Header

Sverige, Vänner

Efter en mer eller mindre kaosartad gårdag så blev det en lugn dag idag. Inte mått speciellt bra det senaste dygnet, mycket resande, en stressig inlämning i skolan, ännu mera plugg och en dos ångest. Imorgon drar man dock iväg och träffar min bästa vän Nadja, som jag längtat. Jobbigt att vara utan sina vänner i 3 månaders tid, så nu börjar jag boka upp de närmsta veckorna endast för den sakens skull.

Vet inte riktigt vad vi ska hitta på imorgon, men kul kommer vi ha! Ord kan inte beskriva hur mycket jag har saknat henne och hennes galna tankesätt, roligare människa får man fan leta länge efter! Inte nog med det så har hon funnits där för mig nästan varje dag på Skype under dessa 3 månaderna. Hon har varit där och pratat med mig, både när jag varit på knäpphumör och när jag mått som värst. Så himla guldvärt och jag älskar min lilla skit!

Likes

Comments

Life-updates, Resor, Sverige

3 månader senare så är jag tillbaka i Sverige, dessutom funderar jag på att ta upp bloggandet igen. Men hur aktivt det blir återstår att se!

Men ja, igår kom jag med färjan från Klaipeda, Litauen, som tog mig och hundarna till Karlshamn. Där blev vi hämtade av en av pappas anställda som sedan körde mig hem till Göteborg. I bilen mellan Karlshamn och Göteborg satt jag mest som en glad skitunge, överlycklig över att se svenska skyltar och att ha internet för att bomba mina vänner med snaps. Ett stopp på Max hamburgare var ytterst nödvändigt och lyckan steg. Väl hem-hemma i Kode så möttes vi av mamma och Zvante. Alla 3 hundar var skitglada att se varandra efter så lång tid, vilket självklart värmer det gamla mattehjärtat❤

Ringde veterinären ganska omgående efter att vi kommit hem då Navy, min ena hund, fick skabb i Litauen. Detta fick han behandling för där nere, men jag ville prata med en svensk veterinär också samt få behandling utskrivet till de andra hundarna i förebyggande syfte. En snabb koll där veterinären kände och klämde så konstaterade även hon att det mycket riktigt var skabb. Hon skrev ut ett recept på behandling och kortison för klådan som vi senare fick hämtat ut på apoteket. Hundarna lär vara fullt friska inom 1 månad.

Så ja, vi är tillbaka i Sverige och bor hos min mamma nu. Dock väntar flytt till egen lägenhet om cirkus 2 veckor. Galet taggad och ska bli skönt med eget place även i Sverige. Nära till bästa vännerna har man också, så vad kan gå fel?

Likes

Comments

Life-updates, Vardag

Under 2017 vill jag göra många förändringar, men främst vill jag äntligen få ordning på mig själv. Jag har samlat på mig en hög dåliga vanor under flera år av psykisk ohälsa. Jag mår ibland så dåligt att jag spenderar veckor instängd i mitt mörka rum, sover när det är ljust och sitter vaken i sängen på nätterna - skapar ryggproblem. Jag äter inte bra alls, jag äter inget hälsosamt eller något med ens en gnutta näring utan jag äter endast godis och choklad. Jag kan dricka något glas med vatten per dag, men annars häller jag i mig cola och energidryck.

Såhär brukar mitt liv se ut och har gjort i 4 år. 4 år av hets- och tröstätning, 4 år av självskadebeteenden och 4 år av knappt någon träning alls. Det har gått för långt. Jag mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Jag brukade älska att tävla agility när jag var 11-13 år, men efter det så utvecklades allt dethär och nu orkar jag inte köra agility lika bra. Jag älskar agility och allt som har med det att göra, men det faktum att min kondition inte räcker till längre gör ont. Jag vill kunna tävla och orka med loppen vi kör utan att nästan svimma efteråt och knappt hinna med överhuvudtaget inne på banan. Agility är något av det bästa jag vet, men just nu är det inte roligt för jag orkar inte prestera lika bra.

Under de senaste 2 månaderna har jag spenderat varje dag i min säng eller i soffan. Jag går endast ut för att aktivera och rasta hundarna ca 30 min 3 ggr om dagen och för att gå till affären. Inne på affären köper jag vanligtvis en cola, lite pistagenötter och choklad. Ibland får jag med mig en monster eller två. Jag sover mitt på dagen för att undvika dagsljus då jag tycker det är deprimerande, jag sover mellan 9 och 17 ca. När jag vaknar rastar jag hundarna och går till affären, därefter spenderar jag hela kvällen i sängen och äter all skit jag köpt, detta är också mitt enda mål med "mat" på dygnet.

