View tracker

​Den här sommaren har jag jobbat och jobbat och jobbat. Hela tiden när jag jobbat har jag även varit sjuk med hosta och förkylning, helt slut i kroppen. Stark som man bör vara jobbar man på, helt utan ork och energi. En lördag när jag kom hem efter ett nattpass så sa det stopp. Det må varit feber i kroppen men då kom tårarna mitt bland familjen och alla såg hur trött jag var. Det var bröllop den dagen, det var man tvungen att gå på såklart. Så med tabletter av dess likes slag, nässpray och den där autopiloten som finns inom mig vart det en heldag med bröllop och även ytterligare en jobbdag dagen därpå. Men sen gick det inte mer. Det blev inget mer jobb den sommaren för jag var helt slut. Hur kan en ung tjej med alla i familjen runt omkring sig, med ett fint boende, många fina vänner och en framtids-strävan så det heterduga vara helt slut mitt under sommarlovet? Det kan inte vara normalt. 

När man bara ligger hemma väcks mycket tankar. För var dag som går väcks tanken mer och mer att jag måste göra något åt detta, men den tanken är så jäkla läskig att jag tänker bort den gång på gång. Idag gick jag in på Aldrigensam.se och bara kikade. Jag har sett ett sådant armband på min väns arm. En vän jag vet mått väldigt dåligt en lång tid i livet. Jag vet att hon pratat med någon och att det har varit det bästa hon gjort. Igår såg jag en bild av henne, och hon såg så glad ut och hon såg så taggad ut på livet och där blev jag riktigt avundsjuk. Jag köpte ett armband, som jag kanske kan kolla på till en början, för att fundera över mig själv var dag jag ser det. För mig var det i alla fall ett väldigt litet steg framåt och det klappar jag mig själv på axeln för. 

Ibland tänker jag att jag måste sluta tänka så mycket, att det inte alls är synd om mig och jag jag bara måste rycka upp mig helt enkelt. Men människor gråter inte utan anledning, människa är stark och tillslut tar det stopp, iland vet vi inte varför. Mycket handlar om mig men jag tror även att mycket av mig läker och blir helt när min omgivning faller på plats med. När jag kan känna den trygghet jag en gång gjorde när jag var som lyckligast i livet hittills i mina 21 levda år. 

Livet är ett pussel som går ihop sig när alla bitar passar med varandra, mitt pussel har inte hittat alla sina bitar än uppenbarligen, men det är min tur snart. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​För tillfället brottas jag med min kropp. Ja nu låter det som att jag försöker forma min drömkropp eller något inför sommaren men icke. Jag brottas med min inre kropp. Jag känner konstant utmattning, sover hela tiden, har ont i lederna och orkar inte ta tag i någonting. I förrgår sov jag till 9.00, gick till skolan 2h, sedan sov jag till 19.00 och kunde sova hela natten sen igen. Det känns inte normalt. 

Jag  undrar oftast bara vad som är fel och känner mig lat och omotiverad som människa, men ibland blir jag även rädd. Rädd att jag är påväg att falla in i något dåligt och ohälsosamt på riktigt. Men det ska inte hända. 

Tankarna snurrar var dag hur jag ska bli mer aktiverad, både i sinne och kropp. Det får inte gå för fort, då ger kroppen upp direkt, säger att den inte klarar den pressen. Det måste gå sakta, en långsam väg för att den ska få vänja sig att orka och arbeta om dagarna. 

Jag ser mig själv som aktiv och hälsosam människa, vart gick det snett? 

Det värsta är att det sänker orken ännu mer var gång man får lyssna på hur duktiga alla andra är. När folk skryter undermedvetet eller medvetet om hur duktiga de är. Då gör det ont. Då hugger det i hjärtat. För hur mycket hjärnan än känner att "Nu fan!!" så säger kroppen nej. 

Undra ifall detta är min fruktansvärt goda självkänsla som har satt sina spår. Har tänket kring att jag är störst bäst och vackrast spökat så mycket med min hjärna att kroppen tycker att inget behövs för att jag ändå ska vara bäst. Pfffh, BULL SHIT!!! En massa behövs för att må bra. Det kan ingen säga något annat om. 

Upptrappande motion av olika slag står på schemat framåt sommaren. (Kanske aningen mindre godsaker, men ack vad lycklig socker gör mig). 

