Jag stod och plockade i diskmaskinen och drack kaffe i godan ro i morse medan jag funderade på om jag skulle börja med att äta frukost eller med att duscha. Då ringer det på dörren och utanför står vår hyresvärd, som inte hade hört av sig för att boka in en tid, men som skulle till grannen och tänkte titta förbi om en grej jag anmälde häromdagen. Det var ju för visso bra, skönt att få det fixat, men lite mindre kul att öppna dörren iförd morgonrock och pyjamas och med trött och stirrig blick. Än mindre kul att det här säkert är tredje eller fjärde gången jag träffar honom iförd pyjamas. Ärligt talat är jag inte helt säker på att jag har träffat honom och inte haft pyjamas på mig, så det är ju spännande. Han verkar vara förtjust i spontanbesök.


Idag har jag en sådan där tråkvanlig dag. Snön har regnat bort och det är allmänt grått och vi ska ha ett seminarium som jag inte känner mig helt förberedd för. Ikväll ska vi äta soppa och jag måste skriva massor idag igen. En vecka kvar på nano och jag har ungefär 23 000 ord kvar till 50 000.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Postad i: Listor och tips, Feminism, Kropp och knopp

Peppe Öhman nämnde lite löst Sevendays lista om kroppen och jag kände att det skulle vara roligt att skriva om, så jag tänkte göra det.


Jag tycker min kropp är: Ett redskap som ska forsla runt min lelle själ och kunna göra massa saker som jag vill göra, typ ta mig dit jag vill, bära matkassar, springa upp och ner för trapporna på universitetet, ha sex osv. Jag kör stenhårt på att det är en väldigt praktiskt orienterad del av mig själv och därför behöver jag ta hand om den också, för mår inte den bra mår inte jag bra.


Min relation till kroppen har varit: Jag har haft en väldigt icke-existerande relation till min kropp, alltså att den nästan känts som en främling. Ibland har det känts konstigt att tänka att jag har en. Jag är en person som tycker mest om att läsa, skriva, titta på serier och annat som är väldigt mycket i mitt huvud och då har kroppen snarare blivit som en störig främling som gör sig påmind ibland och som andra dömer mig utifrån hur den ser ut. Inte direkt en positiv ickerelation alltså, tänk er själva att ha en främling som kommer och gör ont ibland och som folk sedan dömer ut dig som lat eller ful på grund av.


Det bästa med min kropp: Jag har alltid varit stark och har lätt för att bygga muskler. Detta beror antagligen på min PCOS, men något roligt måste man väl få ha med den också. Den kan göra massor av coola grejer, typ se så att jag kan läsa, få orgasmer, rulla tungan och lyssna på musik. Jag höll på med ridning när jag var yngre också och red väldigt mycket under ett par år, så även om jag knappt har suttit på en häst de senaste fyra åren har den ett suveränt museklminne och gör massor av saker jag inte ens har tänkt på att jag vet hur man gör. Älskar den känslan, det har varit superhäftigt de få gånger jag har ridit senaste åren.

Så här ser jag på andras kroppar: Alltså, jag har ju verkligen mina moments of doubt och framförallt kan jag väl se på folk som är smala och önska att jag såg likadan ut. Särskilt vad det gäller kläder, jag insåg nyligen att när jag tänker ut olika outfits som skulle vara snygga ihop tänker jag alltid på hur de skulle sitta på en smal person och det känns alltid som att de blir snyggare då än när de väl sitter på mig, eftersom det inte blev likadant. Det är nog bland det dummaste jag gör i kroppsväg, för det är egentligen inte ens att jag är tjock, utan att det inte ser likadant ut och det inte känns lika kul som när jag tänkte ut dem. Klädindustrin, se det här som er uppmaning att ni behöver använda modeller som är större än vad de ni har nu. Modeintresse är inte reserverat för smala!


Så här ger jag min kropp energi: I ren naturvetenskaplig mening genom att äta mat. Annars har jag märkt att jag mår som bäst och har mest energi när jag dels tränar och rör på mig så att inte ryggen brakar ihop och dessutom sover ordentligt. Båda har varit sådär lätta att upprätthålla under förkylningen jag typ nyss blivit helt frisk från.


Det här har min kropp klarat av: Jag har ju inte gjort coola saker som att få föda barn eller så, men vill gärna i framtiden. Det coolaste min kropp lyckats göra är väl att styra en häst och att den rent generellt bara hänger med och inte har gett upp än.


Min kropp mår bra av: Mat på regelbundna tider (the joys of PCOS), träning, sömn, att jag inte stressar.


Min kropp mår dåligt av: Mat på oregelbundna tider, att sitta still för länge, när jag sover dåligt, stress. För det där sista blänger jag på er Uppsala universitet som under min studietid gett mig saker som stressutslag, bröstsmärtor och magont.


Så här gör jag för att älska min kropp: Detta är något jag fått kämpa med, särskilt sedan min PCOS uppdagades. Många går upp i vikt av det och just nu försöker vi se om jag kan gå ner lite för att se om det kan hjälpa mina symptom, det är nämligen inte helt ovanligt att det går, även om själva viktnedgångsbiten ofta även är svårare för de med PCOS. Dessutom finns det en uppsjö av viktnedgångstips som är allmänt kroppshatiska och också väldigt många kroppspositiva som bestämt hävdar att det inte går att vara kroppspositiv och försöka gå ner i vikt. Jag förstår det resonemanget, men det hjälper inte mig särskilt mycket. Jag behandlar viktnedgången som något rent medicinskt och kopplat till PCOS, går till en dietist för att få hjälp och gör som hon säger. Inget mixtrande med dieter på egen hand. Det jag gör i övrigt dels att jag försöker sammankoppla kroppen mer med mig själv än vad jag har gjort tidigare, men samtidigt ser den mer som rent praktisk. Jag försöker hålla de träningssammanhang jag rör mig i så kroppspositiva det går och följer till exempel flera kroppspostiva träningskonton. Samma sak med klädintresse.

Likes

Comments

Idag har det minsann rasslat till på det lelle högskolepoängskontot. Dels fick jag veta att jag fått godkänt på min senaste tenta, G eller VG återstår att se, men jag hade också en rest kvar från en kurs i våras som jag har skjutit upp hela hösten. Sådant är ganska dumt, särskilt när det sedan börjar bli november och man inser att de där 10 hp krävs för att man ska få 30 hp från termin 4 och få fortsätta till termin 6, vilket är kravet här i Uppsala. Därförhr jag sett till att få röven ur (eller snarare i stolen) och skrivit klart resten denna vecka och skickade in den i förmiddags. När jag sedan kom hem från gymmet vid halv fyratiden hade min lärare redan svarat att jag hade klarat den och rapporterat in. Då var jag av med den stressen och borde lära mig en läxa angående att skjuta upp saker.


Annat roligt som händer är att jag ska på studiebesök till Rikets sal ikväll. Det ingår i religionskursen jag läser nu att vi ska planera och genomföra ett studiebesök och redovisa det sedan. Just Rikets sal är nog definitivt inte något jag skulle dra med mig en mellanstadieklass till, men det ska bli så intressant att få komma dit nu, särskilt med tanke på att det känns som en sådan miljö som jag aldrig innan eller efter skulle få ha en chans att komma till. Måste duscha, snygga till mig lite och ta bort brunt, supernött nagellack först bara.

Likes

Comments

Postad i: Skrivande

I natt har jag haft en sådan där överjävlig natt. Dels var jag sen i säng (hemnets fel) och dessutom är våra persienner trasiga så att det lyser in om det är ljust ute. De håller på och bygger precis där vi bor och lamporna från byggarbetsplatsen gör att det alltid är lite ljust. Så jag somnade någon gång runt tre och var helt död när väckarklockan ringde. Ellen hade inte heller sovit särskilt bra, så vi låg båda två och snoozade och fräste lite åt den andra att stänga av när dens larm ringde. Till råga på allt har vi dessutom en katt som har lärt sig att när det börjar ringa inifrån mattarnas sovrum, då är det snart frukostdags, så han var också där och ville ha uppmärksamhet. När vi kom upp såg vi att det hade snöat i alla fall, så det var väl lite kul, beroende på hur man ser på det. Uppskattar snö på håll, men hatar att vara ute i det och hatar hur kollektivtrafiken inte kan hantera den. Det blir väl till att hålla sig inne fram till mars nu.


