Min svenska vän Anna har drabbats hårt av jordbävningarna i Italien de senaste månaderna. Hon och hennes familj har inget hem längre och byn de bodde i finns knappt kvar. Det kommer att ta tid att bygga upp allt igen och under tiden är tusentals människor hemlösa, även de. De bor hos släktingar nu, men är förstås väldigt bekymrade över framtiden.

Anna Pilotti är en stark och modig kvinna. Hon och familjen drabbades av jordbävningen den 24 augusti då hon lyckadesrädda sina barn och springa ut i sista sekunden. Både SVT och Expressen skrev om henne. Sedan dess har hon varit med om ytterligare skalv och nu har familjen inget hem kvar. När jag ringde henne efter skalvet den 30 oktober hade hon och familjen inte sovit på 3 nätter.

Situationen är desperat. 40.000 personer utan hem i centrala Italien. Många har inga jobb kvar och samtidigt finns det ändå människor som lever kvar i de drabbade byarna för att de inte kan flytta. Anna berättar bland annat om en familj som har djur där och inte bara kan lämna dem.


Anna - hur mår du och familjen?

Vi mår rätt bra....ibland kommer stunder som säkert alla kan förstå som är lite mörka och ledsna och alla i familjen har olika sätt att konfrontera dessa stunder så det är inte alltid enkelt. Men vi lär oss och det som kommer av dessa extrema situationer är det att prata och säga sin sanning,lite tålamod , viktigt med vad Du känner ...och samtidigt att förstå den andre - kanske snabbare än tidigare. Det finns liksom inte tid och utrymme för struntsaker - förstår du vad jag menar? Detta är positivt , vi lever mer i nuet och vi lever också stunderna med mycket skratt och ser värdet av kärleken och medvetenheten som det som gör dig stark och gör livet lättare.



Nästan 300 döda i jordbävningen i augusti ändå har ni valt att bo kvar i närheten av ert hem. Hur har det varit att leva med denna rädsla?

Jag har tittat på detta du kallar rädsla. Och jag kan säga att i stunden då du måste fly, rädda familjen - finns inte rädslan! Du är så 100% i stunden att inget annat existerar än just det att du måste agera. En radikal närvaro där alla tankar försvinner och du vet vad du skall göra.

Rädslan är något som kan träda in efter när du lyssnar på alla som pratar om rädsla,när du åter ser förödelsen på Tv och annat som gör dig påmind om vad som just varit. De flesta pratar om rädslan. Jag vet att det finns en annan sida till rädslan ,jag har redskap som gör att jag kan lättare komma ur den "hypnosen".

Jag har respekt för naturen, jag vet att jag måste dela denna plats med naturkrafterna och jag vet att jag måste göra val som naturen gillar. Går jag emot så fungerar det inte att bo här.

Jag är inte rädd men jag har respekt.


Hur ser ni på framtiden?

Iblandär det självklart väldigt tungt att inte ha sitt hus , sina saker som vi ännu ej vet om vi kan få tag i eller inte. Jag flyttade ner alla mina saker från Sverige så ja, även för mig ligger allt där med foton, minnen, kläder, bohag. smycken ....allt. Som en god vän påminde mig om " Lättare att hålla reda på lite saker":) Han har lite rätt i det och det fick mig att skratta lite just den dagen.

Foton kanske jag kan få av vänner och familj men klart vissa går ju inte att få tillbaka för de är så gamla....

Jag är glad om jag kan ha lite bilder på mina barn och familj - resten löser sig.

Möbler är trist men konstigt nog känns en del av kläderna viktigare. För min man är det nog lite annorlunda då mycket av det i huset var från hans familj och huset har varit i familjens ägo i över 100 år ....Men nu när han sett att"själen" inte finns kvar längre, att huset inte är säkert och inte kan återbyggas som tidigare så har han mirakulöst släppt! Då ska du veta att han är en person som ääälskade sitt hus och ...ja, det var hans borg. Väldigti talienskt....verkar det som. Så han har gjort en resa i sig själv som jag nog inte trodde han skulle göra på mycket länge om än någonsin. Istället är han nu klar för något helt nytt och det är ju positivt, det är något där vi nu delar så mycket mer än tidigare. Vi har ett gemensamt projekt till något jag trorkommer bli väldigt bra även om det kommer att ta tid.....

Bild från SVT efter jordbävningen i augusti när Anna räddade sin familj. Läs mer här: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/svenska-anna-carin-fick-ut-sina-dottrar-ur-huset-sedan-rasade-taket

Hur är det att leva på en camping/tältby?

