Hej där!
Tror det är få som missat att jag har bytt liv ganska rejält sedan den här tiden för ett år sedan. Förra året vid den här tiden tränade jag som ett odjur och var dessutom stark som ett odjur, jag sökte febrilt ett företag att göra examensarbete på och jag hade ingen aning om hur våren skulle se ut. Jag läste dessutom på 200% takt och hade en högre stressnivå i omgångar än vad en hälsosam person bör ha - även om jag hade jävligt kul i omgångar och älskade det då så kan jag se såhär i efterhand att Sofia, va sjutton höll du på med!

I våras pendlade jag 4 timmar om dagen, åt dåligt, sov för lite, tränade med träningstimmar=(lim går mot noll) och stressade inför att få ta ut en examen efter alla åren i Uppsala. Även här: jag trivdes bra med det jag gjorde men fick betala ganska högt på det personliga planet för att orka - här fanns det ett ljus i tunneln som hette examen!

Idag jobbar jag på ett företag som jag stormtrivs på med arbetsuppgifter jag älskar och kollegor som jag har roligt tillsammans med i och utanför projekt. Jag tränar (äntligen) som ett odjur igen och är snart stark som ett igen med en bonus att jag fått med mig en av mina absolut bästa vänner på tåget! Trivs ju som bäst med rutiner och en rullande vardag med roliga inslag av vänner, träning, mat och spontanäventyr!

Så med alla ups and downs kan jag säga med 100% säkerhet att alla uppoffringar som kom med att plugga till civilingenjör som inneburit sjukt sena nätter med tentaplugg, stresscyklingar till morgonföreläsningar och frossade godispåsar i omgångar med för lite sömn och för lite mat har varit värt det för där jag är idag är bättre än jag kunnat föreställa mig! Att jag dessutom tack vare allt som ändrats i och med jobb och karriärmål kunnat köpa mig en lägenhet som jag flyttar till på måndag och som kommer innebära ett helt nytt kapitel i mitt liv är en så stor bonus att jag inte har ord!

Hoppas ni har en bra start på veckan, här planeras det lite äventyr efter jobbet och återträffar med gamla vänner innan flytten 🙂

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej där!
Jag har fyllt 24 och med det blivit i alla fall lite äldre men insåg att satan vad saker som hänt sedan jag fyllde 23!
En liten sammanfattning är att jag har varit på över 100 träningspass, skrivit & redovisat mitt Examensarbete (som vid den här tiden förra året endast var tankar och idéer med mig själv i början av full panik för att jag inte hittat rätt företag än..!), tagit min civilingenjörsexamen, haft examensfest, bestigit Kebnekaise, varit på Jamboree, fått ett fast jobb, köpt en lägenhet och varit på examensceremoni med diplomutdelning. Och allt detta innan jag fyllt 24 - den är inte dålig!

Nej men skämt åsido, jag var uppe i Uppsala i helgen för att träffa Moa och hänga lite men framförallt för att det var examensceremoni på lördag med diplomutdelning för avlagd examen inom Tekniska och Naturvetenskapliga Fakulteten på Uppsala universitet. Det var pompa och ståt all the way och det blev en himla fin och rolig dag. Det är den sista tråden som knöt ihop säcken och jag ser mig nu som 100% färdig på min utbildning, kanske återvänder jag en annan gång för att göra något nytt men for now är jag så galet nöjd med var jag är!

I söndags fyllde jag dessutom år och efter en segstartad morgon i Uppsala transporterades vi oss hem till Stockholm för att preppa innan familjen kom över på middag och tårta! Länge sedan jag var såhär trött och känner nu fortfarande inte riktigt att jag har återhämtat mig helt (ja, det är onsdag i skrivande stund…) men wow vilken helg!

Likes

Comments

Hej - long time no write!

Har i min hektiska vardag inte prioriterat att skriva så mycket här, dels för att jag inte hunnit träna och utöva mina fritidsaktiviteter så mycket som jag gjorde förra året men också för att jag inte haft något speciellt att dela med mig av.

MEN!

I helgen var jag på något som jag längtat efter att få gå på i flera år - jag var på första helgen i Värdebaserat Ledarskap! En kurs som är anordnad genom Scouternas folkhögskola och som vänder sig åt unga ledare ca 20-25 år gamla inom den ideella sektorn och är till stor del sponsrat av Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap. Jag har velat gå den i flera år men inte känt att jag har haft tiden som jag velat ge kursen och nu när studierna är klara är jag fortfarande hungrig så i början på hösten skickade jag in en ansökan, höll tummarna och kom in!

Syftet med kursen är att ge unga ledare kunskap och färdigheter för att leda i dagens- och framtidens samhälle. Målet är att få ökad självkännedom och självförtroende i ledarrollen, få verktyg för att fortsätta utvecklas och förbättra sitt ledarskap, att utifrån perspektivet att mångfald är en ledarskapsfråga ge redskapen för ett normkritiskt ledarskap samt att undersöka och utvärdera mina egna värderingar och hur dessa yttrar sig i min ledarskapsroll. Det är helt galet intressant och trots att helgen bara var 3 dagar av 13 och det är en lång väg kvar med spännande möten, dialoger och kunskapsutbyten känner jag redan att jag har fått större självkännedom och insikter om mig själv men även om andra och hur olika och lika jag och de andra på kursen är. Även om komplexiteten i ett ledarskap och om hur flexibilitet spelar en stor roll i det kommunikativa bemötandet mellan individer och grupper. Ärligt talat var hela helgen en ögonöppnare och den där matta känslan som en kan få ibland efter att intensivt lärt sig något eller gjort något följde mig hela helgen. Kom hem med ett huvud fullt med tankar och idéer söndag kväll!

För er som är nyfikna på mer kan kolla det på scouternas hemsida: http://www.scouternasfolkhogskola.se/ledarskapson/reflektionssjon/vl/
Kan varmt rekommendera att ni som har en aktiv ledarroll inom ideell sektor tar en funderare på om ni har någon i er organisation som kanske borde söka - den är unik och jag har inte träffat någon som gått den som inte har ett gott ord att ge!

Likes

Comments

Hej!

Nu har det gått två veckor nästan på dagen sedan jag tog mitt pick och pack och åkte hem från ett av de bättre scoutläger jag varit på och nu är det verkligen på tiden att jag skildrar två av mina bättre veckor från sommaren. Innan jag åkte tänkte jag att jag skulle skriva ner varje dag vad det var som hände varje dag för att inte glömma bort för lets face it: jag är mänsklig som alla andra och vi människor är ena jäklar på att glömma alla positiva saker i våra liv snabbare än det kommer nya!

Så vi var ett gäng på fyra tjejer som sätter oss på tåget en tidig onsdags morgon och efter ett par timmar kommer ner till ett ganska tomt Rinkabyfält där vi möts av en massa peppade scoutledare och funktionärer som varit där redan ett par dagar eller veckor. Vi checkar in och det första som händer är att jag får syn på en av mina gamla vänner som jag inte sett på tror fem år för att jag varit fullständigt off the grid scoutmässigt sen jag började plugga i Uppsala. Härnäst kommer en drös med ledare från min gamla kår som är lika glada över att se mig som jag dom och det tog där ca 2 sekunder innan jag bestämde mig mentalt för att gå tillbaka till kåren i höst som ledare på minst en avdelning! :)

Vi kastar oss in i att få upp tält och packa upp lite grejer innan vi beger oss till Upptäckarhubben på andra sidan fältet där vi möts av ännu mer taggade funktionärer och sätts i arbete från första stund. Vi fyra blir skickade ännu längre bort på fältet för att hjälpa till att borra 400 hål och sätta i slanor i grunden till det som blir den största labyrint jag sett och utan tvekan den coolaste utmaningen jag varit med och skapat! Jag träffade en massa glada människor och fick upp kontakten men folk jag inte sett på många många år, bland annat en från min konfirmation 2008 och från Vässarö. Träffade även massa nya människor i hubben och på området som jag aldrig kommer att glömma! Så galet tacksam för att de var där just då och att vi hade så galet kul tillsammans… Nästan lite vemodigt att tänka på allt såhär en måndag efter jobbet!

Veckan rullade på och vi byggde vidare och gick på utbildningar dagarna innan scouterna kom ner. Vi blev tilldelade aktivitetspass och måste säga att jag till en början var ganska missnöjd med den jag fick men det blev rent utsagt skitbra i slutändan. Jag fick lära mig om Free Being Me (http://www.scouterna.se/ledascouting/leda-scouting/free-being-me/) och fick även hålla i pass inom detta och för er som inte är scouter eller har hört talas om det så är det fantastiskt – i grunden är det att alla är bra som de är och att alla är unika är precis såsom det ska vara! Det är från början från WAGGGS (tjejernas scoutorganisation) men det är precis lika viktigt för killar att få höra att de är perfekta och unika precis såsom de är. Kan säga att efter att ha arbetat med materialet i en vecka är även mitt självförtroende och min självbild bättre än den var innan och den är ganska bra till att börja med!

Så kom lördagen och scouterna ploppa upp på fältet och över en dag gick Rinkabyfältet från tomt till en tältstad – eldar, smedjor, täljning, matlagning och scouter överallt! Vi hade inryckning och hjälpte till hela dagen med att lasta ur bussar och välkomna alla till fältet. En invigning på söndagen satte pricken över i:et då jag och en till tjej var publikuppvärmare och skuttade runt som bumbibjörnar i publikhavet och peppade de som kom innan showen drog igång. Någonstans här började jag tappa rösten – vi snackar fem dagar in i lägret med mer än en vecka to go. Ungefär i samma veva som scouterna kommit hade vårt tält blåst sönder och låg ner på ena sidan – det var supermysigt att sova i en liten pöl med vatten – mmm! Tack och lov fick vi ett nytt tält som vi kunde byta till lite senare (fotocred till bästa Lina som fångade oss in action när vi jobbade)

Måndagen innebar att vi drog igång programmen för alla och det var svinkul! Dessutom blev kvällen bara bättre med först ett litet lägerbål tillsammans med scouterna och sen GoT visat i funkmatsalen, helt klart en händelse jag kommer att minnas länge! Varje kväll med funktionärerna innebar dessutom en ny kul grej som vi gjorde – en kväll körde vi hoppborg och ett eget litet spontant lägerbål, en annan gofika och skitsnack, överraskningar i labyrinten och hoppborgshinderbanan och allt annat underbart vi kunde tänka oss! Som sagt, lägret var amaze:

Onsdagen innebar en Karneval med färger, band i hår och kläder, bubblor, musik och dans! Bästa Nicole och Johanna var värdar för vår Upptäckarkarneval och det var ASBRA! Jag var pepp-ansvarig och fick ett gäng som sprang och peppade i qarneval-ledet på väg till scenen på Navet (vårt stora torg) och brudarna ROCKADE scenen med dans, musik och en massa roliga rörelser! Efter alla festligheter och en snabbdusch under en kran fick vi en liten dikt som ledde oss till vår älskade Labyrint som nu var klar (skulle köras aktiviteter där under tor-fre) och möttes av våra älskade grabbar som hade fixat en massa härligheter. Bland det finaste jag varit med om, tack ni två <3
(fotocred till bästa Calle som langade bästa bilderna från Karnevalen!)

Torsdag och fredag var ytterligare en massa pass och där någonstans slängde vi in en tur till havet för att bada so blev en road trip med girl crew <3 och en massa dans på stranden tillsammans innan vi åkte tillbaka till lägerområdet. Fredag kväll innebar även avslutning för lägret och ännu en mycket välpimpad gång med alla scouter och funktionärer mot stora scenen för en riktigt fet avslutningsfest! Dansen fortsatte till småtimmarna och innan vi gav oss körde bästa tjejer-är-bäst-gänget en fet uppvisning av the pong dance på utmanardiscot på scen. Bland det roligaste vi gjorde, skitbra idé! Mot sovsäcken via duschvagnen för jag och Lina skulle upp till det tidiga morgonpasset för att vinka av scouterna och gick upp innan gryningen vid 4 på morgonen. Riktigt mysigt det där!

Ett par arbetspass senare, rivna hubbar och ett tomt Rinkabyfält ledde till en överraskning för grabbarna i gänget som överraskat oss tidigare. Jag köpte upp kungens alkoholfria champange som fanns kvar och jag och Lina tog bilen in till stan och köpte på oss en massa gott för att skapa vår egen fest. Vi höll på att dö av skratt när grabbarna följde instruktionerna för att hitta det lilla vindskyddet skapat av två av våra 520 presenningar. Det kunde inte varit en bättre avslutning på lägret.

Jag växte som person varje dag jag var där och känner mig genuint som en bättre person efter dessa veckor. Jag prövade och vågade göra fler nya och utmanande saker under 12 dagar än jag gjort de senaste 5 åren. Jag lärde mig göra volter i hoppborgar (superrädd för detta innan), fuldansa inför publik och sjunga högt med folk, peppa andra som publikuppvärmare – vi pratar 11000 scouter här - och springa runt och göra danser och tillrop med dessa, dansa spontant på scen framför 1500 tonåringar tillsammans med världens härligaste funkisgäng och bara vara genuint lycklig dygnet runt. Kan inte minnas att jag varit såhär lycklig under någon period de senaste åren och jag dansade nog in i migsjälv på det där fältet!

Tack ni som var där – ni vet vilka ni är och ni har gjort mitt liv rikare, bättre och lite dansigare än innan! <3

Likes

Comments

Hej - nu är vi hemma igen!

Efter 10 dagars äventyr uppe i de svenska fjällen har jag och Moa äntligen (eller kanske för snabbt) kommit hem igen till bruset i stan. En resumé av vårt stora lilla äventyr kommer här!

Dag 1: Vi sätter oss på nattåget från Uppsala till mot Abisko Fjällstation och det första som händer när vi kliver på är att vi kliver in i vår kupé och blir mötta av ett gäng supertaggade äldre kvinnor (vi gav de smeknamnet pantertanterna för de var så galet coola!) som bjöd oss att sätta oss ner och ta fram våra kåsor för att få lite cider och tapas. Med i Kupén fanns även en kvinna från Kiruna som berättade mer om staden och hur den förändrats med att den ska flytta osv. Vi sätter oss ner och får höra en massa roliga historier och anekdoter från deras äventyr och fick reda på att de är ett gäng som varje år samlas och åker ut på tur till olika platser. De tittade på våra packningar och tyckte vi var sjuka som skulle bära med oss all mat. De hade valt att istället köpa mat i stugorna när de kom fram varje dag.

