Nu har vi varit här på Sri Lanka i 1 vecka och oj vad tiden går fort... Jag har börjat jobba på skolan och det är helt fantastiskt!! På skolan undervisar jag i engelska med klass 4-10. Under dagen har skolan 6 perioder och de är cirka 40 minuter långa (med betoning på cirka, struktur är inget befintligt fenomen här) och jag har olika klasser för de olika perioderna. Det funkade fint med 7-9e klass då jag kunde göra nästan samma saker under lektionerna. Men 4e och 5e klass var rätt stökigt... De är däremot rätt roliga att ha då de är väldigt vilsna när det kommer till engelska, en tjej kunde till exempel inte sluta skrika "papaya" när vi skulle rabbla upp de djur vi kunde på engelska.

Deras nivå av engelska är inte så hög, så problemet är främst att de börjar skrika på singalesiska... Den skolan jag jobbar på är den enda skolan i Mutur som har utbildning på Singalesiska då de främst talar Tamil i Mutur. Det är en otroligt fin och mysig skola med en supersnäll rektor! Under rasterna kommer en elev med te och åt några konstiga pannkakor fyllda med grönsaker, curry och kanel (såå goda). Jag kommer jobba 8-12:10 måndag till fredag på skolan vilket är väldigt sköna arbetsdagar! Men det tär mycket på krafterna också märkte jag idag då du måste underhålla och lära eleverna något haha, utan utbildning i att vara lärare och med engelska som andraspråk är det lite lurigt ibland.

Tanken är att jag även ska hålla kvällskurser med universitetselever. På peace centret här i Mutur bor jag, Andrea, Kirstine, Krishanti (lokal volontär), Phillipo (Italiensk volontär) och Mike (brittisk volontär).

Förutom jobbet så har vi även hunnit spendera en helg i Uppuvelli som ligger här i Trinco. Vi bodde på ett litet hotell vid stranden och spenderade dagarna i solen. Under lördagen så tog vi oss ut på morgonen till pigeon island där vi snorklade bland hajar, sköldpaddor och massa färgglada fiskar. Så himla häftigt att se! Den kusten där vi befinner oss nu var svårt drabbat av tsunamin vilket även satte sina spår på stränderna. Den nordöstra kusten är inte speciellt turistig i jämförelse med västkusten så det är kul att få uppleva mycket lokalt!

Med idag är vi hemma i Mutur men vi är osäkra på om vi får stanna... Denguefebern har tagit sig till byn jämte vilket innebär att det är stor risk att den kommer hit. Det mesta tyder på att vi tar det säkra före det osäkra och flyttar till Kandy och jobbar istället.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu är vi äntligen framme på Sri Lanka!! Vi landade i förrgår kl 23:15 på Colombo flygplats där vi mötte upp en man som skulle köra oss till Kandy. Resan till Kandy tog cirka 3 timmar och jag sov hela vägen i bilen vilket var väldigt skönt då jag märkt att jag överlag har det väldigt svårt att sova i samband med resor.

Väl i Kandy åkte vi upp i bergen där vi skulle bo på en skola för handikappade. Det var troligt fin miljö och som en djungel där vi även hade apor som grannar. Vi var väldigt noga med att låsa dörren till vårt rum annars kunde aporna ta sig in och ta av våra saker. Dagen därpå, det vill säga igår, så hade vi en heldag i Kandy. Vi vaknade vid 9 och åt frukost innan vi hade möte med chefen över SCI (organisationen vi ska jobba genom). Sen bestämde vi oss för att ta bussen in till Kandy city, trafiken är som Myanmar katastrof men ännu mer förvirrade för oss då det är vänstertrafik. Inne i city fixade vi sim-kort till våra telefoner så att vi nu har ett lankesiskt nummer och internet. Drack även den godaste lime och mynta juicen någonsin för cirka 5 svenska kronor... När vi skulle bege oss hem blev vi lite vilse och fastnade i monsunregn. Himlen öppnade sig och det verkligen öste ner på oss. Vi sprang runt och tillslut hittade vi vägen tillbaka hem. Väl hemma bytte vi om till torra kläder och sen åt vi lunch. Det är så otroligt fuktigt här så du känner dig konstant svettig och de kläder som jag hängde på tork efter regnet igår vid lunch var inte torra när jag skulle packa ner dem imorse...

