View tracker

Jag sitter på min säng, långt inne i midnattstimmen och kan inte sova. Något som har hänt så många gånger förut och jag vet vad som väntar. Jag försöker hålla bort alla onda tankar men sakta börjar hjärtat slå fort och jag har svårt att andas. Jag går upp från sängen och rör mig till köket för att få lite vatten. I vardagsrummet sitter mamma och i köket står syrran och lagar mellanmål. De kan inte se mig såhär, tänker jag och går tillbaka till rummet. Där sitter jag igen, flertals kuddar bakom ryggen och datorn framför mig. Jag börjar känna en klump röra sig mot halsen, en klump som inte kommer gå bort tills jag har somnat. Jag gör mitt bästa för att lunga ner men det går inte...

Första vatten droppen rinnner ut från mitt öga, och jag vet att jag inte kan göra något nu. Du är konstig, ful, tjock, konstig, obetydande är tankar som rusar förbi i huvudet. Och jag vet att dessa orden har rätt. Varför inte bara ta slut på allt detta, du vet att du skulle kunna dö, och ingen skulle ändå bry sig. Du kan bli fri, är viskningar jag hör i bakhuvudet. Jag vill inte. Jag vill inte dö, inte på grund av att jag vill leva utan eftersom jag vet att det skulle skada de som olyckligtvis föddes nära mig. Det skulle lära min syster att självmord kanske är ett val när hon har svåra dagar, och det skulle lära min mamma att hon är en dålig förälder som misslyckades.

Tårarna rinner ner som ett vattenfall och mina händer rör sig mot huvudet. Jag börjar dra i håret och slå på huvudet, och även när jag försöker sluta  går det inte. Det är något i mig som tror att om jag slår eller drar tillräckligt hårt kanske det onda försvinner.

Detta pågår under en tid tills min kropp är svag och jag inte orkar mer. Jag lägger mig ner på kudden och somnar med kinderna blöta, medveten om att ingen någonsin kommer veta. Ingen kommer någonsin veta att jag har önskat dödens nåd under de senaste 2 åren av mitt liv. Ingen kommer någonsin veta att jag aldrig kan vara glad. Ingen kommer någonsin veta att jag ser världen för vad den egentligen är, en omenignsfull prick i universum som aldrig kommer betyda något. Ingen kommer någonsin veta vad som händer varje kväll, och så länge jag inte bestämmer mig för att ta den själviska vägen och begå självmord kommer detta pågå till den dagen jag naturligt dör av ålderdom medveten av att jag aldrig lyckades göra något med mitt liv, eftersom jag är en tragisk konstig människa som aldrig kan göra det rätta.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Fick nyss ett mail från min spanska lärare. Där skrev hon att jag hade fått C på mitt spanska läsförstålese prov. Jag är så jävligt glad asså, jag trodde jag hade fått F! Jag var så säker på det att jag sket i att gå på hörförståelse provet vilket antagligen var ett misstag. Men jag är glad nu eftersom hon sa att hon tar det högsta betyget man får i varje kriterje och sedan slår ihop det till ett betyg. Så nu behöver jag bara få upp min hörförstålese och tala och jag kan få ett C på spanska!!!! Jag vet att jag inte borde vara så glad eftersom det alltid visar sig gå åt helvete, men efter en vecka av att inte gå till skolan eftersom jag har gett upp allt känns det som en bra push up igen :) 

Likes

Comments

View tracker

​Så jag vakna upp igen idag och orka inte gå till skolan. Nu mår jag dåligt över det och känner som om det var fel val men det som är gjort är gjort. 

Imorgon har vi idrott, och eftersom jag är den tjockaste personen i universum vet jag inte vad jag ska göra. Nästan hela terminen har jag nu skolkat från idrotten och inte gått dit för att inte skämma bort mig men jag måste gå till skolan imorgon eftersom jag vill ta reda på min Natur prov resultat... 

Enligt idrotts schemat har vi stafett och lekar imorgon, och för många låter det antagligen jättekul. Men när jag får min grupp att förlora eftersom jag springer saktare än en gamling på dödsbädden hatar jag det. 