Medan de satt och smaskade i sig en festmåltid på tapas satt jag och Moa med varsitt tetrapack tomatsoppa som vi rack direkt ur kartongen och åt bröd till - inte vårt mest classy moment om vi säger så! Vi satte oss och surplade te och läste lite senare i bistrovagnen innan vi "vaggades" till sömns i en ryckig sovvagn - det var dock tusen gånger bättre än stackarna som satt upp hela natten i sitt-vagnarna.

Dag 2: Vi vaknar av att pantertanterna går från kupén och vi sätter oss och fäller tillbaka alla sängar så vi kan sitta och äta frukost - bröd och drickyoghurt. Inte den bästa natten sömn eftersom det inte blev mörkt utomhus och jag blev illamående pga åksjuk... Vi vaknade dock till en helt fantastisk utsikt och Moa hade för mycket energi för att det skulle vara riktigt riktigt!

Väl i Abisko Fjällstation blev vi mer eller mindre stumma av naturen - det var varmt, soligt, vackert och vi kan väl lätt säga att vi blev ångor humle by nature för första gången av många de kommande dagarna.

Vi åt en snabb lunch och sen knatade vi ner till Abiskojokka som var stugan som STF äger som vi skulle bo i första natten på plats i Abisko. Vi fick en genomgång av hur allt fungerade samt lite olika introduktioner till fjällsäkerhet osv. Det var bra saker de gick igenom men jag och Moa har varit ute så mycket så vissa saker var mycket repetitiva och sega att lyssna på men tror att för de som var med som inte gått så mycket eller varit med i Scouterna såsom vi har så var det jättenyttigt.

Vi insåg också att två av våra vänner från Uppsala Universitet var där med och det var ett sjukt sammanträffande - En tje från min klass som jag började samtidigt med 2012 och hennes sambo som även är Moas kurskamrat skulle gå i samma gäng. Det blev en succé (mer kommer!)

Så efter alla genomgångar blev det lite ut på tur kring stugan - vi följde bland annat jokken (tydligen typ "Å" eller "Fors" på Samiska, därför stugan heter Abiskojokka = något i stil med "stugan vid Abiskoforsen") tills den mynnade ut i den stora sjön vid fjällstationen. Det var riktigt häftigt att se hur den skurit genom berget!

Dag 3: Upp vid 7 för att äta frukost och packa ihop oss. Vädret var inte lovande och från solen som mötte oss sa nu väderleken regn de kommande dagarna. I samma ögonblick som vi skulle lämna stugan kom de första dropparna och vi fick snällt dra på oss regnställen. Vi började därefter gå från Abiskojokka mot Abiskojaure - en tur på 15 km genom Abisko naturreservat. Det var väldigt vacker natur men pga regnet var det väldigt svårt att fota. Denna första etapp var i en låg björkskog och kring lunchtid fick vi uppehåll så att vi kunde ta av oss regnställen och se oss mer omkring. Vi stannade för en kort paus för mat och gick sen vidare till stugan där vi bodde över natten. Tydligen är Abiskojaure den enda STF-stugan som är handikappsanpassad så den var väldigt nyrenoverad och fräsch att bo i. Moa bastade och badade i sjön medan jag satt med lite andra vandrare som bodde i stugan och snacka innan middagen. Vi gick i ca 4-5 timmar denna sträcka och den var ganska lättgången jämfört med det som komma skulle!

Vi fick även reda på att den sträckan som vi gick längst kungsleden även hade en pilgrimsled som heter Dag Hammarskjöldsleden och har utsatta meditationsplatser (stenar med text på) på platser med ex. fin utsikt. Det var lite kul att hitta stenarna (även om vi inte ville sitta på de i regnet).

Bland det bästa med att vara såpass långt norrut är att en kan dricka vattnet i sjöar och bäckar så länge vattnet är i rörelse = behöver knapps bära med sig något vatten då flödena var höga pga regnet och den sena snösmältningen!

Dag 4: Regnet det bara öser ned..! Vi packade ihop oss lite tidigare än dagen innan och börjar på den 21 km långa turen till Alesjaure. De första timmarna rullar på helt okej och vi slår följe med Karin och Gustav (som vi sen höll ihop med till och från under flera dagar längst vägen). Efter ca tre timmar har både mina och Moas regnkläder börjat läcka (här börjar tankarna på att reklamera köpet vi hemkomst att komma...) och vi blir blötare och blötare på de undre lagerna och vi kan inte stanna för det finns inga vindskydd etc längst vägen. Vi har dessutom nu passerat trädgränsen vilket innebär att det är en mer kalfjällsmiljö utan träd så det finns inte mycket annat att ta skydd bakom heller för att pausa eller bli varm på. Så vi knatar på och tar endast korta pauser för att äta och dricka i regnet som fortsätter att stå som spön i backen och en vind som blåser sidleds. För att göra denna redan ganska onjutbara tur bättre så hade någon någon gång spillt nått odefinierat som löddrar på min ryggsäck för under turen så började hela min högra sida på ryggsäcken att löddra. Och när jag skriver löddra menar jag tänk dig ett bubbelbad, så tänker du dig ett bubbelbad som växer på någons höft och sedan sprider sig nedför lår, rumpa och nerför benen - yeah that was me! Vi träffade till och med ett par några dagar senare som gått förbi oss och uttryckte det som "jaha, du var hon med den luddriga rumpan". Jag tyckte att kylan var jobbig men jag svor nog mest över min luddriga nederdel! Satt och kramade ut ryggan med en handduk på kvällen och det var SÅ MYCKET SKUM!

När det var 4 km kvar till stugan kom vi till ett båtställe vi hört andra prata om som kommit från andra hållet och ett litet "skydd" (ett tak med öppna väggar med två bänkar som plats att vänta på båten på) som var smockat med människor. Vi är nu så kalla att vi tappat känseln i fötter och händer och jag var yr och svimfärdig trots att vi just tryckt i oss lite mat. Detta i kombination med att vi från båtföraren fick höra att det var en bäck som svämmat över och blivit en vadplats fick oss att investera 350kr per person och ta båten den sista biten till stugan. Detta var bland de bästa 350kr jag investerat någonsin. Vi fick senare höra från de som inte tagit båten att detta varit ett helt klart bra val!

Väl framme så valde regnet att lätta och sedan upphöra helt - ironin i detta.. Men det gjorde att vi kunde gå på tur kring stugan och fota på kvällen och det var magiskt efter lite mat i magen och i torra kläder!

Dag 5: även kallad dagen D och D-Day. Vi gick upp vid 5 för vi visste att vi hade en LÅNG tur framför oss - den längsta på hela vandringen. 25 km skulle avverkas och prognosen sa REGN med starka vindar efter lunchtid! Så vi började knata tillsammans alla fyra vid ca 06.30 och fick se mängder med vilda renar på fjället! Det var helt fantastiskt! Vi såg både fullvuxna och ungdjur samt den lite ovanliga vita renen som ska symbolisera och ge lycka. Jag undrar var dagen tagit oss om vi INTE sett den vita renen..

Efter några timmar tilltar duggregnet till ett mer piskande regn som gör lite ont i ansiktet. Vi Skulle ta turen från Alesjaure till Tjäktja på 13 km innan lunch och värma oss i Tjäktja-stugan för lunch och torkning av kläder. Vi nådde stugan efter en ostadig vandring uppför fjällkammen mot passet i regnet och två vadningar som vi blivit förvarnade om och därför ville ta så tidigt som möjligt medan flödena var låga på förmiddagen. Trots det så bytte vi skor och kavlade upp byxorna upp på låren för att kunna gå i det knädjupa smältvattnet (snacka om KALLT!).

Väl uppe i stugan för lunch satt vi där och vilade innan etapp 2 för dagen och vi tänkte att nu kommer nog regnet snart att lätta lite. Vi hade såååå fel.... Regnet och vindstrykan tilltog och vi kände efter ca 2 timmar kring kl 14 att nej, nu måste vi iväg för att komma fram idag. Vi drog alltså på oss allt det nu mindre blöta kläderna och plaskande kängorna och repeterade att "ull värmer även när det är blött" medan vi traskade ut i regnet för andra gången. Vi möttes nu av 3 km uppförsbacke i ca 1,5 m djup snöslask. Tänk dig att du går på snön och att vissa partier blivit till Slush (den du dricker) och att du måste gå genom det - det var det vi gjorde i 3 km i vind och regn. Mumma!

Innan vi kom till själva passet finns en liten värmestuga - vi tittade in där och mötte några andra blöta vandrare som värmde sig innan de skulle fortsätta. vi stannade bara till för att hinna gå på dass, dricka vatten (måste vara blöt invändigt och utvändigt, mycket viktigt!). I och med att vi nu var på toppen och det skulle vara nedförsbacke de kommande två dagarna kände vi att - YES det värsta är över. Vi har aldrig haft så fel.

