Jag är tillbaka i det. Tomheten, ensamheten, meningslösheten. Jag trodde ja hade lyckats släppa de och kommit ur det. Men allt blir ju värre under stress. Jag har varit otroligt stressad det senaste. Vilket har satt mitt psyke ttill ett test de inte klarade av.

Jag har gråtit varje dag det senaste veckorna och jag är en sån som aldrig gråter. Jag sitter hemma och har inget liv. Jag lever de livet jag hade innan och jag hatar de.. Jag vaknar jag mår dåligt jag går och lägger mig. Det känns inte heller precis som förra gången att jag har någon stabil att luta mig mot. Jag är igen tyvärr i denna skiten ensam precis som för ett år sedan. Det finns ingen jag kan ringa till om ja mår dåligt. Eller ah kan och kan ja kan ju ringa vem fan som helst. Men ja vill ringa en person som faktiskt bryr sig, en person som faktiskt vill att jag ska må bra och vill inte hjälpa dig. Inte bara "usch gumman hoppas du mår bättre snart". Jag behöver en person i mitt liv som hjälper mig, en person som kommer till mig mitt i natten om jag mår dåligt (ni fattar principen).

Jag gömmer gärna mina känslor. För att jag hatar att visa mig sårbar inför andra. Jag har svårt att gråta runt min egna mamma. För att ja känner att när folk ser mig så, då har jag förlorat. Jag har förlorat min självrespekt och min image.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Har egentligen inget speciellt jag vill skriva om idag. Men jag ville skriva. Ända sedan jag startade denna bloggen för över 1,5 år sedan har detta varit ett sätt för mig att få ut allt jag känner och tycker i text form. Att bara få ut precis det man tänker är så jävla skönt ärlig talat.

Men lite uppdateringar vad som hänt sedan jag senast skrev då. Träffar fortfarande båda killarna jag skrev om i förra inlägget men är lite svajigt mellan mig och den ena för tror han blir lite avundsjuk på den andra killen när jag pratar med honom eller ska träffa honom typ. Men vet inte om jag har känslor känslor för någon av dom. Jag gillar dom ja, men vet inte om jag är förälskad eller så. Vet ju trots allt bara att jag varit verkligen förälskad i en kille tidigare och de är mitt ex. Kom och tänka på det för ett tag sedan och kom fram till att ja inte tror han älskade mig på riktigt utan att han bara va kär i tanken av kärlek. För efter oss 2 har han hunnit ha 2 flickvänner. Känns ju inte som han tar förhållanden och kärlek seriöst, och sa det till han och enligt han så sa han att jag e den enda han någonsin älskat. Men varför blev han då tsm med tjejen efter mig och sen dumpade henne och nu "gått" tillbaka till tjejen han lämnade för att jag ville ha han tillbaka. Och då sa han att han inte gillade henne på det sättet. Vet ju inte hur tjejer tänker vid sånna tillfällen faktiskt. Gå tillbaka till någon som redan lämnat en en gång för en annan.

Tänkte även på hur de skulle vara att träffa mitt ex igen och jag insåg att de aldrig skulle funkat. Vi har haft de dåligt mycket ja, men vi har haft det bra och man har en viss koppling med en person oavsett hur någonting är emellan. Har inga känslor kvar för han det är jag säker på, men tvekar inte på att om jag skulle se han att jag skulle falla igen precis som första gången jag såg han.

Likes

Comments

Jag mår bra, det gör jag. Eller jag tror det iaf. Jag mår oftast bra men de tomma känslorna som jagat än tidigare år börjar krypa fram igen. Jag kan fortfarande känna känslan om ensamhet, ofta tyvärr. Känns fortfarande som att jag inte har en riktigt stabil kompis som jag vet alltid finns. Självklart så har jag bra vänner men de känns som det inte finns någon som jag faktiskt kan prata med om allt jag tänker på. Min närmaste vän har mycket själv och jag vill bara kunna finnas där för henne tills hon blir bättre.

