Jag har varit lite skeptisk till livsmedelsverket tidigare och har väl inte helt och hållet friat dem heller men efter lite research på deras hemsida (om dem nu följer det som dem själva skriver som rekommendationer) måste jag säga att det har reviderats, nyanserats och helt klart blivit tydligare vad man bör se upp med och inte så svart eller vitt heller inom vissa matkategorier.

Jag vill därför i detta inlägg lyfta fram ett par bra saker som livsmedelsverket rekommenderar som faktiskt styr väldigt mycket av det som serveras i Sverige.

Under kategorin mer frukt och grönt nämns redan i den inledande meningen att det avser rotfrukter, blomkål, broccoli, bönor osv. Jättebra att det förtydligas så det inte bara tolkas som att man ska äta mer isbergssallad, tomat och gurka.

Här är också en klockren mening som nämns: Låt grönsakerna ta plats och bygg upp måltiden utifrån dem!

Nästa kategori är mer fisk och skaldjur som nog alla vet att vi kan äta mer av. Prova nya fisksorter (magra som feta) samt gärna miljömärkta.

Mer rörelse i vardagen-kategorin nämner tydligt i inledningen att ha som mål att röra på sig minst 30 minuter varje dag!

En rubrik är mindre rött kött och chark. Kan ej nämnas oftare än vad det redan gör.

Mindre socker talar också sitt tydliga språk. Och inte bara rent socker utan även fallgropar som flytande kalorier och det dolda sockret.

Materialet som jag hittat på deras hemsida är jättebra och väl genomarbetat för att verkligen skapa inspiration. Däremot hoppas jag att de även arbetar på många andra sätt för att nå ut med deras förändringar som de har gjort. Då tänker jag bland annat på instanser som sjukhus och ålderdomshem som givetvis säkert kan variera en hel del men som de jag har erfarenhet av tyvärr har varit under all kritik.

Men som sagt, det finns potential i informationen som gör att det borde gå att servera mycket bra mat i hela landet.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det är dags att dela med mig av lite tankar kring middagsbjudning.

Det kommer av att jag läste någonstans att det av många upplevs svårt, jobbigt och frustrerande att bjuda sällskap på middag nuförtiden.

Att någon har en allergi hoppas jag inte någon upplever som jobbigt mer än själva risken att faktiskt glömma bort det. Nu pratar jag alltså utifrån perspektivet att vara den som står för bjudningen och därmed för maten. Som tur är så är de flesta med allergier väldigt duktiga på att upplysa om sin allergi både innan och under själva bjudningen.

Sen kommer vi då till de som ej har någon utvecklad allergi men som av olika anledningar utesluter olika grupper av livsmedel. Detta har jag största respekt för. Säkert inte minst för att jag själv gör det i stor utsträckning. Dock är ju min åsikt om jag ska ta perspektivet som bjuden att det är på bjudningar som jag struntar i mina egna uppsatta "regler" och äter vad jag vill medan det är i mitt egna hem som jag är mer noggrann. Vill man däremot vara strikt även på bjudningar så är det fritt fram såklart. Skulle jag som anordnare ha problem med det ja då är det helt enkelt mina problem och inte hen som äter på ett visst sätt.

Men hur jag ska förhålla mig till det? Jag försöker alltid att tillgodose personernas önskningar. Speciellt om det bara är en enda person med specifika önskemål. Är det däremot 2 eller 3 med olika önskemål frågar jag om de kan tänka sig att hoppa över sitt uteslutande just ikväll. Om svaren blir nej försöker jag tillgodose allas behov.

Jag förstår inte vad det är som är krångligt? Idag finns substitut för laktos, gluten, kött osv.

Om jag går på restaurang, ska jag bara be dem ta in en rätt och finna mig i det? Bara ta något.

Nej utan jag väljer ju aktivt själv vad jag vill ha.

Likes

Comments

Äntligen får jag återkomma till bikarbonaten.

Det är fantastiskt när man använt en produkt under en längre tid och ändå hittar nya användningsområden.

Jag har under ett par år dragits med mjällbesvär som inte har gett med sig trots tider av ihärdigt tvättande med diverse mjällschampoon.

Ända tills förra veckan då jag läste om någon som tvättat håret med bikarbonat, honung och vatten.

Jag hade dock ingen honung hemma men har alltid bikarbonat hemma så blandade ut bikarbonatet med vatten i ett glas och applicerade i hårbotten, masserade och lät vara i 4-5 minuter. Därefter sköljde jag ur precis som ett vanligt schampoo.

Hade även läst att äppelcidervinäger kunde göra gott som en neutralisator efter det tämligen höga ph-värdet i bikarbonaten så sköljde håret med det efteråt.

Efter att håret hade torkat fanns det betydligt mindre mjäll och det kliade betydligt mindre än vanligt. Så jag ser verkligen fram emot de kommande tvättarna med dessa mirakelmedel.

Provade även äppelcidervinäger som munskölj vilket fungerade bra.

Fler som har tips på att angripa mjäll eller ännu fler användningsområden för bikarbonat eller äppelcidervinäger?

Likes

Comments

Idag följer lite tankar kring ekologiskt, hållbarhet och utbud.


De flesta butikernas sortiment har på senare tid svämmat över med diverse ekologiska produkter. Den ena med mer rena ingredienser än den andra.

Missförstå mig inte. Jag är för hållbarhet och därmed såklart även för ekologiskt framtagna produkter i så stor utsträckning som möjligt.

Däremot är hela tiden jämförelsen mellan en konventionell och en ekologisk produkt och då är givetvis det sistnämnda bättre. Men behöver vi verkligen allt som vi kan hitta i affärerna idag? En retorisk fråga såklart men det jag menar är att varför inte istället sätta den ekologiska produkten i jämförelse med att inte ta fram den alls?

Ska vi överhuvudtaget ta fram produkter som vi inte behöver? Det visionen förstår jag får förbli just en vision men det vore kanske vettigt att sträva åt det hållet istället för åt andra?

Detsamma gäller kaffe. Jag är själv en idog kaffesörplare som alltid köper KRAV-märkt kaffe både för min egen skull men framförallt för producentens skull. Det är ju tack vare dem och deras klimat som jag kan dricka mitt kaffe. Men, är jag egentligen för hållbarhet när jag köper något som odlas i enorma arealer som inte är essentiellt för någon eller något på planeten?

Det får mig att tänka på när tex Ica Maxi säljer 200grams chokladkakor för 12 spänn. Det finns ju enligt mig ingen som vinner på att det säljs så billigt. Och den största förloraren är konsumenten som köper mer och mer skit för en sanslöst billig peng.

Likes

Comments

Nu är äntligen sommaren här och det finns många fördelar med det. Inte minst ledighet, sköna sommarkvällar och jordgubbar! För mig är sommaren och ledighet i synnerhet ett perfekt tillfälle att göra en nystart eller att få en nytändning när det gäller träning/hälsa/livsstil. Om det är nån gång jag har tiden till träning, laga mat lite extra samvetsgrant, kanske till och med få ny inspiration till nya recept så är det nu. Sen utesluter det inte det faktum att det även kan bli ett glas vin en tisdag, en påse lösgodis en onsdag osv eftersom det är sommar/semester.


I andra ändan av detta är det enligt min uppfattning så lätt att det istället blir vin, öl, läsk, glass, chips, godis osv och gärna 3 eller fler gånger om dagen helt urskiljningslöst. Nästan som om vi inte hade allt detta i vardagslivet? Det har vi helt och hållet och vi har det 24/7. Så varför frossa sig igenom semestern och tro att man sedan ska ha tid/ork/möjlighet att ta tag i det?

Det är här ursäkterna kommer. Men man måste väl få unna sig? Och en glass är väl inte så farligt?

Ja det får man såklart och nej det är inte farligt men det blir heller sällan en glass.

Man får i vanlig ordning göra som man vill men det är knappast avsaknaden av skräpmat som gör oss sjuka. Det är tillgången på den.

Så se istället sommaren som ett incitament för något annat än att bara frossa. Inte minst för barnens skull.

Likes

Comments

Jag skulle vilja dela med mig av några tankar kring begreppet feber. Anledningen är att jag i många fall upplever det som att det enbart framställs som något dåligt och hemskt att ha feber, att den ska utrotas osv.


Nu vill jag redan här förtydliga att själva tillståndet i sig inte är mysigt eller behagligt att vara i, då skulle jag nog vara en hycklare utan dess slag utan jag syftar mer på vad feber är och vad det innebär för kroppen.