Vi går/kanar ner för en snöbacke och ifrågasätter hur någon kan ta sig uppför den åt andra hållet. Sedan börjar vi ta oss ner genom dalen och det var helt fantastiskt vackert. Regnet och vinden är kvar men under en liten period så upphör det och vi ser solen glimta fram i ca 30 sekunder över en bergskam och vi bara stirrar på allt. Magiskt. Sen kommer det som inte nämnt - den 15m breda forsen som svämmat över har den sista biten blivit så djup och ström att jag direkt säger att nepp, aldrig i helskotta att jog går över där. Vi går uppströms och tänker att den kanske delar sig längre upp på bergskammen. Men inte det heller, vi hör istället hur stenarna i formsen rör sig i strömmen. Varningsklockorna skriker här och vi vänder om och går så långt nedströms som vi kan. Inte heller där blir det bättre för den fasta marken byts ut mot ett snötäcke som vi inte kan se nått igenom och vi vill inte gå ut på den ifall den brister och vi ramlar igenom. vi återgår till ursprungsplatsen och undrar vad sjutton vi ska göra. Till slut är vi 10 personer som vandrat upp och ned och som måste ta oss över. De första två håller på att drutta i refält och vi 8 som är kvar tar varandra i händerna och leder alla i ett led över för att inte falla. Så fort en kommit över upp på kanten så vänder en och drar upp den bakom. Jag var inte riktigt rädd någon gång förutom här under hela vandringen. Nästa gång ska jag ha ett rep i ryggsäcken!

Vi tömde kängor på vatten och tänkte att ja men vi har ca 10 km kvar så det är bara att gå. Då kommer ett fält av klipper och stenar som inte har en "stig" som vi klättrar oss igenom vilket kändes i fötter och knän. Efter varningen har dessutom alla blöta kängor eftersom vi inte vågade gå i de mindre stabila löparskorna. Så plaskande i skorna och med värkande knän börjar vi n säga "över nästa krön". När vi hade ca 2 km kvar hade Moa så ont i knäna att hon knappt kunde gå och vi andra var inte i mycket bättre skick. Vi kom fram till Sälka runt 20.30 och möttes av den långsammaste stugvärden i mannaminne som med 6 skakande personer i hallen inte delade ut rummen snabbt nog. Iom vind och regn hade vi inte stannat för att äta middag utan bara ätit nötter och bars längst vägen sedan lunch sånär vi äntligen hamnade i ett rum med en familj på fem, ett par, två tjejer och så mig och Moa. Vi började ogenerat dra av oss alla blöta lager för vi tänkte bara på tre saker - torra kläder, varm mat och säng! De andra blev dock som alla andra svenska sjukt obekväma vilket vi i efterhand fann sjukt underhållande. Vi åt och jag somnade direkt efteråt.

Dag 6: Vi tog sovmorgon i Sälka och lät familjen vandra vidare innan vi gjorde frukost. Vi var helt slut från D-day så vi bestämde oss för att ta det lugnt på de 12 km nedförsbacke till Singi. Vi snackade lite med paret som var kvar i stugan och började sedan knata i en lugn takt. Hallvägs ungefär möts vi av löpare som springer ett fjällultramarathon - vi bara gapar och fattar inte riktigt vem/vad som orkar springa 107km från Nikkaluokta till Abisko på en dag. Vi hade dessutom den första dagen med uppehåll och bara en timmas regn sista biten! Mycket lyckat om du frågar oss!

Dag 7: Vi är på tur för den sista biten från Singi till Kebnekaise! Det är uppehåll och till och med vissa glimtar av solsken, det är lätt kuperad terräng med bara några jobbiga stigningar i början och det var så skönt att bara behöva gå 15 km! Våra fötter har nu börjat göra rejält ont i sulorna pga de blöta kängorna som inte riktigt hinner torka under nätterna. Vi knatar på och får se så många vackra vyer! Väl framme installerar vi oss och fixar lunch! Efter att hängt upp alla blöta kläder inför turen till Kebne dagen därpå installerar vi oss nere i allrummet med lite snask och böcker innan min examenspresent ska intas - en trerättersmiddag på Kebnekaise fjällstation! Bästa presenten på bästa platsen med det bästa sällskapet!

Dag 8: Dags att ta oss ann Kebnekaise! De andra i fjälluffa-gänget har åkt hem och vi är ensamma att börja gå upp mot berget. prognosen säger regn och dimma men ok sikt och ok vindstyrka. vi har bara en dag extra och vi beger oss ca 7.40 upp mot berget. Det är 9 km till toppen genom den västra leden och vi bara kör. Längst vägen träffar vi på en massa andra grupper som varit där dagen innan och tältat eller som gått innan oss på morgonen och nu vände tillbaka innan de nått toppen. Vi passerar en bro och sen börjar den riktigt branta stigningen upp på första toppen på Vierramvarefjället som är det första som måste passeras innan vi nådde Kaffedalen och Kebnekaise. Upp för första fjället trodde vi inte att det var så långt kvar till den första toppen men det var riktigt tufft och vi kände att konditionen var tung! Väl uppe på Vierramvare träffade vi ett annat par - Elin och Gustav - som vi sällskapade med sista biten. På den toppen var det ett helt område med stenformationer som andra byggt och jag byggde faktiskt en egen hehe! Sen var det ner till Kaffedalen, vada genom snöblasket och sen upp för Kebnes brant.

