Jag är en tjej på 18, så börjar nog de flesta med att beskriva sig i skrift. Med en ålder och ett kön. Du kan alltså presentera dig själv hur du vill och ändå börjar alla, inklusive mig själv, att säga något som alla 8 miljarder människor på denna jord skulle säga. Vilket kön (om du har ett) och vilken ålder.

Välkommen ska du vara i alla fall! Jag har startat mig en blogg, en anonym blogg, för att våga dela med mig av mig själv. Om man frågar mina nära och kära, så tror jag absolut inte att de skulle säga att jag var blyg, tyst eller verkar speciellt osäker på vem jag är. Det skulle nog inte jag heller. Men jag vet däremot att jag är en övertänkare, med höga prestationskrav och en förmåga att försöka analysera allt. Allt ska göras så bra som möjligt, vilket gjorde att den blogg jag försökt driva innan inte har blivit min. Jag ville, precis som nu, dela med mig av mitt personliga liv. Jag vågade inte det, för jag var för feg. Istället skrev precis som alla andra och förskönade mitt liv till fingertopparna. Jag tyckte nog att det var jobbigt att man på ett sätt ger ut sig själv när man skriver. Man visar upp något man anser är roligt, viktigt eller intressant, men samtidigt vill man att andra ska tycka likadant. Varför? För att man vill passa in? För bekräftelse?

Här vill jag dela med mig av hela mig, som jag är, och inte försköna de tråkiga dagarna, som egentligen alla har. Jag vill försöka, på riktigt, att visa hur mycket tankar och känslor en enda person kan bära på. Alla har upplevt olika saker, som ingen annan kan förstå. Det är fantastiskt att må bra, men det är också helt okej att må dåligt. Jag vet att jag är en stark, driven och glad person, men jag bär även på saker som avundsjuka, ångest och stress. Hur som helst, så kan bara du vara du. Jag vill börja vara min egen och våga leva ut det. Vill du vara din?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments