Hej - nu är vi hemma igen!

Efter 10 dagars äventyr uppe i de svenska fjällen har jag och Moa äntligen (eller kanske för snabbt) kommit hem igen till bruset i stan. En resumé av vårt stora lilla äventyr kommer här!

Dag 1: Vi sätter oss på nattåget från Uppsala till mot Abisko Fjällstation och det första som händer när vi kliver på är att vi kliver in i vår kupé och blir mötta av ett gäng supertaggade äldre kvinnor (vi gav de smeknamnet pantertanterna för de var så galet coola!) som bjöd oss att sätta oss ner och ta fram våra kåsor för att få lite cider och tapas. Med i Kupén fanns även en kvinna från Kiruna som berättade mer om staden och hur den förändrats med att den ska flytta osv. Vi sätter oss ner och får höra en massa roliga historier och anekdoter från deras äventyr och fick reda på att de är ett gäng som varje år samlas och åker ut på tur till olika platser. De tittade på våra packningar och tyckte vi var sjuka som skulle bära med oss all mat. De hade valt att istället köpa mat i stugorna när de kom fram varje dag.

Medan de satt och smaskade i sig en festmåltid på tapas satt jag och Moa med varsitt tetrapack tomatsoppa som vi rack direkt ur kartongen och åt bröd till - inte vårt mest classy moment om vi säger så! Vi satte oss och surplade te och läste lite senare i bistrovagnen innan vi "vaggades" till sömns i en ryckig sovvagn - det var dock tusen gånger bättre än stackarna som satt upp hela natten i sitt-vagnarna.

Dag 2: Vi vaknar av att pantertanterna går från kupén och vi sätter oss och fäller tillbaka alla sängar så vi kan sitta och äta frukost - bröd och drickyoghurt. Inte den bästa natten sömn eftersom det inte blev mörkt utomhus och jag blev illamående pga åksjuk... Vi vaknade dock till en helt fantastisk utsikt och Moa hade för mycket energi för att det skulle vara riktigt riktigt!

Väl i Abisko Fjällstation blev vi mer eller mindre stumma av naturen - det var varmt, soligt, vackert och vi kan väl lätt säga att vi blev ångor humle by nature för första gången av många de kommande dagarna.

Vi åt en snabb lunch och sen knatade vi ner till Abiskojokka som var stugan som STF äger som vi skulle bo i första natten på plats i Abisko. Vi fick en genomgång av hur allt fungerade samt lite olika introduktioner till fjällsäkerhet osv. Det var bra saker de gick igenom men jag och Moa har varit ute så mycket så vissa saker var mycket repetitiva och sega att lyssna på men tror att för de som var med som inte gått så mycket eller varit med i Scouterna såsom vi har så var det jättenyttigt.

Vi insåg också att två av våra vänner från Uppsala Universitet var där med och det var ett sjukt sammanträffande - En tje från min klass som jag började samtidigt med 2012 och hennes sambo som även är Moas kurskamrat skulle gå i samma gäng. Det blev en succé (mer kommer!)

Så efter alla genomgångar blev det lite ut på tur kring stugan - vi följde bland annat jokken (tydligen typ "Å" eller "Fors" på Samiska, därför stugan heter Abiskojokka = något i stil med "stugan vid Abiskoforsen") tills den mynnade ut i den stora sjön vid fjällstationen. Det var riktigt häftigt att se hur den skurit genom berget!

Dag 3: Upp vid 7 för att äta frukost och packa ihop oss. Vädret var inte lovande och från solen som mötte oss sa nu väderleken regn de kommande dagarna. I samma ögonblick som vi skulle lämna stugan kom de första dropparna och vi fick snällt dra på oss regnställen. Vi började därefter gå från Abiskojokka mot Abiskojaure - en tur på 15 km genom Abisko naturreservat. Det var väldigt vacker natur men pga regnet var det väldigt svårt att fota. Denna första etapp var i en låg björkskog och kring lunchtid fick vi uppehåll så att vi kunde ta av oss regnställen och se oss mer omkring. Vi stannade för en kort paus för mat och gick sen vidare till stugan där vi bodde över natten. Tydligen är Abiskojaure den enda STF-stugan som är handikappsanpassad så den var väldigt nyrenoverad och fräsch att bo i. Moa bastade och badade i sjön medan jag satt med lite andra vandrare som bodde i stugan och snacka innan middagen. Vi gick i ca 4-5 timmar denna sträcka och den var ganska lättgången jämfört med det som komma skulle!

Vi fick även reda på att den sträckan som vi gick längst kungsleden även hade en pilgrimsled som heter Dag Hammarskjöldsleden och har utsatta meditationsplatser (stenar med text på) på platser med ex. fin utsikt. Det var lite kul att hitta stenarna (även om vi inte ville sitta på de i regnet).

Bland det bästa med att vara såpass långt norrut är att en kan dricka vattnet i sjöar och bäckar så länge vattnet är i rörelse = behöver knapps bära med sig något vatten då flödena var höga pga regnet och den sena snösmältningen!

Dag 4: Regnet det bara öser ned..! Vi packade ihop oss lite tidigare än dagen innan och börjar på den 21 km långa turen till Alesjaure. De första timmarna rullar på helt okej och vi slår följe med Karin och Gustav (som vi sen höll ihop med till och från under flera dagar längst vägen). Efter ca tre timmar har både mina och Moas regnkläder börjat läcka (här börjar tankarna på att reklamera köpet vi hemkomst att komma...) och vi blir blötare och blötare på de undre lagerna och vi kan inte stanna för det finns inga vindskydd etc längst vägen. Vi har dessutom nu passerat trädgränsen vilket innebär att det är en mer kalfjällsmiljö utan träd så det finns inte mycket annat att ta skydd bakom heller för att pausa eller bli varm på. Så vi knatar på och tar endast korta pauser för att äta och dricka i regnet som fortsätter att stå som spön i backen och en vind som blåser sidleds. För att göra denna redan ganska onjutbara tur bättre så hade någon någon gång spillt nått odefinierat som löddrar på min ryggsäck för under turen så började hela min högra sida på ryggsäcken att löddra. Och när jag skriver löddra menar jag tänk dig ett bubbelbad, så tänker du dig ett bubbelbad som växer på någons höft och sedan sprider sig nedför lår, rumpa och nerför benen - yeah that was me! Vi träffade till och med ett par några dagar senare som gått förbi oss och uttryckte det som "jaha, du var hon med den luddriga rumpan". Jag tyckte att kylan var jobbig men jag svor nog mest över min luddriga nederdel! Satt och kramade ut ryggan med en handduk på kvällen och det var SÅ MYCKET SKUM!

När det var 4 km kvar till stugan kom vi till ett båtställe vi hört andra prata om som kommit från andra hållet och ett litet "skydd" (ett tak med öppna väggar med två bänkar som plats att vänta på båten på) som var smockat med människor. Vi är nu så kalla att vi tappat känseln i fötter och händer och jag var yr och svimfärdig trots att vi just tryckt i oss lite mat. Detta i kombination med att vi från båtföraren fick höra att det var en bäck som svämmat över och blivit en vadplats fick oss att investera 350kr per person och ta båten den sista biten till stugan. Detta var bland de bästa 350kr jag investerat någonsin. Vi fick senare höra från de som inte tagit båten att detta varit ett helt klart bra val!

Väl framme så valde regnet att lätta och sedan upphöra helt - ironin i detta.. Men det gjorde att vi kunde gå på tur kring stugan och fota på kvällen och det var magiskt efter lite mat i magen och i torra kläder!

Dag 5: även kallad dagen D och D-Day. Vi gick upp vid 5 för vi visste att vi hade en LÅNG tur framför oss - den längsta på hela vandringen. 25 km skulle avverkas och prognosen sa REGN med starka vindar efter lunchtid! Så vi började knata tillsammans alla fyra vid ca 06.30 och fick se mängder med vilda renar på fjället! Det var helt fantastiskt! Vi såg både fullvuxna och ungdjur samt den lite ovanliga vita renen som ska symbolisera och ge lycka. Jag undrar var dagen tagit oss om vi INTE sett den vita renen..

