View tracker

​Det har varit fruktansvärt dåligt update här, ber om ursäkt. 

Jag har faktiskt kommit till vecka 15. Rutinultraljudet är bokat 15/3 och vi längtar så. 

om ni vill ta del av mitt liv på större del, så finns min andra privata blogg på @millidaniella .

där kan ni följa våran resa samt se mycket om graviditeten.

det är inte helt samma som här, men jag uppdaterar oftare och jag hoppas ni kikar in jag ska försöka ordna upp det med bloggandet här också. kram!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag var det min tur att få uppleva den där lyckan när plusset syntes på stickan!

Är så lycklig och jag längtar tills min kära man kommer hem!

Har än sålänge även klarat mig från illamående, hoppas jag slipper det framöver också!


Likes

Comments

View tracker

​Det har vart ett ganska så långt stopp här inne nu så jag tänkte kika in och uppdatera lite, samt försöka bli bättre. 

Jag är en tjej på 20 år, jag bor tillsammans med min sambo och hans son. Vi har även 2 katter ihop. Vi bor i en lite mindre storstad, jag själv är väldigt intresserad av heminredning och allt som har med barn och göra. Jag älskar att inreda speciellt barn rum. Det är otroligt mysigt att också bo med ett barn, även om inte jag är mamma. För jag hoppas att en dag kunna bli mamma och få ge hans son en syster eller bror. 


Det har vart riktigt tufft att gå igenom missfall och allt detta hoppet om att 'nu kanske jag är gravid igen' då jag sen innan har haft det väldigt tufft och varit deprimerad osv. Men allting börjar smälta och vi försöker igen. Ibland kunde jag bara känna som om man stod ensam i det, men jag vet att oavsett vad så är min man lika delaktig i det som jag, även om det var jag som hade barnet under mitt hjärta, meningen var ju att barnet skulle få ha sina första hjärtslag under mitt hjärta men inte den gången. Förhoppningsvis nästa gång. Visst är det okej att hoppas? Men självklart vet jag att jag inte ska hoppas för mycket för då kanske jag blir så ledsen när/och om mensen kommer.


Jag har 5 dagar kvar till mensen. Jag hoppas ju självklart att vi haft tillräckligt mycket sex och prickat rätt så mensen inte kommer, men inte ska man hoppas för mycket. Känner mig otroligt utmattad och skulle kunna sova en hel vecka, otroligt sug efter citron, dricker och äter citron hela tiden. Svullen mage som tusan! Men allt detta kan ju också bero på PMS? Jag har aldrig sen tidigare haft besvär med PMS eller dyl men har hört väldigt mycket om det, kanske jag också ha drabbats av det nu.


Jag hoppas i alla fall på lite bebis lycka såhär perfekt innan jul. Och jag kanske inte är ensam om det?

Likes

Comments

Det är nog en av dom svåraste sakerna man kan gå igenom, att behöva gå igenom ett missfall. Vi skulle precis gå in i v.11, det var bara 1 vecka kvar tills riskerna för missfall skulle minska.

Klart det kändes som jag som blivande mamma hade gjort något fel, ätit något som kanske inte var bra. Men så var det inte. Såhär i efterhand har jag fått höra att oftast när man får missfall beror det på att fostret är missbildat och att var 4e kvinna får missfall första graviditeten. Så ju mer tiden går, ju enklare känns det såklart men det kommer nog aldrig försvinna. 


Och självklart är man rädd för att behöva råka ut för det igen.

Likes

Comments

​Det är helt sjukt vad fruktansvärda saker vi fått gå igenom. Inte plussade vi fick jag reda på när vi var på MVC. Det var rester ifrån den gamla graviditeten. Men nu har mensen satt igång riktigt och vi hoppas på att kunna försöka på nytt. 

Likes

Comments

Jag har återigen plussat. Lyckan flödar. Denna gången kan det inte vara fel

På stickan syns det lite dåligt. Men det är + på båda.


Likes

Comments

​Jag har en fråga till er där ute, hoppas jag i alla fall får något svar. Kanske av någon som har lite erfarenhet själv.


Men nu har jag plussat 2 gånger i rad, testade i lördags för imorgon en vecka sedan, och sedan för några dagar sen. Kanske är för tätt inpå varann men det är okej, finns mer test i affären liksom.

2xplus och jag har hela tiden konstiga bruna/nästan svart flytningar? Helskumt.