Eh, 2 månader på camping för några som oss som absolut aldrig tänkt tanken att bo på camping.....jag säger så här...jag skulle fortfarande inte välja det som aktivt val för en semester men jag är oerhört tacksam för den support och generositet som dessa människor har visat till oss alla.

Vi sov fantastiskt bra! 15 kvm, 4 personer . kanske för att vi var nära , kanske för att du visste att det var i trä. Skalven känner man av Mer men du vet att det är ok, att det inte rasar.

Du hör allt från alla eftersom där vi bodde var h en husby där alla husen satt ihop. Så allt från älskog, folk som går på toaletten till barnen som leker till folks diskussioner - är som om du har det i ditt rum. Vi har skrattat mycket - du kan inte göra annat efter ett tag - det är som Faulty towers x 10:)

Hur kan vi hjälpa er ? Då pratar jag om dig och din familj men också om de andra som drabbats av dessa jordbävningar.

Åh, Annika, jag vet inte riktigt just nu. Jag tror att det finns projekt där de samlar in till byarna . Vi vill ju se att byn återbyggs i trä och att de inte faller för det gamla att återbygga i sten , murbruk och cement. Det vore katastrof! Så detta är ett jobb där vi behöver vara många för att ändra italien och de som bestämmer. Detta i stort.

Jag har lite kontakt med IKEA om hur de kanske kan hjälpa med skolorna , bänkar, återuppbyggnad , vi får se.

Vi som familj, just nu är det att hitta boende på kort sikt och kanske saker till barnen först och främst. Vi har tjejer på 11 och 13 år så allt från spel till kläder är givetvis välkommet. Vi som vuxna är ok.

Bild på mig och Anna från en träff i Rom 2015.

Hur klarar de människor sig som hade arbeten i de jordbävningsdrabbade områdena? Hur klarar de sig ekonomiskt?

En del har redan givit sig iväg och jobbar på andra platser i Italien. En slaktare hörde jag har redan öppnat i en annan by. Andra väljer att vara kvar och jag vet inte riktigt hur de kan och när de kan återta sin aktivitet. men om man ser på alla t ex container verksamheter som gjorts i London och på andra platser runt om i världen så skulle ju det kunna vara en variant på en tillfällig lösning? Återstår att se om de vill de.

Trähusen och byarna som de nu skall bygga sägs bli klara till sommaren , och då blir det ju fler möjligheter. Containers kommer till Julen men där har du ju samtidigt inga människor som bor kvar, men du har massa människor som jobbar i området och du har alla som ser till sina djur. Så ja, jag vet inte riktigt.....jag har hört att de ska få ersättning men jag vet inte om det är i bruk ännu. En del har förhoppnings vis lagt undan och kan klara sig ett tag men .....så länge som jorden fortsätter att skaka så är det ju ingen som kommer att sätta igång på allvar. Många stannar kvar och är fast övertygade om att återbygga platsen och sina hem. Även vi vill återbygga ett hem fast på ny plats och i trä och i ett plan. Så vårt gamla hus är över...för oss

Har ni funderat på att flytta tillbaka till Sverige?

Fanns en stund då jag tänkte åka upp ett tag. Men nu vet jag inte. Det är så mycket som skall till i att välja ett liv i Sverige och jag tror inte jag får med mig min man. Att finna ett boende i Sverige idag känns inte så lätt, lite trist men Sverige är ett dyrt land vad gäller boende och trots allt vi varit igenom tror jag att vi får mer här i Italien. Och att flytta upp för dessa skäl just nu ...barnen vill gärna vara med sina vänner, och vi kan finna ett sätt , ett nytt sätt. Jag tror vi stannar här och åker upp till Sverige för att vara med familjen i perioder men inte för att flytta tillbaka på full tid. Om ett par år är barnen så stora att de kan åka till Sverige för att studera eller jobba. Men då blir det ett spännande val istället för ett val baserat på att fly från något. Jag lämnar dörren öppen, vi tar kortsiktiga beslut och fäster oss inte vid något just nu. Det känns som ett lättare sätt att leva denna situation och kanske hela livet vore lättare om vi levde så ständigt?:)

Känns som det är viktigt att vara här och bygga upp något nytt......

Detta , och att nu försöka få ut våra saker eller det vi kan rädda, få barnen att börja skolan igen, träffa sina vänner och för oss att ha olika möjliga projekt var vi kan återskapa vårt liv - är vår vardag just nu.

Att ständigt se vad som är möjligt......



Äldre artiklar om Anna.

http://www.expressen.se/nyheter/svenska-anna-carin-raddade-sin-familj/

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/svenska-anna-carin-fick-ut-sina-dottrar-ur-huset-sedan-rasade-taket

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments