Hej. Längesen sist. Hur mår du? Själv mår jag hyfsat bra faktiskt. Allr rullar på i skolan, jag har bra vänner omkring mig, har fortfarande commitment issues.

Jag har träffat många bra killar. De är sällan jag träffar dåliga killar, och träffar jag dåliga killar vet jag väl om de och backar eller "ger tillbaka". Med dessa bra killar har jag en tendens att frysa ute och stöta bort. Senaste killen jag träffade seriöst var nog den snällaste, mest omtänksamma killen jag mött. Han va helt på att han och jag skulle bli vi. Jag va osäker, jag visste inte om jag ville. När vi träffades kunde vi självklart ha as kul men vi gjorde inget speciellt. Träffade aldrig hans vänner han träffade aldrig mina. Tänker väl att jag jämför hur allt var med mitt ex, vi gjorde ju saker hela tiden varje gång. Men jag VET att man aldrig ska jämföra mellan personer. Men jag pallade heller inte trycket att ha en pojkvän igen.

Jag lämnade mitt ex när jag mådde riktigt dåligt och efter jag lämnade han mådde jag bättre nästan direkt. Tänker bara på om jag verkligen inte är gjord för förhållande? Tänk om jag skaffar en kille och jag börjar må dåligt igen? De va de som började hända nu senast. Ska jag hamna tillbaka i min jävla mörka grop varje gång tanken om att skaffa ett förhållande går igenom mitt huvud? Känner ibland att man hamnar tillbaka i korta perioder, men jag vill inte dit igen. Jag vill inte tillbaka till känslan om tomhet och självmord tankar. Jag vill lämna den helvetes perioden bakom mig och aldrig återvända.

Likes

Comments

Snart är de ju dags för ett nytt år och allt de här nytt år nya tag.

Nej! Bara för att en siffra byts i ett år kommer inte du bli en ny människa, bara för du sagt att du kommer hålla detta nyårs löftet så kommer du droppa de i mars ändå. Jag älskar ny missförstå mig inte men allt hype som är runt det nya året förstår jag inte. Jag trodde själv detta skulle bli mitt år men svårt att säga att de blev. De senaste 2 åren har de varit väldigt mycket på en väldigt kort tid.

2014- Mina föräldrar skildes är ju en bra början på året. Mamma gick från att hata pappa till att älska pappa och till att hata han igen. Jag bråkade med mina dåvarande bästisar och än idag pratar jag inte med dessa personer. Pappa fick en ny tjej som efter 8 veckor flyttade vi ihop med. Jag fick en ny familj på loppet av några veckor. Systern jag fick i den familjen står mig fortfarande varmt och nära i hjärtat <3. Efter den sommaren 2014 flyttade dom ut igen så då blev det en till flytt och de blev jobbigt att separera med systern. Efter detta försökte mamma och pappa bakom min rygg och jag blev fly förbannad då jag hade sagt till dom att jag inte ville att de skulle de. Jag pratade inte med mina föräldrar på 1 vecka jag sov borta hos kompisar eller så sov kompisar här. Ett kort tag efter de kidnappas min dåvarande bästa vän och jag förstod inget alls. Jag skaffade kille i några få månader som sedan när jag dumpa han blev det kaos och han va åsrad och ett och annat hat sms, hat på ask och påhopp uppstod.

2015 - Detta skulle bli mitt år jag hade haft de jobbigt nog med allt. Nej nej. 2015 så fick jag reda på att min bästa vän skulle flytta till Lidköping och lämna mig. själv i denna håla där jag inte gillade någon och ingen gillade mig. De flöt på bra tills mitten på sommaren då jag var så upptagen med jobbet att jag förlorade alla mina vänner och när jag kom tillbaka till skolan var helt själv och kände ingen tillit till någon. Detta resulterade i en depression som gjorde mitt liv ett helvete. Jag kunde knappt va i skolan utan att få panik, varje dag efter skolan grät jag för jag inte kände att jag hade någon vid min sida. Jag trodde verkligen inte att jag skulle palla mer. Jag trodde verkligen det skulle ta död på migMed denna depression så var jag även super stressad över mina betyg. Jag stressade så mycket att jag började få syntom på utbrändhet. I 9an... Jag spydde en gång då stressen tog över och min kropp sa till mig att de var nog. I slutet av detta året träffade jag mitt nuvarande ex som lättade upp de lite för mig men inte tillräckligt för att kunna hitta tillbaka vem jag var innan allt.