Efter några timmar tilltar duggregnet till ett mer piskande regn som gör lite ont i ansiktet. Vi Skulle ta turen från Alesjaure till Tjäktja på 13 km innan lunch och värma oss i Tjäktja-stugan för lunch och torkning av kläder. Vi nådde stugan efter en ostadig vandring uppför fjällkammen mot passet i regnet och två vadningar som vi blivit förvarnade om och därför ville ta så tidigt som möjligt medan flödena var låga på förmiddagen. Trots det så bytte vi skor och kavlade upp byxorna upp på låren för att kunna gå i det knädjupa smältvattnet (snacka om KALLT!).

Väl uppe i stugan för lunch satt vi där och vilade innan etapp 2 för dagen och vi tänkte att nu kommer nog regnet snart att lätta lite. Vi hade såååå fel.... Regnet och vindstrykan tilltog och vi kände efter ca 2 timmar kring kl 14 att nej, nu måste vi iväg för att komma fram idag. Vi drog alltså på oss allt det nu mindre blöta kläderna och plaskande kängorna och repeterade att "ull värmer även när det är blött" medan vi traskade ut i regnet för andra gången. Vi möttes nu av 3 km uppförsbacke i ca 1,5 m djup snöslask. Tänk dig att du går på snön och att vissa partier blivit till Slush (den du dricker) och att du måste gå genom det - det var det vi gjorde i 3 km i vind och regn. Mumma!

Innan vi kom till själva passet finns en liten värmestuga - vi tittade in där och mötte några andra blöta vandrare som värmde sig innan de skulle fortsätta. vi stannade bara till för att hinna gå på dass, dricka vatten (måste vara blöt invändigt och utvändigt, mycket viktigt!). I och med att vi nu var på toppen och det skulle vara nedförsbacke de kommande två dagarna kände vi att - YES det värsta är över. Vi har aldrig haft så fel.

Vi går/kanar ner för en snöbacke och ifrågasätter hur någon kan ta sig uppför den åt andra hållet. Sedan börjar vi ta oss ner genom dalen och det var helt fantastiskt vackert. Regnet och vinden är kvar men under en liten period så upphör det och vi ser solen glimta fram i ca 30 sekunder över en bergskam och vi bara stirrar på allt. Magiskt. Sen kommer det som inte nämnt - den 15m breda forsen som svämmat över har den sista biten blivit så djup och ström att jag direkt säger att nepp, aldrig i helskotta att jog går över där. Vi går uppströms och tänker att den kanske delar sig längre upp på bergskammen. Men inte det heller, vi hör istället hur stenarna i formsen rör sig i strömmen. Varningsklockorna skriker här och vi vänder om och går så långt nedströms som vi kan. Inte heller där blir det bättre för den fasta marken byts ut mot ett snötäcke som vi inte kan se nått igenom och vi vill inte gå ut på den ifall den brister och vi ramlar igenom. vi återgår till ursprungsplatsen och undrar vad sjutton vi ska göra. Till slut är vi 10 personer som vandrat upp och ned och som måste ta oss över. De första två håller på att drutta i refält och vi 8 som är kvar tar varandra i händerna och leder alla i ett led över för att inte falla. Så fort en kommit över upp på kanten så vänder en och drar upp den bakom. Jag var inte riktigt rädd någon gång förutom här under hela vandringen. Nästa gång ska jag ha ett rep i ryggsäcken!

Vi tömde kängor på vatten och tänkte att ja men vi har ca 10 km kvar så det är bara att gå. Då kommer ett fält av klipper och stenar som inte har en "stig" som vi klättrar oss igenom vilket kändes i fötter och knän. Efter varningen har dessutom alla blöta kängor eftersom vi inte vågade gå i de mindre stabila löparskorna. Så plaskande i skorna och med värkande knän börjar vi n säga "över nästa krön". När vi hade ca 2 km kvar hade Moa så ont i knäna att hon knappt kunde gå och vi andra var inte i mycket bättre skick. Vi kom fram till Sälka runt 20.30 och möttes av den långsammaste stugvärden i mannaminne som med 6 skakande personer i hallen inte delade ut rummen snabbt nog. Iom vind och regn hade vi inte stannat för att äta middag utan bara ätit nötter och bars längst vägen sedan lunch sånär vi äntligen hamnade i ett rum med en familj på fem, ett par, två tjejer och så mig och Moa. Vi började ogenerat dra av oss alla blöta lager för vi tänkte bara på tre saker - torra kläder, varm mat och säng! De andra blev dock som alla andra svenska sjukt obekväma vilket vi i efterhand fann sjukt underhållande. Vi åt och jag somnade direkt efteråt.