Innan jag skriver detta så vill ja bara säga att jag VET att detta är moraliskt fel egentligen. Det senaste har jag pratat och kommit nära två stycken killar. Jag "dejtar" båda två. Båda vet att jag inte är en person som gillar förhållanden och att ja inte gör seriöst längre. ( pga att jag är den mest känslokalla personen någonsin och vill inte såra någon) Den ena har jag kommit jätte nära, vi pratar i telefon varje kväll och har allmänt kul., vi har även massor av intern skämt som e as roliga Den andra träffar jag då och då och vi snapar typ, men när vi ses är det en sån allmänt "mysig" stämning mellan oss. En av dom vet att ja träffar den andra och ja vet inte de känns som han e lite avundsjuk även om han säger att han inte är det, Jag tycker om båda de gör jag men han jag pratar med varje kväll känner jag mig "känslomässigt" närme på då han vet mycket om mig och ja vet nästan allt om han. Den andra vet ja inte riktigt vad det är, men kan inte liksom bara "släppa" han. Vill träffa båda två fortfarande och se hur allt blir men vet inte om jag ska typ "välja" någon eller om ja ska "dumpa" båda. För trots hur nära jag känner mig till en person vet jag hur jag blir när de blandas in känslor i saker för mig. Jag blir distant, allmänt taskig, mår psykiskt dåligt, och vill helt enkelt bara inte.


Så livet är bra, men svajigt just nu. Men en sak är säker, jag ska fan inte tillbaka till mitt mörka ställe. ALDRIG igen. ALDRIG.

Likes

Comments

Hej. Längesen sist. Hur mår du? Själv mår jag hyfsat bra faktiskt. Allr rullar på i skolan, jag har bra vänner omkring mig, har fortfarande commitment issues.

Jag har träffat många bra killar. De är sällan jag träffar dåliga killar, och träffar jag dåliga killar vet jag väl om de och backar eller "ger tillbaka". Med dessa bra killar har jag en tendens att frysa ute och stöta bort. Senaste killen jag träffade seriöst var nog den snällaste, mest omtänksamma killen jag mött. Han va helt på att han och jag skulle bli vi. Jag va osäker, jag visste inte om jag ville. När vi träffades kunde vi självklart ha as kul men vi gjorde inget speciellt. Träffade aldrig hans vänner han träffade aldrig mina. Tänker väl att jag jämför hur allt var med mitt ex, vi gjorde ju saker hela tiden varje gång. Men jag VET att man aldrig ska jämföra mellan personer. Men jag pallade heller inte trycket att ha en pojkvän igen.

Jag lämnade mitt ex när jag mådde riktigt dåligt och efter jag lämnade han mådde jag bättre nästan direkt. Tänker bara på om jag verkligen inte är gjord för förhållande? Tänk om jag skaffar en kille och jag börjar må dåligt igen? De va de som började hända nu senast. Ska jag hamna tillbaka i min jävla mörka grop varje gång tanken om att skaffa ett förhållande går igenom mitt huvud? Känner ibland att man hamnar tillbaka i korta perioder, men jag vill inte dit igen. Jag vill inte tillbaka till känslan om tomhet och självmord tankar. Jag vill lämna den helvetes perioden bakom mig och aldrig återvända.

Likes

Comments

Snart är de ju dags för ett nytt år och allt de här nytt år nya tag.

Nej! Bara för att en siffra byts i ett år kommer inte du bli en ny människa, bara för du sagt att du kommer hålla detta nyårs löftet så kommer du droppa de i mars ändå. Jag älskar ny missförstå mig inte men allt hype som är runt det nya året förstår jag inte. Jag trodde själv detta skulle bli mitt år men svårt att säga att de blev. De senaste 2 åren har de varit väldigt mycket på en väldigt kort tid.

