View tracker

Jag hittade mig själv i någon annans famn 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ni vet när det känns som att hjärtat håller på att explodera, att det är alldeles för stort för kroppen? Och att vilken vilken sekund som helst så dör man. Man bara dör, och ångesten är bara så extrem och allt gör bara så jävla ont så egentligen spelar det ingen roll om man bara dör. Bara det tar slut.

Likes

Comments

View tracker

"The most fucked up thing the universe can do to a person is to send them the love of their life at the wrong time"

Vill lägga han i en flyttkartong och plocka upp han om några år, när jag är redo. För just nu behöver jag göra det jag inte gjort förut, jag måste leva.

Likes

Comments

Det finns en kille, som en gång var hela min värld. Han var ingen pojkvän och inte heller en vän, han var bortom allt det. Han var en en jävla idiot, en jävla idiot jag älskade så jävla mycket. And I still do.

Det gjorde så jävla ont att älska honom, med varenda hjärtslag. Men jag fortsatte, varenda eviga dag i flera år. Vår historia blev som en sång skriven av Håkan, oerhört tragisk men ändå, så vacker.

Jag älskade honom, så fruktansvärt mycket att jag gick sönder. Jag gick sönder för någon som aldrig älskade mig. Det var år sedan, men jag kan forfarande inte säga hans namn, tänka eller skriva om det utan att det känns som jag går sönder all over igen. Inte just nu.

Fortsättning följer

Likes

Comments

Destruktivt är ett svårt ord, ett ord man har hört förut men kanske inte riktigt förstått innebörden med. Destruktivt betyder egentligen förstörande och nedbrytande, men det som är oerhört skrämmande är att det finns så många personer som lever i ett destruktivt förhållande. Ett förhållande och en kärlek som bryter ner en istället för att resa en.

Rädslan för att bli ensam tror jag inte är det viktigaste faktorn till varför man stannar i ett destruktivt förhållande, det som är viktigast och som egentligen betyder allting är att man är så jävla rädd för att lämna. För att lämna Honom, för att göra slut. För att lämna någon som blivit en del av en är som att göra slut med sig själv, och hur fan gör man det utan att varenda centimeter i ens kropp gör ont?

Men en dag kanske man fått nog, en dag kanske man har brutit sig lös och ser tillbaka på tiden och tänker "vad fan höll jag på med?", jag bröt mig lös och jag lovade att aldrig hamna i ett sådant förhållande igen, jag skulle aldrig någonsin behöva ge upp mig själv på grund utav någon annans lycka.

But here I'm, som om det vore heroin, så är jag fast i ett nytt destruktivt förhållande. Så jag lever bara varje dag, jag vet inte ens om jag andas längre.

Likes

Comments

Som varenda annan vaken natt sitter jag här med en klump i magen, rädsla för att bli ensam men livrädd att låta mig fortsätta älskas.

Jag har alltid varit rätt trasig, känt för mycket, hoppats på kärleken och fått en rejäl bitchslap av livet varje gång. Men jag ställde mig alltid upp, alltid. Men varje gång man faller är det som om man tappar en bit av sig själv, tillslut bestod jag utav en miljon bitar. Jag kunde inte sätta ihop mig själv igen, jag var trasig. Det var då jag träffade jag Honom.

Vi blev ett perfekt pussel, jag blev äntligen hel igen. Men för varje dag jag spenderade med att älska han så togs något från mig.

Jag har älskat, jag har älskat så jävla hårt att jag slutade älska den viktigaste personen i mitt liv. 

Mig själv.

Likes

Comments