Dag 6: Vi tog sovmorgon i Sälka och lät familjen vandra vidare innan vi gjorde frukost. Vi var helt slut från D-day så vi bestämde oss för att ta det lugnt på de 12 km nedförsbacke till Singi. Vi snackade lite med paret som var kvar i stugan och började sedan knata i en lugn takt. Hallvägs ungefär möts vi av löpare som springer ett fjällultramarathon - vi bara gapar och fattar inte riktigt vem/vad som orkar springa 107km från Nikkaluokta till Abisko på en dag. Vi hade dessutom den första dagen med uppehåll och bara en timmas regn sista biten! Mycket lyckat om du frågar oss!

Dag 7: Vi är på tur för den sista biten från Singi till Kebnekaise! Det är uppehåll och till och med vissa glimtar av solsken, det är lätt kuperad terräng med bara några jobbiga stigningar i början och det var så skönt att bara behöva gå 15 km! Våra fötter har nu börjat göra rejält ont i sulorna pga de blöta kängorna som inte riktigt hinner torka under nätterna. Vi knatar på och får se så många vackra vyer! Väl framme installerar vi oss och fixar lunch! Efter att hängt upp alla blöta kläder inför turen till Kebne dagen därpå installerar vi oss nere i allrummet med lite snask och böcker innan min examenspresent ska intas - en trerättersmiddag på Kebnekaise fjällstation! Bästa presenten på bästa platsen med det bästa sällskapet!

Dag 8: Dags att ta oss ann Kebnekaise! De andra i fjälluffa-gänget har åkt hem och vi är ensamma att börja gå upp mot berget. prognosen säger regn och dimma men ok sikt och ok vindstyrka. vi har bara en dag extra och vi beger oss ca 7.40 upp mot berget. Det är 9 km till toppen genom den västra leden och vi bara kör. Längst vägen träffar vi på en massa andra grupper som varit där dagen innan och tältat eller som gått innan oss på morgonen och nu vände tillbaka innan de nått toppen. Vi passerar en bro och sen börjar den riktigt branta stigningen upp på första toppen på Vierramvarefjället som är det första som måste passeras innan vi nådde Kaffedalen och Kebnekaise. Upp för första fjället trodde vi inte att det var så långt kvar till den första toppen men det var riktigt tufft och vi kände att konditionen var tung! Väl uppe på Vierramvare träffade vi ett annat par - Elin och Gustav - som vi sällskapade med sista biten. På den toppen var det ett helt område med stenformationer som andra byggt och jag byggde faktiskt en egen hehe! Sen var det ner till Kaffedalen, vada genom snöblasket och sen upp för Kebnes brant.

Bildresultat för kebnekaise leder

Väl uppe på Kebnes brant så var mantrat att vid toppstugan blir det Lunch! Så vi traskar på med många pauser och försöker ha koll på dimman så att den inte blir farligt tät och det är helt okej. Vi når toppstugan och möter fyra till som ska upp till toppen och gått om oss lite tidigare. Vi äter lunch och lämnar Gustav i stugan med ett stormkök till värme medan vi tre tjejer klättrar den sista km upp på toppen!

På vägen tillbaka åkte vi rutchkana ner för branten med snö för det var lättare och varje steg gjorde ont i knän och fötter. Tillbaka efter att vi tagit oss ner för allt och tillbaka över bron ser vi fjällstationens telemast och tänkte att YES SNART FRAMME! Men vi går och går och det känns som att vägen aldrig tar slut och vi varierar mellan att svära högt för att vi har ont och inte kommer närmre stugan och att sjunga barn- och scoutsånger för att bli på bättre humör (yes, det funkar!)

