View tracker

Varför vara en person man egentligen inte är? Varför dölja ditt sanna jag istället för att visa vem du egentligen är?

Det finns så många människor i världen som inte vågar visa deras sanna jag, även jag. Det är inte så att jag spelar en helt annan person än vem jag egentligen är. Jag säger istället bara ingenting. Jag är helt & håller tyst. Men det finns så många i världen som spelar en helt annan person än vad dom egentligen är. Ibland för att göra andra nöjda, ibland för att dom egentligen inte vågar vara sig själva, för att dom inte känner sig säkra, för att dom inte vill bli dömda.

Jag tycker att det är så sjukt att det finns en del som spelar en annan personlighet än sig själv med sina vänner. Det är väll med sina vänner man ska vara sig själv? Var dig själv istället & se vilka av dina vänner som stannar & tycker om dig för den du är.

Jag försöker själv lyssna på dom orden istället. Jag försöker ta åt mig mer, jag försöker öppna munnen & prata. Men det tar bara stopp. Jag vill kunna vara med & samtala med dom andra. Men jag vill inte känna mig för på, jag vill inte känna att dom tycker jag är jobbig (även fast jag tror att dom aldrig skulle tycka). Men sen så vet ju aldrig jag vad dom skulle tycka, för det finns inte många i världen som verkar kunna säga sanningen längre, utan alla går bakom alla.

Folk går bakom ryggen & snackar skit om sina bästa vänner, vänner & dom som står en nära. Jag har aldrig fått för mig att göra det för det känns så falskt & så otroligt elakt. Varför inte bara säga till den personen som är för jobbig, är för elak, gör någonting fel? Jag tror att dom mycket hellre skulle välja att du står upp för dig själv & säger vad du tycker istället för att prata bakom ryggen på personen.

Jag kan ibland förstå att folk inte är sina sanna personligheter. Även fast jag tycker det är sjukt att man ibland spelar någon annan eller inte kan vara sig själv. Men jag menar, se dig omkring i denna värld vi lever i just nu? Varenda liten grej du kommer göra i livet så kommer det alltid finnas någon som dömer dig, så egentligen ska du bara strunta i dom, göra vad du tycker är kul, vara den personen du känner dig bekväm i & bara njuta av livets gång.

Ta för dig mer. Acceptera att vi alla är olika i sättet. Vi kommer inte tycka om alla vi stöter på i världen, så var vän med dom som tycker om dig för den DU är. Du ska inte behöva vara en helt annan person bara för att göra några personer nöjda. Du ska kunna vara nöjd över dig själv.

Jag hoppas att jag en dag kan ta in det jag själv säger & inte vara så jävla rädd för allt i denna världen & inte stänga mig inne i mina hörlurar fylld med musik. Det är liksom min säkerhetszon. Utan dom, vet jag inte vad jag skulle gjort faktiskt.

xoxo ♥


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag räknar inte med att min kärlek läser detta med tanke på att jag vägrar säga vad min blogg/dagbok heter. Jag räknar inte med att någon fortsätter läsa denna blogg när dom vart inne på den för första gången med tanke på att jag endast skaffa den för att skriva av allt jag känner & tycker

Men men åter till rubriken.

Jag har haft flera olika förhållanden i mitt liv. Men jag har nog aldrig kunnat sagt meningen 'Jag älskar dig' & mena det. Hemskt jag vet, men jag har nog bara trott att jag älskat personen för just den stunden. Innan jag faktiskt träffade min sanna kärlek. (den nuvarande) När jag träffade honom så kunde jag inte riktigt känna igen känslorna jag kände. Jag hade aldrig känt dom förut så hur kunde jag? Det går tillbaka till mina rädslor & kontroll. Men det går också tillbaka till min magkänsla. Jag gav det en chans & det ångrar jag inte för en sekund att jag gjorde. Han betyder allting för mig i denna värld. Om man bortser från min familj då.

Han är alltid den som är där för mig, han står ut med mina dåliga sidor (vilket jag kan ha väldigt många utav.)., han har aldrig riktigt dömt mig för hur jag är som person, han står ut med mina barnsligheter, han kan alltid få mig att skratta oavsett hur jag mår.

