mycket ljusare på morgonarna och till och med ganska trevligt. Så kommer det ju vara sedan när jag börjar jobba hela tiden, ge det två år och jag är nog alltid uppe innan sex på vardagar, men jag ser inte fram emot vintermånaderna då heller. 


Annars är idag lite av en slappdag för min del. Jag har pluggat lite, men tar det ganska lugnt och ikväll ska jag och Ellen gå på bio och se Solsidan. Myselimys!

Likes

Comments

Postad i: Feminism, Åsiktshavande

Vid det här laget har nog ingen missat Oprah Winfreys tal på Golden Globe-galan och att hon sagt att hon funderar på att kandidera till president 2020. Talet är fantastiskt och har du inte sett det än borde du göra det bums. Jag blev tårögd av det.


Vad det gäller presidentgrejen? Jag förvånas ärligt talat över att det inte är fler som är tveksamma och är inte övertygad om att det faktiskt skulle bli så bra. Nu ska det nämnas att jag inte vet så mycket om henne, men det handlar egentligen inte om henne som person. Eller jo, lite, jag vet bland annat att hon förutom att hålla fantastiska tal har samarbetat med anti-vaccinerare och en president som tycker att det känns rimligt att vaccin orsakar autism och att autism kan botas med naturmedicin gör mig lite mörkrädd. Det åsido, det handlar om något annat.


Idag ställer vi stora krav på en politikers image. För stora enligt mig. Att tillhöra en viss grupp blir viktigare än vad personen faktiskt gör. Det mest konkreta exemplet jag kommer på är när folk förfasade sig över att Carl Bildt sagt att han inte är feminist och klart att det är illa att en person på så pass hög position inte ser den struktur som finns i samhället idag, men det kom inte som en chock med hans uttalande. När har Carl Bildt någonsin gjort något för att hjälpa eller stötta någon av alla de feministiska frågor som finns? Hade han sagt att han var feminist hade det inte löst någonting.


Om vi återgår till Oprah. Hon har hållit ett bra tal och är för många en inspirerande person. Räcker det för att bli en bra president? Nej, och jag skulle våga mig på att säga att i stort sett alla som jublar gör det för att hon verkar vara en härlig person, snarare än att hon har konkreta planer på hur USA skulle styras och har den kompetens som krävs av en president. Just politiker är en yrkesgrupp där folk gärna vill se att politiker är outsiders och "inte som de andra som bara sitter i riksdagen eller vita huset och bestämmer", och ja, de har rätt i en del, politiker utan verklighetsuppfattning kan skada samhället. Däremot behövs fortfarande stora kunskaper om hur egna samhället och andra länder fungerar. Det, kombinerat med en realitisk syn på samhället hen styr över, vettiga värderingar, ödmjukhet och förmågan och viljan att lyssna på andra med andra perspektiv tror jag är hundra gånger viktigare än att hålla ett inspirerande tal. I politik är det superviktigt att idéer inte bara stannar vid att vara just idéer och inspiration, utan genomförs praktiskt. Det måste hända något, inte bara handla om en bild av hur en person är.


Ja, Oprah är svart kvinna, men hon är inte den enda svarta kvinnan i USA. Det finns fler som skulle kunna bli fantastiska presidenter. Samtidigt som det finns ett glastak som måste krossas kan inte krossandet av glastaket vara det enda som spelar roll i våra val av politiker. Ta Margaret Thatcher som exempel, hon var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister, men det betyder inte att hon var bra. Och ja, självklart är Oprah bättre än Trump (och än Margaret Thatcher), men nästa amerikanska presidentval är lite drygt 2,5 år bort och då har man fortfarande tid att vara mer kräsen än så. Förstår ni vilket katastrofläge vi är i om det enda kriterium som finns för att vara en bra politiker är att vara bättre än Trump?


Så, skulle Oprah bli en bra president? Jag vet inte och det tror jag egentligen inte att någon annan heller gör. Vi kanske ska lugna ner oss lite istället för att vara så snabba med att kollektivt jubla. Låt henne komma med konkreta förslag på politiska problem innan vi börjar jubla över hur fantastisk hon skulle vara.

Likes

Comments

Postad i: Böcker, Listor och tips

Jag är ett stort fan av läsutmaningar. Inte bara sådana som dikterar antal, utan också sådana som bestämmer tema lite. Popsugar brukar ha roliga utmaningar och därför tänkte jag dela med mig av en lite översatt version av den och använda detta inlägg som en tracker för hur det går för mig. Gör den ni också!


1. En bok som du redan sett filmatiseringen av.

2. En kriminalroman.

3. Nästa bok i en serie du redan påbörjat.

4. En bok där en kupp är en del av handlingen.

5. En skandinavisk deckare.

6. En bok baserad på händelser i en verklig persons liv.

7. En bok som utspelar sig i ett land du fascineras av.

8. En bok med en tidpunkt på dagen i titeln.

9. En bok om en skurk eller en antihjälte.

10. En bok om döden eller sorg.

11. En bok av en kvinnlig författare som använder en manlig psuedonym

12. En bok där protagonisten är HBTQ-person.

13. En bok som också är en pjäs eller en musikal.

14. En bok om feminism.

15. En bok om psykisk ohälsa.

16. En bok som du har lånat eller som du fick i present.

17. En bok skriven av två författare.

18. En bok som handlar om eller involverar en sport.

19. En bok av en lokal författare.


20. En bok med din favoritfärg i titeln.

21. En bok med en allitteration i titeln.

22. En bok om tidsresande.

23. En bok med väder i titeln.

24. En bok som utspelar sig till sjöss.

25. En bok med ett djur i titeln.

26. En bok som utspelar sig på en annan planet.

27. En bok med delar av en sångtext i titeln.

28. En bok med karaktärer som är tvillingar.

29. En bok i en annan bok.

30. En bok från en kändis bokklubb.

31. En barndomsklassiker du aldrig har läst.

32. En bok som publicerades 2018.

33. En bok som vunnit Goodreads Choice Awards.

34. En bok som spelar sig under det årtiondet du föddes.

35. En bok du hade tänkt läsa 2017, men som du inte hann med.

36. En bok med ett fult omslag.

37. En bok som handlar om en bokhandel eller ett bibliotekt.

38. Ditt favoritprompt från Popsugars 2015-utmaning.

39. Ditt favoritprompt från Popsugars 2016-utmaning.

40. Ditt favoritprompt från Popsugars 2017-utmaning.


För dig som vill ha ett par extra punkter:

41. En bestseller från året du tog studenten.

42. En cyberpunk-bok

43. En bok som du sett en främling läsa offentligt.

44. En bok som på något sätt är kopplad till ditt ursprung.

45. En bok med en frukt eller grönsak i titeln.

46. En allegori.

47. En bok med av en författare som har samma för eller efternamn som du.

48. Mikrohistoria.

49. En bok om ett aktuellt samhällsproblem.

50. En bok rekommenderad av någon annan som också gör Popsugars 2018-challenge.


Var med ni också! Särskilt på punkt 50 kan det ju vara bra om vi är flera som kan rekommendera åt varandra. Originalartikeln hittar ni här .

Likes

Comments

​Nu är vi hemma i Uppsala igen. Igår skjutsade min supergulliga lillebror oss hit och idag har vi mest varit hemma och fixat, förutom en tripp till City Gross. Att vara hemma igen känns lite konstigt. Allt verkar som vanligt, mamma bodde ju inte här, men det är inte som vanligt. Det finns liksom med i bakhuvudet nästan hela tiden. Ibland mindre, ibland mer. När vi var på City Gross blev jag akutledsen i frysdisken och stod och grät medan Ellen kramade mig. Så kommer det väl att vara nu.


På tal om City Gross bestämde vi oss för att köpa något för energinivån innan vi åkte hem och valet föll bland annat på Celsius energidryck som ingen av oss provat innan. Det var inte riktigt vår grej.