Läraren är verkligen schyst, han tvingar inte en att vara med som min lärare i grundskolan och tjatar inte på en. Jag mår verkligen dåligt då jag som sagt nästan inte gick till någon lektion hela terminen, och när jag väl gick "glömde" jag kläder. Han snacka med mig en gång och i pressen sa jag att jag skulle göra det jag missade vilket var dans delen nästa lektion. Men jag vågar verkligen inte dansa framför honom. Jag menar tänk er en val som rör sig omkring ensam framför er... Så jag antar nu att jag har förlorat min chans att få ett betyg i idrott.

Det mest ironiska är ju att jag fick "tre prickar" på min text som jag skulle skriva om dans vilket var den teoretiska delen Tre prickar är helt enkelt A då en prick  är bra (E) och två prickar är ganska bra (C).Så ja... jag kommer nu få A på en del och F på resten eftersom jag råkar suga som människa. 

Jag vill verkligen inte gå till skolan imorgon, och eftersom jag har min mentor första lektionen kommer hon märka om jag är borta. Jag tänkte först att jag kunde gå till skolan och bara inte gå till idrott.  Men det är  så att vi har en jätte lång rast efter första lektionen,  efter det har vi idrott och efter idrotten har vi en timmes rast. Detta skulle betyda att jag skulle göra inget under 3 timmar i skolan där jag bara skulle gömt mig någonstans...

Vet verkligen inte vad jag ska göra, kommer bli galen på mig själv snart. Hatar verkligen detta... 

Likes

Comments

​Jag undrar varför jag tänkte att det var en bra idé att börja blogga. Jag menar mina tankar är ju så problematiska och bör inte komma ut till världen och om någon fann denna bloggen skulle jag ligga illa till. Om någon klasskamrat läser detta kan jag lika bra bara resa från planeten, och om någon i familjen hittar detta kan jag antagligen säga hejdå till livet. Jag gör ju inte det för att människor ska läsa det. Jag menar skulle jag vilja bli en bloggare skulle jag antagligen hade lagt upp bilder och skrivit saker som är mer "relateble. 

Jag antar att det är mest eftersom jag vill ha någon stans att lägga ut mina tankar, men ibland känns de för många och jag tror inte jag hinner skriva ner alla innan jag glömmer bort dem. En annan anledning är antagligen eftersom jag har upptäckt att många i skolan bloggar. De mest populära har en egen blogg där de skriver om sitt underbara liv eller sina underbara dagar. Men självklart kan jag inte göra det eftersom jag är konstig. 

Iallafall, det som kommer hända här på bloggen är antagligen att jag ibland skriver flertals inlägg per dag och ibland kommer jag inte skriva under månader beroende på hur många tankar jag har i huvudet. 

Likes

Comments

​En sak som jag finner väldigt sorgligt är att jag en gång i tiden älskade skolan. På morgonen brukade jag vakna upp alldeles pigg för att gå till skolan, och jag hatade sommarlovet då jag var hemma hela dagen. Det var inte vänner eller rasten jag längta till i skolan, utan det var lektionerna. 

Det är mest för att jag aldrig har haft någon vän, jag har alltid gungat ensam på gungan i skolgården, eller gömt mig mellan buskarna vid skolan så att fröken inte ska komma fram och fråga varför jag är ensam. Jag hatade verkligen att läraren skulle tvinga på mig hos en annan grupp av vänner och har alltid tyckt att det var bättre att vara ensam än att vara det tredje hjulet. Jag menar jag kan ju inte riktigt skylla på dem 7 åriga klasskamraterna för att de inte ville leka med mig,jag har ju alltid varit konstig, eller "speciell" om man inte ska säga det på ett snällare sätt.