2014- Mina föräldrar skildes är ju en bra början på året. Mamma gick från att hata pappa till att älska pappa och till att hata han igen. Jag bråkade med mina dåvarande bästisar och än idag pratar jag inte med dessa personer. Pappa fick en ny tjej som efter 8 veckor flyttade vi ihop med. Jag fick en ny familj på loppet av några veckor. Systern jag fick i den familjen står mig fortfarande varmt och nära i hjärtat <3. Efter den sommaren 2014 flyttade dom ut igen så då blev det en till flytt och de blev jobbigt att separera med systern. Efter detta försökte mamma och pappa bakom min rygg och jag blev fly förbannad då jag hade sagt till dom att jag inte ville att de skulle de. Jag pratade inte med mina föräldrar på 1 vecka jag sov borta hos kompisar eller så sov kompisar här. Ett kort tag efter de kidnappas min dåvarande bästa vän och jag förstod inget alls. Jag skaffade kille i några få månader som sedan när jag dumpa han blev det kaos och han va åsrad och ett och annat hat sms, hat på ask och påhopp uppstod.

2015 - Detta skulle bli mitt år jag hade haft de jobbigt nog med allt. Nej nej. 2015 så fick jag reda på att min bästa vän skulle flytta till Lidköping och lämna mig. själv i denna håla där jag inte gillade någon och ingen gillade mig. De flöt på bra tills mitten på sommaren då jag var så upptagen med jobbet att jag förlorade alla mina vänner och när jag kom tillbaka till skolan var helt själv och kände ingen tillit till någon. Detta resulterade i en depression som gjorde mitt liv ett helvete. Jag kunde knappt va i skolan utan att få panik, varje dag efter skolan grät jag för jag inte kände att jag hade någon vid min sida. Jag trodde verkligen inte att jag skulle palla mer. Jag trodde verkligen det skulle ta död på migMed denna depression så var jag även super stressad över mina betyg. Jag stressade så mycket att jag började få syntom på utbrändhet. I 9an... Jag spydde en gång då stressen tog över och min kropp sa till mig att de var nog. I slutet av detta året träffade jag mitt nuvarande ex som lättade upp de lite för mig men inte tillräckligt för att kunna hitta tillbaka vem jag var innan allt.

2016- Depressionen fortsatte ända in till sommaren efter jag hade dumpat killen. Jag fortsatte och stressade över om jag skulle komma in på mitt gymnasium. Jag pluggade så jag inte hade någon fritid och den fritiden jag hade var jag med mitt ex. Så under denna perioden frös jag ute mina vänner och hade endast fokus på vad jag ville med min framtid och umgås med min pojkvän. Jag och mitt ex började bråka mycket och allt blev ännu jobbigare så dagen efter jag fick sommarlov dumpade jag han. Jag ville inte ha något som var en börda för mig jag ville hitta mig själv och jobba. Det gjorde jag jag också. Min sommar har varit jätte bra när jag tänker tillbaka på det. Men nu på gymnasiet i all stress igen med alltid 2 prov i veckan och iaf 2 läxor är jag på väg att förlora mig själv igen och jag vill inte det. Inte igen.

Mina år har varit snabba och turbulenta och bara för det har blivit ett nytt år så kommer inte ens liv ändras.

Likes

Comments

Jag är en tjej som precis fyllt 16 år.. Jag går i skolan som vilken annan tonåring som helst. Jag gymmar ibland, umgås med mina kompisar och pluggar på min fritid. Ibland är jag på fest och dricker alkohol men röker aldrig. Mina åsikter om droger är att de är idioti.

Jag har skilda föräldrar som många andra har. Jag har 3 syskon som betyder mer än något annat.

Jag har brunt lockigt hår med gröna ögon. Jag är mellan lång med en slimmad kropp. Jag har kläder som jag tycker är snygga och är inom rimligt pris.

Jag jobbar ibland. Ibland hos min pappa, ibland barnvakt och ibland hundvakt.

Jag har haft pojkvän några gånger som de både slutat bra mellan och ett rent helvete emellan. Jag har bråkat med vänner så som vi alla gör ibland. Mina känslor kan ändras över loppet av en dag för en person. Ena dagen är det ingen som den andra dagen skulle jag kunna spotta personen i ansiktet.