Som om det inte är illa nog så har jag extremt ont i ryggen pga av all tid jag spenderar antingen sittandes, liggandes eller halvliggandes i sängen eller soffan. Min rygg tar kol på mig.

Som ni märker så MÅSTE detta få ett slut. Jag har försökt så många gånger innan, men det har inte funkat då för jag har befunnit mig i så dåliga perioder i mitt liv. Jag har mått så fruktansvärt dåligt, jag mår dåligt nu också men på ett annat sätt. Jag börjar må bättre psykiskt och min depression blir bättre och det är tack vare mina nya fina vänner jag fått de senaste åren/året. Dock hänger mina dåliga vanor kvar och det är det som är problemet.

Jag är så oerhört trött på dethär livet och den här vardagen. Det är ca 2 veckor kvar innan jag äntligen flyttar hem till Sverige, varför inte göra det bästa av den tiden istället för att sitta i min säng och medvetet få mig själv att må sämre? Om 2 veckor är jag påväg hem och efter ytterligare 2 veckor efter det så flyttar jag till en lägenhet nära mina två bästa vänner. Jag kommer ha två människor som får mig att må så jävla bra så nära mig och som jag kommer kunna umgås med ofta. Jag kommer träna hund, träna på gym och ta promenader i natur precis utanför. Jag vet att mitt liv kommer vändas då för jag vill inte leva såhär, tro mig. Men varför inte starta nu och få dessa 2 veckor att bara försvinna? Varför inte vända tillbaka mitt liv redan nu?

Jag fick värsta motivationen just exakt nu. Jag såg mig omkring och såg alla godispapper, tomma burkar och glas med spår av cola. Allt är tomt och jag blir så äcklad. Jag blev så trött på mina vanor att jag hoppade ur sängen och gjorde flera magövningar på golvet tills mina magmuskler bokstavligt talat skrek. Nu skriver jag detta inlägg och har planerat dagen för mig. Strax ska jag ta ut Jack och rasta honom, sedan ska jag ta en långpromenad med Navy. Efter det ska jag hem och byta om, även utnyttja min sista burk med energidricka för att orka hålla igång ett tag till, för att sedan gå iväg och shoppa. Jag ska skämma bort mig själv med lite nya kläder och kanske lite nytt smink.

Efter det ska jag ta en tur till affären och köpa MAT. INGET godis, ingen cola eller energidryck. MAT. Det behöver inte vara någon sallad eller koll på kalorier, det ska bara vara mat. Mat som jag tycker om och som inte är fullproppat med endast socker. Socker får det vara i, men inte vitt socker.

Efter allt detta kommer jag säkert vara dödstrött vid typ 14-15 tiden och då ska jag sova. Sen ska jag försöka åstadkomma samma sak nästa dag - träna lite en kortis, kanske dansa till musik, ta en promenad och leka med hundarna ute, äta riktig mat och ingen skit. Jag ska få detta att fungera, jag ska vända mitt liv tillbaka även om det kommer ta ett tag, men detta är vad jag kommer kämpa med nu. Utesluta socker helt och väva in lite minimal träning för att rädda min rygg och inte chocka kroppen helt när jag börjar gymma sen när jag flyttat till Sverige.

Jag kan klara detta för jag är stark.

Likes

Comments

Life-updates, Litauen

Tiden börjar gå ganska fort nu den sista tiden jag har kvar här i Litauen. Det är ca 3 veckor kvar - datum ej bestämt men det är någon gång under vecka 4 eller 5, förhoppningsvis så tidigt som möjligt. Tanken är då att en av pappas kollegor ska bila hit från Sverige med en stor bil och ta med mig och hundarna tillbaka.

Vi har även hunnit pratat en del nu ikväll när jag kom över till pappas lägenhet för att äta sushi och se på hockey - Frölunda vann med 3-1 mot Örebro, LYCKAN ÄR TOTAL! (inte sett någon match sen oktober..). Men ja, vi hann prata om en hel del saker, bland annat att jag och hundarna ska bo på hotell den sista natten/nätterna då jag ska städa rent, packa allt och nästan sanera lägenheten, tro mig det behövs efter att man haft hundar i en lägenhet en längre period. Men jag är rätt taggad på att städa rent varenda liten yta av den här lägenheten, kommer vara så skönt att lämna den fläckfri och skinande ren. Därmed kommer hundarna och jag stanna på hotell så att de inte skitar ner igen.

Vi hann också prata en del om min boendesituation, min överraskning till någon som kommer bli en rätt stor grej och lite annat.

3 veckor kvar i ett annat land och sen är jag tillbaka i mitt älskade Sverige. Man inser inte vad man har förrän det inte finns där längre, det har jag absolut lärt mig från den här tiden här. Jag uppskattar saker mer och ser värdet mycket tydligare än innan. Jag har tagit många saker för givet tidigare, men inte nu längre. Det ska bli otroligt skönt att komma hem. Dessutom finns det en del saker jag har inplanerade den första tiden.

Jag kommer självklart åka och våldgästa så många vänner jag kan så fort som möjligt, åka ut till öarna, dra runt i Kungälv och ta tåget till Dalsland. Förutom det så har jag och en av mina absolut bästa vänner Nadja planerat sen ett tag tillbaka att fira hennes födelsedag den 8:e februari. Vi ska spendera dagen åt att shoppa vilket är hennes favoritaktivitet och sedan se skräckfilm på bio innan vi åker hem till henne och sover över. Dagen efter ska vi fira julafton tillsammans som vi tyvärr inte kunde göra 2016 då jag inte var i Sverige. Vi tänkte utbyta julklappar och ha allmänt mysigt, massa kvalitetstid tillsammans efter 3 månader utan varandra. Kommer bli grymt!

Veckan efter det så drar jag på agilityläger ihop med Carro, en hel helg med bara agility och träning i mängder! Jag är supertaggad och kan knappt vänta! Vi beställde även för ett tag sedan team-kläder som jag är väldigt förväntansfull på, hela helgen kommer bli grym! FitDog Agilityteam Sweden här kommer vi!

Någon vecka efter det så drar vi iväg igen, då till Skåne ihop med Carro och Emelie för att tävla på WAO-uttag. Det är en stor agilitytävling som ekipage tävlar om platser i WAO-team Sweden för att tävla på World Agility Open som iår ska gå i Nederländerna! Sjukt häftigt! Så dit ska vi och testa våra vingar bland den svenska eliten för att se om vi har vad som krävs.

Den 1:a mars har jag och Vendela bokat biljetter till William Spetz show "Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme?". Både jag och Vendela ÄLSKAR William, så det ska bli sjukt roligt!

Det är några av sakerna jag har planerat den närmsta tiden när jag kommer hem, mestadels av tiden ska jag dock spendera med nära och kära för att bara umgås. Det har jag saknat mest, att ha de jag älskar nära och bara ha kul.

Så gissa vem som är dundertaggad på att snart få komma hem?

Likes

Comments

Resor

Jag har besökt en del länder i mitt liv - Finland, Grekland, Rumänien, Polen, Litauen, Tyskland, Danmark, Norge, Frankrike, Spanien, kanarieöarna och något mer. Men jag tänkte berätta lite om de platser och länder jag vill besöka.

Mitt mål är väl mer eller mindre att besöka varje världsdel, även om Australien skrämmer livet ur mig hahah. Sen vill jag självklart besöka så många länder som möjligt innan jag dör, men jag tänkte lista upp de som jag förhoppningsvis och antagligen kommer besöka inom de närmsta åren.

Japan

Jag och Nadja har pratat ett tag om att vi inom en snar framtid ska åka till Japan, vi båda är väldigt intresserade av att uppleva en helt annan kultur och besöka några av de sjuka saker de har i japan.

Jag vill bland annat besöka något Shintotempel (Shinto är den största religionen i Japan) och lära mig sättet de ber på, gå in och shoppa i de speciella butikerna de har, besöka flera av deras temarestauranger (b.l.a. Fängelserestauranger och Ninjarestauranger med speciella uppdrag och shower), äta sushi, gå på en sumoturnering, besöka Tokyo Disneyland, gå på en tour på Battleship Island, Ultimate horror maze - världens längsta och läskigaste spökhus. Osv osv. Finns såååå mycket saker att göra i Japan och jag längtar tills vi får möjlighet att åka dit!

USA

Jag har så länge jag kan minnas velat åka till USA, och detta året kanske det blir möjligt! Pappa har pratat om en kombo, att åka till New York och sedan dra över till Miami. Jag hade blivit hur glad som helst för det, men vi får se om det blir av eller inte.