2016- Depressionen fortsatte ända in till sommaren efter jag hade dumpat killen. Jag fortsatte och stressade över om jag skulle komma in på mitt gymnasium. Jag pluggade så jag inte hade någon fritid och den fritiden jag hade var jag med mitt ex. Så under denna perioden frös jag ute mina vänner och hade endast fokus på vad jag ville med min framtid och umgås med min pojkvän. Jag och mitt ex började bråka mycket och allt blev ännu jobbigare så dagen efter jag fick sommarlov dumpade jag han. Jag ville inte ha något som var en börda för mig jag ville hitta mig själv och jobba. Det gjorde jag jag också. Min sommar har varit jätte bra när jag tänker tillbaka på det. Men nu på gymnasiet i all stress igen med alltid 2 prov i veckan och iaf 2 läxor är jag på väg att förlora mig själv igen och jag vill inte det. Inte igen.

Mina år har varit snabba och turbulenta och bara för det har blivit ett nytt år så kommer inte ens liv ändras.

Likes

Comments

Jag är en tjej som precis fyllt 16 år.. Jag går i skolan som vilken annan tonåring som helst. Jag gymmar ibland, umgås med mina kompisar och pluggar på min fritid. Ibland är jag på fest och dricker alkohol men röker aldrig. Mina åsikter om droger är att de är idioti.

Jag har skilda föräldrar som många andra har. Jag har 3 syskon som betyder mer än något annat.

Jag har brunt lockigt hår med gröna ögon. Jag är mellan lång med en slimmad kropp. Jag har kläder som jag tycker är snygga och är inom rimligt pris.

Jag jobbar ibland. Ibland hos min pappa, ibland barnvakt och ibland hundvakt.

Jag har haft pojkvän några gånger som de både slutat bra mellan och ett rent helvete emellan. Jag har bråkat med vänner så som vi alla gör ibland. Mina känslor kan ändras över loppet av en dag för en person. Ena dagen är det ingen som den andra dagen skulle jag kunna spotta personen i ansiktet.

Ibland mår jag bra. Ibland mår jag dåligt. Ibland är jag stressad och känner att jag inte har någon kontroll. Ibland har jag fullkontroll på allt runt om kring mig.

Personer som har dubbelmoral och ljuger för mig blir jag arg över. Folk som är snälla mot mig och behandlar mig med respekt behandlar jag detsamma.

Jag är som precis vem som helst i mängden och de är vi nog dom flesta som lever på denna häll vi kallar jorden.

Likes

Comments

I dag är de det den 3 juli 2016 och de har gått några veckor sedan jag gjorde slut med min kille. Men min mentala hälsa och så ofta vi bråkade orkade jag inte mer. JAg beslöt mig för att de vore det bästa beslutet för mig. Att bara denna sommaren ha fokus på mig och att jobba. Inte lägga fokus på något annat än det. Inte kompisar inte skola (som jag dessutom kom in på) inte på något eller någon annan än mig. Jag hoppades att de skulle vara lättare än det är. Jag saknar han hela tiden. Tänker på honom så fort jag ser eller hör något som hade med han och göra. Jag blir svartsjuk om jag ser att han är med någon tjej. Men vi pratar fortfarande så jag frågade han om hur han mår och om har har släppt mig. Det va jobbigt att höra att han inte längre visste vad han känner på mig. Utan tänker bara på hur bra allt var i början och sedan blev sämre och sämre tillsammans med min mentala gräns. När en person försöker komma ur en jobbig tid vill man kunna ha stöd och fokus på en själv. Vad det kändes som fick jag tillslut mindre och mindre energi så mycket vi bråkade. Jag villl gå vidare det vill jag verkligen vilket är vf jag nu valt att jobba 7,5 veckor av mitt 10 veckor långa sommar lov och 2 veckor när jag inte jobbar är jag utomlands. Jag vet inte hur allt ska sluta hur jag ska klara av gymnasiet men jag får la fan klara mig. För vad annars ska jag göra? Jag är för långt in i skiten och har inte mått röv i strax ett år för att inte se något förändras på en ny skola.

