View tracker

Min svenska vän Anna har drabbats hårt av jordbävningarna i Italien de senaste månaderna. Hon och hennes familj har inget hem längre och byn de bodde i finns knappt kvar. Det kommer att ta tid att bygga upp allt igen och under tiden är tusentals människor hemlösa, även de. De bor hos släktingar nu, men är förstås väldigt bekymrade över framtiden.

Anna Pilotti är en stark och modig kvinna. Hon och familjen drabbades av jordbävningen den 24 augusti då hon lyckadesrädda sina barn och springa ut i sista sekunden. Både SVT och Expressen skrev om henne. Sedan dess har hon varit med om ytterligare skalv och nu har familjen inget hem kvar. När jag ringde henne efter skalvet den 30 oktober hade hon och familjen inte sovit på 3 nätter.

Situationen är desperat. 40.000 personer utan hem i centrala Italien. Många har inga jobb kvar och samtidigt finns det ändå människor som lever kvar i de drabbade byarna för att de inte kan flytta. Anna berättar bland annat om en familj som har djur där och inte bara kan lämna dem.


Anna - hur mår du och familjen?

Vi mår rätt bra....ibland kommer stunder som säkert alla kan förstå som är lite mörka och ledsna och alla i familjen har olika sätt att konfrontera dessa stunder så det är inte alltid enkelt. Men vi lär oss och det som kommer av dessa extrema situationer är det att prata och säga sin sanning,lite tålamod , viktigt med vad Du känner ...och samtidigt att förstå den andre - kanske snabbare än tidigare. Det finns liksom inte tid och utrymme för struntsaker - förstår du vad jag menar? Detta är positivt , vi lever mer i nuet och vi lever också stunderna med mycket skratt och ser värdet av kärleken och medvetenheten som det som gör dig stark och gör livet lättare.



Nästan 300 döda i jordbävningen i augusti ändå har ni valt att bo kvar i närheten av ert hem. Hur har det varit att leva med denna rädsla?

Jag har tittat på detta du kallar rädsla. Och jag kan säga att i stunden då du måste fly, rädda familjen - finns inte rädslan! Du är så 100% i stunden att inget annat existerar än just det att du måste agera. En radikal närvaro där alla tankar försvinner och du vet vad du skall göra.

Rädslan är något som kan träda in efter när du lyssnar på alla som pratar om rädsla,när du åter ser förödelsen på Tv och annat som gör dig påmind om vad som just varit. De flesta pratar om rädslan. Jag vet att det finns en annan sida till rädslan ,jag har redskap som gör att jag kan lättare komma ur den "hypnosen".

Jag har respekt för naturen, jag vet att jag måste dela denna plats med naturkrafterna och jag vet att jag måste göra val som naturen gillar. Går jag emot så fungerar det inte att bo här.

Jag är inte rädd men jag har respekt.


Hur ser ni på framtiden?

Iblandär det självklart väldigt tungt att inte ha sitt hus , sina saker som vi ännu ej vet om vi kan få tag i eller inte. Jag flyttade ner alla mina saker från Sverige så ja, även för mig ligger allt där med foton, minnen, kläder, bohag. smycken ....allt. Som en god vän påminde mig om " Lättare att hålla reda på lite saker":) Han har lite rätt i det och det fick mig att skratta lite just den dagen.

Foton kanske jag kan få av vänner och familj men klart vissa går ju inte att få tillbaka för de är så gamla....

Jag är glad om jag kan ha lite bilder på mina barn och familj - resten löser sig.

Möbler är trist men konstigt nog känns en del av kläderna viktigare. För min man är det nog lite annorlunda då mycket av det i huset var från hans familj och huset har varit i familjens ägo i över 100 år ....Men nu när han sett att"själen" inte finns kvar längre, att huset inte är säkert och inte kan återbyggas som tidigare så har han mirakulöst släppt! Då ska du veta att han är en person som ääälskade sitt hus och ...ja, det var hans borg. Väldigti talienskt....verkar det som. Så han har gjort en resa i sig själv som jag nog inte trodde han skulle göra på mycket länge om än någonsin. Istället är han nu klar för något helt nytt och det är ju positivt, det är något där vi nu delar så mycket mer än tidigare. Vi har ett gemensamt projekt till något jag trorkommer bli väldigt bra även om det kommer att ta tid.....