Resten av dagen igår vilade vi en hel del vilket var väldigt skönt! Nu sitter vi på en proppfull buss påväg till Trincomale för att sen byta till en buss som ska ta oss till mitt nya hem för de kommande 3 månaderna, Mutur.

Spännande!!

Likes

Comments

Någonting som jag var beredd på när jag bestämde mig för att åka till Asien var att jag så småningom skulle bli sjuk. Well, nu är tiden kommen och illamåendet är ett faktum. Magproblemen har fällt oss one by one här på plattformen. För mig började problemen i söndags då jag fick hög feber men bestämde mig ändå för att bege mig ut och se Hpa-an. Sen återkom det då jag låg med magsjuka och hög feber under tisdag och onsdag. Att vara sjuk är verkligen inte kul men något som en måste ta sig igenom. I samband med att jag var sjuk så slog hemlängtan in. Även om alla på plattformen är så hjälpsamma och är som en stor familj för mig så kunde jag inte hjälpa att jag längtade efter att ligga i min säng hemma i Borås.

Men idag är en ny dag och jag mår bättre! Fortfarande sängliggandes men mycket piggare och kan äntligen få i mig mat (och behålla den). Något som skrämmer mig lite är att jag igår har varit hemifrån i 1 månad... vad hände med tiden?? Och på söndag åker jag till Sri Lanka... Har väldigt blandade känslor inför att lämna Myanmar och alla nya vänner. Ser väldigt mycket fram emot vad som kommer hända under mina 3 månader i Sri Lanka och försöker hålla mig neutral kopplat till mina förväntningar. Min hjärna går i högvarv med alla tankar kring vad jag kommer tycka om byn jag ska bo i, kommer jag trivas på jobbet osv. Men känner mig i helhet väldigt lugn och tacksam för att min kropp börjar återhämta sig. Kroppen är allt bra ändå!

Likes

Comments

Denna helgen har vi haft long-weekend off vilket innebar att vi fick åka och göra vad vill ville. Jag och 7 andra från plattformen bestämde oss därför att åka till Hpa-an som ligger cirka 7 timmar med buss från Yangon. Vi kom hit natten mellan fredag och lördag och jag blev först förundrad över hur liten staden var. Det finns näst intill ingen turism här vilket gör att det känns lite extra speciellt. I denna fantastiskt fina stad kan du bestiga berg, utforska grottor och bada med lokalbefolkningen i en utomhus pool bland annat. Vi badade vid vad vi tror är ett vattenfall under regnperioden i en kommunal utomhuspool gjord av cement. Det var helt otroligt och människorna var så lyckliga. Helt påklädda med byxor och T-shirt hoppade vi i vattnet. Det fanns två pooler, en för alla och en där det stod "don't swim lady" så där fick bara män bada. Män fick ha bar överkropp och korta badbyxor men kvinnor var tvungna att täcka knän och axlar. Det var så mycket glädje i poolen och då vi var de enda turisterna som badade så var vi rätt uttittade men verkligen inte på ett negativt sätt. En burmesisk kvinna var så lycklig att vi skulle bada att hon tog min hand och hjälpte mig ner i vattnet så trappstegen var väldigt hala.

Befolkningen i detta land är helt otrolig! Vi hade en tuktuk under hela dagen som vi hyrde för 30 000 kyat (cirka 180kr) med en supermysig chaufför. Han körde oss till olika grottor som vi kunde utforska. Väl vid grottorna kände vi oss som kändisar då alla ville ha bilder med oss, blek hy är väldigt populärt. I Sverige har vi ju reklam för vitare tänder, här har de samma sak fast för hud. Men alla är så vänliga och trevliga.

Idag är som sagt vår sista dag och vid 12 checkar vi ut från hotellet och sen ska vi hyra en båt och åka runt lite på floden. Ikväll åker vi tillbaka till plattformen och gör vår sista vecka i Yangon innan vi åker till våra placeringar. Kl 16 på söndag går mitt flyg till Sri Lanka och nästa äventyr. Wow vad tiden har gått fort... kan knappt fatta att jag snart varit iväg i 1 månad.

Ska bli bättre på att skriva, det händer så mycket hela tiden att jag så lätt blir distraherad från bloggen. Tålamod är nyckeln!

Med ett stort leende på läpparna!

Likes

Comments

Nu har jag snart spenderat min sista dag i Bagan då vi ikväll åker tillbaka till vårt home away from home Yangon. Men tänkte iallafall göra ett litet inlägg om Bagan.

