View tracker
Allmänt

En sak jag funderat många gånger över, som jag med all säkerhet inte är själv om. Men skulle jag önska mig något så hade det varit 30 timmars dygn, det vill säga med 6h mer vaken tid. Varför skapades vi inte så? Tro mig, jag älskar sova, men det känns också som att man kan ägna den tiden till roligare saker, eller nödvändigare iallafall.

Vissa dagar känns det verkligen som att jag inte hinner ett skit, inte ens borsta tänderna. Jag gör möjligen lite för mycket för vad man borde göra som ungdom i min ålder osv, för jag har långa uppbokade dagar. Inget jag rekommendera, men däremot så alla saker jag gör, de gör jag för att jag tycker det är roligt och mår bra av det, och det är en rekommendation. Man ska göra mycket som gör en glad. Så länge alla saker man gör gör en lycklig så kör hårt! Men när det inte känns bra längre, så får man sluta.

Men det är så ofta som jag står och gnäller över att VARFÖR DET I HELA FRIDEN inte finns fler timmar på dygnet?? För inte bara för att jag inte alltid hinner med allt det jag redan gör, utan för att jag vill kunna hinna ännu mer! Jag vill göra fler saker, se nya saker, prova nya saker osv!

Man kan ju också vända på det och sä att "TÄNK DU, om vi haft 20h/dygn och hade längtat till 24h/dygn! Då har vi egentligen extra timmar, beror bara på hur man ser det..." och ja...men jag vill ändå ha fler timmar för nu är det inte så att vi har 20h, tack och lov....hur hade då livet gått ihop???

Tyvärr inget man kan ändra på, men det är det mycket man inte kan - men tanken var god!

/Until next time/

Likes

Comments

Allmänt

Ni vet nu när mörkret är runt en på tok för många timmar om dygnet så önskade jag att jag hade vart lite mer sådär mysig som typ sitter med tända ljus och ritar i mindfullness böcker eller läser. Jag älskar båda. Rita har jag alltid gillat och när det här med mindfullness böcker explodera så va det lite som att komma till sjunde himlen - LOVE IT.

Men något annat som jag också är sjukt glad över men gör på tok för sällan är att läsa. När jag va yngre tyckte jag det va onödig tid och besvärligt, men om jag däremot hittade en bok som va riktigt bra så kunde jag mycket väl gräva ner mig. Men jag har alltid varit en långsam läsare så det tar alltid en sån hejdundrans tid, vilket inte en sån som jag har tid med...

Samtidigt är jag en upptagen människa (observera hur viktigt jag låter, trots att det inte stämmer...) som inte har tid. Jag är nattuggla och är knappt levande på morgnarna. har så svårt att lägga mig innan kl 22 - finns inte på kartan. Det känns då som att jag inte utnyttjar min tid. Så om jag ska läsa så blir det typ 22:30 en vardag, så när man läst 3 sidor så gungar man med huvudet i sängen, eller tappar den i ansiktet...

Jag påbörjar ofta på böcker och läser dom intensivt i typ en vecka, men det är inte tillräckligt för mig att bli klar med en bok, så sen hamnar den på helan i 3 månader och glöms bort, och när jag då verkligen ska ta tag i det igen så måste jag börja om, vilket är sjukt onajs.

Men jag tänkte faktiskt på det som ett typ av nyårslöfte, att jag ska ge mig mer tid till alla dom mysgrejerna som jag egentligen vill göra, men inte ger mig tiden. Typ som att rita, skriva här, läsa, spela gitarr/ukulele/bas, redigera film, ja, you name it. Hade vart både mysigt och skönt, då jag nästan känner mig stressad över att jag inte gör de sakerna jag faktiskt vill ägna tid åt. Härligt!

/Until next time/

Likes

Comments

Allmänt, Prestation

Jag är just nu arg sur uppretad irriterad förargad ilsk upprörd förbittrad gramsen putt härskad förbannad rasande deppig less bedrövad olustig ledsen men mest av allt besviken.
Jag har ett litet problem. Jag har en tendens att glömma saker för mitt närminne är inte riktigt med i alla svängar. Det är som den där lite smått efterblivna kompisen som aldrig hänger med på skämt och som man måste berätta allt två gånger för.

På senaste tiden har jag blivit av med saker som har betytt väldigt mycket för mig, eller har en viktig del i det vardagliga livet. Jag vet inte varför eller hur jag ska rätta till det. Det gör mig ledsen och besviken för jag vet att jag borde kunna bättre, men jag vet inte hur jag ska bättra på det.