Slovakien

Nästa år har jag och Caroline pratat om att delta på en stor agilitytävling i Slovakien med våra hundar. Tävlingen heter BCC - Border Collie Championships. Vi båda har varsin Border Collie och tanken är väl att vi ska åka dit och se vad vi går för. Så att jag besöker Slovakien om något år är inte alls omöjligt!

Europaroadtrip

Jag är väldigt sugen på att dra med några vänner och ta en roadtrip genom Europa och bocka av några länder. Hur mysigt och roligt hade det inte varit att tournera runt Europa en sommar, förhoppningsvis får jag med några och drar sommaren 2018 när jag kan bidra med mitt eget körkort.

Likes

Comments

Life-updates, Litauen, Resor, Vänner

I slutet av december - den 26 för att vara exakt, så fick jag besök. Jag har bott i Litauen i 2 månader och spenderat nästan all min tid ensam i min lägenhet. Helt isolerad. Jag har saknat mina vänner så det verkligen har gjort ont. Men den 26:e fick jag äntligen träffa en av dom.

Caroline som hon heter och hennes pojkvän Linus bestämde sig i november för att ta en weekendresa hit i juletider då ingen av dem varit i Litauen tidigare. Jag blev självklart överlycklig och de dagarna dem spenderade här var rätt händelserika. Och vi lät verkligen spontaniteten ta över.

Den 26 startade med att jag gick ut och tränade lite hund, strax därefter mötte jag upp pappa och hans fru vid en restaurang några minuter bort runt 13-tiden. Där tog vi och åt brunch, men vi blev inte så mätta på det så vi fortsatte till en annan restaurang och tog något större att äta då. Riktigt bra mat och riktigt goda drinkar också för den delen. Framåt eftermiddagen städade jag rent lägenheten och körde ett till träningspass med hundarna innan jag och pappa åkte till flygplatsen. Där väntade vi in att Carro och Linus skulle anlända. Så fort jag såg dem så var det verkligen svårt att hålla sig från att gråta, en riktig bamsekram till Carro och en hälsning till Linus som jag träffade för första gången.

Vi åkte hem till min lägenhet, de hälsade på hundarna och jag visade dem runt. Sen var det dags att gå ut ganska direkt. Denna dagen regnade det tyvärr, vilket märktes av tydligt senare på kvällen. Men vi mötte upp med pappa och hans fru, sen gick vi i samlad trupp till katedralen och kollade på en 3D-show på byggnaden. Extremt mycket folk och showen skulle vara barnvänlig, men jag måste medge att jag blev väldigt rädd flertalet gånger. Var värsta skräckfilmen! Haha! Efter showen gick vi och åt på restaurang vilket var väldigt uppskattat!

Dagen därpå drog vi till ett stort köpcentrum - Ozas. Jag var väl inte direkt i något "shoppingmood" just då, men en skinnjacka fick jag köpt på Newyorker iaf! Alltid något och jag är väldigt nöjd med mitt inköp. Vi hann även med lite frozenyoghurt innan vi åkte hem igen. Väl hemma hade vi några timmar innan bokad middag på kvällen. Så vi passade på att gå till Maxima - den största mataffären som finns här i Litauen. Mataffärerna här är inget som i Sverige, de har en stor avdelning endast för alkohol. Och sånt är dessutom väldigt billigt här, så de passade på att köpa på sig lite att ha under veckan. Cider, öl och champagne.

På kvällen åt vi på Hot Pot restaurang, vilket är en väldigt speciell restaurang. Varje bord är utrustat med en spisplatta, en för varje person. Man väljer sedan vilken typ av buljong man ska ha för sin egna gryta, därefter dukar de upp med allt möjligt att koka i sin gryta - kött, fisk, grönsaker, nudlar, dumplings osv osv. Man lägger ner det man vill ha sin enskilda gryta och plockar upp när det är färdigt och äter under tiden. Väldigt speciellt och väldigt trevligt. Jag tycker verkligen om det konceptet.

Medan vi väntade på att grytorna skulle komma så bokade vi en väldigt spontan resa till grannlandet Polen dagen efter. Vi hyrde en bil via nätet och sen var allt klart.

Vi vaknade väldigt tidigt dagen efter, kl 05,30 för att vara exakt. Jag tog ut hundarna direkt, klädde på mig och sminkade mig lite snabbt. Sen bokade vi taxi till flygplatsen där vi skulle hämta bilen. Väl framme på flygplatsen var det en del strul, de fanns ingen där så vi fick ringa efter dem. Och efter lite ytterligare strul så fick vi äntligen vår bil och var sedan på väg mot Polen! För att vara svintidigt på morgonen så var vi förvånansvärt pigga! Vi tjoade och var sjukt taggade!