På rasten brukade jag vara ensam, men på lektionen kunde jag skina genom att vara duktig och på så sätt känna mig accepterad. Det hände såklart aldrig och jag har alltid varit en outsider. Upp till lågstadiet där jag hängde med personer då och då, men de lämnade mig alltid eftersom de ville vara ensamma lärde jag mig vad människor prioriterar. I mellanstadiet flytta vi flertals gånger och hade svårt för att anpassa mig i de nya miljöerna, och där lärde jag mig hur lika människor är och att allt som egentligen skiljer de till är miljön de lever i och deras namn. Efter det kom jag till högstadiet, där jag för ett tag försökte anpassa mig med olika grupper men gav till slut upp och började gå ensam istället. Där tog jag mest ihop allt jag har lärt mig genom skolgången och började använda det. Jag förstod hur meningslös livet är och mina prioriteringar bara var illusioner i livet, men jag fortsatte ändå kämpa i skolan för att ha någon sorts status. Sedan gick jag ut med alla A förutom i spanska och idrott och ut i gymnasiet. Där förstod jag att jag aldrig behövde kämpa så mycket eftersom jag gick in i stadens bästa skola och hade 70 poäng över det, vilket sedan kändes som en slöseri av tiden.

Nu är jag första året i gymnasiet. Samhälle beteende. Åter igen försöker jag få höga betyg och jag försöker passa in så mycket som möjligt. Men jag har inte den längtan jag brukade ha som liten. Längtan till skolan som dog ut medan jag blev äldre och äldre. Varje morgon får jag kämpa upp ur sängen och vissa dagar klarar jag inte det och får stanna hemma. 

Jag låter som om jag har levt 80 år, och kanske överdriver jag mina känslor. Det sorgligaste är egentligen att vad jag än gör kommer jag fastna i ett arbete där jag får göra samma sak dag efter dag i flera år tills jag dör. Jag kommer vara i medelklassen, och kämpa varje månad för att betala alla räkningar för att sedan ta en semester ensam i något land. Jag kommer lura mig själv att jag mår bra. Allt detta är ju det bästa som kan hända om ekonomin inte kollapsar på grund av den förstärkta växhuseffelten och jag kommer kämpa för att få mat på bordet, eller att det blir ett till krig och Sverige inte lyckas hålla sig borta och ännu en generation människor går förlorade eftersom världen aldrig lär sig av sina misstag. 

Likes

Comments

​Så jag kunde inte sova tills kl.3 igår kväll vilket betydde att jag bara hade 3 timmar att sova. Det sög verkligen och på morgonen lyckades jag övertyga mig själv att vi inte hade något viktigt idag, även om jag hade det. Som ni ser i inlägget före skulle jag få resultat på flertals prov och jag skulle även fotas eftersom jag är med i skoltidningen och de ville ha bilder på alla skribenter. Det skulle även vara någon form av jul skatt jakt i skolan  som jag nu har missat. Jaja det kunde vara värre antar jag.

Det sämsta med detta är ju antagligen att jag sedan vaknade kl 10 och kommer därför antagligen inte kunna sova ikväll heller. Nice :/ 

Medan jag låg och rullade i sängen igår kväll började jag oroa mig för kommande svenska redovisning vi har nästa termin. Där ska man debattera ämnet och jag tänkte ta är antingen "USA är ingen demokrati" eller "USA bör inte vara välrdspolisen". Jag kan väldigt mycket om det, men eftersom man inte får ha en text framför sig är jag rädd att jag får en panik attack mitt i hela klassen. Jag menar det skulle ju vara fruktansvärt, och alla skulle då se mig som en konstig svag person... Lyckligtvis gör vi det i halvklass vilket betyder att det bara är framför 16 personer. Kommer antagligen skriva det under jul lovet och träna på det. Längtar verkligen till jul lovet, då har jag bara en läsläxa och debatten att göra. Kommer vara skönt med en 3 veckors lov :)