Problemet jag tänkt skriva om är egentligen inte att jag blivit av med saker, även om det är det som frustrerar mig mest just nu. Nej, utan när jag frågar om saker, som i detta fallet "hur ska jag kunna göra att jag inte glömmer saker?" Då svarar folk mig "ja du måste bättra dig" eller "du måste göra en förändring"
LIKE I HAVEN'T NOTICED
Det är ju inte det som är nyheten. Att jag är kass på att komma ihåg saker är något jag redan vet. Men just dom svaren är svar som jag fått många gånger i livet av många olika personer i olika sammanhang. Nu fick jag höra det när jag blivit av med saker. Innan har jag frågat det i samband med simningen om att jag inte blir snabbare, trots hur mycket jag än tränar. Ändå säger folk att jag måste göra en ändring, men det känns som jag testat allt. Jag behöver inte veta att jag ska ändra jag behöver veta hur. För vad problemet är, är inte det jag frågar efter. Jag frågar efter en lösning till problemet.

Jag tror många måste bli mer medvetna om det, för jag hör det jämt. Jag själv försöker aldrig säga det, men även jag har säkert gjort det någon gång. Men att folk har ett problem är inget som någon vill höra. Man vill höra en lösning, ett förslag. Människor älskar höra nya saker och lösningar. Inte gammalt tråkigt och saker som dom redan vet. Tänk om alla hade sagt samma saker hela tiden. Man hade ju blivit knäpp. Nej försök hjälpa istället med idéer, bra som dåliga. Och om man inte har något bra förslag, var då uppriktig och säg något i stil med "skit, det suger. Men tyvärr vet jag inte en lösning till dig. Det finns säkert en lösning, men jag sitter inte på den" det är okej att inte alltid veta. Men berätta det. Dölj inte det med en så korkad kommentar som "du måste göra en ändring"

Även tiden springer iväg och ibland undrar man vart den tar vägen. Men nu ska jag gå till kos. Godnatt

/Until next time/

Likes

Comments

Tankenötter

För en vecka sedan fick jag en sjukt jobbig fråga av prästen som håller i min konfagrupp. Han sa;

"Om Gud är allsmäktig, kan han då göra en sten som är så tung att han själv inte kan bära den?"

Sjukt jobbig fråga. Jag menar som allsmäktig kan man göra allt. Det betyder definitivt att han kan göra en sten som är omöjlig att bära för alla. Egentligen för han själv också, men om han nu är allmäktig och kan göra allt så borde han kunna lyfta alla stenar, även dom som ingen kan bära.

Fundera på den du...

Likes

Comments

Allt om ingenting

När man simmar och dessutom simmar lite längre sträckor, så lämnar man sig lite själv med sina egna tankar så man har all tid i världen att tänka på allt om ingenting. Jag som dessutom är långdistansare har många långa konversationer med mig själv när jag simmar dessa sträckorna.

Häromdagen på simträningen så började jag fundera över varför banen är gul. först tänkte jag att det inte finns så många frukter som är den starka färgen men insåg snabbt att jag hade fel. Men jag kunde inte släppa bananen, så istället så frågade jag en kille som simmade på min bana, han går NA så han kändes som ett rimligt val. Jag fråga han helt enkelt rakt av varför bananen är gul. jag trodde inte han skulle ha ett svar, men han gav mig en lång utläggning om hur atomer absorberar ljus och när bananen är gul betyder det att gul är den ända färgen som atomerna inte tar upp och då typ reflekteras det tillbaka och färgen vi då ser är gul. Sjukt rörigt och säkert fel - det jag skrev då. men då tänkte jag att då är ju gul den ända färgen som inte finns av färgerna hos bananen och då kanske den egentligen inte är gul.

Den kommer ju fortfarande ses som gul, men allt det här med färger vet man ju inte om dom finns eller hur vi ser samma. Vi har egentligen bara valt att kalla dom samma, men det betyder inte att vi ser samma. Hade jag valt att uppfostra mina barn att grön heter röd så kommer dom säga det. det är bara en benämning, men eftersom resten av världen säger grön till grön så hade dom uppfattats som märkliga, men egentligen handlar det bara om vad jag valt att lära dom.

men det va genom den tanken som jag fundera att egentligen så vet man ju inte om något finns eller allt är bara en illusion. Vi kanske helt enkelt bara är ett gäng slemhögar i massa färger som ligger i glasburkar, som står i en ring. Alla funderar själva på sitt men det ger ett sammanhang tillsammans. Jag hade lätt velat vara en neon-lila slemhög iallafall.

men allt skit vi har i huvudet kanske bara är en slemhög i en cool förf, som ligger i en glasburk. Menar inte sjölav hjärnan utan det som finns i hjärnan. Neon-Orange är en cool färg. Hoppas den lyser i den färgen då. rörigt af, men det är det som gör det mycket mer fundersamt...