Feber är i det stora hela en temperaturhöjning i kroppen som gör att den kan ta kål på eventuella bakterier och blivande infektioner. För att göra detta så går kroppen på helvarv och jobbar hårt. Kroppen gör alltså allt vad den kan för att på egen hand bekämpa hot.

Att människokroppen besitter denna förmåga är för mig en fantastisk insikt. För vad hade hänt om vi inte gjorde det?

Med det sagt så är feber något man ska välkomna och låta ta den tid det behöver. Sen som jag tidigare var inne på så är det ju fortfarande en period av lidande eller iallafall obehag men vetskapen om att det gör gott för kroppen kanske kan hjälpa till att uthärda lättare.

Det jag brukar tänka på (har visserligen inte haft feber på över 3 år vad jag vet) är att eftersom kroppen och immunförsvaret jobbar stenhårt så är förbränningen oerhört kraftig vilket innebär att läkningen troligen kan underlättas av att man äter. Det är dock svårt eftersom jag ofta vid feber är illamående men försöker tvinga i mig mat ändå.

Träning är ju också temperaturhöjande i kroppen och därmed också en sorts feber som ju då också verkar som bakterie och infektionsbekämpande. Ja föresten då ljög jag precis. Jag hade feber igår för jag tränade igår:)

Nej men skämt å sido. Jag ville kort och gott beskriva vad feber enligt mitt sätt och se på det är och att jag tycker det är synd att det alltid förknippas med något negativt att ha feber medan jag tycker det är precis tvärtom att det är bra att kroppen tar hand om eventuella hot, alltså att det är bra att ha feber jämfört med att inte ha fått feber.

Likes

Comments

Idag är det ett mycket aktuellt ämne i fokus och ganska omtvistat så som jag har förstått det. Det ska handla om solen och min syn på solens effekter och inte minst hur jag förhåller mig till solen.

Det sägs att solkräm är lösningen på allt. Bada i solkräm och du kan pressa på hur länge som helst. Ändå har fallen med hudcancer ökat och fortsätter att öka?
Enligt min uppfattning har det aldrig någonsin bevisats att solkräm skyddar mot cancer men däremot mot strålningen som gör oss röda. Det är precis därför vi får och har fått cancer, för att vi har vistats för länge i solen och tagit bort det enda tecknet på för mycket exponering dvs när vi blir röda.

För mig är det konstigt hur en tub med en massa kemikalier som funnits i en sekund av människans tid skulle vara lösningen.

Solen i sig är ju betydligt äldre och har betydligt fler fördelar än den har nackdelar.

Jag tror därför på kortare exponering till en början, speciellt för oss i Sverige som inte får så mycket sol året om. Då hinner huden bygga upp ett eget lager med tjockare hud som skyddar mot solen.

Jag använder alltså inte alls solkräm om jag inte behöver. Vet jag däremot att jag av olika skäl ska vara ute en hel dag och få mycket sol så använder jag solkräm, inte för att jag tror att jag är utom riskerna utan att jag tror kroppen mår bättre den dagen jämfört med om jag hade bränt mig.

Att utsätta kroppen för sol är fantastiskt men kanske inte 8 timmar på en dag 3 veckor i rad till exempel. Det är precis som vatten om jag ska jämföra med något annat essentiellt. Vatten är livsnödvändigt men bara för det ska man nog inte klunka i sig 8 liter på en dag för då blir det också livsfarligt.

Om jag ska ta en jämförelse till så är solkräm lite grann som en huvudvärkstablett för mig. Det stänger av kroppens egna förmåga att tala om att nu bör du pausa lite.

Så ärligt talat så älskar jag så kallade solsemestrar för jag älskar värmen men är inte lika begeistrad i solen mer än 20-30 minuter om dagen. Därför klagar jag ibland när det är för soligt för jag tycker det blir för mycket. Typiskt svenskt får jag då höra. Aldrig nöjd. Fast till skillnad från många landskamrater så klagar jag sällan på vintern. Visst, kanske om det är snöstorm och bilen är begravd och jag har bråttom men jag skulle aldrig klaga en tidig februarimorgon för att det är kallt.

Likes

Comments

​Under Maj månad har det varit en massa lopp och tävlingar med fokus på löpning/styrka i alla fall där jag bor. Det kanske är samma i de flesta städerna i Sverige numera?