Men är det någon här som har erfarenhet av missfall och vet hur länge det gamla (efter missfallet) sitter i kroppen. Om det kanske är därför stickan visar +? Jag har ingen aning, men enligt en läkare så efter 2 veckor ska det gamla vara borta..?

Likes

Comments

Jag har halkat efter lite här som ni kanske kan se!

Igår var jag med om en upplevelse. Jag HOPPAS SÅ INNERLIGT på att det inte bara är så att det fortfarande är kvar från missfallet och att kroppen inte hunnit återhämtat sig.

I förrgår natt mådde jag sååå illa och mensen vart lite sen enligt min period tracker. Så igår testade jag mig. Gissa vad stickan visade?


​Jag ringde till min älskade man som tyvärr inte var hemma och kunde se själv och bad honom ringa såfort han hade fått bilden som jag skulle skicka.


Jag hoppas så innerligt att det är bebislycka och att det inte är värdet i kroppen som lurar oss. Så igår beställde jag hem lite olika test osv för att kunna testa igen om ett tag!

Likes

Comments

I lördags när jag vaknade kändes det som om ingenting låg rätt till. Jag hade flytningar med blod i och magen kändes så oerhört skum.

Jag antog att allt kanske skulle vara okej, eller så hade jag fått ett tyst missfall. Jag fortsatte iaf med mina sysslor tills jag vid 13.00 kontaktade min bästavän och sa att ''du får åka med mig till akuten, någonting är fel''

Vi åkte in, vi satt från halv 3 till 19.00 på kvällen då vi fick komma in till gyn läkaren. Jag märkte direkt att någonting inte var som det skulle, sen kom frågan ''känner du dig fortfarande gravid?'' ja svarade jag.

Sen berättade hon - jag kan inte se något hjärta slå. tyvärr. Vi kommer kontakta dig i veckan för att boka in en ny tid där även en till doktor kommer kika för vi måste vara två och kunna bekräfta för och se om du måste ta ett piller för att få ut fostret.


Jag kände hur hela jag inte kunde hämta andan mer. Jag kände hur någonsing krossades inom mig, jag hade fått ett tyst missfall. På söndag skulle jag gått in i vecka 11. 1 vecka innan risken för missfall minimeras och barnet ofta klarar sig.

Vad skulle jag göra nu? Jag skrev sms till pappan och han blev lika ledsen som jag och sa att vi skulle försöka igen och igen, om han så skulle gå under.

Saken var ju den att vi hade ställt in oss så på att bli mor och far till vårat lilla mirakel. Men nu kändes det som allt hade tagits ifrån mig. Oss. Vi skulle inte längre bli mor och far till det lilla embryot som fanns i min mage.

Jag och pappan hoppas ju fortfarande att när dom ringer för en ny tid att läkaren ska ha haft fel. Men mer och mer inser jag att missfallet har skett.



v.10 på bilden och jag kände mig så gravid redan då. Det är helt otroligt hur underbart det känns att man faktiskt bär på något.

Självklart vet jag att det inte är barnet som är så stort. Men bara känslan att vakna på morgonen och för varje dag som gått sett magen växa och växa.


​Självklart går tusentals funderingar kring vad jag gjorde för fel, varför det blev som det blev. Jag fick ju se vårar mirakel på UL men att hjärtat inte slog. Varför?

Likes

Comments

På denna bilden plussade jag för första gången, det var första gången i hela mitt liv som jag var gravid.

20 år gammal och jag hade drömt om denna dagen sen jag var 16. Jag visste inte om jag skulle skrika, gråta, skratta.

Men lyckan flödade. När jag tog testet var jag redan i v.4, visst är man inte långt gången då, men det kändes så himla stort. Det kändes konstigt att ha varit gravid i 4 veckors tid men inte vetat om det. Tänk om jag hade gjort något som kunde skadat embryot i magen?

Så mycket tankar rusade, och jag hade ingen aning om att jag var gravid, inte ens efter testet för jag var i sån chock så jag stoppade testet i fickan och gick och satte mig i soffan. Jag drabbades av panik över vad pappan till barnet skulle säga. Vi hade inte träffats mer än 5 veckor. Men jag bar redan på ett mirakel.

Jag kastade testet bredvid honom medans han försökte få ur mig varför jag var så uppspelt. Sen fick han ur sig ''Du, nu förstår jag''

Det var så underbart. Men samtidigt så läskigt.

Vi skulle ha barn.


Likes

Comments