Ibland mår jag bra. Ibland mår jag dåligt. Ibland är jag stressad och känner att jag inte har någon kontroll. Ibland har jag fullkontroll på allt runt om kring mig.

Personer som har dubbelmoral och ljuger för mig blir jag arg över. Folk som är snälla mot mig och behandlar mig med respekt behandlar jag detsamma.

Jag är som precis vem som helst i mängden och de är vi nog dom flesta som lever på denna häll vi kallar jorden.

Likes

Comments

I dag är de det den 3 juli 2016 och de har gått några veckor sedan jag gjorde slut med min kille. Men min mentala hälsa och så ofta vi bråkade orkade jag inte mer. JAg beslöt mig för att de vore det bästa beslutet för mig. Att bara denna sommaren ha fokus på mig och att jobba. Inte lägga fokus på något annat än det. Inte kompisar inte skola (som jag dessutom kom in på) inte på något eller någon annan än mig. Jag hoppades att de skulle vara lättare än det är. Jag saknar han hela tiden. Tänker på honom så fort jag ser eller hör något som hade med han och göra. Jag blir svartsjuk om jag ser att han är med någon tjej. Men vi pratar fortfarande så jag frågade han om hur han mår och om har har släppt mig. Det va jobbigt att höra att han inte längre visste vad han känner på mig. Utan tänker bara på hur bra allt var i början och sedan blev sämre och sämre tillsammans med min mentala gräns. När en person försöker komma ur en jobbig tid vill man kunna ha stöd och fokus på en själv. Vad det kändes som fick jag tillslut mindre och mindre energi så mycket vi bråkade. Jag villl gå vidare det vill jag verkligen vilket är vf jag nu valt att jobba 7,5 veckor av mitt 10 veckor långa sommar lov och 2 veckor när jag inte jobbar är jag utomlands. Jag vet inte hur allt ska sluta hur jag ska klara av gymnasiet men jag får la fan klara mig. För vad annars ska jag göra? Jag är för långt in i skiten och har inte mått röv i strax ett år för att inte se något förändras på en ny skola.

Likes

Comments

Jag har verkligen inget att skriva om idag men de va längesen jag skrev något alls. Allt har la blivit hyfsat bättre. Är lite mer med de gamla vännerna är för tillfället sams med min bästis. Min kille är den bästa i världen. Och... Inte haft en panik attack på över en månad. Och gråter bara 2 gånger i veckan typ. Jag pratade med min syster i telefon någon dag och hon berättade om sin bästa vän som inte haft lust att äta det senaste så hon gick till en läkare och fick reda på att hon var i depression. Hon är den gladaste spralligaste tjejen jag mött vilket visar att denna äckliga sjukdom kan falla vem som helst. Jag äter knappt längre men inte gått ner något som tur är. Inte lika asocial men får total PANIK när jag är runt förmåga som typ fester eller i skolan. Ska jag få socialfobi nu med då orkar jag verkligen inte detta mer. Jag har saknat att skriva. Skriva här framför folk som inte känner mig ( förutom någon) och ser allt från en annan vinkel gör allt lättare. Ingen som dömer. Ingen som klagar. Ingen som kan visa runt och bli nya skvallret där jag bor. Folk är så jävla patetiska här så de inte är sant. Folk ligger med allt och alla och snackar skit om allt och alla och tycker själva att dom ät perfekta. Kom in preliminärt på mitt gymnasium jag ville verkligen komma in på så är super nöjd att få slippa dessa fjortisar i hela byn som bara är för mycket. Och känner du mig? Trevligt välkommen. Läs på du. Och ta de lugnt jag pratar inte om dig jag pratar om typ nästan (finns några guldklimpar här) (en som läser bu du är en av dom 😘) alla här. Så chilla. Alla är för mycket här. Jag med de vet jag jag är la inte efterbliven? Allt e lite bättre men långt ifrån bra och nu blir det sommar. Minns ju hur de va förra sommarn. Tagga förlora alla vänner som egentligen skiter i en men aja vet själv vilka eller ursäkta vem här jag har i vått och torrt hur mycket vi än bråkar. Kan inte leva utan den personen. Inte min kille utan min BÄSTA vän. Den ända personen jag vet som är äkta för är inte de jag och den har då vet jag inte vad.