Bild från SVT efter jordbävningen i augusti när Anna räddade sin familj. Läs mer här: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/svenska-anna-carin-fick-ut-sina-dottrar-ur-huset-sedan-rasade-taket

Hur är det att leva på en camping/tältby?

Eh, 2 månader på camping för några som oss som absolut aldrig tänkt tanken att bo på camping.....jag säger så här...jag skulle fortfarande inte välja det som aktivt val för en semester men jag är oerhört tacksam för den support och generositet som dessa människor har visat till oss alla.

Vi sov fantastiskt bra! 15 kvm, 4 personer . kanske för att vi var nära , kanske för att du visste att det var i trä. Skalven känner man av Mer men du vet att det är ok, att det inte rasar.

Du hör allt från alla eftersom där vi bodde var h en husby där alla husen satt ihop. Så allt från älskog, folk som går på toaletten till barnen som leker till folks diskussioner - är som om du har det i ditt rum. Vi har skrattat mycket - du kan inte göra annat efter ett tag - det är som Faulty towers x 10:)

Hur kan vi hjälpa er ? Då pratar jag om dig och din familj men också om de andra som drabbats av dessa jordbävningar.

Åh, Annika, jag vet inte riktigt just nu. Jag tror att det finns projekt där de samlar in till byarna . Vi vill ju se att byn återbyggs i trä och att de inte faller för det gamla att återbygga i sten , murbruk och cement. Det vore katastrof! Så detta är ett jobb där vi behöver vara många för att ändra italien och de som bestämmer. Detta i stort.

Jag har lite kontakt med IKEA om hur de kanske kan hjälpa med skolorna , bänkar, återuppbyggnad , vi får se.

Vi som familj, just nu är det att hitta boende på kort sikt och kanske saker till barnen först och främst. Vi har tjejer på 11 och 13 år så allt från spel till kläder är givetvis välkommet. Vi som vuxna är ok.

Bild på mig och Anna från en träff i Rom 2015.

Hur klarar de människor sig som hade arbeten i de jordbävningsdrabbade områdena? Hur klarar de sig ekonomiskt?

En del har redan givit sig iväg och jobbar på andra platser i Italien. En slaktare hörde jag har redan öppnat i en annan by. Andra väljer att vara kvar och jag vet inte riktigt hur de kan och när de kan återta sin aktivitet. men om man ser på alla t ex container verksamheter som gjorts i London och på andra platser runt om i världen så skulle ju det kunna vara en variant på en tillfällig lösning? Återstår att se om de vill de.

Trähusen och byarna som de nu skall bygga sägs bli klara till sommaren , och då blir det ju fler möjligheter. Containers kommer till Julen men där har du ju samtidigt inga människor som bor kvar, men du har massa människor som jobbar i området och du har alla som ser till sina djur. Så ja, jag vet inte riktigt.....jag har hört att de ska få ersättning men jag vet inte om det är i bruk ännu. En del har förhoppnings vis lagt undan och kan klara sig ett tag men .....så länge som jorden fortsätter att skaka så är det ju ingen som kommer att sätta igång på allvar. Många stannar kvar och är fast övertygade om att återbygga platsen och sina hem. Även vi vill återbygga ett hem fast på ny plats och i trä och i ett plan. Så vårt gamla hus är över...för oss

Har ni funderat på att flytta tillbaka till Sverige?

Fanns en stund då jag tänkte åka upp ett tag. Men nu vet jag inte. Det är så mycket som skall till i att välja ett liv i Sverige och jag tror inte jag får med mig min man. Att finna ett boende i Sverige idag känns inte så lätt, lite trist men Sverige är ett dyrt land vad gäller boende och trots allt vi varit igenom tror jag att vi får mer här i Italien. Och att flytta upp för dessa skäl just nu ...barnen vill gärna vara med sina vänner, och vi kan finna ett sätt , ett nytt sätt. Jag tror vi stannar här och åker upp till Sverige för att vara med familjen i perioder men inte för att flytta tillbaka på full tid. Om ett par år är barnen så stora att de kan åka till Sverige för att studera eller jobba. Men då blir det ett spännande val istället för ett val baserat på att fly från något. Jag lämnar dörren öppen, vi tar kortsiktiga beslut och fäster oss inte vid något just nu. Det känns som ett lättare sätt att leva denna situation och kanske hela livet vore lättare om vi levde så ständigt?:)

Känns som det är viktigt att vara här och bygga upp något nytt......

