Jag har länge funderar på allt kring stress och ångest. Dom flesta lider av det på ett eller annat sätt. Frågan är bara vad det grundar sig i? Ofta finns det många orsaker. Vissa saker är självklara, andra lär man sig med tiden.

Min uppväxt skulle kunna jämföras med en berg och dalabana, det går hela tiden upp och ner. Det har sina glimtar, det har sina dalar när det går utför. Jag vill berätta min historia, som kanske kan få många ögon att öppnas, kanske vara mera förståeliga, kanske mindre dömande och förstå hur jag ser och känner.

Min stress, var till en början jobbrelaterad. Jag jobbade parallellt med att jag gick i skolan. Men stressen och ångesten hänger mycket på gamla saker, mobbning i yngre ålder, negativa kommenterar på jobb, och skolstress. Var inte alls motiverad till skolan, var dessvärre riktigt skoltrött! Följden av det blev den mentala stressen att hinna med, att orka. Ju mindre sömnen blev, ju stressigare blev jag. Det sätter sig psykiskt, tänker man mycket så blir det stress. Ångesten växte med tiden och blev värre och värre, jag mådde väldigt dåligt utan att förstå det själv. Tillslut brast allt, jag grät i timmar, hade svårt att äta elr ta mig ur sängen. Jag hade ångest över att vara orkeslös,trött, sur, men kunde inte med egna ögon förstå eller se varför. Jag hade ångest över att inte prestera eller känna sig duglig. Duglig var/är jag, men min känsla var inte densamma. Jag har i många år dragits med dåligt självförtroende efter det man genomgått under sin uppväxt, har alltid känt mig dömd. Men varför? Jag är nöjd med mig själv som jag är, men jag ställer väldigt höga krav på mig själv, vill vara alla till lags.

Att gå in i väggen gav mig en tankeställare, jag insåg då för första gången hur dåligt jag faktiskt mådde. Mitt självförtroende var i botten, jag fick det påpekat några gånger, vilket jag slog ifrån. Men när man inser det, så inser man väldigt mycket. Jag började gå stressrehab, stressrehab innebar att jag satt i samtalsgrupp med andra människor som led av olika stress/ångest och sömnproblem. Jag lärde verkligen känna mig själv, har efter det byggt upp mitt självförtroende igen, prioriterat mig själv före allt annat. Fokusera på saker som får mig att må bra, exempelvis mitt resande. Det får mig att koppla av, koppla bort saker. Jag har hittat mig själv, jag är stolt och glad att jag fortsatt kämpa, det viktiga för mig har varit att hitta balans, och lära mig säga nej, vara positiv och njuta!

Vi alla duger som vi är, det finns ingenting som säger att allt hänger på just DIG, det finns ingen som tkr att du inte duger. Vi alla är unika på våra olika sätt, låt var sin sak ta sin tid, lev i nuet och gör något kul av det! Hat är avundsjuka, vi kan alla få vad vi vill, våga kämpa och våga se! Jag ser fram emot sommaren 2016, och har lagt tidigare tuffa tid bakom mig. Det är alltid intressant med reflektion, finns mycket att se, mycket att lära.

  • 1 readers

Likes

Comments