Jag tycker det är hur gött som helst! Att titta på alltså😊

Att se hur folk kämpar, pressar sig och verkligen pushar varandra. Det är toppen!

Anledningen är att jag inte har något behov av att göra det i form av lopp eller andra gemensamma aktiviteter med fysiska inslag. Jag tar mig ut ändå för det är konstruktiva val för mig. Sen är det en liten downperiod just nu i livet jämfört med tidigare eftersom vi har en 1,5 åring. Downperiod alltså när det kommer till att ha samma tid som tidigare. Nåväl, samma tid har vi ju men vi lägger den på annat.

Däremot är det toppen att lopp får folk att vilja röra på sig mer då behovet är större än någonsin anser jag.

Det är här diskussionen tar vid. Ibland får jag höra eller läsa saker som träningshets och att folk tränar alldeles för mycket. ”Det har aldrig tränats så mycket som nu” är en typisk kommentar medan jag tror att det är precis tvärtom att det aldrig har tränats så lite som nu. Den stora skillnaden är att med hjälp av sociala medier så kan det säkert upplevas att man ser det hela tiden eftersom många lägger upp bilder och filmer eller statusar som är träningsrelaterade. Och missförstå mig inte, jag tycker det är bra! För vi behöver röra på oss.

Att vissa människor mår dåligt av att dem tränar för mycket finns säkert på många håll men jag tror det är en oerhört liten skara om man jämför med dem som tränar för lite.

Att det skulle finnas träningshets tycker jag är absurt. OM det finns träningshets så finns det enligt mig en mycket mycket mycket större fikahets eller godishets.

För mig är detta ett typiskt scenario på en arbetsplats: Det serveras fika och de flesta äter det som serveras tex kakor, bullar eller rentav godis. Den som inte äter får gärna höra saker som: vad är nu detta? Ta en kaka och va som en människa. Vad är det nu för diet du går på? Man måste unna sig i livet osv.

Jag kan naturligtvis inte säga att det inte försiggår men för mig är det svårt att tänka tanken att ett par medarbetare som tränar efter arbetstid skulle erbjuda en kollega att vara med. Kollegan säger nej och får då kommentarer så som: va är detta? Klart du ska med och träna. Man måste röra på sig osv.

För mig är detta isåfall extremt ovanligt. Naturligtvis handlar det om normer och vad som är vanligt och normalt. Idag är tyvärr normen enligt mig att inte bry sig, att äta godis och att ligga på soffan.

Sen är det såklart jag själv som sätter mig ett s.k. utsatt läge eller att jag sticker ut genom att tacka nej till kakor, godis osv. Men var ligger problemet? Inte hos mig i alla fall.

En kommentar jag hörde av en åskådare på ett lopp i Maj var så här: Oj det där kan inte vara bra att köra så hårt.

Jag personligen är lite skeptisk till att köra hårt hela tiden och att medelintensiv träning inte skulle ha någon verkan. Jag tror på medelintensivt som bas så ofta det bara går och att varva det med kortare hårda pass. Det jag ville komma till var att jag tror det ändå är bättre att köra stenhårt än att inte köra alls. Vi dör inte på gruppnivå av för mycket träning. Vi dör av för lite träning.

Så summan av kardemumman är att man inte behöver vare sig träna eller ens röra på sig om man inte vill. Det är fritt fram att välja. Men att påstå att det finns en utbredd träningshets då tror jag man behöver rannsaka sig själv lite eller bara snöra på sig skorna.

Likes

Comments

​Läste i sociala medier en artikel som handlade om just det som dagens blogginlägg heter, dvs ”fet och iform”. Det är alltså inte jag som använder mig av denna uttrycksform mer än här och nu. Dock tyckte jag att punkten var lite intressant.

Så frågan är alltså: Kan man vara fet och i form samtidigt?

Jag vill redan här understryka å det tydligaste att jag bryr mig inte om hur människor ser ut. Det är verkligen inte alla som bryr sig om kroppsidealen som florerar i tidningar och på tv och vill istället äta gott, leva gott och då kanske inte helt oväntat se ut därefter. Jag lägger ingen värdering i det. Det är helt upp till individen.

Dock kan man inte komma ifrån att det finns risker med övervikt så som att drabbas av hjärtsjukdom, diabetes typ-2 osv.