Jag navigerade vägen från baksätet där jag trivdes väldigt bra. Långa ben som jag enkelt kunde slänga upp på min lilla soffa där bak. Vi passerade en hel del städer i Litauen och vi alla tre fick en väldigt bra uppfattning om hela landet. Det är otroligt stora kontraster mellan rika och fattiga områden, det är inte alls som i Sverige. Här bor man i allt ifrån en lyxvilla eller herrgård till i ett fallfärdigt hus med grannar tätt inpå. Det var väldigt intressant att se.

Vår roadtrip till Polen hade självklart en plan, vi var på väg till Treblinka där det går att se ruiner från förintelselägret från andra världskriget.

Väl framme vid gränsen till Polen så stannade vi bilen, hoppade ut och tog massa selfies. Vi var övertaggade! Snart hoppade vi in i bilen igen och medan vi körde över gränsen ropade vi alla "HELLO POLAND". Så himla taggade på att vara i ett annat land, vi hade verkligen skitkul åt det!

Ytterligare några timmar i bil på väg mot Treblinka. Vi passerade flera städer även här och jag tog selfies i nästan varenda en som hade snapchat-filter! Vi bekantade oss också med den polska radion och hyrbils-CD:n som vi fangirlade över tillslut. Vi lyssnade på väldigt speciella låtar och "hyrbils-CD:n" kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan.

Väl framme i Treblinka så ändrades känslan nästan direkt. Vi besökte först Treblinka II som låg närmast, hela området var omringat med stenar för att man skulle få en uppfattning om hur stort det var. Här fanns ruiner till den stora huvudingången till lägret kvar. Ruiner från tågrälsen fanns också kvar, vi kunde till och med stå på samma perrong som flera hundratusentals människor en gång hoppat av ett tåg för att gå mot sitt fruktansvärda öde. Här fanns också stenar uppradade med olika länder skrivna på, de representerade var alla människor kom ifrån.

Längre upp syntes ett stort monument omringat av hundratusentals stenar - stora som små och några med namn på. Bredvid monumentet låg en stor sten, på den stod det inristat på flera olika språk "Never again". Vi ställde oss och stod tysta i några minuter och försökte ta in allt. Det fanns så många stenar och tanken att varenda en av dem representerade ett liv var väldigt mycket att ta in. Mitt i allt fanns även en ruin från ett krematorium.

Vi vandrade vidare i ca 2 km till Treblinka I. Där fanns flertalet ruiner från nästan alla byggnader. Vid varje ruin fanns en skylt som berättade vad som fanns där. Vi hann tyvärr inte läsa alla då det fanns så många. Men vi stod utanför bland annat en tortyrkammare, flera byggnader där folk bodde och byggnaden där soldaterna höll till. Överallt fanns även skyltar med historier från överlevande, de berättade hemska historier från platsen vi då vistades på. Vi såg även det stora gravfältet, vilket gjorde ont att se.

Jag rekommenderar verkligen att besöka Treblinka om man får chansen. Det är väldigt viktigt att bli påmind om den hemska händelsen för det får aldrig hända igen. Jag anser att jag gjorde en av mina viktigaste resor i livet när jag besökte Treblinka. Det satte verkligen perspektiv på saker och ting.

Efter ett par väldigt tunga timmar vid Treblinka så började det mörkna och det var dags att dra sig hemåt. Vi satt ganska tysta i bilen först, jag försökte ta in allt jag fått se och uppleva på plats. Men det var verkligen jättesvårt.

Vi började känna oss lite hungriga, så någon timme på vägen stannade vi på McDonalds. Några cheeseburgare, pommes och efterrätt på det kändes väldigt välbehövlig efter en lång dag i bilen. Vi gick även in i affären på bensinmacken bredvid och köpte på oss några burkar Monster och Redbull. Vi såg en gigantisk affär lite längre bort och vi var på jakt efter en FM-sändare att ha till bilen då den är rätt gammal. Affären heter Auchan och var lika stor som Gekås ullared med helt galna priser. Vi hittade vår FM-sändare med bluetooth och gick nästan vilse i den gigantiska affären. Jag älskar den!

