​Är hemma i min hemstad. Det är helt fantastiskt att träffa familj och vänner igen. Men det är så mycket mer som gör så att det känns som hemma. Att en plats och en lukt kan förmedla en sådan underbar hemkänsla. Jag bara njuter av att vandra på välkända stigar, älskar att ta ett djupt andetag och känna den välbekanta doften av tång och saltvatten. Detta är verkligen hemma. Trodde framförallt det var personerna där hemma som gjorde att det kändes som hemma.. och det gör dem med men så mycket mer spelar in. Jag älskar min hemstad och jag längtar så himla mycket tills jag återigen är bosatt där. Efter att min utbildning är klar blir det raka spåret tillbaka. 

Samtidigt som det är underbart att vara hemma längtar jag efter min bättre hälft och det ska bli skönt att krypa in i hans famn igen. Jag har två olika hem, men när vi båda är klara här så flyttar jag mina hem till samma destination. CAN´T WAIT! 

puss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

När jag vaknade imorse låg det snö på marken igen. Jag som trodde att våren var på väg. Just nu är jag trött på all snö, kyla och slask. Allt jag vill ha är lite härligt vårväder och underbara sommarkvällar. En sommarkväll med grill o goa vänner i hemstaden. Åhhhh. Något annat som inte suttit fel just nu hade varit en resa bort till varmare breddgrader. Ett ljusblått hav, vit sand och en riktigt spännande bok. Tillsammans med min sambo. Inga måsten, bara vi. Åka iväg på små äventyr. Så mycket tid för att ta hand om varandra. Det skulle jag verkligen vilja ha just nu.


Varma kramar!

Likes

Comments

Jag har så svårt för att uttrycka mig. I text och tanke går det bra, men i samtal är jag usel. Det är så svårt att sätta ord på allt som snurrar runt uppe i hjärnkontoret. Jag tänker så mycket, jag tycker så mycket och jag känner så mycket men det kommer aldrig ur mig. Av den anledningen blir jag ganska anonym och osynlig. I grupp är jag bara där för att fylla upp. Jag tar aldrig intiativ till att höras utan hörs bara när någon frågar specifikt mig. Jag är en tråkig människa. Det är inget jag vill vara, men det är vad jag framstår som. Endast i väldigt bekvämt sällskap kan jag släppa loss lite. Där jag inte behöver vara orolig för vad någon ska tycka om det jag säger eller tycker, där allt är accepterat. Och där det inte heller är konstigt att inte alltid ha ett svar på tal, eller nått vitsigt att komma med. Där trivs jag.

See u soon!

Likes

Comments

Ny vecka, ny start. Har haft en helt okej helg, myst massa med sambon min. Jag har precis lämnat av honom, då han ska spendera ännu en vecka på annan ort. Tufft. Man inser verkligen hur mycket nån betyder varje gång man ska skiljas åt. Det blir så tyst i lägenheten när han inte är här. Dagen blir så lång när ingen kommer hem till kvällsmaten. Det är så kallt att gå o lägga sig själv. Tanken på att vara utan honom är outhärdlig. Jag har verkligen hittat mannen i mitt liv, klyschigt värre men sant. Det finns ingen som gör mig så blödig som han, lipar varje gång vi skiljs åt.. haha och vi ska bara vara ifrån varandra en vecka. Knasiga känslor.

För min del väntar fokus på studier. Jippie. Ska även försöka få lite ordning i lägenheten. Just nu är det lite kaos.

Kram!

Likes

Comments

Min sambo är fortfarande bortrest, vilket gör kvällarna väldigt långa och tråkiga. Men igår uppehölls jag i telefonen hela kvällen. Pratade med min familj, min bästa vän och min kära sambo. Vilka fina människor jag lyckats skrapa åt mig. Kvällen blev så bra och behaglig, småprata i timmar. LOVE IT! och jag vet inte riktigt vad det är med mig, men gaaah vad mina personer är fina. Dom får mig att må så bra, jag vill att dom ska stanna med mig för alltid!! När man bor i en ny stad, som jag gör just nu... Är det underbart att prata med dom som känner en bäst. Man behöver inte prestera på något vis utan man är bara sig själv och kan prata om precis vad som helst. Jag hade gärna velat visa upp dom, för dom är fina både på insidan och utsidan, men jag har valt att försöka hålla denna bloggen så anonym det går. Anledningen är att jag vill känna att jag ska kunna skriva om vad jag vill utan att någon dömmer mig och utan att vissa oroligheter ska nå fram till fel personer. Min oro ska inte behöva oroa andra nära och kära. 

Kram!

Likes

Comments

Godkväll bloggen.

Just nu är jag inne i ett stimm av serie-maraton. Att kastas in i en serie är som att hamna i en annan värld för en stund. Jag gömmer mig från att tänka och från verkligheten. Det finns inget mer avslappnande än det. Men övrig tid, då är tankarna där hela tiden. Varför är det så svårt att koppla bort tankarna. Försöka plugga själv är knappt ett alternativ. Ensamheten är allra jobbigast nu, denna veckan är min sambo bortrest.. då finns det ingen som avbryter, ingen som kan göra mig på bättre humör. Vad vore jag utan honom? Han är den bästa, och det inser jag verkligen dagar som idag. 