/Until next time/

Likes

Comments

Allt om ingenting, Onödigt vetande

Visste ni att det lösenordet som flest använder när dom inte orkar skriva något eller komma på ett lösenord är QWERTY.

Det är nämligen det vanligaste arragemanget på tangentbord. Det är dom första 6 bokstäverna på översta bokstavsraden på tangentbordet.


Likes

Comments

Allt om ingenting, Onödigt vetande

SJUKT NAJS är ändå att jag äntligen har hittat block för en vettig peng till mitt intresseklubben-block. Ni känner säkert till att någon någonsin sagt till er att "intresseklubben antecknar".

Jag har alltså skaffat mig ett linjerat litet block som precis får plats i min bakfika, som har en spiral på övre kortsidan. Jag kan alltså alltid bära med mig det. I detta ska jag anteckna alla onödiga, dumma och kloka saker som folk säger till mig. Efter kan jag titta på allt folk sagt till mig. Till exempel att Oman är det ända landet i världens om börjar på "O". Eller att Kuka helvetisä heittää mustikoita? är finska och betyder "Vem fan kasta blåbär?"

/Until next time/

Likes

Comments

Jag hör ofta att jag älter en massa och jag kan hålla med om det ibland. Jag tänker en massa och funderar över saker som egentligen bara tar en massa energi. jag menar att jag tycker definitivt att man ska tänka mycket och fundera över saker man är nyfiken på, men inte till den gräns när man bara kör ner sig, för då tar det mer än det ger till en.

Typ min mamma säger det ofta till mig, att jag ältar för mycket på saker som jag borde släppa. Ältandet gör ju allting bara mycket jobbigare och till sist blir det bara kortslutning i lilla planeten där uppe. Det är något jag definitivt hade velat ändra hos mig själv, för ibland känns det som att det ska bryta ner mig. jag kan ligga länge på nätterna och tönia på det, drömma om det och sen tänka på det dagen efter. Och detta skulle kunna vara något som någon sa. 

Ältande tolkar jag som funderingar som dras för långt och som är negativa - dvs det tar mycket mer än det ger oss. För vanliga funderingar över världen och saker runt en är saker som ger alla nya idéer och det är så vi kommer vidare i livet och utvecklingen går fram. 

Men något jag verkligen hade velat lära mig hade varit att kunna hantera och sortera ut detta ältade, så jag åtminstone tar itu med det vid ett bättre tillfälle, för ibland bara krockar det med annat som man vill fokusera på och ofta tar ältandet över för min del. Det känns som att det hade gjort mycket betydligt lättare, men det vet jag inte förrens jag provat...

/Until next time/

Likes

Comments

Allt om ingenting

Alltså - något som irriterar mig sjukt mycket och är fruktansvärt störigt är när man har en tanke och sen så bara försvinner den. Som igår hade jag massor av onödiga tankar om ingeting som va skit najs. sånna tankar vill man ha kvar och typ ha här, men nej, då tappar man dom någonstans.

Men när jag då satt här och var irriterad över att jag inte hade något bra att tänka på så kom jag att tänka på det - vart tar alla tankar vägen som vi glömmer?

Många tänker kanske att dom inte finns för man inte ser dom så man kan inte sä en exakt plats där dom är. och nej, men tänk om alla tankar seglar runt i luften bara? Så när en tanke lämnar huvudet så seglar den väg någonstans i luften. Sen när man kommer på saker från ingenstans, som en blixt från klar himmel, så kan det va för man har krockat med en tanke, och det är så man kanske kommer på sin gamla igen - för man krocka med den!

Tänk om man hade kunnat se alla tankar som alla har som små tankebubblor ovanför huvuden...egentligen lite onajs kanske för man kan inte tänka vad man vill för alla ser, men man hade kunnat ha ett par skitcoola glasögon där man ser allt folk tänker. Eller tänk att vara tankeläsare! Det hade jag lätt velat ha som superkraft, efter flyga såklart! Ibland kanske det hade blivit jobbigt, för man hade ju hört alla tankar - bra som dåliga och ibland om sig själv kanske, men det hade valt sjukt spännande. Tänk att alltid kunna säga till folk att "jag vet precis vad du tänker på" och allt ha rätt om det. ​Coolt.