Hursomhelst, efter flera flera timmar i en bil utan vettig musik så fick vi äntligen tag i en FM-sändare att plugga in och lyssna på spellistan vi dagen innan fixat. Tror inte någon förstår vår lycka och det mörka tjutet vi alla 3 brast ur oss när det funkade och vår musik spelades upp. De 4 timmarna vi hade hem spenderades alltså sjungandes i bilen till alla våra favoritlåtar. Efter några timmar var vi rätt hesa, men vi fortsatte att sjunga och hade skitkul. Det var verkligen en välbehövlig roadtrip och det var längesedan jag mådde så bra som då. Väl hemma så somnade vi ganska direkt, vi var verkligen helt slut.

Vi sov bort halva nästa dag, men startade den med pizza som frukost. Jag tog dock lasagne, men det är för att jag inte ätit lasagne på flera månader och jag är verkligen det största fanet av det. Tro mig. Hursomhelst, efter det tog vi en tour genom Vilnius, Carro och Linus köpte souvenirer och fick se lite mer av staden helt enkelt. På kvällen var tanken att vi skulle gå ut, men förfestandet tog vi på lite för stort allvar och drack lite för långsamt så vi gick aldrig ut. Men vi hade skitkul hemma i lägenheten när vi sjöng och hade oss. Min och Carros duett i Fightsong var legendarisk.

Dagen efter skulle de åka hem och vi hann inte göra något speciellt då vi sov för länge ännu en gång.

Jag hade verkligen ett par perfekta dagar ihop med Carro och Linus, det var skitkul att de kom hit. Jag behövde verkligen dessa dagar och min livsenergi laddades på ordentligt efter dethär.

Likes

Comments

Life-updates

Har försvunnit lite från bloggandet, iallafall här. Min hundblogg har fortsatt varit aktiv. Men som ni såg senast så mår jag inte speciellt bra, så att blogga är kanske inte det som är min prio 1 just nu. Men ska försöka få bloggat lite mer.

Jag har pratat med pappa och vi har kommit fram till att jag ska sakta ner kurserna. Jag får inte gjort något bra nu utan jag skickar in uppgifter i stress och får dåliga betyg. Så att sakta ner kurserna så jag kan göra saker när jag har ork vore bra för mig och mina betyg. Jag har inte bråttom att bli klar med gymnasiet, bara jag en dag blir färdig med det så blir jag nöjd. Att sjukskriva mig kommer nog bara skjuta upp allt så att göra lite i taget en längre period gör att jag ändå rör mig framåt och får chansen att bygga upp mig själv.

Förutom det så har jag nu bokat tid hos frisören på måndag. Jag ska nämligen gå tillbaka till att vara blond! Min naturliga färg. Har inte varit blond sen 2012, så det här kan bli intressant hahah! Kommer även att sätta i hårförlängningar när jag är tillbaka i Sverige, jag vill ha långt hår och ska äntligen få det! Så jag kommer gå igenom en ganska stor hair-transformation de närmsta månaderna. Från brunt och medium-långt till blont och långt. Me like.

Bokade även för ett litet tag sedan biljetter till William Spetz´s show, han ska ju åka på turné till våren och gör två stopp i Göteborg. Jag och en av mina bästa vänner Vendela har bokat biljetter till den 1 mars. Ska bli så sjuuukt roligt, taggad till tusen!

Likes

Comments

Life-updates

Jag kände bara för att jag måste skriva av mig. Det är så mycket som händer nu, jag är både deprimerad och sjukt stressad vilket skapar fruktansvärd ångest. Vill bara lägga mig ner och gråta, men har varken tid eller ork att göra ens det. Detta är alltså inget inlägg för att söka medlidande eller något sånt. Jag vill bara skriva av mig för det funkar inte att hålla det inne.

Jag märker mer och mer att det kanske var ett misstag att flytta till Litauen. Fast samtidigt känns det som det bästa jag kunde göra i situationen jag var i. När man är inne i en depression så letar man ständigt efter sätt att må bättre, jag fick möjligheten att flytta ifrån och komma bort från min dåvarande situation. Då kändes det som en räddning. Jag pratade med alla jag håller varmt om hjärtat att det är det här jag behöver. Låt mig komma ifrån och bygga upp mig själv igen. Jag vill må bättre.

Jag tog chansen och den 2 november tog jag mitt pick och pack, lastade bilen full och bilade hela vägen ner till Litauen ihop med pappa. De första dagarna, eller de första tre veckorna så kändes jag som en ny människa. Jag gick upp vid 9 istället för 12, jag startade dagen med 1 mil långa promenader för att sedan dra till gymmet. Jag gjorde detta i 3 veckors tid, non-stop. Jag gick ner 7kg och jag var så nöjd med min prestation.