Bagan är ett ruinområde i norra delen av Myanmar i området Mandalay. Här finns det cirka 2500 buddistiska byggnader och några hinduistiska. Personligen gillar jag staden väldigt mycket men 3 dagar räckte gott och väl då det blev väldigt mycket tempel att besöka och tillslut såg vi dubbelt. Men har du chansen att åka till Myanmar så är Bagan ett otroligt fint ställe att svänga förbi!! Vi såg både solen gå upp och ner från olika tempel och det var helt otroligt.

Vi bodde på hotellet Aung Mingalar som var väldigt bra placerat i staden med en helt okej frukost. På hotellet hyrde vi även scooters som vi använde för att åka runt och besöka olika tempel. Det är en fantastisk stad då det endast finns två stora vägar som är parallella med varandra så det är svårt att åka vilse trots att det finns tusentals små vägar. På de små vägarna kan du möta turister eller en lokal burmes som sköter sina gårdar eller vallar sina får. Det finns även flera restauranger som både är otroligt duktiga på god mat och har billiga priser. En stark favorit är Weather spoon's Bagan som hade en del västerländsk mat, bland annat den godaste veggieburgaren jag ätit och en otrolig avokadosallad.

Bagan är en lite mer turistig stad än vad vi upplevt innan men ändå inte så jättefarligt. Myanmar är inte lika "sönder turistat" som de andra asiatiska länderna. Myanmar är därför också kallat "Asiens sista chans". Om jag inte sagt det tillräckligt så är jag helt förälskad i landet med dess människor och mat och allt vad som hör till. Trots luriga strukturer så är det helt otroligt här! Vi har även varit på andra äventyr här i the dry zone som jag tänkte skriva om när vi är tillbaka i Yangon och med mer sömn i kroppen...

Ta ta

Likes

Comments

Småkul och intressanta saker som jag har upptäckt om Myanmar.

Myanmar hade tidigare vänstertrafik och producerade då sina bilar efter detta, det vill säga med ratten på höger sida. Men sen ett tag tillbaka är högertrafik istället gällande men bilarna förblev de samma. I Myanmar ansåg en att bilarna skulle produceras som de alltid gjort, alltså gjorda för vänstertrafik. Det är också några få som tror att det handlar om en vidskeplig övertygelse om att ratten hör hemma på höger sida. Jag personligen håller mig neutral i frågan, trots att jag finner det hela märkligt.

Trafikreglerna är rätt otydliga, det vill säga om de finns eller inte. Men det finns en skylt på vägarna som säger "slow" vilket enligt mig kan upplevas ganska abstrakt.

Det burmesiska språket har inget ord som ersätter svenskans "skål" (med detta menar jag i sammanhanget då flera glas samlas och klingas ihop, inte det du äter soppa i)

Män spelar olika typer av sporter runt om i landet och det är väldigt uppskattat. Kvinnor får spela badminton.

Likes

Comments

Minga la ba!

Det finns en hel del intressant att veta om Myanmar när det kommer till politik och religion.

Myanmar har varit en demokrati sen 2010 då de hade sitt första val. När det kommer till vilka som får sitta i parlamentet så är det till viss del likt Sverige men ändå helt olikt. Invånarna i landet får rösta i valen så länge de är över 18 och inte är munkar. Men det som är skillnaden är att militären har 25% reserverade platser i parlamentet. För att få igenom en ny lag eller ändra något i konstitutionen till exempel så måste mer än 75% rösta för förslaget som är givet. Detta innebär att militären har mycket makt. Det är inte accepterat att kritisera militären i Myanmar, om du gör detta så blir du med stor sannolikhet arresterad.

När det kommer till religion så har vi till stor del fått ta del av buddhismen då en av vår lärare Tsay är en del av den religionen. Det finns i stora drag två grunder; 1: att praktisera religionen 2: att dela med sig av den till andra. Bland det mest intressanta i mina ögon är munkarna. Idag gick vi till ett kloster som ligger cirka 100 meter från vårt hus för att få möta en munk. Som munk så får du bara ge vatten till dig själv i form av mat/dryck intag. För att få mat måste andra i samhället offra det till dig eller så måste du bjuda hem dem för mat. En intressant sak var att när vi skulle gå till klostret så fick vi tjejer specifika instruktioner på hur vi skulle sitta på golvet medan männen fick sitta hur de villa så länge de inte låg på golvet.

Vi har varit på en del intressanta studiebesök under våra första dagar här i Myanmar. Vi var bland annat hos en organisation som finns i flera städer här i Myanmar som heter "Generation wave". Organisationen jobbade mycket för att göra landet till en demokrati under den tiden då Myanmar hade det som tuffast med militären. Idag jobbar de för basic human rights om jag skulle jämföra med hur vi har det i Sverige. Förr kunde inte mer än 5 personer samlas och prata, det var olagligt. Du kunde inte heller utan tillåtelse hälsa på hos någon över middag eller fika.

I Myanmar så har de en lång väg kvar för att nå de rättigheter som en människa bör ha. Det är till exempel accepterat att slå barn och kvinnor. Kvinnor kan bli slagna till den punkt då de faller till marken, efter det är det emot lagen. Unga kvinnor bör vara hemma från klockan 20 och knän och axlar ska vara täckta hela tiden. Sen finns det en hel del kvar att arbeta med, men det kan vi ta en annan gång. Vi har lektion i inequality och child's rights imorgon vilket ska bli väldigt intressant!

När vi har våra lektioner så sker de för det mesta ute på vår terass på sittkuddar på marken. Vi tar bara på våra skor när vi går utanför vår grind då vi för det mesta går runt barfota. Varje gång du går in någonstans, ett hus, toalett, helig plats eller liknande så ska du alltid ta av dig skor och strumpor.

Hoppas detta var lite intressant information att veta, ska försöka dela med mig av mer snart! Ska även försöka få till någon form av intervju med någon.

Nu hoppar jag i sängs!

Godnatt och tata

Likes

Comments

Har haft väldig mycket igång under det senaste dagarna men har nu spenderat mina andra dag i Yangon, Myanmar.

I lördags vaknade vi runt 4-tiden och åkte till flygplatsen då vårt flyg till Frankfurt gick kl 7. Väl i Frankfurt blev vårt flyg till Doha försenade med cirka 9 timmar vilket innebar en hel del väntande, men det gick hyfsat snabbt då vi spelade kort och lyssnade på musik. När vi äntligen kom fram till Doha hade vi missat vårt flyg till Myanmar så vi fick spendera natten på ett hotell i Doha.

Doha var en intressant stad och en ganska stor kulturchock. Jag fick ett stort hotellrum på ett helt okej hotell med en egen king sized säng men det var faktiskt ganska jobbigt att vara ensam. Med tanke på att jag rest ihop med en del människor så var det lite tufft att vara själv med sina tankar i ett främmande land. Men jag somnade tillslut ca 5 lokal tid och gick upp vid 9 för att duscha och äta frukost. Efter frukost så tog vi en guidad tur på en buss för 20 dollar där vi fick se ett islamiskt museum och en park vid skyskrapan. Hela staden var helt orealistiskt och en stor ombyggnation där nya byggnader var påbörjade nästan överallt.

Vi kom hem till hotellet runt kl 14 och åt lunch och sen vilade jag på rummet och skulle försöka sova när Marie desperat knackade på dörren och sa att bussen till flygplatsen var utanför. Vi trodde att bussen skulle komma kl 18 men den stig utanför kl 16:40 så jag kastade ner mina saker i mitt handbagage (vi checkade aldrig ut våra väskor från flygplatsen). Klockan 20:10 gick vårt flyg till Myanmar och vid denna tiden hade jag lyckats få kanske cirka 6 timmars sömn under 2 nätter. Under flyget satt jag jämte en supertrevlig fransman så 6 timmar flög förbi ganska snabbt. Däremot så sov jag bara ca 10-20 minuter innan vi landade kl 5 lokal tid i Yangon. När vi hade landat på den lilla flygplatsen så fixade vi våra visum, gick igenom security och hämtade våra väskor. När vi kom ut i en liten sal så stod där en supersöt burmesisk man med en skylt "ActionAid Myanmar". Han körde oss till vårt boende som ligger ca 20 minuter från flygplatsen. Älskar verkligen Yangon och skulle verkligen rekommendera att åka hit! Det coolaste är nog att staden är byggt kring naturen istället för att naturen är nerhuggen för att bygga upp en stad.

När vi kom till vårt hus blev vi alla så exalterade då det var så fin natur och ett himla mysigt ställe. Ska berätta mer kring var och mer vi bor en annan gång! Så mycket att berätta så måste dela upp det hehe... Det jobbigaste med att komma så tidigt på morgonen var att när vi kom så gick alla upp så det var frukost direkt. Några av de jag åkte med gick och sov men jag ville inte missa introduktionen så jag höll mig vaken under första lektionen med de som anlände en dag tidigare än oss. Efter lektionen så var det lunch och sen gick vi till en sjö för att leka lite lekar innan vi fick fritid till att gå runt lite själva. På vägen hem hittade vi en lokal sömmerska som sydde väldigt fina kjolar och klänningar så jag köpte en svart med fint mönster på, hon sydde dem på typ 15 minuter.

Till sist så kom vi hem och jag somnade nog runt kl 20, värt att nämna är då att jag sovit 20 minuter natten innan så var helt slut! Men 12 timmar senare vaknade jag och mådde väldigt mycket bättre än dagen kom.

Nu är klockan midnatt här, vi är ca 6 timmar före svensk tid. Idag har varit mycket lektioner så hjärnan är helt slut. Vi avslutade kvällen med "social night" som jag och två andra tjejer Kirstine och Andrea höll i där vi lekte lite lekar. Sen satt vi ute på terassen på kuddar (vi sitter mest på golvet och alltid barfota) och spelade kort och hade music quiz.

Jag har väldigt roligt och får uppleva väldigt mycket nytt med nya härliga människor vilket är fantastiskt men efter varje dag så är jag helt slut i hela kroppen. Jag vet inte längre jag är dansk, svensk eller engelsk... kommer kanske börja skriva på engelska då det är det språk jag pratar varje dag med alla så är lite förvirrad när jag skriver detta. Saknar faktiskt inte Sverige eller alla där hemma utan trivs väldigt bra med alla just nu! Gillar klimatet, även om det är extremt varmt och svetten är ett faktum.

Måste sova nu då vi går upp kl 8 (kl 2 svensk tid). Men ska försöka komma ihåg att skriva! Det händer väldigt mycket hela tiden så ha tålamod med mina inlägg. Ska försöka göra ett inlägg med bilder snart också, men internet är väldigt segt så bilder är näst intill omöjligt att få upp...

Godnatt och ta ta (betyder hejdå på burmesiska)

Likes

Comments

I onsdags kom vi 5 stycken till plattformen en dag tidigare då vi alla bor en bit bort. Vi träffades runt 15-tiden och fick se oss omkring i byggnaderna där vi nu sover och har introduktionen. Alla som ska åka sover tillsammans i en stor sovsal med en massa våningssängar i en av byggnaderna.

I början var danskan väldigt svår och de andra hade svårt att komma ihåg att prata engelska med mig men det blir bättre och bättre. Det är ett gäng superhärliga tjejer och killar så tror att vår månad i Myanmar kommer bli toppen!

Idag hade vi vår sista introduktionsdag och det har varit väldigt mycket information och workshops. Vi hade workshops i kulturella möten och förståelse bland annat vilket var väldigt intressant! Imorgon så ringer väckarklockan kl 03:30 så att vi hinner ta buss och Metro till flygplatsen från där vi bor nu. Klockan 07 går vårt flyg och vi flyger fram till cirka midnatt svensk tid med mellanlandning i Frankfurt och Doha. När vi landar i Myanmar är klockan cirka 6 på morgonen och vår första dag på skolan börjar.

Nu ska jag krypa ner i min säng och hoppas på några timmars sömn. Godnatt!

Likes

Comments

Nu sitter jag här, med väldigt blandande känslor, påväg till Köpenhamn. Hade ett känslofyllt avsked med familjen i Varberg innan jag hoppade på tåget och satte mig med min otympliga ryggsäck jämte en förvirrad främling. Med tårar i ögonen av olika orsaker sitter jag nu och skriver detta. Tårar av längtan till min familj, tårar av lycka inför vad som komma skall och tårar av frigörelse. Jag ska för första gången prova mina egna vingar för första gången. Vingarna som har putsats noga av familj och vänner under 19 år som förberett mig för livets stora utmaningar. Känner mig redo och trygg i att vad som än händer så är inget hinder för stort för att ta sig över.

Nu har jag cirka 3 timmar till Köpenhamn där jag ska möta upp Kirstine som också ska jobba på Sri Lanka. Sen tar vi bussen till action aids plattform där vi ska bo tills på lördag.

Med John Mayer i öronen och lyckotårar i ögonen säger jag tack och hej till Sverige, vi ses igen om 4 månader!

Kärlek och energi,
En känslofull Felicia

Likes

Comments