Något jag verkligen måste göra i veckan är att skriva. Jag håller på med nanowrimo nu och har skrivit 23 200 ord, vilket verkligen inte är fy skam. Problemet är bara att dagens mål är 33 300 och jag känner definitivt att jag inte har 10k i mig idag. Där ovan ser ni hur det ser ut och att det inte blir bättre, i slutet av veckan måste jag ligga strax över 43k för att vara i fas. Vi får se hur det går med det helt enkelt. Ska dock träffa min skrivgrupp ikväll och det brukar bli bra skrivpepp, plus att jag tänkte göra den kommande helgen till en riktig skrivhelg, så det finns nog hopp ändå.

Likes

Comments

Jag har inte mått så bra senaste veckorna och bland det första som händer när jag mår dåligt är att jag absolut inte orkar med folk eller sociala medier. Antagligen beror orkeslösheten för det sistnämnda på det förstnämnda, men jag blir också så att jag absolut inte vill synas på sociala medier själv. Inte det bästa för bloggande alltså.


Senaste tiden i punktlista:

  • En av min familjs katter har dött. Remus var den knäppaste katten jag någonsin träffat och första kattungen jag var med och "uppfostrade" (katten vi hade innan var ett år äldre än mig), så det har varit jättejobbigt. Jag saknar honom jättemycket.

Älskade knäppiskatt.


  • Det är snart tre veckor sedan jag sist avslutade en bok och jag har inte orkat annat än att lyssna lite på ljudboken jag lyssnar på sedan dess. Det där med läsande är väldigt mycket dalar och toppar för mig. När jag har läslust och framförallt ork läser jag hur mycket hur lätt som helst och när jag inte har det läser jag inte alls. Det hade varit jätteskönt att inte vara så antingen eller.
  • En positiv sak som har hänt är att jag har börjat i en skrivcirkel. Hittills har jag bara hunnit träffa den en gång, men det känns jättekul och som ett bra sätt att peppa skrivande. På den träffen jag var med satt vi på café och pratade om skrivande och lite annat. Hur mysigt som helst!

Likes

Comments

Igår var vi som sagt var på Ikea. Vi var lite sent ute och förstod inte helt bussarna och sådär, så vi var framme vid Ikea först vid tre och fick äntligen lunch.


De hade lagt till quornostschnitzel på menyn. Supergott, tyckte både jag och Ellen. Det där med afternoon tea blev det dock inte mycket av, när vi hade gått en vända där uppe och bestämde oss för att äta något innan vi gick igenom undervåningen fanns stod där stod där lite cupcakes och några snittar som höll på att falla sönder. Vi åt äppelkaka istället.


Till sist tog vi oss hem i alla fall, med tvättkorgar och förvaringslådor och de där obligatoriska doftljusen och möttes av nyheten att Madgalena Ribbing hade dött. Blev på riktigt ledsen.

Likes

Comments

Jag skrev tenta igår och som genom ett mirakel är jag nu ledig till på tisdag. Vanligtvis har vi uppstart för nästa kurs dagen efter tentorna, så jag trodde ärligt talat först att det måste ha blivit något fel när jag tittade på schemat, men jag tackar och tar emot. Idag har jag verkligen varit sådär slöledig och i stort sett inte gjort någonting. Plockat lite här hemma, spelat Simcity, läst, tittat på skräpteve och sådant. Tog dessutom sovmorgon ända till 11. Så skönt!!


På grund av denna, lugna dag har jag inte heller så mycket att berätta. Imorgon däremot bär det av mot Ikea. Det är mycket möjligt att jag har ungefär lika mycket att berätta då, för så mycket spännande brukar inte ske där mellan toaborstar och glödlampor. Å andra sidan har Ikea skaffat afternoon tea sedan vi var där sist som vi ska prova, så det kanske blir något att rapportera.

Likes

Comments

Helgen som gick var ganska händelsefull. Dels var jag och Ellen på teater tillsammans med några kompisar och såg Uppgång och fall, ni vet den som är baserad på Liv Strömquists seriealbum, men framförallt flyttade det hem någon till oss.

