Jag är så glad för min systers skull! Idag tog hon äntligen sitt körkort. Som hon har kämpat. Jag är så stolt över henne! Trots sin rädsla för att köra bil och svårt att tro på sig själv så gjorde hon det, wow alltså! Äntligen ett steg i rätt riktning. Jag håller verkligen tummarna nu att det ska gå åt samma håll.

Sist vi pratade i telefon så lät hon också väldigt mycket gladare än vad hon gjort på länge. Jag har även fått flera sms angående jul och nyår. Så intresse finns. Bara synd att vi redan hunnit planera in med tanke på jobb och min älsklings syster.

Denna jul och nyår är ju den första ”riktiga” sedan svärmor gick bort i cancer så jag känner att jag måste ställa upp extra där så här i början. Förra jul och nyår blev ju väldigt speciell och tom. Jag hoppas detta år ska kännas lättare även om det är enormt tomt utan henne.

Jag hoppas i framtiden att vi något år kan fira med min syster och hennes familj, hennes barn börjar ju bli stora och snart vill de väl inte ens vara hemma med familjen längre. Jag har bara firat med dem ett år tror jag och det var nog 2007 så är ju 10 år sedan. Kanske faller sig mer naturligt om vi får barn, jag vet inte. Även om älsklingens syster alltid är välkommen dit så vet jag inte om hon vill följa med dit, hon har ju sin pappas sida av släkten att umgås med också.

Vi får se, framtiden får bestämma. Inget jag behöver tänka på nu men det gör jag ju. Jag är ju en riktig tänkare som många runt omkring mig vet.

Vad mer då, vad har hänt idag? Just det, fick sms av mamma att hennes mans cancer har gått ner till noll vilken känns väldigt skönt att höra. Väldigt bra nyheter måste jag säga. Han har ju fortfarande ont men jag är glad att cancern gått ner. Nått positivt iaf. Han ska fortsätta vara sjukskriven och det tycker jag är bra. Visst han kanske blir rastlös och så men hans kropp behöver ju vila för att orka. Är glad att han iaf orkar med sina dagliga promenader även om han blir trött efteråt.

Jag tror det är lite av en lättnad för mamma också. Eller ja självklart är det det. Sedan allt det här började så har nog ett sorts orosmoln hängt över dem båda två även om det inte är något som de sagt till mig. Mamma ska fortsätta att jobba 75% och det tycker jag låter bra. Egentligen tycker jag att hon borde jobba lite mindre för att orka. Hon behöver sova tror jag för att orka. Åh andra sidan så säger hon att det skönt att komma till jobbet föra att göra och prata om annat en sjukdomar. Så länge mamma känner att hon orkar så litar jag på henne. Hon vet att jag finns här när det blir för mycket.

Som ni säkert märkt så tänker jag mycket på de runt omkring mig. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag tänker så mycket och så mycket på mina nära och kära. Ibland tänker jag ju mer på dessa personer och hur de mår än hur jag själv mår. Visst det är fint av mig men ibland borde jag tänka mer på mig själv, att jobba på mitt eget mående. Antar att det är svårare för mig att gå in på mig själv på djupet än att bry sig om andra. Men men förr eller senare så kommer jag väl ta tag i mig själv också. 🌸

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag har jag känt mig så himla ensam. Jag har ju min sambo men han är ju på jobbet. Har bara velat gråta men vet inte varför. Jag tror det har med allt som vi går igenom med IVF och nu när vi väntar in min mens. Jag är så trött nästan jämt, vet inte om det var med mörkret att föra eller om det är för att jag sover för lite när jag sover eller att jag sover för mycket när jag är ledig. Jag tänker hela tiden att jag ska göra det och det när jag är ledig men så slutar det med att jag bara somnar i soffan och då känner jag mig så dålig. Många säger ju att de blir piggare när de tränar men jag har absolut ingen motivation till att börja träna. Promenad är det enda jag kan ta mig till att göra och ibland är ju det svårt att få till det med. Speciellt nu när det är ruggigt och mörkt typ varje dag.
Försökte få tag i någon kompis att prata med idag men antingen så svarar de inte, jobbar eller är upptagna på annat håll. Då känner jag mig ännu mer ensam. Har full förståelse för att mina kompisar har sina egna liv och det är helt okej men ibland behöver man sina kompisar mer än någonsin. Var iaf och köpa en cola och en frysrätt ( jag älskar mat och matlagning men inte när jag är deppig, noll motivation ). Kom hem och tittade runt på mobilen, åt och tittade på tv. Efter ett tag smsade en kompis och frågade om vi kunde höras när hon slutade. Jag blev så glad när hon ringde, vi pratade om både om mitt och hennes mående. Jag kände som jag bara gnällde och deppade över allt. Då känns det skönt att höra när hon säger att det är precis så hon känner i saker och ting. Vet inte vad vi pratade om när jag helt plötsligt började gråta. Även om det är jobbigt så var det väldigt skönt att gråta och släppa ut allt. Tror verkligen att jag behövde det för känns bättre nu i efterhand. Sedan berättade jag för henne om en sak som hänt mig för några dagar och oj vad vi skrattade. Det tror jag att vi båda kan leva länge på. Hon är en av mina nyare kompisar som jag är säker på kommer finnas i mitt liv länge, länge till. Trots avståndet som är så finns vi alltid bara ett sms eller samtal bort. Nu ska jag försöka ladda om efter gråt och skratt attack och slappa framför tvn. Imorgon väntar jobb igen. Tack och god natt 🌸

Likes

Comments

Var på promenad förut och funderade lite på vad jag ska skriva om här. Det kommer nog bli väldigt blandat.
Först och främst kommer jag ventilera om vår resa till att bli gravida. Det är något som vi kämpat med länge och just nu är vi inne i det då vi får hjälp genom IVF.
Sedan kommer jag tipsa om mat som jag tycker om. Jag älskar mat, att laga den, äta den och fota den. Så bli inte förvånade om det dyker upp en och annan matbild här.
Då jag även periodvis lider av depression så kan det även hända att jag skriver ner om mitt mående här. Eftersom jag älskar att skriva så kan det ibland bli väldigt in i detalj med det jag skriver. Tycker man inte om det så är det ju faktiskt bara att scrolla vidare.
Har ni som läser några tips på hur man kommer igång med bloggandet tar jag gärna emot knep och knåp. Jag hoppas ni har förstående till om mina första inlägg blir lite röriga. Har inte riktigt förstått hur jag ska gå tillväga än... 🌸

Likes

Comments

Kan jag verkligen ha en blogg, kommer någon vilja läsa om mitt liv?! Ingen aning men känner att en dagbok för mig funkar bra det med. Vill ni läsa och kommentera gör det, svarar i den mån jag kan.


Likes

Comments