Detta , och att nu försöka få ut våra saker eller det vi kan rädda, få barnen att börja skolan igen, träffa sina vänner och för oss att ha olika möjliga projekt var vi kan återskapa vårt liv - är vår vardag just nu.

Att ständigt se vad som är möjligt......



Äldre artiklar om Anna.

http://www.expressen.se/nyheter/svenska-anna-carin-raddade-sin-familj/

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/svenska-anna-carin-fick-ut-sina-dottrar-ur-huset-sedan-rasade-taket

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag "bläddrade" som vanligt igenom Dagens Nyheter idag och blev förskräckt när jag läste en artikel om porr och barn. Genomisnittsåldern för pojkar som börjar titta på porr är 11,5 år! De får då se extrem våld, kvinnor som stryps och män som trycker sina könsorgan så långt i halsen på kvinnorna att de nästan kvävs. Jag blev fruktansvärt äcklad när jag läste detta...och rädd! Här kämpar vi för att alla ska ha samma rätt till respekt och egenvärde. Vi pratar med våra barn om jämställdhet och människokärlek - och så sitter de och tittar på porrfilm! Det är förstås inte deras fel! De söker nyfiket på sökord som "bröst" eller "sex" och fram kommer en massa porr och budskap om "This is what real men want".

Idag kan man enkelt nå porrens värld från en dator eller mobiltelefon. Barnen spenderar flera timmar om dagen vid datorn, ofta utan att föräldrarna ser vad de gör. Nästan alla 16-åriga pojkar i Sverige ser på porr – och att en tredjedel av dem upplever att de tittar för mycket på till exempel nätporr. Sju av tio killar tittar på porr minst en gång i veckan. Det är oerhört viktigt att vi pratar med våra barn, känner jag. Vi kan inte tillåta att de växer upp med den kvinnliga förebild som sprids i porrfilmer där våld mot kvinnor används i 9 filmer av 10. Det handlar om våld som erotiserats och därför blivit "osynligt". Den 28 september visades filmen ”Pornland – How the Porn Industry Has Hijacked Our Sexuality” för en fullsatt riksdag. Jag rekommenerar alla att se den.

På många platser i världen vöxer en rörelse mot porren och jag önskar att mer gjordes i Sverige. Kvinnan har ofta en förnedrande roll, och även mannen blir en omänsklig varelse i den roll han måste spela för att vara en "real man". I England har man infört ett ”opt in/opt out”-system i samarbete med internetleverantörerna, där grunden är att inte ha tillgång till porr och där man aktivt måste välja att ta bort filter för att kunna titta på porr. Om det finns barn skrivna på adressen så skulle det även kunna vara obligatoriskt att ansvariga vuxna ska motivera hur de ska förhindra att barnen får tillgång till porren. Det kunde ju vara en början för att skydda våra barn. Det kan väl inte vara så svårt?

Jag känner mig äcklad och förskräckt. Vi måste prata mer med våra barn och ungdomar. Vi måste prata om kärlek - ett ord som inte nämns i något sammanhang när man pratar om porr. Studier visar att barn ofta vill prata med någon vuxen om den porr de hittar på nätet, men att de inte törs. I Dagens Nyheter finns många goda råd om hur vi kan prata om detta med våra barn.

Likes

Comments

View tracker


I köket hos min mor hängde under flera år en lite ovanlig kalender. Den innehöll nakna karlar! Nejdå! Inget porr eller sexuellt, utan helt sonika nakna, naturliga karlar i vardagssituationer. Inga könsorgan syndes men annars såg man det mesta av kropparna. Männen som ställde upp var helt vanliga härjedalingar från Härliga Härjedalen, där jag tillbringade mina sommarlov som barn. Kalendern "Gubbkalendern" gavs ut av Ränningsvallens byalag mellan åren 2004-2011. Nu är det dags igen! Givetvis ska morsan ha den på väggen och jag tror jag ska köpa en jag också iår. Kanske jag får en i julklapp?