Bobby är Ellens familjs katt som nu ska få bli Uppsalamisse. Han kom i söndags och så här nästan två dygn efter att han flyttade in kan vi konstatera att det verkar ha gått bra. Han tycker att det är jättespännande att kunna titta ut över vår innergård, har hittat bra ställen att ligga och vila på på olika ställen i lägenheten.


Han har även hittat kattmatsskåpet.

Det är i alla fall jättemysigt att ha en katt igen och jag tror att jag inser först nu hur myket jag verkligen har saknat husdjur under de fyra år jag har bott utan.

Likes

Comments

Postad i: Mat

Igår hade jag seminarium till 17 och Ellen var inte heller på det bästa, piggaste humöret, så vi bestämde oss för att skippa tidigare middagsplaner och göra mitt favoritrecept på uppmuntrande pestopasta. Nu får ni överleva med en dåligt belyst bild, för det är tydligen inte ljust längre vid åtta pga höst.

För att laga detta behöver du:

  • fullkornspasta
  • basilikapesto
  • färskost (vi brukar ha sådan med vitlökssmak, men det är säkert gott med annan också)
  • halloumi
  • solroskärnor
  • körsbärstomater

Koka pasta, stek halloumi och när det är klart joxar du ihop alltsammans i en kastrull.

Det bra med detta recept är att alla dessa ingredienser egentligen bara anpassas efter hur mycket du vill ha av allting. Jag hade i ganska mycket tomat, i och med att rätten är ganska tung och det lättar upp lite. Gillar du inte tomat så mycket kan du ta lite mindre av den eller ha i något annat. Till pastan hade vi en liten grönsallad med spenat, gurka, majs och nektarin. Tips, i och med att pastan 'är lite tung. Särskilt nektarinen, det var hur gott som helst.

Likes

Comments

Idag har varit en oväntat dålig dag. Dels har mitt plugg mer eller mindre enbart bestått av att försöka plåga mig igenom en jobbig sociologibok. Egentligen tycker jag att ämnet i sig är superintressant, men om man väljer en liten och svårläst font, ser till att alla ord står supertätt och i själva texten hela tiden kommer in på sidospår och aldrig riktigt kommer till saken blir det jobbigt oavsett vad det handlar om. Förutom det har jag även lyckats slarva bort en sportbh vilket jag upptäckte sådär precis innan jag skulle byta om och ta mig iväg på ett pass. Hurra! Kom inte iväg och kan ha råkat slänga ner en stekspade i diskhon i ren frustration så att en tallrik gick sönder.


Om vi byter ämne till något roligare så såg jag, Ellen och några kompisar som sagt var Borg igår. Jag gick in med en förväntan om att jag trodde att den skulle vara bra, att det skulle vara intressant att få veta mer om hans bakgrund och att rena sportscener i sig ofta inte är så roliga på film, men att tennisen nog skulle vara okej. Jag blev faktiskt positivt överraskad, den var bättre än vad jag trodde att den skulle vara.

Filmens centrala handling är finalmatchen mellan Björn Borg och John McEnroe på Wimbledon 1980, där Björn Borg hade chansen att vinna sin femte Wimbledon i rad och John McEnroe kom in som relativt ny (?) utmanare. Jag visste inte hur matchen slutade innan och jag tror att det faktiskt kan ha bidragit mer till filmupplevelsen. Ingen i sällskapet var heller helt säker på hur man räknar poäng i tennis, vilket gjorde att vi trodde att matchen var över när den inte var det och förvirrat tittade på när de fortsatte spela. Nåväl. Björn Granath var dessutom med på ett hörn, för er som inte vet det är det han som spelar Madickens pappa, aka en av mina favoritkaraktärer i min absoluta Astrid Lindgrenfavorit (vilket gör att 99% av alla som läser antagligen inte tycker att det är lika viktigt som jag tyckte). Hans sista roll dessutom.

Hur som helst, jag rekommenderar den. Den var väldigt spännande och får det att verka väldigt kul att spela tennis, så pass att jag har lust att dra med mig Ellen till närmaste tennisbana och slå iväg bollar sådär superhårt som de gjorde i filmen så att det låter jättehögt. Det finns något tillfredsställande i det.

Likes

Comments