View tracker

​Har tänkt mycket på dagens samhällesfunktion det senaste..

Varför är det inte okej att vara sig själv? varför måste man vara som alla andra? Varför ska man behöva hålla tillbaka den person man verkligen är för att man inte blir accepterad annars? 

Jag har alltid undrat om det bottnar i avundsjuka.. Eller om det bara är hat..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag trodde att jag hittat en bra balans i mitt liv. Att jag äntligen kunnat gå vidare, att jag slutat tveka på mig själv. Trodde att allt det jobbiga var över och att jag kunde gå vidare till det bra i livet och få bli glad som de flesta andra människorna.

Men jag hade väldigt fel. Ibland kommer jag på mig själv tänka " det finns ingen mening med mitt liv, jag kommer aldrig få det bra". Då tänker jag direkt också, varför ska en människa få gå runt och känna såhär? Varför finns ingen hjälp när det frågas om det? Varför görs ingenting när det syns hur ledsen och tillbakadragen en människa är och att det är synligt.

Jag går runt nästan varje dag och tänker varför duger inte jag? Varför kan inte jag bli omtyckt och älskad för den jag är? Kommer alltid att få vara ensam. Med konstant mobbing är det svårt. När man varje dag måste höra att man är för ful för kärlek och omtycke blir man ledsen. Plus att de klagar på ens klädstil m.m. Will it ever get better?!

Jag bryter ihop i min ensamhet, Jag släpper ut alla tårar när jag är ensam. Jag är människa, jag vill också duga. Jag vill också bli omtyckt och älskad för den jag är. Men tyvärr så träffar jag på skitstövlar och falska människor typ hela tiden, För snäll.

Hoppet och livsglädjen tappade jag för längesen. Redan i grundskolan. Det kommer inte att komma tillbaka. Tappat kämpaglöden helt. Liksom vem skulle ens sakna mig om jag dör? ingen.

jag gjorde allt för att göra folk nöjda. Men ingenting dög någonsin, bara klagomål. Inget jag gjorde dög, inte ens jag dög. Allt bara slets ifrån mig på en sekund. Jag förstår bara inte vad jag gjort folk? Det finns människor som aldrig pratat med mig som dömer mig och snackar skit. När jag inte ens kunde få ta mig hemfrån skolan och komma till hållplatsen i stan utan att folk skulle attackera mig, då var en gräns nådd. Det blev för mycket, väldigt överväldigande.

Jag borde vara van, för sådanthär händer varje dag, När de människor jag hade i mitt liv börjar ljuga mig rätt upp i ansiktet då vet man att det har gått långt. Jag menar vill du inte umgås med mig eller vara min vän så säg det istället.

Jag försöker vara stark. Men jag sjunker längre och längre ner för varje dag som går. Jag orkar inte kvar greppet snart, det börjar bli alldeles för tungt. Jag Vaknar med en klump i magen varje dag. Jag tänker o"jaha vad ska man bli utsatt för idag då?" Jag kan inte ens förklara hur det känns att vakna med en klump i magen och ha den där hela dagen.

Likes

Comments

View tracker

Vad ska man göra när man har en bästa vän som man umgås ganska ofta med som sedan bara försvinner för denne skaffar sig en pojk/flickvän?

Jag råkade ut för det. Jag lärde känna min absolut bästa vän slutat på 2008. Allt gick bra tills han 2009 träffade en tjej som verkligen inte gillade att vi umgicks. Hon va ärlig mot mig och sa att hon inte gillade det och att hon inte gillade hur nära vänner vi var. Men jag respekterade detta och jag och A bestämde oss för att dra ner på kontakten och träffandet. Sedan tog det slut mellan dom och allt blev normalt igen.. Trodde jag.

2012 träffade han en tjej, och hon verkligen ogillade mig. Hon började starta rykten om mig och verkligen snacka skit om mig.. Han tofflade verkligen runt henne. Det hon sa att han skulle göra det gjorde han, hennes ord va liksom typ hans lag. Då tog han henne i försvar direkt, liksom slängde våran vänskap ut ur fönstret. Tänkte verkligen att nu orkar jag inte försöka mer, nu får han skylla mig själv. Nu nästan 3 år senare fattade han hur mycket skit hon snackat och hur mycket lögner hon spred om mig, men även om honom.. Men det var ändå ett jobbigt uppbrott för honom (vilket jag definitivt kan förstå)


Jag har funnits där​ 24/7 för honom och varit där till typ 4 på morgonen när jag ska upp till skolan 5:30. Sedan helt plötsligt lär han känna en tjej som heter Tessie, och innan jag vet ordet av det så är jag bortputtad IGEN. Hon sover där, tar sig friheter och även hon (som aldrig pratat med mig) har sagt att han inte får umgås med mig? Liksom hallå jag står han närmre än vad du gör. Enda problemet är bara att jag verkligen inte vet vad jag ska göra 😢 funderar starkt på att säga upp vänskapen med honom. Vart ju hemma hos honom i lördags tillsammans med typ 4 andra.. Och helt plötsligt sätt hon i knät på honom och tafsa och försökte pussa honom. Vet verkligen inte vad jag ska göra, har verkligen tröttnat på att han inte tar våran vänskap seriöst och på lika stort allvar som jag. Ska jag eller ska jag inte sluta umgås med honom? Han har smsat mig sedan igår och det är verkligen skitjobbigt att inte svara men jag måste göra det för mitt eget bästa..

Likes

Comments

Hej! Nystartad blogg som jag tänker ha som  en skriva av sig blogg.

Likes

Comments