Nu ska jag försöka slå upp skolböckerna, trots att det tar emot. Det behövs verkligen, sen ska jag avsluta kvällen med varmt och härligt bad. 

Kram!

Likes

Comments

Godmorgon bloggen.

Vissa dagar är oron starkare än andra, idag är en okej dag. Som jag berättade i mitt första inlägg så har jag en nära person som drabbats av en sjukdom. Och oron för denna finns alltid i bakhuvudet, det går inte lång tid innan mina tankar vandrar in i de banorna. Ibland önskar man att man kunde stänga av sina känslor, de där gångerna som dom blir för starka. Jag vill inte att det ska vara såhär, jag vill att det ska försvinna. men det gör ju inte det, det kommer aldrig göra det. Men hur ska jag lära mig att hantera det? Just nu, känns det som en omöjlighet. Egentligen är inte det som sjukdomen skulle kunna bli min största farhåga, just nu, utan det jag oroar mig för är att hen inte ska leva och njuta av de stunder som finns kvar här och nu. Att hen glömmer av att tiden som är nu faktiskt är av värde oavsett vad som kan hända sen. För det finns ju en chans att allt kan stanna upp. Den chansen är något jag hoppas på varje dag. Men om man ska oroa sig och inte vilja utnyttja de fina tillfällen som finns, så kommer livet inte bli roligt. Det är det jag oroar mig för. Varje dag. 

Tack bloggen för att du finns, för att du lyssnar! Du hjälper mig. 

Likes

Comments

​Varför? varför blir det samma sak varje gång? Kan man aldrig lära sig? Stressnivån är just nu högsta tänkbara. Sitter med skolarbete som ska vara förberett inför idag och jag började precis.. Vi har haft en vecka på oss men jag har självklart skjutit det framför mig hela veckan. Jippie. Tänk om man någon gång kunde välja att vara effektiv i början av veckan istället och fått saker och ting överstökat i tid, så att man kan ta det lugnt med gott samvete iaf. Så här sent ute har jag dock aldrig varit. Haft besök i helgen och kom då ur balans med min planering. Nu blir det att ta på skämsmössan och bege sig till skolan. 

Likes

Comments

Tänker tillbaka på den tiden då jag kände mig säker. Då jag hade mina bästa vänner runt mig. Jag hade alltid någon att vända mig till, i skolan, på fritiden och hemma. Då var man oslagbar och man oroade sig aldrig. Nu, när jag själv känner osäkerhet funderar jag på de tjejerna som försökte knyta sig an till mitt kompisgäng. De tjejerna vi inte välkomnade med öppna armar. Tänker på vad för slags känsla jag och mina vänner måste ha skapat i deras magar. Jag skäms lite över mig själv. Men just då, förstod jag inte bättre. Jag förstår verkligen konceptet att alla ska få vara med, som det tjatades så mycket om i grundskolan, högstadiet och som ansågs självklart på gymnasiet och nu universitetet. Att man som liten inte kunde sätta sig in en någon annans situation, och förstå att ensamhet skadar någon så mycket mer än vad man tror. Jag är inte ensam nu, men ändå skadar den mig. Jag tänker på dom, som finns i de flesta klasser, som aldrig blev medräknade, som aldrig fick vara med.. hur dom måste ha känt sig. Vilka spår de måste ha satt i dom, när detta hände redan under grundskolan.. 

Om jag får barn, då hoppas jag att jag på något vis ska kunna förmedla detta till dom. Vikten av att alla ska få vara med, för det är så viktigt, så mycket viktigare än jag någonsin förstod som liten. Men det är väl så, att man förstår först när det skadar än själv... 

Likes

Comments

Godmorgon bloggen!

Tänkte på en grej. Just nu studerar jag och det gör jag i en stad långt bort från min familj och mina vänner. Man lämnar så mycket när man flyttar. Man släpper kontrollen och säkerheten lite. Det ligger väldigt mycket säkerhet i att ha sina nära och kära intill sig. Nu blir man tvungen att hitta nya vänner att förlita sig till, för vänner är något man verkligen behöver. Men det är svårt, jag tycker det är supersvårt. Tankar som jämt snurrar i min hjärna just nu är: Tycker den personen om mig? Är jag tråkig? Vad ska jag säga nu när det blev lite tyst? Måste jag säga nått för att jag ska märkas? Kommer jag någonsin få en riktigt god vän här?

Jag har lite vänner, men osäkerheten när man inte har den där BÄSTA vännen.. Vi är en stor klass och de flesta har redan hittat sin person. Känns det som. När man bara blir inräknad i gängen ibland, när man måste ta för sig för att bli ihågkommen, när man aldrig kan slappna av. Det tar verkligen på krafterna att hela tiden försöka visa upp sig själv, och även om jag anstränger mig känns det ändå som att jag aldrig lyckas göra något intryck. 

Jag är verkligen inte helt själv, men jag oroar mig hela tiden för att de jag umgås med ibland ska sluta vilja umgås med mig eller att de gör det för att jag frågar. Självförtroendet är slitet just nu och det är svårt att reparera. Utan min kära kära sambo hade jag varit på botten just nu tror jag, det är underbart att ha en varm och pålitlig famn att komma hem till efter en dag med evigt tvivlande. Tack tack för att du finns! 

Vi hörs!

Likes

Comments