Likes

Comments

Jag har verkligen inget att skriva om idag men de va längesen jag skrev något alls. Allt har la blivit hyfsat bättre. Är lite mer med de gamla vännerna är för tillfället sams med min bästis. Min kille är den bästa i världen. Och... Inte haft en panik attack på över en månad. Och gråter bara 2 gånger i veckan typ. Jag pratade med min syster i telefon någon dag och hon berättade om sin bästa vän som inte haft lust att äta det senaste så hon gick till en läkare och fick reda på att hon var i depression. Hon är den gladaste spralligaste tjejen jag mött vilket visar att denna äckliga sjukdom kan falla vem som helst. Jag äter knappt längre men inte gått ner något som tur är. Inte lika asocial men får total PANIK när jag är runt förmåga som typ fester eller i skolan. Ska jag få socialfobi nu med då orkar jag verkligen inte detta mer. Jag har saknat att skriva. Skriva här framför folk som inte känner mig ( förutom någon) och ser allt från en annan vinkel gör allt lättare. Ingen som dömer. Ingen som klagar. Ingen som kan visa runt och bli nya skvallret där jag bor. Folk är så jävla patetiska här så de inte är sant. Folk ligger med allt och alla och snackar skit om allt och alla och tycker själva att dom ät perfekta. Kom in preliminärt på mitt gymnasium jag ville verkligen komma in på så är super nöjd att få slippa dessa fjortisar i hela byn som bara är för mycket. Och känner du mig? Trevligt välkommen. Läs på du. Och ta de lugnt jag pratar inte om dig jag pratar om typ nästan (finns några guldklimpar här) (en som läser bu du är en av dom 😘) alla här. Så chilla. Alla är för mycket här. Jag med de vet jag jag är la inte efterbliven? Allt e lite bättre men långt ifrån bra och nu blir det sommar. Minns ju hur de va förra sommarn. Tagga förlora alla vänner som egentligen skiter i en men aja vet själv vilka eller ursäkta vem här jag har i vått och torrt hur mycket vi än bråkar. Kan inte leva utan den personen. Inte min kille utan min BÄSTA vän. Den ända personen jag vet som är äkta för är inte de jag och den har då vet jag inte vad.

Som vanligt lite random blilder.

Likes

Comments

Det va ett tag sedan jag skrev och kan ju säga att inget är oförändrat. Forfarande tam med killen fortfarande i depression och får som små panik attacker men annars är de la bra.. Nej men ärligt så är det piss att må så här. Har haft lov nu och varit utomlands och kom hem i fredags och det har inte känts som lov för ett lov brukar det ofta mest vara jag försöker ta i kapp fler skolarbeten pga brist på aktivitet. Men har grov ångest inför skola imon och vill ärligt bara lägga av skolan och försvinna. Och att jag har ångest över vissa ämnen och vissa grejer gör att jag inte vill tänka på det men då blir jag ist sönder stressad över allt och sedan har jag ångest och är stressad.

Mina "panik attacker" händer mindre sällan nu förtiden men dem är kvar... Fick en senast för någon dag sedan och det VÄSTA med dom är att jag inte har någon att gå till eller ringa i ett sånt läge... Fine min pojkvän kan jag ju ringa eller så men han förstår inte riktigt nog att jag mår dåligt för att han har inte varit med om någon tidigare med depressionish och tror alltid att man behöver va ledsen över något specifikt så hjälper inte så mycket. Mina gamla kompisar som är mina kompisar är ingen ide att prata med om de då det gått så lång tid och de inte riktigt hängt med i svängarna på det senaste. Min bästa vän har jag nyss bråkat med men han och jag blev sams häromdagen tack och lov. Men han vill jag inte heller lägga en börda på för vet själv hur mycket han stressar och har alltid fullt ut och är väldigt omtyckt av alla och nära vän med alla typ. Så även när jag pratar om min ensamhet så förstår han inte. Och han har sina egna problem och vill verkligen inte lägga börda på han så att han mår sämre för ingen av oss mår direkt bra och i första hand vill jag att han ska må bra
❤️ en bild är från en video som är verkligen se värd❤️ den långa bilden är bara väldigt bra helt enkelt

Likes

Comments

Jag har blivit kär.. Och har varit det i några veckor nu och idag blev han äntligen min.

Jag är jätte glad för min kille, en kille som inte bor här är precis vad jag behöver. Men mår fortfarande skit. Vissa dagar inser man bara hur ensam man är. Jag känner mig ständigt ensam kan sitta i ett rum med 50 pers och vara ensam. Detta hände faktiskt igår. Först på morgonen så höll jag i avslutning och prata inför hela skolan och det kändes fortfarande som ingen lyssnade. sedan var jag med elevrådet på ungdomsgården och höll i ett event. De kanske var 100 pers men fortfarande denna tomma känslan av ensamhet och panik för att det är för mycket människor samtidigt. Jag gick hem vid 20 och som vanligt bröt ihop av panik när jag kom innanför dörren. Denna känslan kommer krypandes nästan varje gång det är något som händer. Och fortfarande känns det inte som mina kompisar förstår hur dåligt jag mår. Får fortfarnde känslan VARJE gång man är med dom att de inte vill det. Och nu ibland känns det som jag e deras välgörandehetsfall typ. Och innan har de sagt att jag satt någon anna före dom och är rädd att de kommer bli så nu under lovet att jag kommer vara med min kille mycket nu och de komemr bara säga ah men du sätter ju din kille före oss. Nu när jag har min kille så är det inte alltid lika ensamt iaf. Pratar med an varje kväll och försöker träffa han så mycket jag kan. Kommer typ vara hos han hela lovet. Vad ska jag annars göra ligga hemma i sängen och må dåligt?

Gillar verkligen denna killen han gör verkligen mina dagar och känns som jag kan berätta allt för han.

Likes

Comments

Ja jag har sagt detta 100 gånger tidigare men asså vet inte längre vad som mening i mitt liv är längre. Jag gör inget på mina dagar umgås ALDRIG men kompisar för känns dom de flesta kompisar i faktiskt inte vill umgås med mig utan för skolan. Och det känns som vissa kompisar inte orkar vara med mig nu när jag år så dåligt att det tar för mycket energi att umgås med mig över huvudtaget för jag mår så dåligt. Jag ser fan verkligen inget ljus för att leva för jag gör aldrig saker jag ligger dag in och dag ut i min säng. Jag har inga intressen alls. JAg behöver verkligen bara någon som orkar stötta mig igenom detta men vart?? 

Likes

Comments

Jag vet verkligen inte vem jag är längre eller vad jag gjort för att förtjäna att må så jävla dåligt som jag ständigt mår just nu. Det känns som jag förlorat alla mina kompisar och de jag har kvar känns det som dom inte ens försöker få mig må bättre. Jag känner mig ständigt ensam och sitter varje dag hemma själv medan alla andra är med kompisar tror inte jag hittat på något på en helg på jävligt länge ärlig talat. Jag har inget live just nu känns det som jag inte har något att leva för alls. Att jag bara kämpar för att må bättre och att bli bättre i skolan osv men inget förändras jag. Om jag inte känner behovet att leva då har det gått till en sån gräns då jag verkligen mår dåligt. Jag satt kanske för 30 min sedan och rev mig i ansiktet och drog mig i håret jag vet inte vad som händer med mig längre alls. Ingen märker ju inte heller att jag mår dåligt det var som när jag snappade min kompis om att det känns som många övergiver mig och hon det kändes som hon ärligt inte trodde att jag mådde så dåligt fören jag skickade på mitt ansikte och det bara rann tårar. Det är som folk inte ser på en att man mår piss jag e inte samma människa som innan sommarlovet jag önskar jag var men jag är inte de och det är det många tror att jag bara typ spelar nere bara för att. Innan sommaren va jag fan glad 24/7 och allt var på topp men nu känns det bara som jag släpas på botten av mitt liv. Det är ganska många som frågat varför jag inte är lika glad hela tiden som innan lovet. Ja för att jag har förändrats det är som jag gått in i någon jävla depression asså jag e bara ledsen innuti hela tiden och det är som jag är ingenting jag bara glider med i något ofrivilligt jävla teater och så fort dörren stängs och den yttre världen längre inte ser bryts allt ihop allt under dagen man mått piss över tas ut efter skolan varje dag sitter jag hemma och tänker vilka fel gjorde jag idag och vilka hatar mig idag det är sånna tankar som inte undgår mig alls jag han inte sluta tänka på allt sånt och jag HATAR det.

Aja får väl fan bara sluta klaga och ruska av mig det för det är ju va alla säger du mår inte dåligt du bara inbillar dig..

Likes

Comments

Vi backar tiden 1 år och 3 månader. Där står jag osäker vad jag vill göra osäker i mitt utseende och osäker vad som kommer hända med mitt liv. Mina föräldrar skildes Ah de skulle ju ändras men asså förutom att jag kommer ha 2 hem få 2 nya familjer i mitt liv. Vad skulle hända med mig?

Här står jag ska börja 8an. Har aldrig haft ett seriöst förhållande, aldrig hånglat med en kille och är mest isolerad med de vännerna jag brydde mig om. Mycket jag inte visste då som jag vet nu. Säger inte att jag vet allt men vet mer grejer än då. Jag hade ingen aning hur man skaffade killar osv. Mycket om killar är detta idag om men ah. Många här jag bor vet mig som många saker positiv, energifylld med nog mest är nog att jag är en "slampa". Vänta vänta lite här va?? Här står jag oskuld och blir kallad slampa? Hur går de ihop likom?

Fine, jag vet att jag inte är oskyldig ja de vet denna bloggen också. Men en slampa? Hallå liksom? Jag vet folk som e 100x värre än mig men kallas dom något? Gissa svaret liksom. Jag bryr ju mig inte riktigt vad folk tycker, tänker och säger om mig för jag vet vad jag är och vad jag gjort. Men en grej är att de finns en liten del inom mig som gillar de. Jag gillar att hålla på med killar för jag är en sån person som behöver bekräftelse och de får jag via killar. Jag har mina gränser så jag vet vart jag står och går aldrig för långt för att bekräftas. Men som nu är jag fram och tillbaka med en kille och de har vi varit i kanske 4 månader eller liknande. Men mellan oss är det väldigt bra för vi båda vet precis vart vi har varandra vad vi vill och vad vi inte vill. Så mellan oss är det typ de ultimata för oss 2. Men när folk fick höra runt om kring då va det ju kalabalik, att de va slampigt av mig och att han bara playar mig. Men hallå tror vi inte vi båda har snackat igenom. Vi är skit bra kompisar typ en av mina närmsta och vi sa båda ah vi vill inte ha något seriöst och känner vi att vi inte vill med då slutar vi de mellan oss. Vi visste precis hur de låg till men så klart hela jävla byn där jag bor va tvungen att lägga sig i de-.- trött blir jag asså

Likes

Comments