Fotograferna till de gamla gubbkalendrarna var dessa herrar: Lasse Modin och Jocke Lagercrantz men det är två kvinnor som står för bilderna till nästa års kalender. Åsa Evertsdotter och Marit Manfredsdotter heter fotograferna till 2017 års kalender. Tidningen Härjedalen frågade Åsa och Marit varför de gör det här och de svarade att den främsta anledningen är att exponera Härjedalen. De vill visa att Härjedalen finns, att det finns män som bor och lever här och som gör det för att de väljer det. Männen tycker att det är roligt att ställa upp och ofta är det deras fruar som ringer för att de tycker att deras "gubbar" ska ställa upp. Åsa och Marit tycker att det är fint att kunna visa upp äkta män precis som de ser ut. Marit säger till tidningen Härjedalen att de vill visa "Det finaste Härjedalen har - Manliga män som visar kropp, hud och hår." "Gubbarna" har tyckt att det har varit roligt att vara med. Fotograferna säger att de är oblyga för sin nakenhet. "Härjedalingar är äkta och oblyga", säger Marit. Ta er gärna en smygtitt på nästa års kalender här .

Läs mer i Tidningen Härjedalen

Likes

Comments

Jag skapade en sida på facebook för en tid sedan, som heter "Friends of Scandinavia in Rome". Idag fann jag denna bild där och blev så glad! Jag delade den offentligt på min egen facebookprofil och gick och handlade. När jag kom tillbaka hade massor av människor delat denna bild vidare! Äntligen! Äntligen börjar man sprida goda nyheter! Jag är så less på allt klagande och vill i stället lyfta BRA SAKER! Som ni ser så är EN av de otroligt många bra saker som händer i världen är denna! Den 18 september kommer man att laga min favoriträtt i Jönköping "Pasta all'Amatriciana". Detta för att hedra invånarna av Amatrice samtidigt som man skänker pengar till de behövande i de jordbävningsdrabbade områdena. Detta är ett underbart initiativ!!!

Jag har hört många olika recept av denna rätt under de många år jag har bott i Italien. Alla är goda. . Jag har en vän från Amatrice (som jag fortfarande söker), som äntligen förklarade receptet för mig:

Fläsk

Olivolja

Pasta spaghetti eller bucatini

Pecorinoost

Detta var det ursprungliga receptet. Fåraherdarna tog en fläskbit i fickan tillsammans och möjligtvis en bit lök och lite chillipeppar, De kokade sedan pastan ute på fälten. Sedan strödde man Pecorinoost på. Man kunde även tillsätta tomat, om man ville. Om du vill testa receptet hemma, så kom bara ihåg att inte koka pastan för mycket! Den ska vara "al dente"! Här i Rom brukar man använda pastasorten "Bucatini" men jag tror inte den finns i Sverige? Bucatini är stora spaghetti med hål i. Det är svårt att äta dem för de blir hala och man sölar lätt ner sig.

Nedan ett mer fantasifullt recept.

Jag är säker på att de kommer att fixa detta galant i Jönköping. Jag kan tänka mig att fler svenska städer nu skulle kunna fortsätta. Det vore ju så enkelt att hjälpa varandra i denna värld. Jag ska skriva om detta även i mina bloggar på engelska och italienska. Ni som har möjlighet att gå dit; skicka mig gärna några bilder och berätta! @annika@annikawiden.com.


Likes

Comments

Italien

Som tur är så är Italien fullt av underbara människor. Dit politikerna inte når, når alltid människan. Även nu i denna katastrofala situation, på grund av jordbävningen, finns människor! Man har avbett sig att fler kommer för att hjälpa för det skulle vara omöjligt att organisera allt. Paket med varor kommer dagligen och man har bett om ett avbrott. Personer har gett massor av blod, och man har sagt att för tillfället räcker det. Underbara nyheter! Men sedan då? Hur ska man bygga upp allt? Var får man pengar ifrån till allt som behövs? Många organisationer är involverade, förstås, som vanligt. Och även regeringen. Jovisst! Dagens förtjänster från alla statliga muséer går till de jorbävningsdrabbade områdena. Människorna i landet har gett så mycket att lagren just nu är fulla. Man hade bett om mediciner och nu har man fått i överflöd (källa). Nu väntar vi på EU. Och Sverige.