Likes

Comments

​Klockan är över 1 på kvällen och jag har legat i sängen under mer än två timmar medan jag försöker somna. Men Nops, ingen sömn för mig idag tydligen. Och så måste jag vakna kl6 imorgon för att åka till skolan... Detta kommer inte sluta väl då jag har ett hör förståelse prov i spanska imorgon och är jag inte åtminstone lite pigg kommer det ju helt säkert gå åt helvete. Men det kommer antagligen inte gå så bra iallafall, eftersom jag troligen kommer få tillbaka 3 prov imorgon, och om jag får ett sämre resultat på någon av dem är resten av min dag förstörd. Först har jag historia. Där hade vi ett källkritiks prov som gick åt helvetet, jag bara skrev en massa saker som inte kan kopplas samman och som antagligen är helt fel. Efter det har jag matte. Där vet jag redan resultatet på provet (jag fick 42/48 :/)  men läraren kommer ha ett samtal med oss där hon går igenom provet en och en. Ser verkligen inte fram emot det då jag också inte prestera i förra matte provet. Efter det har jag natur. Där hade vi ett prov för 5 veckor sedan och han sa att rättningen skulle ta max 3 veckor,,, Men denna gången lova han tydligen att han skulle ge tillbaks de, hoppas det även om jag inte tror på det för en sekund. 

Något som jag också inte ser fram emot är att tjejen jag hänger med i skolan har tagit ledigt en vecka tidigare från skolan, vilket betyder att jag kommer sitta ensam under de kommande 6 skol dagarna. Det är ju egentligen inte det värsta. Om jag kunde sitta ensam skulle jag inte klagat, jag är trots allt van från grundskolan. Men när det är lunch dags kommer det vara svårt att äta ensam utan att dra mycket uppmärksamhet till sig själv. Får se hur det går, hoppas jag kan gå till cafeterian köpa lite godis utan att det ska vara awkward.

Nu ska jag åter igen försöka sova, även om jag antagligen inte kommer lyckas. Mår verkligen inte bra, känns som jag rör mig mot en ännu extremt deprimerad period :c  Ska försöka hålla in det men jag vet inte om jag kommer klara det långt in.

Likes

Comments

Vi lever i en värld där för varje godmodig person det finns, finns det tusentals som vill trycka ner. Jag brukar alltid säga att det inte finns bra och dåliga personer, utan det finns bara de som gör många saker som anses goda och andra som gör många saker som anses dåliga. Men detta är en lista på personer som jag tycker har gjort mycket gott till välden och är bara underbara människor. De är inte i någon ordning utan jag bara skriver upp dem.

1. Ellen DeGeneres. Hon är en person som jag går till varje gång jag mår dåligt och kollar på hennes youtube klipp i timmar. Inte nog med att hon har hjälpt LGBTQ personer väldigt mycket hon finns även alltid där för att uppmärksamma vänliga personer som gör något gott. Hon är jätte rolig och hennes skämt får mig alltid att må bra. Något som jag verkligen älskar om henne är att hon altid avslutar sin show med att säga "be kind to one another" och jag älskar verkligen det.



2. Thomas Ridgewell. Thomas Ridgewell är en youtuber med den välkända kanalen tomska. Där har han super roliga klipp som underhåller i timmar. Men det är inte därför han har hamnat på denna lista. Utan det är på grund av hans andra youtube kanal, DarkSquidge. Där pratar han om viktiga ämnen som depression, religion, kritik och andra tankar han har. Jag håller verkligen med mycket av vad han säger och till skillnad från mig kan han göra det på rätt sätt och nå till hundra tusentals personer.

3. Tredje personen i denna listan är ingen mindre än Clara Henry. Hon är också en youtuber, och även om man kan bli lite trött på hennes konstanta prat om mens är hon en person som verkar väldigt snäll. Hon är typ som vilken snäll person som helst som man känner eller ser på gatan men hon har helt enkelt en kanal där hon når till många.

4. Detta blir väll inte någon bra lista utan en Nobel fredspris vinnare. Malala, en tjej som blev skjuten av talaban på grund av att hon ville studera men som sedan kämpa vidare och bekämpade dem bara genom att vara en människa. Hon är helt enkelt awesome.


5. En person som jag också tycker sprider mycket glädje i världen är som är en youtuber som alltid sprider glädje till allt och alla. Även om han använder den där "#relateble" taktiken som alla andra youtuber som att låtsas som om han var helt galen i pojkband och älskar samma kändisar som alla andra tonårs tjejer så sprider han mycket glädje.