Som vanligt lite random blilder.

Likes

Comments

Det va ett tag sedan jag skrev och kan ju säga att inget är oförändrat. Forfarande tam med killen fortfarande i depression och får som små panik attacker men annars är de la bra.. Nej men ärligt så är det piss att må så här. Har haft lov nu och varit utomlands och kom hem i fredags och det har inte känts som lov för ett lov brukar det ofta mest vara jag försöker ta i kapp fler skolarbeten pga brist på aktivitet. Men har grov ångest inför skola imon och vill ärligt bara lägga av skolan och försvinna. Och att jag har ångest över vissa ämnen och vissa grejer gör att jag inte vill tänka på det men då blir jag ist sönder stressad över allt och sedan har jag ångest och är stressad.

Mina "panik attacker" händer mindre sällan nu förtiden men dem är kvar... Fick en senast för någon dag sedan och det VÄSTA med dom är att jag inte har någon att gå till eller ringa i ett sånt läge... Fine min pojkvän kan jag ju ringa eller så men han förstår inte riktigt nog att jag mår dåligt för att han har inte varit med om någon tidigare med depressionish och tror alltid att man behöver va ledsen över något specifikt så hjälper inte så mycket. Mina gamla kompisar som är mina kompisar är ingen ide att prata med om de då det gått så lång tid och de inte riktigt hängt med i svängarna på det senaste. Min bästa vän har jag nyss bråkat med men han och jag blev sams häromdagen tack och lov. Men han vill jag inte heller lägga en börda på för vet själv hur mycket han stressar och har alltid fullt ut och är väldigt omtyckt av alla och nära vän med alla typ. Så även när jag pratar om min ensamhet så förstår han inte. Och han har sina egna problem och vill verkligen inte lägga börda på han så att han mår sämre för ingen av oss mår direkt bra och i första hand vill jag att han ska må bra
❤️ en bild är från en video som är verkligen se värd❤️ den långa bilden är bara väldigt bra helt enkelt

Likes

Comments

Jag har blivit kär.. Och har varit det i några veckor nu och idag blev han äntligen min.

Jag är jätte glad för min kille, en kille som inte bor här är precis vad jag behöver. Men mår fortfarande skit. Vissa dagar inser man bara hur ensam man är. Jag känner mig ständigt ensam kan sitta i ett rum med 50 pers och vara ensam. Detta hände faktiskt igår. Först på morgonen så höll jag i avslutning och prata inför hela skolan och det kändes fortfarande som ingen lyssnade. sedan var jag med elevrådet på ungdomsgården och höll i ett event. De kanske var 100 pers men fortfarande denna tomma känslan av ensamhet och panik för att det är för mycket människor samtidigt. Jag gick hem vid 20 och som vanligt bröt ihop av panik när jag kom innanför dörren. Denna känslan kommer krypandes nästan varje gång det är något som händer. Och fortfarande känns det inte som mina kompisar förstår hur dåligt jag mår. Får fortfarnde känslan VARJE gång man är med dom att de inte vill det. Och nu ibland känns det som jag e deras välgörandehetsfall typ. Och innan har de sagt att jag satt någon anna före dom och är rädd att de kommer bli så nu under lovet att jag kommer vara med min kille mycket nu och de komemr bara säga ah men du sätter ju din kille före oss. Nu när jag har min kille så är det inte alltid lika ensamt iaf. Pratar med an varje kväll och försöker träffa han så mycket jag kan. Kommer typ vara hos han hela lovet. Vad ska jag annars göra ligga hemma i sängen och må dåligt?

Gillar verkligen denna killen han gör verkligen mina dagar och känns som jag kan berätta allt för han.

Likes

Comments