Bildresultat för kebnekaise leder

Väl uppe på Kebnes brant så var mantrat att vid toppstugan blir det Lunch! Så vi traskar på med många pauser och försöker ha koll på dimman så att den inte blir farligt tät och det är helt okej. Vi når toppstugan och möter fyra till som ska upp till toppen och gått om oss lite tidigare. Vi äter lunch och lämnar Gustav i stugan med ett stormkök till värme medan vi tre tjejer klättrar den sista km upp på toppen!

På vägen tillbaka åkte vi rutchkana ner för branten med snö för det var lättare och varje steg gjorde ont i knän och fötter. Tillbaka efter att vi tagit oss ner för allt och tillbaka över bron ser vi fjällstationens telemast och tänkte att YES SNART FRAMME! Men vi går och går och det känns som att vägen aldrig tar slut och vi varierar mellan att svära högt för att vi har ont och inte kommer närmre stugan och att sjunga barn- och scoutsånger för att bli på bättre humör (yes, det funkar!)

Väl i stugan har de gett bort våra sängar och jag bryter nästan ihop på receptionisten (ännu en av mina mindre bra stunder but hey, hur skulle du reagera m du gått i 12,5 timmar upp och ner för berg för att få reda på att de gett bort din säng??). Moa med en läsk i högsta hugg tar över, jag går där ifrån och hämtar våra ryggor och sen blir det den eleganta middagen av bröd, tubost och öl innan vi däckar. Vi satt och skålade över rummet me de andra kämparna som tagit sig upp på toppen!

Dag 9: Vi vaknar, vi känner oss som 85 år med dåliga knän och leder och tackar våra hjärnor för att Moa hyrde stavarna som tog oss tur och retur till toppen. Allt gör ont, träningsvärken är galen och vi är bland de första som släpat sig till frukostbuffén! Vi sitter oh mumsar och först kommer av av de andra fyra som vi träffade i toppstugan in och joinar oss vid frukosten, sjukt trevlig människa! Sen kommer Elin och Gustav och äter med oss och vi sitter ovh gaggar i närmre två timmar. vid 8 packar vi ihop oss och börjar röra oss mot Nikkaluokta. Det är 19 km kvar innan vi är i mål för denna gång - det är fint väder och vi är förvånansvärt pigga efter maten!

Vi trallar på och terrängen är riktigt skön att gå i - det är enkelt och inte backigt vilket känns som bomull för kroppen efter Kebnekaise (nej, det är inte ett skämt, lera och mossa är najs!)

Efter knappt 5 timmar inklusive en lunchpaus når vi Nikkaluokta och vi har garvat och snackat konstant längst vägen vilket är en skillnad från de första dagarna med konstant regn!

Vi sätter oss och tar den godaste fikan vi kan minnas och snackar med en massa folk vi träffat under veckan och tar sedan bussen till Kiruna för att sova en natt hos Moas gamla kursare från Luleå och äter där den bästa pizzan någonsin! Efter pizza och den sista bussfärden hem till Ålis (där jag spontant kände att nej, jag vill tillbaka till fjället nu, kan ni inte släppa mig där??) skulle tejpen från de stackars fötterna av och den andra duschen på 10 dagar avnjuts! Film, godis, frukt och grönsaker och en massa skratt fortsätter kvällen in mot midnatt och vi däckar i soffan för en sista natt innan tågresan hem!

Dag 10: En dag i Kiruna spenderas mest sittandes och stretchandes innan vi handlar och går till tåget. Väl på tåget hem sitter vi och utvärderar veckan och våra största do and don't:

Att förbättra:
1. REGNKLÄDER - våra regnkläder läckte, reklamera och införskaffa bättre! Att var torr och varm är A och O!
2. Ha alltid med ett rep inför eventuella varningar.
3. Större variation på maten!
4. Större minneskort till kameran!

Bästa på veckan:
1. Känslan på Kebnekaises topp
2. D-dagen när vi tagit oss igenom alla vadställen och kände att fasen vi klarade det!
3. Alla galna minnen och knäppa upplevelser tillsammans med helt okända människor som bara har det gemensamma intresset att få vara ute på tur <3

Så ännu en natt på nattåget och sen var det dags att säga hejdå! Den konstigaste och bästa känslan var att vi efter att ha bott på varandra dygnet runt och suttit ihop vid höften är bättre och närmre vänner än innan! Detta gör vi om nästa år men med nästa etapp!


Likes

Comments

Halloj!

Efter en galet hektisk vår och en rutinmänniskas värsta mardröm är jag tillbaka i mer rutin-liknande settings och kan börja skapa en ny vardag! Sommarn har äntligen börjat på riktigt och efter en veckas ledighet börjar jag känna mig mer utvilad men not for long! Idag åker jag och bästa Moa upp för att starta vår vandring och en egen liten utmaning - vi tänkte försöka att hålla mobilerna avstängda under större delen av vandringen för att få bara vara!

