Header

Nu har jag gått i samma kläder, samma frisyr och med samma humör i flera veckor; det vill säga mjukiskläder, bulle i håret och med mungiporna ner till golvet. Jag känner mig ständigt ful och äcklig, ratchet. Jag ska tag i mitt eget yttre nu, måla naglarna, gå till frisören, kanske köpa en ny tröja. För tillfället går jag till skolan i mjukiskläder och utan smink, ofta med det smutsiga håret uppsatt i en bulle och med glasögon med fingeravtryck på. Jag tycker att det är extremt viktigt att vårda om sitt yttre, precis som att det är viktigt att vårda om sitt inre. Nu har det dock nått en gräns, det kan inte fortsätta såhär. Nu ska jag bli fresh! Imorgon tar jag en day off, jag känner mig lite hängig (förkyld yeah you know the drill) och sen är det nya tag! Okej? Nu kör vi. Nu kör vi verkligen. No more höstdepp, det är ju fucking December snart. BÄSTA MÅNADEN!

​Här var jag glad

Likes

Comments

Jag ligger i sängen och lyssnar på min nästbästa spellista på spotify, den är lugnande. Idag är det söndag och jag hatar söndagar. Jag hatar söndagar. Det gör ont i hela kroppen av det faktum att det är måndag imorgon. En snabb tanke rusar förbi i mitt dimmiga tillstånd, jag borde inte låta mig kontrolleras så av ångest. Men sån är ju jag, ett känsloklot som kastar mig fram vart jag än ska. Allt eller inget, sån är ju jag. Eller? Jag har ett prov imorgon som jag inte har pluggat till, jag ska göra andnings- och mindfullnessövningar och då blir det nog bra. Det borde lösa sig, det gör det ju alltid. Kryper ihop i fosterställning och somnar till Hurt Me av Låpsley och undrar varför livet inte vill dit jag vill.

Likes

Comments

Jag springer så fort att jag nästan tappar andan. Benen rör sig på automatik, steg för steg tar jag mig längre bort från allt. Det blinkar svart och jag ser stjärnor. Huvudet dånar och hjärtat krymper, jag tar djupa andetag. Pulsen stiger och nu kan jag nästan inte andas längre, jag lever.

Jag flyttar mig så nära din kropp det går, men det är inte nära nog. Jag lägger mig över dig. Kysser dig varsamt, du är sedd. Fingrar flätas ihop och andetag synkroniseras. Jag vet inte var jag börjar och du slutar. Vi är enhetliga, jag lever.

Det gror långsamt i magen, likt bubblor som fyller hela min kropp av eufori. Lyckotårar söker sin väg ner från ögat och skrattet väller ur mig likt en hel svärm av färgglada fjärilar. Det kniper i magen och jag flämtar att jag kommer kissa på mig om jag fortsätter skratta. Skrattet fyller varenda cell i kroppen med ett lugn. Älskade jävla dopamin och endorfin. Jag lever!


Sedan jag började naturvetenskapliga linjen på gymnasiet och fick lära mig om hur kroppen fungerar, framförallt vad som händer i kroppen när vi känner känslor, så har jag äntligen kunnat förstå mig själv lite bättre. Det finns liksom en vetenskaplig förklaring till allt och det är ganska trygg fakta att luta sig tillbaka mot. Till exempel när vi tränar eller skrattar så utsöndras endorfin, det brukar även kallas för kroppens egna morfin. Endorfin är, som ni säkert hört förut, ett må-bra-hormon och det är så himla viktigt för vår hälsa! Jag märker helt klart skillnad på mig själv för några månader sedan när jag tränade regelbundet jämfört med mig själv nu när jag knappt tränar alls; jag är inte alls lika glad, jag är inte glad alls. Ett till hormon som är väldigt viktigt för välmående är oxytocin. Man kan säga att oxytocin frigörs vid all kärleksfull/vänskaplig fysisk kontakt. Oxytocin motverkar stress(!). Hormonet frigörs i extrema mängder vid sex och stärker relationen mellan två individer. Dopamin är också superduperviktigt för välmåendet, dopamin hänger även ihop med adrenalin och noradrenalin som stimuleras av det sympatiska nervsystemet respektive det parasympatiska nervsystemet.

När vi inte mår så bra så kan det alltså bero på att mängden hormoner är i obalans, och utifrån egna slutsatser så borde man (med lite av kroppens hjälp såklart) kunna fixa det själv, till viss del. Jag ska iallafall försöka börja träna regelbundet igen, heja endorfiner!

Likes

Comments