Jag upptäckte nyss att denna lista kunde innehålla en evigt lång lista. Men jag tänkte stoppa här och kanske fortsätta en annan dag. Även om vi bor i en värld där det kan vara svårt att se det goda i mycket är det alltid viktigt att belysa de som försöker :)

Likes

Comments

Innan detta börjar måste jag antagligen klargöra att jag identifierar som feminist och det är faktiskt en av anledningarna till varför jag skriver detta. 

Nyligen kom en konst elev på att hon kunde ta upp en kamera i hennes fitta för att ta färgen och sedan gjorde en halsduk av dem. Hon säger att detta är för att uppmärksamma kvinnors produktions problem i USA där de inte har rätt till abortion och sådana saker. Självklart är jag "pro choice" och ser inga problem med abort men jag tycker detta är helt absurt. 

Förstå mig inte fel, vill någon ta upp en kamera och filma deras fitta har de all rätt till att göra det. Detta följer något av mina grund tron, så länge man inte skadar någon ska man har rätten att göra vad man vill (till en viss gräns). Men att hon förklädnar detta som en feministisk sak istället för att kalla det för vad det egentligen gör så att den feministiska rörelsen får det svårare än vad den egentligen har det. Hon gjorde ju detta självklart för att få en förvånad reaktion för att många sedan kommer börja prata om det och hon får en viss tid i ljuset, Det är ju redan svårt att bjuda in fler människor till att kalla sig för feminister, och när hon gör något sådant kommer mångas uppfattning bli att det är vad feminister gör och de rör sig längre bort från rörelsen. Det är  ju alltid så i allt, de "normala" personerna i en grupp som arbetar på rätt sätt får aldrig lika mycket uppmärksamhet som lite galnare personer. Detta kan då leda till att fler rör sig mot rörelsen, eller som i detta fallet, fler rör sig ifrån den. 


Vill du läsa mer om hennes projekt? Länk: http://www.huffingtonpost.co.uk/2015/12/03/pussy-bow-scarf-christen-clifford_n_8709458.html

Likes

Comments

​Några släktingar var nyss över och jag höll mig i mitt rum och försökte läsa boken "Hon går genom tavlan, och ut ur bilden" av Johanna Nilsson som vi har som läxa att läsa från svenskan i skolan. Boken ser verkligen jätte intressant ut, och jag tänkte recensera den här när jag har läst ut den. Men denna gången kunde jag inte koncentrera mig, vilket har blivit ganska så vanligt senaste tiden. Tidigare brukade jag kunna sitta och läsa i timmar, men nu kan jag inte läsa mer en ett par sidor utan att jag börjar fundera på annat för att sedan må dåligt. 

Människor brukar kritisera mig för att jag alltid har hörlurar på, men de fattar inte anledningen  varför. Så fort jag tillåter mig själv att vara under tystnad börjar tankar krypa in på mig. Så fort jag inte är upptagen av flertals saker samtidigt eller har högt musik i öronen börjar jag sakta gräva ett stort hål som sedan kommer att ge resultatet av en sömnlös natt och möjligtvis en panik attack.  Jag vill verkligen inte tappa kontroll över mig själv lika mycket som jag gjorde tidigare iår där jag bara grävde ner mig själv djupare och djupare i en evighet av illamående och depression. Jag vill inte att mina självmordstankar ska komma upp igen, där jag sedan står frustrerad i toaletten  förbannad över att jag inte vill göra livet svårare för människorna omkring mig då de antagligen kommer bli sårade på grund av hur självisk jag skulle vara.

Det sorgligaste är ju att även om jag idag mår bättre önskar jag fortfarande att jag kunde bara dö. Om jag kunde klicka på en knapp som gör så att jag bara skulle "puffa" bort från existensen och ingen på jorden skulle någonsin komma ihåg mig skulle jag gjort det utan problem. Jag kan fortfarande inte låtsas som att jag mår bra och alla ser mig därför som en väldigt negativ person. Förstå mig inte fel, jag försöker alltid hjälpa människor så mycket som jag kan. Men jag kan inte skratta utan att känna tomhet i hjärtat och jag kan inte lee utan att tvinga fram det. Jag är bara trött på allt och alla... 

Likes

Comments