Italien för Sverige

Tyvärr är engelskaundervisningen i Italien inget vidare, men det är inget fel på agerandet. När skogen brann i Västmanland kom både Frankrike och Italien till räddning (http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/47790). Detta kostade inte Sverige någonting, utan man sparade 7.2 miljoner kronor ( källa). Jag är säker på att italienarna gjorde detta av hela sitt hjärta.

Sverige för Italien

Jag är också säker på att dessa ord kom från den svenska statsministerns hjärta. Jag skrev för några dagar sedan att jag var stolt för att mitt hemland Sverige skulle hjälpa mitt hemland Italien. Jag såg denna intervju när allt just hade hänt. P4 Radio Västernorrland hade precis intervjuat mig och antalet döda var detsamma; 38 döda. Nu är det oändligt många fler och byn Amatrice är borta. Jag såg på Stefan Löfven med tårar i ögonen. Nu hör jag att det inte blir någonting av! Man saknar beredskap (http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/135044). Är det sant? Jag vill inte tro på det och inväntar därför massor av kommentarer här. Precis som italienarna ställer upp med hjärtat är jag säker på att Lövfens ord kom från samma plats. Sverige vill hjälpa Italien i den mån de ger uttryck för. Så nu väntar vi. Vad kommer? Ett bra sätt att hjälpa kan vara att komma med förslag i stället för kritik. Skulle inte detta med en museumdag vara en bra idé även för Sverige? Fantasin har inga gränser och jag vill tro att man hittar en lösning. Det kommer att finnas mycket att göra här för att bygga upp. Jag litar på Sverige. Mitt hemland.


Likes

Comments

Det har alltså hänt igen. Det har varit jordbävning i Italien och ännu en gång har en mardröm blivit sann. Hela den lilla staden Amatrice är borta och många hus runt om har förstörts. I skrivandes stund är över 250 personer döda. Hela landet sörjer. 238 personer har hittills blivit räddade och varje gång man hittar en kropp under rasmassorna. Jag grät när jag såg en video som visade hur en 10-årig flicka räddades igår. Hela Italien gråter. Det är lika ofattbart varje gång. Över 300 personer miste sina liv under jordbävningen i L'Acquila 2009, 1.600 personer skadades och 80.000 förlorade sina hem. Hur många rör det sig om denna gång? Enligt tidningen "Il Sole 24 ore" är det fler än 1.500 som blivit hemlösa i regionen "Le Marche" där min vän Anna Pilotti bor. Hon och familjen han utrymma huset några sekunder innan det rasade... Du kan läsa mer om det här

Människor gör allt för att hjälpa. Man samlar kläder och man får stå i kö om man vill ge blod till de behövande. .I tidningen La Repubblica kan man läsa om hur över 300 personer köade för att få hjälpa med sitt eget blod på sjukhuset San Camillo. Blodgivare i alla åldrar har kommit och väldigt många ungdomar. Italienarna är van att köa och de är van att hjälpa varandra.

Det är inte bara volontärer som jobbar hårt för att rädda människor. Bland annat har 880 brandmän tillkallats och man jobbar dag och natt med att söka människor.

Jag har varit med om att "känna" många jordbävningar genom åren, men denna var den värsta. I bergsbyarna i området "Castelli Romani" händer det ofta att marken skälver men staden Rom brukar klassificeras som "säker". En gång var det dock ett skalv i närheten av mitt hem. Barnens leksaker åkte i golvet och saker ramlade från väggarna. Vi sprang då ut på gatorna liksom alla andra i området. Skalven från jordbävningen i L'Acquila nådde ända till Italiens huvudstad precis som de gjorde den 24 augusti. P4 Radio Västernorrland ringde mig morgonen när det hade hänt. Då var antalet personer som rapporterats döda "bara" 38. Du kan höra intervjun med mig här

På denna länk (http://cnt.rm.ingv.it/) kan man se hur skalven fortsätter i områdena runt epicentrum. Det är skrämmande att se. Man känner sig maktlös och liten. Byn Amatrice, som du kan se på bilden nedan, är ett minne blott...