Likes

Comments

Postad i: Böcker

Jag tror att jag upptäckte denna bok i Litteraturgäris på facebook. Jag är egentligen osäker på hur och varför den kom upp, men plötsligt kändes det som att den var omtalad av alla och jag blev sugen på att läsa.



Erika, bokens huvudperson, har gjort allting i sitt 25-åriga liv rätt. Hon har pluggat på högskola, förlovat sig med pojkvännen och landat en toppanställning på en fin advokatfirma i Helsingfors, något hon hoppas ska kunna göra hennes pappa stolt. Han har lovat henne en del av hans aktier efter sitt första lyckade år som jurist, något hon är helt övertygad om innebär när hon lönar sig för firman snarare än när hon har jobbat ett år. Själv är Erika inte säker på att hon vill detta längre. Hon dumpar pojkvännen, tar ledigt och sticker till Ecuador istället, där hon tänker tillbringa ett par veckor med att lära sig spanska och resa.


Det här var en bok som jag hade på nattduksbordet och läste i innan jag skulle sova och den passade alldeles utmärkt som det. Även om den bitvis tar upp jobbiga ämnen är det på det stora hela en lätt, lättsam bok som inte fick mig att ligga och vrida mig i stor ångest över livets stora frågor, vilket är exakt det jag vill ha att läsa innan jag ska sova. Den var underhållande och även om jag störde mig ganska mycket på huvudpersonen i vissa delar och tyckte att hon skulle skärpa sig var boken skriven på ett sådant sätt att jag som läsare kunde förstå och sympatisera med henne också. Språket flyter på bra. Inte superextraordinärt, men funktionellt.



På det stora hela var det alltså en bra bok och en bok jag skulle rekommendera till någon som vill ha lite lättsam läsning. Jag personligen tror jag hade ganska höga förväntningar eftersom jag sett den nämnas på så många ställen och blev lite besviken. Den är absolut inte dålig, men den kommer inte att hamna på mina lista över stora favoriter, precis som de allra flesta böcker med andra ord. Det där med förväntningar är dåligt ibland. Fick jag välja ett idealläge att läsa boken tror jag att det hade varit att ta med den till stranden i sommar, det känns som att det skulle vara en bra strandläsning. Jag kommer också att hålla lite koll på Michaela von Kügelgen som har skrivit den, det här är nämligen hennes debutroman, och även om denna inte helt levde upp till de höga förväntingar jag råkat skapa tror jag att hon har något. Jag ser fram emot att läsa hennes framtida böcker.

Likes

Comments

Idag var mammas dödsannons i tidningen. Det känns fortfarande stundvis surrealistiskt. Man vet ju alltid med sig att ens föräldrar kommer att dö och kanske blir man aldrig någonsin redo, men jag tänkte alltid att jag skulle hinna bli minst 50. Mamma var ändå bara 22 när jag föddes. Dessutom har flera i hennes släkt blivit ganska gamla, så i mitt huvud verkade det inte otroligt att jag själv skulle vara närmare 70. Vi brukade till och med skoja om att om hon höll igång sig och jag såg till att bli skruttig fort kanske vi skulle kunna sitta på hemmet tillsammans. Det är som att Lorelai hade dött i senaste säsongen av Gilmore Girls och lämnat Rory kvar. Jag har alltid tänkt att jag och mamma är lite som Gilmore Girls, också mor och dotter som är bästisar. Nu är jag plötsligt inte längre bara en som har sin mamma som bästa vän, utan meningen lyder istället "Min mamma var min bästa vän, men hon dog när jag var 23.".


Igår fick vi åka och se henne i kistan och det är nog det jobbigaste jag har varit med om, men det var samtidigt skönt att få se henne och säga hejdå, även om jag börjar gråta bara jag tänker på henne. Samtidigt känns det nästan lite skönt att ha det gjort. Jag hade tänkt på det i flera dagar och att det nog skulle bli fruktansvärt. Nu har det hänt och jag har aldrig varit så ledsen, men jag överlevde. Jag tror att mycket kommer att vara så nu, att det känns outhärdligt, men att man på något sätt överlever.

Likes

Comments