I förra veckan tog vi en prov-tur ut på sörmlandsleden och efter etapp 1, 2 och 3 gav mina trotjänare till kängor upp och jag har fått rensa min redan supertajta semesterbudget med att göra rum för ett par nya vandrarkängor och ett regnställ! Det positiva är dock att jag nu har utrustning för de kommande åren och det är inte ett moment som kommer gå fel uppe i fjällen på kungsleden ;)

Så anyhow, vi ska sm sagt ut på tur, närmre bestämt ska vi åka till Abisko fjällstation och där ifrån kommer vi att gå ner till Kebnekaise för att sen gå den sista biten till Nikkaluokta och åka hem från Kiruna.

Blir en update när vi kommer tillbaka!

Likes

Comments

Wow vilken fantastisk helg!

Grattis älskade Jonas och Julia, det var fantastiskt att få dela er dag med er! <3

Likes

Comments

FÖR JAG HAR TAGIT EXAMEN!

Nu är det helt officiellt!

5 år av ingenjörsstudier är avklarade och jag är officiellt klar! Fy satan vad skönt, jag är så jäkla underbart lycklig och det känns helt fantastiskt! Redovisningen är gjord (8 juni) rapporten är idag publicerad och godkänd och det var en fantastiskt examensfest! Nu väntar en sommar av ledighet för första gången på flera flera år och sen nya äventyr på mitt första "riktiga" jobb!

Tack alla som kom och firade mig på redovisningen och på examensfesten, det var helt underbart att a er där och ni gjorde min examen komplett!

Likes

Comments

Hej på er!

Har nu återhämtat mig efter helgens bravader och vilket lopp! Toughest var svårare men Tough Viking var så mycket jobbigare på grund av min dåliga form - fy fan vad tungt det var! Men SÅ KUL! Jag och två av mina kollegor från ett annat kontor tog oss igenom hela jäkla banan och ärligt så var det som var läskigast elden för det svedde i ansiktet och lågorna var höga men det som var svårast psykiskt var att hoppa i den där isvaken och dyka ner i den svinkalla sjön för att dyka under två stora hinder och doppa huvudet. Ingen kan säga att jag inte badat för har ta mig fan badat i maj detta år! USCH! Fick kallsup och lungorna bara krampade så kroppen greps av panik, det var en unik upplevelse att känna att hjärnan skriker "bara gör det!" medan kroppen skriker "hell NO!". Men skulle lätt göra om det nästa år, inget snack om saken. Det var en skön bekräftelse att känna att trots den sämsta formen styrkemässigt och psykiskt just nu så tog vi oss runt! De båda som jag sprang med var ju galet mycket mer vältränade än mig men även om jag kände mig som en riktigt snigel bredvid dessa så var det ändå skönt att de hejade på. Ska bli bättre till nästa år så jag inte segar ner oss lika mycket!

Måste säga också att jag tror det där är den mest osmickrande bilden tagen på mig år 2017 - nytt personsämsta men jag ser ut som jag kände mig! Svullen, trött och snigel doppad i lera haha! Och den där T-shirten kommer nog aldrig att bli ren igen! 😂

Hoppas ni hade en urhärlig helg med sol och vänner - har min nästa utmaning nu! Skriva klart min exjobbsrapport innan deadline imorgon kl 15! Go kväll!

Likes

Comments

Hej!

Här kommer en person som är riktigt jäkla less på att dras med denna eländiga förkylning! Jag har varit sjuk till och från sedan i januari vilket är första gången på flera år som jag har haft en så utdragen sjukdom. Vet inte exakt varför men kan ju gissa att det går att härleda till de senaste förändringarna i livet - mat, sömn, träning.. hmm!

Men hur som helst så är det som känns träligast faktiskt att jag på lördag ska springa Tough Viking med jobbet på Stadion i Stockholm och jag har inte varit i såhär dålig form sedan förra året typ. Jag har inte kunnat träna då ansträngningarna ger mig hostattacker och att förkylningen kommer tillbaka även när jag har längre uppehåll och iom att träningen uteblir och jag inte hinner rådda maten som jag borde så har jag gått upp lite och är inte i min bekväma form just nu. Men det jag vet att jag har kvar är konditionen, jag pallar fortfarande springa både intervaller och längre distanser och det känns bra så alltid nått - always look on the bright side of life!

och apropå det - deadlinen för examensarbetet närmar sig med stormsteg och jag tror banne mig att jag kommer klara den utan att stressa sönder de sista dygnen! SÅ GLAD! och kan även berätta att jag har fått anställning på WSP Management i Stockholm från augusti när jag kommer hem från scoutlägret. Ska bli så kul och spännande att få börja nästa äventyr - men måste slutföra detta först!

Hoppas ni hade en bra start på veckan - kommer garanterat att uppdatera lite längre fram om hur tävligen gick men for now så kommer all vaken tid läggas på att skriva rapport eftersom jag ändå inte kan göra nått annat!

Likes

Comments