Jag hade velat att man kunnat ta tag i tankar, spara dom i en låda och sedan ta upp dom och leva om dom. Tänk en film på en bio där man kan se alla sina minnen igen och kunna se ens tankar om det. Eller ens tankar när man bara ligger i sängen och tänker på allt om ingenting. Jag älskar film och bio så jag hade tittat på det jämt. Dessutom hade det valt spännande trots att man redan sett det innan. Det blir ett annat håll.

jag tror många har bra tankar och funderingar som är värda att spara, men ibland flyger dom väll i väg i luften och ibland krockar vi med dom igen, men man sparar det aldrig. Vad syn. Man borde spara sånt, det, mina vänner, hade varit något.

Det kanske låter lulligt, men det är det också. Ta dig en funderare så märker du ;)

godnatt

/Until next time/

Likes

Comments

Allmänt

För tre veckor sedan inatt så lämnade min älskade mormor denna verklighet för att anta nästa. Igår var vi på  begravning och den var fantastiskt vacker. Jag gick under en lång tid innan hon lämnade oss och funderade över hur det skulle bli. Hur skulle det bli utan henne att ringa till? Fika med? Hur skulle det bli när hon inte längre kommer på kalas eller till julafton? Jag funderade också mycket över hur det skulle bli på begravningen. Vilka skulle vara där? Vilka färger skulle blommorna ha? Vilka sånger skulle jag få höra? Men den största frågan jag underode över var hur jag skulle reagera? Skulle jag va ledsen? Tappa greppet helt och aldrig vilja något mer?

När jag fick reda på det blev jag självfallet väldigt ledsen och grät, men inte så där mycket som jag trodde. Eller så kanske jag nådde en helt ny gräns. När jag blir väldigt ledsen har jag ofta svårt att prata. Jag gjorde det just på söndagsmorgonen för tre veckor sedan för att jag missade ett lopp som flyttades på tävlingen jag tävlade på. Jag grät hysteriskt. När jag kom hem och fick veta om mormor så blev det där super viktiga loppet plötsligt ganska oviktigt. En helt ny känsla för min del. Men när jag fick höra den tråkiga nyheten hade jag inte svårt att prata trots att tårar strömmade ner från kinderna. Även det en helt ny känsla.

Men jag tror att hur mycket vi än försöker tänka och förbereda oss på en sak lik denna, så kommer vi aldrig veta. Jag var på ett av "äventyren" för mina konfirmander idag och jag åkte dit med prästen ensam i bilen. Vi pratade just om detta och jag sa att jag försökt göra mig redo för detta, men ändå blev det inte som jag tänkt mig. Jag sa också att jag inte tror vi kan förbereda oss på det och han svarade att det är inte meningen heller. Vi ska inte kunna förbereda oss på det, för oavsett hur mycket vi försöker så kommer vi inte veta. Vi har ju aldrig provat heller att vara utan just den personen. Det spelar inte heller någon roll hur gammal personen är så kommer saknaden ändå vara stor för den har tagit en stor plats i våra liv. Att jag är ledsen är ett tecken på att hon var viktig, hon hade en plats och att jag har minnen värda att behålla och det har jag.

Jag har inga problem av att prata om min mormor eller hela händelsen, mina känslor eller skriva ner det såhär. Jag vill inte skrapa undan det för hon var för bra för att hållas undan. Jag är glad att hon var just min mormor. Hon brydde sig alltid mycket om andra. Ibland så mycket att hon glömde sig själv. Men jag visste alltid att om jag var där, hos henne, så skulle alltid jag vara viktigast, för just då var allt annat oviktigt. Hon frågade alltid om hur saker i livet gick, stora som små. vanligast var helt klart simtävlingar. Hon var den bästa simsupportern och nog fan skulle hon komma och kolla i simhallen om det så var i rullstol - och det gjorde hon. Allt annat var oviktigt, utom den som var där. Man trivs där man behövs brukar man säga, och det var så hon fick mig att känna. Det kändes som hon behövde mig, trots att det kanske var jag som behövde henne mest. 

I takt med varandra har hon och jag andats, men nu andas hon inte alls. Jag längtar idag om en dag där vi ses igen. Det finns en plats där vi kan träffas igen och prata om den sista sommaren. 

Jag skulle kunna prata om henne i evigheter och berätta om alla fantastiska saker och minnen från julklappsspel och mer därtill. Men det kommer kanske, med tiden...

/Until next time/


Likes

Comments