Jag inser nu att detta var en smekmånadsfas. Jag var så uppe i varv och så omedveten om min verklighet, innan den kom ikapp mig dvs... En dag så vaknade jag upp och insåg vart jag var. Jag hade inte förstått förrän efter 3 veckors tid att jag inte var i Sverige längre. Även om jag använde google-translate i matbutikerna, även om jag pratade engelska med varenda människa jag träffade och även om mitt internet inte fungerade utanför lägenheten så kunde jag inte förstå att jag inte var i Sverige längre. Jag förstod väl mer eller mindre först när jag fick reda på att jag inte kan åka tillbaka till Sverige innan jul. Det var nog då jag först insåg.

Jag har inga problem med att bo själv. Jag bor själv med nöje och älskar varenda del av det. Men att inse att man verkligen är ensam är något annat. Jag sitter just nu i Litauen. Jag träffar ingen jag känner förutom min pappa någon gång/vecka, annars har jag inte träffat någon jag känner på 1 ½ månad då alla jag känner är i Sverige. Det är svårt. Något av det bästa jag vet är att umgås med kompisar och bara ha roligt, men jag kan inte göra ens det. Skulle jag se någon jag känner just nu så skulle jag börja grina direkt, vilket jag antagligen kommer göra när jag träffar min kompis om 2 veckor eller när jag är tillbaka i Sverige.

Jag är helt isolerad här. Jag får inte sätta mig på ett flyg hem, jag kan inte och jag får inte.

Och jag inser mer och mer att min depression aldrig gick över. Jag bara flydde ifrån den i 3 veckors tid för att sedan bli slagen i ansiktet av den igen. Skillnaden nu är att jag är ensam och det är ingen som kan få mig att må bättre stundvis. Jag går runt och känner mig som en tickande bomb. En enda dålig eller ynka negativ sak som händer och jag blir helt förkrossad och känner mig helt förstörd. Ett exempel: I förrgår gick jag iväg till affären lite snabbt, när jag kommer hem har Navy råkat välta julgranen och börjat leka med alla julkulor och spritt ut dem i hela lägenheten. Så fort jag såg det så brast jag ut i gråt, jag orkade inte stå upp så jag föll till golvet och bara tjöt. Enkla saker som det kan förstöra en hel dag.

Julen är för många den bästa tiden på året och jag brukade känna likdant. Men iår känner jag så mycket ångest över julen. Jag kommer inte spendera den med människor jag älskar. Jag kommer inte fira jul som alla de tidigare 16 jular av mitt liv, utan jag kommer istället få vara med om litauiska traditioner. Jag satt och läste min bästa väns blogg häromdagen, hon gjorde en jul-tag och skrev att det viktigaste med julen är att spendera den med dem man älskar. Då bröt jag ihop. Jag fullständigt bröt ihop.

Inte nog med att jag är ensam. Jag är stressad. Jag har 3 examinationer om 9 dagar, jag ska innan dess vara klar med 4 inlämningar och 2 prov samt läsa ut en bok på 430 sidor. Det värsta av allt är att jag orkar ingenting och jag blir pressad av både skolan och pappa att hinna med allt. Jag försöker plugga men det slutar oftast med att jag inte kan fokusera på en enda sak och trycker ner mig själv för att jag inte fattar någonting. Jag kan inte läsa för jag tänker på allt annat jag måste få gjort. Allting blir en stor jävla röra och jag bryter ihop totalt. Jag lägger ner 6-7 timmar i sträck på att plugga för att sedan inte förstå ett skit av vad jag precis pluggat på. Jag fungerar inte alls nu. Jag borde egentligen förlänga mina kurser, men det skulle betyda att jag inte får någon ledighet alls och det behöver jag. Jag vill bli klar med denna terminen NU och lägga den bakom mig. Jag vill bli klar med gymnasiet NU.

Jag letar också fortsatt efter en lägenhet i Sverige men utan resultat. Jag har bott här i 1 ½ månad och kommer härifrån om ytterligare 1½ månad och då måste jag flytta tillbaka dit jag lämnade. Varför jag måste det är för att jag är en svensk medborgare och får endast vara i Litauen 3 månader i taget. Jag kommer flytta tillbaka och antagligen kommer jag fortsätta må lika dåligt.

Jag vet inte hur jag ska orka. Men har jag klarat 4 år av depression kan jag väl klara ett tag till.