Väl i stugan har de gett bort våra sängar och jag bryter nästan ihop på receptionisten (ännu en av mina mindre bra stunder but hey, hur skulle du reagera m du gått i 12,5 timmar upp och ner för berg för att få reda på att de gett bort din säng??). Moa med en läsk i högsta hugg tar över, jag går där ifrån och hämtar våra ryggor och sen blir det den eleganta middagen av bröd, tubost och öl innan vi däckar. Vi satt och skålade över rummet me de andra kämparna som tagit sig upp på toppen!

Dag 9: Vi vaknar, vi känner oss som 85 år med dåliga knän och leder och tackar våra hjärnor för att Moa hyrde stavarna som tog oss tur och retur till toppen. Allt gör ont, träningsvärken är galen och vi är bland de första som släpat sig till frukostbuffén! Vi sitter oh mumsar och först kommer av av de andra fyra som vi träffade i toppstugan in och joinar oss vid frukosten, sjukt trevlig människa! Sen kommer Elin och Gustav och äter med oss och vi sitter ovh gaggar i närmre två timmar. vid 8 packar vi ihop oss och börjar röra oss mot Nikkaluokta. Det är 19 km kvar innan vi är i mål för denna gång - det är fint väder och vi är förvånansvärt pigga efter maten!

Vi trallar på och terrängen är riktigt skön att gå i - det är enkelt och inte backigt vilket känns som bomull för kroppen efter Kebnekaise (nej, det är inte ett skämt, lera och mossa är najs!)

Efter knappt 5 timmar inklusive en lunchpaus når vi Nikkaluokta och vi har garvat och snackat konstant längst vägen vilket är en skillnad från de första dagarna med konstant regn!

Vi sätter oss och tar den godaste fikan vi kan minnas och snackar med en massa folk vi träffat under veckan och tar sedan bussen till Kiruna för att sova en natt hos Moas gamla kursare från Luleå och äter där den bästa pizzan någonsin! Efter pizza och den sista bussfärden hem till Ålis (där jag spontant kände att nej, jag vill tillbaka till fjället nu, kan ni inte släppa mig där??) skulle tejpen från de stackars fötterna av och den andra duschen på 10 dagar avnjuts! Film, godis, frukt och grönsaker och en massa skratt fortsätter kvällen in mot midnatt och vi däckar i soffan för en sista natt innan tågresan hem!

Dag 10: En dag i Kiruna spenderas mest sittandes och stretchandes innan vi handlar och går till tåget. Väl på tåget hem sitter vi och utvärderar veckan och våra största do and don't:

Att förbättra:
1. REGNKLÄDER - våra regnkläder läckte, reklamera och införskaffa bättre! Att var torr och varm är A och O!
2. Ha alltid med ett rep inför eventuella varningar.
3. Större variation på maten!
4. Större minneskort till kameran!

Bästa på veckan:
1. Känslan på Kebnekaises topp
2. D-dagen när vi tagit oss igenom alla vadställen och kände att fasen vi klarade det!
3. Alla galna minnen och knäppa upplevelser tillsammans med helt okända människor som bara har det gemensamma intresset att få vara ute på tur <3

Så ännu en natt på nattåget och sen var det dags att säga hejdå! Den konstigaste och bästa känslan var att vi efter att ha bott på varandra dygnet runt och suttit ihop vid höften är bättre och närmre vänner än innan! Detta gör vi om nästa år men med nästa etapp!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Halloj!

Efter en galet hektisk vår och en rutinmänniskas värsta mardröm är jag tillbaka i mer rutin-liknande settings och kan börja skapa en ny vardag! Sommarn har äntligen börjat på riktigt och efter en veckas ledighet börjar jag känna mig mer utvilad men not for long! Idag åker jag och bästa Moa upp för att starta vår vandring och en egen liten utmaning - vi tänkte försöka att hålla mobilerna avstängda under större delen av vandringen för att få bara vara!

I förra veckan tog vi en prov-tur ut på sörmlandsleden och efter etapp 1, 2 och 3 gav mina trotjänare till kängor upp och jag har fått rensa min redan supertajta semesterbudget med att göra rum för ett par nya vandrarkängor och ett regnställ! Det positiva är dock att jag nu har utrustning för de kommande åren och det är inte ett moment som kommer gå fel uppe i fjällen på kungsleden ;)

Så anyhow, vi ska sm sagt ut på tur, närmre bestämt ska vi åka till Abisko fjällstation och där ifrån kommer vi att gå ner till Kebnekaise för att sen gå den sista biten till Nikkaluokta och åka hem från Kiruna.

Blir en update när vi kommer tillbaka!

Likes

Comments

Wow vilken fantastisk helg!

Grattis älskade Jonas och Julia, det var fantastiskt att få dela er dag med er! <3

Likes

Comments

FÖR JAG HAR TAGIT EXAMEN!

Nu är det helt officiellt!

5 år av ingenjörsstudier är avklarade och jag är officiellt klar! Fy satan vad skönt, jag är så jäkla underbart lycklig och det känns helt fantastiskt! Redovisningen är gjord (8 juni) rapporten är idag publicerad och godkänd och det var en fantastiskt examensfest! Nu väntar en sommar av ledighet för första gången på flera flera år och sen nya äventyr på mitt första "riktiga" jobb!

Tack alla som kom och firade mig på redovisningen och på examensfesten, det var helt underbart att a er där och ni gjorde min examen komplett!

Likes

Comments

Hej på er!

Har nu återhämtat mig efter helgens bravader och vilket lopp! Toughest var svårare men Tough Viking var så mycket jobbigare på grund av min dåliga form - fy fan vad tungt det var! Men SÅ KUL! Jag och två av mina kollegor från ett annat kontor tog oss igenom hela jäkla banan och ärligt så var det som var läskigast elden för det svedde i ansiktet och lågorna var höga men det som var svårast psykiskt var att hoppa i den där isvaken och dyka ner i den svinkalla sjön för att dyka under två stora hinder och doppa huvudet. Ingen kan säga att jag inte badat för har ta mig fan badat i maj detta år! USCH! Fick kallsup och lungorna bara krampade så kroppen greps av panik, det var en unik upplevelse att känna att hjärnan skriker "bara gör det!" medan kroppen skriker "hell NO!". Men skulle lätt göra om det nästa år, inget snack om saken. Det var en skön bekräftelse att känna att trots den sämsta formen styrkemässigt och psykiskt just nu så tog vi oss runt! De båda som jag sprang med var ju galet mycket mer vältränade än mig men även om jag kände mig som en riktigt snigel bredvid dessa så var det ändå skönt att de hejade på. Ska bli bättre till nästa år så jag inte segar ner oss lika mycket!

Måste säga också att jag tror det där är den mest osmickrande bilden tagen på mig år 2017 - nytt personsämsta men jag ser ut som jag kände mig! Svullen, trött och snigel doppad i lera haha! Och den där T-shirten kommer nog aldrig att bli ren igen! 😂

Hoppas ni hade en urhärlig helg med sol och vänner - har min nästa utmaning nu! Skriva klart min exjobbsrapport innan deadline imorgon kl 15! Go kväll!

Likes

Comments

Hej!

Här kommer en person som är riktigt jäkla less på att dras med denna eländiga förkylning! Jag har varit sjuk till och från sedan i januari vilket är första gången på flera år som jag har haft en så utdragen sjukdom. Vet inte exakt varför men kan ju gissa att det går att härleda till de senaste förändringarna i livet - mat, sömn, träning.. hmm!

Men hur som helst så är det som känns träligast faktiskt att jag på lördag ska springa Tough Viking med jobbet på Stadion i Stockholm och jag har inte varit i såhär dålig form sedan förra året typ. Jag har inte kunnat träna då ansträngningarna ger mig hostattacker och att förkylningen kommer tillbaka även när jag har längre uppehåll och iom att träningen uteblir och jag inte hinner rådda maten som jag borde så har jag gått upp lite och är inte i min bekväma form just nu. Men det jag vet att jag har kvar är konditionen, jag pallar fortfarande springa både intervaller och längre distanser och det känns bra så alltid nått - always look on the bright side of life!

och apropå det - deadlinen för examensarbetet närmar sig med stormsteg och jag tror banne mig att jag kommer klara den utan att stressa sönder de sista dygnen! SÅ GLAD! och kan även berätta att jag har fått anställning på WSP Management i Stockholm från augusti när jag kommer hem från scoutlägret. Ska bli så kul och spännande att få börja nästa äventyr - men måste slutföra detta först!