Så om man då har en ökad risk för dessa vällevnadssjukdomar och tämligen typiska sjukdomar i hela väst i form av övervikt, är man då i form trots att man springer eller motionerar 3-6 gånger i veckan eller rent av springer lopp och t.o.m. springer på snabba tider?

Är det samtidigt lika farligt att vara smal men inte motionera som vi ju vet minskar risken för eventuell övervikt och blodproppar?

Jag tror att det är farligare att vara överviktig än att inte motionera, om man nu måste välja men det fina är att det måste man inte.

Det är kanske just den här gamla klyschan (och felaktigheten enligt mig) att motion just är lösningen på övervikten som gör att det blir mycket fokus på motion och rörelse när det kommer till övervikt.

Det är också därför som många hävdar att överviktiga är lata vilket man ju på vilket stadslopp som helst kan bevittna att så inte är fallet.

Sen tänker jag att många är fast i att äta ofta skulle leda till automatisk viktnedgång och tvärtom att om man äter sällan så blir man tjock för då stannar förbränningen av. Är det någon som har sett någon människa äta sällan och vara tjock? Inte jag i alla fall.

Jag tror givetvis på träning i alla former och hur mycket det bidrar till välbefinnande och en hel del andra mekanismer i kroppen men samtidigt tror jag inte att någon kan träna sig ifrån en dålig kosthållning. Det kan man kanske ett tag och möjligtvis på utsidan men dålig mat påverkar kroppen negativt oavsett om du bränner kalorierna eller inte.

Jag vet inte om jag kom någonvart idag men fick ur mig lite tankar i alla fall.

Likes

Comments

Jag kör på med det nuvarande barntemat ännu en vecka.

Denna gången tänkte jag dela med mig av lite tankar kring begreppet egentid och då i synnerhet kopplat till föräldraskapet.
Varför ska man ha egentid överhuvudtaget? 
Och framförallt när man är förälder?
Nej nu blev det lite ironi från min sida. Jag är för begreppet egentid om man nu ens kan kalla det det.
Enligt mitt stavningsprogram i word så finns inte ordet så jag särar på bokstäverna hädanefter och skriver egen tid.
Att vilja ha egen tid, dvs att spendera tid själv oavsett vad man väljer att göra tror jag de flesta människor har ett behov av. Oavsett om man är i ett förhållande eller har en stor familj så har detta inget med egoism att göra. Och behovet minskar knappast när man själv får barn. Jag kan ibland själv uppleva att jag inte ens tillfälligtvis hör mina egna tankar och är så uppe i min dotter. Och missförstå mig inte, så här ska det ju vara. Det är precis så här det ska vara att vara förälder anser jag. Att åsidosätta sig själv så fruktansvärt mycket mer än man någonsin kunnat föreställa sig.
Men, därmed inte sagt att man fortfarande inte ska kunna göra saker helt för sig själv. Här handlar det givetvis om att anpassa det efter de möjligheter man har. Det kanske inte är möjligt att vara iväg varje kväll men att komma ifrån/iväg/ut 2 kvällar i veckan på tex 30-60 min är inte för mycket att vara själv anser jag. Det ska givetvis fungera med övriga i familjen också och säkert i många fall är det möjligt att vara iväg betydligt mer och i andra fall mindre helt beroende på livssituation.
Man kan givetvis känna obehag av att vara ifrån sin familj/barn och t.o.m. känna sig som en dålig förälder. Det har jag gjort. Däremot har jag kort därefter kommit till insikt och istället tänkt att jag behöver göra vissa saker för mig själv för att sedan vara en så bra förälder som möjligt när jag kommer hem ige. tex att komma ut och jogga/promenera, träffa kompisar eller bara sitta själv och läsa en bok.
Vänder man på det så finns det alltid anledning att vara hemma och ta hand om/umgås med sitt barn. Detta är såklart underbart att man vill göra och det ska man ju göra men jag menar att det även kan spilla över åt andra hållet att man inte ens tillåter sig att gå på toaletten i 2 min eller duscha osv för att man ska ju ta hand om sitt barn.
Så slutorden av dagens monolog får bli: att som förälder ha egen tid är allt annat än egoistiskt om det inte är orimligt mycket, det är ett urmänskligt behov.

Likes

Comments