Likes

Comments

Throwback, Storytime

Precis som rubriken lyder så tänkte jag berätta om en händelse från i början av sommaren. Jag bodde då i Bergsjön med min kompis Caroline. Vi hade 4 hundar tillsammans, hennes två Tracy och Boss samt mina Jack och nyblivna tillskottet Navy (Navy var ca 3 månader vid händelsen).

Under tiden Caroline jobbade på dagen så tog jag hand om alla hundarna, jag tog långa promenader ofta ner till skogen och följde Bohusleden en bra bit innan jag vände om. Just den här dagen bestämde jag mig för att ta en annan väg och se hur det ser ut i resten av Bergsjön. Navy lämnade jag hemma i sin hage för han var för liten för att gå på promenader.

Jag tog hursomhelst med mig de 3 andra hundarna och började gå runt i områden jag aldrig varit vid tidigare. När vi hade varit ute i ca 1 timme så bestämde jag mig för att det var dags att försöka hitta vägen hem.

När vi var ca 5 min ifrån hemmet så började jag känna igen vart vi var. Vi var i närheten av fotbollsplanen och behövde gå förbi där för att komma hem. I ett vindskydd bredvid fotbollsplanen sitter ca 30 ungdomar, de skrattar och umgås. Jag tänkte inte så mycket på det utan jag och hundarna var på väg att passera. Just när vi är bredvid vindskyddet på gångbanan så reser sig en kille från ungdomsgänget och ropar något till oss. Här i Bergsjön bor det inte så många svenskar så jag förstod inte vad han sa för han pratade på ett annat språk.

Jag vart lite överraskad, men jag stannade upp och frågade vad han sa. Han förstod mig inte och istället började resten av gänget att uppmärksamma oss. Jag kände mig en aning utstirrad och då dröjde det inte länge innan alla började ropa. Hundarna reagerade och tyckte detta var jättekonstigt. Ungdomarna ställde sig upp, de skrek och de började skälla som hundar. I och med att det är 30 personer som gör detta så låter det mycket, hundarna blir jättestressade och börjar skälla dom också. Jag hör att några av ungdomarna kan svenska och de ropar otrevliga ord. De ropar vad de ska göra med oss och skrattar.

Jag har börjat gå, hundarna vill inte riktigt samarbeta för de är såpass uppstressade. Tracy står och skäller och vill därifrån, Jack piper och hänger i mitt ben för han vill upp i famnen och Boss står och gör utfall mot ungdomarna. Jag märker att Boss är jävligt arg och han vill skydda oss. Så ni kan tänka er. 3 hundar, den ena drar för att komma därifrån, den andra står ivägen och hindrar mig från att gå och den tredje drar snett bakåt. Ungdomarna slutade inte heller. De ropade värre saker, skrek mer, hoppade och gick mot oss.

Jag ville ta mig därifrån så fort som möjligt. Jag är en ensam tjej och jag har 3 hundar med mig, varav den ena är ganska liten och den andra är ganska gammal. Det är ingenting mot 30 ungdomar. 30 personer i åldrarna 16-20. Alla kom bara närmare och närmare och betedde sig mer och mer hotfullt. Då började de kasta stenar. STENAR. Inga stenbumlingar såklart, men stenar i storleken av en femkrona. Det regnade stenar. Jag fick en del i ryggen och någon i huvudet, inga allvarliga skador men lite blåmärken blev det. Hundarna verkade ha klarat sig bra.

Det var svårt att ta sig någonstans, men jag tog all min kraft för att dra med Boss som envist skulle få tag på personerna. Jag puttade undan Jack, fick äntligen med mig Boss och bara sprang. Jag sprang och jag sprang. Vi sprang in mellan husen och försvann. Vi fortsatte springa ända tills vi var vid porten upp till lägenheten och innanför dörren kunde vi pusta ut. Jag var helt uppe i varv och helt chockad.

Jag har nog aldrig varit så rädd och stressad som jag var då. Det var en hemsk upplevelse både för mig och hundarna. Ingen kom till allvarlig skada som tur var. Jag polisanmälde händelsen men de las ner för de visste inte vad de skulle göra då jag inte kunde identifiera personerna. Det var så mycket som hände och jag hann inte kolla folk i ögonen tyvärr.

Vad som störde mig då och vad som stör mig fortfarande är hur de kunde ha så lite respekt för oss. Jag var en ensam tjej med 3 hundar som bara ville passera. Ändå får de för sig att göra såhär. På skoj? Vilka idioter. 30 personer och ingen vet bättre. Ingen respekt för varken människor eller djur, vem gör ens så?

Likes

Comments