Hoppas ni hade en bra start på veckan - kommer garanterat att uppdatera lite längre fram om hur tävligen gick men for now så kommer all vaken tid läggas på att skriva rapport eftersom jag ändå inte kan göra nått annat!

Likes

Comments

Hej!

------------------------------------------------------

Kan varna redan nu att jag lördagsfilosoferat lite över hur jag vill leva framöver för har som en del vet inte varit i min egna balans sedan årsskiftet. Jag är galet känslig för förändringar och med allt som skett och som kommer att ske är det bara att hålla i hatten och åka med!

------------------------------------------------------

En sak som är förbaskat svårt i livet är det här med Good Enough och balans. När är det bra nog egentligen och hur sjutton ska man veta det??

I skolan får man lära sig att beroende på vad du siktar på är Good Enough olika saker - ett högre betyg kräver i genomsnitt en högre ansträngning och en högre lägsta nivå på arbetet än ett godkänt. Detsamma gäller i regel på jobbet. Good Enough är att klara sig men inte mer. Men om man är van vid att gå den extra milen varje gång - vad är Good Enough då? Är det fortfarande att stanna när man "klarat sig" eller är det att komma in i mål med en rykande fart? Om man vill komma någonstans, kan man tänka Good Enough eller räcker inte det då??

Under 2016 tränade jag i snitt 4,5 gånger i veckan från april till december. 4,5 gånger, och då är det bara styrkepassen och tabatapassen, inte de många långa promenader som jag tog varje dag. Mellan April och december gick jag, utomhus och bara de längre uppmätta promenaderna mer än 100 mil.

Detta var för mig ett perfekt Good Enough och balans i livet - då. Men NU är detta inte en utan flera extra mil. Min nuvarande Good Enough har jag fått inse är att komma upp i 3 kortare pass varje vecka och om jag har tur en liten lunchpromenad men inte mer. och handen på hjärtat så trivs jag inte alls med hur min kropp reagerat och mår av stressen av de förändringar som kommit under det första kvartalet 2017. Tittar mig i spegeln och tänker att "men jag var ju där, hur kan jag vara här nu??" men den stora skillnaden är att jag hade möjlighet att lägga ner 10h per vecka i gymmet och minst 5-7h på promenader och lätt cardio. Hade ingen pendlingstid eller andra åtaganden som tog mig långt från hemmet utan kunde göra det mesta av både jobb och studier hemifrån. Det var en verklig lyx och jag är galet tacksam för att jag fick det året att hitta hur jag skulle göra för att ta hand om mig själv men nu när jag inte gör det på samma sätt så suger det helt enkeöt vissa dagar. There i said it. jag är inte nöjd med en vardag där jag inte sover lika bra eller äter lika bra eller mår lika bra. och jag borde inte behöva nöja mig med det heller - för alla förtjänar att må bra. Så det som jag måste göra är inte att säga att jag ska gå tillbaka till hur det var i höstas - för det kommer aldrig att bli så igen... utan hitta mitt nya levnadssätt och mina nya rutiner. Det är lätt att veta hur man ska göra men det är hell of a lot horder att genomföra det!

Så Jag hoppas att alla ni som kämpar med er självbild och ert välmående inte ger upp under de tuffa dagarna utan att ni precis som jag tuggar igenom de och finner en väg för att skapa den vardag ni vill ha utifrån de förutsättningar ni givits. Vi är starkare än vi tror och vill vi något tillräckligt mycket och är villiga att jobba för det finns det inte mycket som kan stoppa en!

Ha en grym Vecka!

Likes

Comments

Hej!

Vad gör man när motivationen tryter?
- jo man drar med eller blir meddragen av bästa vänner som också vill bli starka som djur!

Mina första riktiga träningsupplevelser i gymnasiet var med min närmsta tjejkompis Moa - hon var ute och sprang mycket så jag hakade på en dag och ångrade omedelbart det beslutet (love you Moe) men det gjorde att jag hittade löpningen. Det här var typ 2010. Idag är problemet oftast inte att jag inte tycker om träningen, älskar löpningen och känslan av en rensad skalle och endorfinerna och pumpet efter ett tyngre styrkepass, men motivationen är inte alltid där och nu även tidsbristen vilket är en dödlig kombo för träningspassen!

Tur att mina tre närmsta vänninor (nej, vi är inte 80+) och min sambo också tycker om att röra på sig! Detta är en av tjejerna och vi drar på äventyr då och då med scouter och annat trevligt folk och nu när jag pendlar har det äntligen blivit mer av umgängesvaran! Vi brukar köra ett pass tillsammans under arbetsveckan när vi kan, oftast måndagar eller tisdagar och då blir det lite vem som kan utmana den andra mest - precis som det ska vara! So far är hon överlägset starkare än mig men vissa övningar är nya och då kör vi ända in i kaklet tillsammans! Tur att jag också kan bidra med lite grejer haha!

Så förutom att motivationen brister i tid och otid och att det då bara är att helt enkelt bege sig till gymmet så är kompisträning helt klart en superbra grej att köra på när man vill ha ett jobbigt träningspass, kombinera umgänge och effektivitet, skratta så du gråter och utmana dig själv!

Ha en grym fredag! <3 

Likes

Comments

Hej!

Hur rullar veckan - går det framåt?

En sak som slog mig förra veckan är 1. hur galet bra min mamma är på att slänga ihop sallader och 2. hur bra ljus hon har i köket för matbilder. Typsikt bra kombo i min värld haha!

Här kommer en av mina favoriter - bönsallad med paprika, rödlök, grönsallad och spenat. Toppad med fetaost denna gång! På med salt och peppar samt lite vinäger - bara att njuta!

Så fort solen kommer fram går jag tillbaka till sallader - äter de på tvären och bredden för är inte lika hungrig helt enkelt. Vad har ni för salladstips?

Ha en fortsatt trevlig dag! <3

Likes

Comments

Go kväll!

Sitter och grottar ner mig fullständigt just nu i mekaniken - på fredag är det tenta och tills dess går jag under jorden nästan helt för att få så många timmar som möjligt med tidigare tentor! Men det känns faktiskt bra den här gången, är nervös för att det är viktigt att jag klarar den men är samtidigt ganska lugnt för att iom att jag klarade av Mek2 i höstas så känns inte ämnet "läskigt" längre - för er som inte vet är mekanik min nemesis sedan gymnasietiden och vi har sakta men säkert gått från dödsfiender, nemesis och panikutlösare till bekanta ;)

Helgen som var var fullsmäckad med familjetid men blev riktigt mysig! Långfredagen blev ett par timmat plugg på morgonen innan vi åkte hem till sambons föräldrar. Så blev det en heldag med övernattning och bubbelpoolsbad. Lördag morgon sparkades igång med ett kort och intensivt löppass (jag höll på och kräkas av kramper i magen men höll mig ändå under förra årets snitt-tempo (5.50) så är jäkligt nöjd ändå!). Jag ville verkligen bara lägga mig ner med min klippa i livet sprang ju på så det var verkligen bara att haka efter eller bli lämnad kvar! Länge sedan det var sådana här roller - tydligt tecken på att jag måste skärpa kost och träning nu inför mer tävlingar och avklädda tider!

Självklart bjuder vi på ett tomat-ansikte med eftersvettningar från lördagens tur ;) Vet inte med er men jag känner mig nästan lite lurad på värmen just nu - sol och blå himmel men minusgrader och snö till och från - värre än mina värsta humörsvängningar mother nature!

Efter löpturen packade vi i alla fall in oss i bilen igen för att hämta upp lillebrorsan som var på besök i stan och en vän till honom för nästa påskfirande hemma hos mormor och morfar.Lördag kväll avslutas med en långtur tillbaka hem till Uppsala. Kort men intensivt!

Denna vecka kommer jag inte att åka något till Stockholm såsom det ser ut nu för har helt enkelt för mycket att plugga för att hinna och/eller orka sitta på ett tåg mer än tre timmar per dag. Men så är det - tar igen det nästa vecka!

Hoppas ni hade en bra start på er vecka - jag kämpar fortfarande i sötsugsträsket och förra veckan var extra jobbig pga påsk och att jag är brud med vissa återkommande cravings då och då! Ha det gött!

Likes

Comments