Likes

Comments

Det är inte lätt att vara barn idag och svårare blir det. Över 200 miljoner barn är tvungna att arbeta och många av dessa saknar de nödvändigheter som är självklara för oss. 60 miljoner barn får inte gå till skolan. Välkommen att läsa en artikel jag skrivit om ämnet här.

Tänk att i hela världen är det bara 49 länder som har förbjudit barnaga. Här i Italien stöter jag ofta på föräldrar som tycker det är helt ok att uppfostra barnen med en smisk i baken. Det verkar som att det är bättre att slå i baken än i ansiktet. En örfil syns ju och är mer förödmjukande. Jag blir helt paff... Jag anser det som en svaghet när en förälder inte har andra kommunikationsmedel än att slå. Jag anser det vara svaga och desperata människor som tar till våld mot andra människor,. Att dessutom göra det mot någon som inte är stark nog att kunna försvara sig, som inte har makt att kunna gå eller söka hjälp, är fruktansvärt! I Italien är våld i skolorna förbjudet, men som barn vågar man inte alltid öppna sig för en utomstående då man är lojal mot sina föräldrar.

Att ha sex med ett barn är en av de värsta handlingar jag kan tänka mig. Jag har tidigare skrivit om barnäktenskap här700 miljoner kvinnor i hela världen beräknas ha tvingats till äktenskap som barn. Från och med 2017 kommer även Turkiet att tillåta sex med barn under 15 år. Huvudsaken att de vill ha sex själva. Jag ryser!!! Hur ska en liten flicka eller pojke ens ha en uppfattning om vad sex är innan de ens har kommit in i puberteten? De kan inte göra andra val i livet, för de är omyndiga, men de kommer att måsta ställa upp på sex helt lagligt. Detta är ett stort steg bakåt för världen och helt oacceptabelt. Jag bojkottar Turkiet!

49 länder har alltså stiftat lagar mot barnaga, och det senaste var Mongolien. Detta medan Turkiet står som kandidat för att gå med i EU samtidigt som de arbetar fram lagar som tillåter sex med barn. Nej tack! Barnen är vår framtid! Låt oss göra det bästa för dem.

Barnkonventionen är ett internationellt avtal som utarbetats av FN och som skrivits på av 196 länder. Där står bland annat att ett barn är en människa som är under 18 år och:

"Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet."

196 länder har skrivit på detta, men endast 49 har förbjudit barnaga!

Där står:

"Varje barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.", medan våra länder kommer att fortsätta samarbeta med länder där sex med barn är lagligt!

Vart är vi på väg?


Källor:

https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#short

https://unicef.se/barnkonventionen

https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/barn-som-misshandlas/barnaga/

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kritik-mot-ny-syn-pa-overgrepp-mot-barn/

bild. flickr.com Fotograf: gezimania

Likes

Comments

För några dagar sedan åkte jag åter igen till Amalfikusten. Denna gång skulle jag på bröllop i Positano. Denna lilla stad varit en populär plats för turister sedan romartiden. Det gäller att kunna gå bra om man vill tillbringa en semester här, för hela staden är byggd på en brant sluttning och därför full av trappor. Det kan bli völdigt svettigt att gå hem från stranden om man bor långt uppe i staden.

Positano ligger circa en timmes bilfärd söder om Neapel, men tänk dig för innan du bestämmer dig för att bila dit. Kolla upp om hotellet har parkering, annars blir det väldigt dyrt att ha bilen parkerad där och du kan ändå inte köra runt i staden med den då de flesta gränder är för trånga. Bakom Positano finns flera höga berg, bl a Sant'Angelo a tre pizzi, som är 1440 meter. I havet kan man se hundratals båtar med fiskare och turister.