Det viktigaste av allt är dock att inte tappa huvudet, huvudet styr kroppen, inte tvärt om. Det är det första som jag ska övertyga mig själv om påläggen mot mer ork! 

Man KAN om man VILL!

Likes

Comments

View tracker

​Har ni kanske varit kär någon gång...? Det är iallafall något jag önskar varenda kotte att få uppleva. Jag har varit kär många gånger men bara en gång på riktigt. Det var honom jag offrade min trygghet hemma för, som jag flyttade efter och som jag står i evig skuld till resten av livet för att han fick mig att ta det steget helt omedvetet. Denna fantastiska människan var min bästa vän och min livskamrat en alldeles för kort tid i livet. Bästa vänner kanske inte ska vara ihop? Dagen då vi båda insåg att NÄSTAN allt fanns mellan oss, men bara nästan var hård. Det var så självklart att vi inte skulle vara ihop, att vi båda behövde vara själva och känna, göra något annat. Trots självklarheten var det ändå en sådan fruktansvärt hård käftsmäll. Den gjorde så ont att jag nästan gett upp hoppet för att hitta något som var sådär bra igen.

Han och jag ses fortfarande, han är ju trots allt en bästa vän. En sådan där person som förstår mig utan att jag behöver säga ett endaste ord, som torkar mina tårar när livet är jobbigt eller när jag gråter för att jag är stressad som jag alltid gör. 

Han kollar fortfarande på mig med en älskvärd blick och jag vet att vi betyder så mycket för varandra men ändå någonstans vet vi så väl vart vi har varandra nu för tiden. Alldeles för nära för att glömma men alldeles lagom för att må bra. 

Sist låg vi i sängen, benen slingrade om varandra, jag lite lätt vilande med hakan på ditt bröst. Vi pratade om mitt liv, min nya person jag träffar, en ny man som får mig lycklig. Han frågar så mycket om oss och det märks så väl att han är glad för att jag är lycklig, men samtidigt så orolig för att någon ska svika mig och göra mig illa, för han vill mig allt gott i världen. 

Vi har sagt att vi måste öva på att vara ifrån varandra, att hålla avstånd och inte vara så nära. Det går sådär, men måste man verkligen hålla avstånd till sin bästa vän, så länge det inte handlar om någon annans känslor än våra egna. 

Hur kan man inte leva utan en person, men samtidigt inte vill leva med personen?

Hur kan man träffa någon annan som får en att må så otroligt bra utan att förstöra allt mellan honom och mig?

Hur ska man kunna värdera kärleksfull vänskap mot blommade kärlek om det någon gång måste gälla på riktigt? 


Ibland önskar jag bara att jag kunde dela på mig och få vara två personer. En för dig och en för honom, så att jag kan få det bästa utav er båda två utan att något ska gå sönder. 

Likes

Comments

Den här bloggen kommer bedrivas anonymt och därför kommer mitt namn aldrig att yttras. Men för dig som vill följa mig, min vardag och alla tankar som far genom mitt huvud dagligen kan det antagligen vara intressant att få en bild av mig trots allt, jag ska göra mitt bästa.

Jag är en tjej i tjugoårsåldern, mitt i livet. Jag har flyttat från en liten stad till en stor stad för att studera och forma mig det liv jag vill leva. Egentligen flyttade jag efter kärleken, men det är hemligt.

Jag är en oerhört glad och positiv tjej utåt och omkring de som bidrar med lyckan i mitt liv. Jag är även en väldigt ångestfull person med mycket tankar, tårar och frustration.

Alla mina egenskaper har byggt mig till en människa som jag är otroligt stolt över och som jag aldrig skäms för. Jag står alltid upp för min person, det är bara enstaka gånger någon lyckas riva ner stoltheten, trampa på den, ibland till och med hoppa på den. De gångerna tar det lite längre tid att tro på sig själv igen, men var gång är jag alltid lika fast besluten om att alla ska vi alltid sträva uppåt, hur många gånger i livet man än måste backa några steg.

Jag älskar att leva, att vara glad, att sprida glädje och även att våga känna. Men att våga känna och kunna hantera det man känner är en konst, en konst jag vill lära mig behärska. Jag ska hitta mitt sätt att forma mig själv och mitt liv till vad jag kom till denna jord för, att vara lycklig och må bra.


Likes

Comments

Nouw Magazine