2 mil söder om Positano ligger rivierans huvudort, Amalfi. Amalfi är Italiens första sjörepublik. Det var en självständig och mäktig handelsstad redan på 700-talet, som fick kämpa hårt i slag mot saracener och andra pirater för att skydda sina handelsvägar. . Där står fiskarnas färggranna båtar uppdragna på ena halvan och i sann demokratisk ordning har turisterna fått sig tilldelade den andra.

En av de vackraste kyrkorna i Positano är Santa Maria Assunta, och det var just här bröllopet ägde rum härom dagen. En annan sevärdighet i Positano är "Grotta dello Smeraldo" som har fått sitt namn av den vackra färgen på vattnet. Man kan ta sig till grottan med bil eller båt och sedan via trappor eller hiss. "Le torri Saracene", de saracenska tornen bygdes för att skydda lokalbefolkningen och kan vara intressanta att besöka.

Skulle du vilja sitta vid ett bord som detta och äta middag med en fantastisk utsikt? Då är Positano en perfekt plats. Men jag råder dig att inte åka dit i juli och augusti för det kryllar verkligen av turister på gatorna.

Vill du veta mer om Positano? Ladda gärna ner Positano kommuns informationsbroschyr här, Där finns även text på engelska.

Likes

Comments

Det finns för- och nackdelar med att bo i Italien. Jag tycker att hälsovården är ganska ok här i Italien. Alla har rätt till gratis familjeläkare och man kan välja sin läkare själv. Jag tänker byta läkare nu, så fort jag kommer på benen så pass att jag kan ta mig till rätt kontor för att göra det. Jag har nu varit i princip sängliggande i 3 veckor pga en akut inflammation av ischiasnerven och haft en underbar läkare som stöttat mig under hela denna tid. Hon har funnits till hands via telefon och facebookchatt. Henne ska jag ha! Hos min gamla läkare kunde man sitta i kö i flera timmar innan man fick komma in, oavsett om man hade ont eller inte.

En till sak som är positiv är att möjligheten att göra undersökningar privat alltid finns. Behöver man exempelvis en brådskande röntgen, som jag gjorde, och väntetiderna är långa så kan man gå och röntga sig privat. Det kostade mig 30 euro att genomföra en röntgen som var klar bara några dagar efteråt. Visst vore det bättre att alla hade gratis sjukvård alltid och att man fick gratis sjukvård i alla situationer, men det är ju en utopi. Jag hade kunnat åka in på akuten om jag hade klarat att sitta där i flera timmar och vänta och om jag hade kunnat tänka mig att bli inlagd. Men det gick inte. Det jobb jag har är i högsäsong just nu och jag behövs verkligen. Jag tackar teknologin innerligt för att jag har kunnat jobba hemifrån.

Man kan gå till sin familjeläkare här och få råd om allt. Behöver man sluta röka eller dricka så finns läkaren för dig. Det känns som om det är svårare i Sverige eller har jag fel? Det finns ju olika platser man kan gå även där för att få råd om hälsa och livskvalitet, har jag sett. Ett exempel är Victus Effect http://victuseffect.se/. De understryker verkligen hur viktigt det är med en hälsosam livsstil och kan hjälpa dig som behöver råd.

Någonting som jag avundas Sverige är hur noga man är för att skapa en bra arbetsplats från hälsosynpunkt. Man ser ofta till att ha ergonomiska möbler, man respekterar raster och arbetstider på ett annat sätt än här i Italien. När en svensk kollega nämnde höj- och sänkbara skrivbord för första gången blev jag paff. Nu har jag sett dem själv. Jag har sett att personalen ofta står upp till och med på banker. Jag undrar om Italien någonsin kommer dit...

Bild: flickr.com La Calesa

Likes

Comments

När jag begravt vår kärlek ska jag så blommor i jorden,

och be en bön för dig med de rätta orden;

En bön om ett framtida liv i lycka,

där glädje varje dag ditt väsen ska smycka.


Jag ska bevara våra minnen,

kärt och djupt i mina sinnen,

och låta själen jubla och njuta,

men även gråta, skrika och tjuta.


Tack för det underbara

och för det svåra.

Jag ska i sanningen bevara

de känslor som är våra.


I all evighet.


Bild: Annika Hagdahl Manni

Likes

Comments