Men framförallt jag kan vara mig själv med honom, Jag har aldrig i mina förra förhållanden kunna vara mig själv fullt ut. Jag har då aldrig vågat visa mig fullt ut utan smink för jag har vart rädd att dem inte ser mig som detsamma som innan, jag har aldrig vågat vara den barnsliga jag, jag har aldrig vågat öppnat mig för dem & jag vågade aldrig lita på dem. Vilket sluta med att jag aldrig visa det sanna jag.

Det finns så mycket jag älskar med denna mannen i mitt liv. Men jag kan aldrig riktigt beskriva dom känslorna riktigt ordentligt, för det blir liksom huller om buller. Men om jag säger såhär..

Jag har fortfarande lika många fjärilar i magen för honom som jag hade sen första dagen jag visste att jag hade fallit hårt för honom. Hans långa kramar i hans stora famn kan vara bland det bästa jag vet! Speciellt när det har vart en jobbig dag, eller om jag inte sett honom på länge. Sättet han kan komma fram & pussa min panna,kind eller näsa är obeskrivlig. Innan jag lägger mig måste jag alltid höra 'godnatt & jag älskar dig' från honom, annars har jag väldigt svårt att sova. Löjligt kanske, men dom orden betyder så mycket för mig, speciellt när dom kommer från hans mun.

Min kärlek för honom växer fortfarande mer & mer för varje dag som går i denna värld. Det känns som om den aldrig riktigt kommer ta slut heller för den delen. Ibland kan jag sitta & fundera om det ens är möjligt att ha såhär mycket känslor & kärlek för en person? Jag tror inte ens jag skulle kunna beskriva hur jag skulle känna om jag förlora honom. Nej usch jag vill inte ens tänka på tanken.

Vi har gått igenom så otroligt mycket han & jag. Väldigt mycket dåligt, men även väldigt mycket bra. Efter allt som vi gått igenom så skulle jag definitivt kalla vårt förhållande för väldigt stark. Vi har hört mycket som folk sagt men vi lyssnar inte så mycket på dom negativa kommentarerna för jag menar vad exakt har dom med vårt förhållande att göra? Vad exakt vet dom vad vi gått igenom tillsammans? Ingen annan har ju med vårt förhållande att göra förutom vi två.

Men tillbaka till honom. Den makten han har över mig, så han får mig att känna kan ibland göra mig väldigt rädd med tanke på att så mycket kärlek jag har för honom har jag som sagt inte haft för någon kille förut. Men jag har heller aldrig mått så bra med en person som jag mår med honom. Men jag litar på honom.

Åh han får mig att må så bra! Jag blir till & med så otroligt glad bara utav att sitta & skriva ner det här. Här sitter jag med ett stort leende på läpparna & skriver ner allt detta här, medan min sanna kärlek ligger bredvid mig & sover efter en tuff jobbdag efter en helg av feber.

Jag hoppas att alla en dag hittar denna personen. vare sig det är en tjej eller kille. En person som får dig att må så otroligt bra så det bara kittlas i magen utav tanken på personen oavsett hur länge ni vart tillsammans & oavsett vad ni gått igenom tillsammans, är det menat så kommer det alltid hända & hålla.

xoxo ♥

Likes

Comments

View tracker

Jag är person som måste ha kontroll på allting, Jag måste veta allting.

Har jag inte koll eller kontroll på allting som är runtom mig så blir det att jag känner mig osäker, vilket alltid slutar med att jag tar avstånd från personerna/sakerna som jag inte kan styra eller ha under kontroll. Det låter som om jag är världens kontrollfreak när jag försöker beskriva känslan. Men det är inte den sortens kontroll jag vill ha. Jag vet inte riktigt om jag kan beskriva den sortens kontroll jag vill ha.

Om jag beskriver det såhär, jag håller mig hellre till simpelt & öppet än mysterium & hemlighet. Jag tycker inte om mystiska personer. Det är dom som gör mig väldigt osäker i mig själv, jag kan inte riktigt greppa taget om dom. Vilket då är hemskt för en person som mig som måste ha lite kontroll av allt. Jag tror att jag bland annat är sådan här för att jag har så otroligt mycket rädslor, alltså överdrivet mycket rädslor.

Som t.ex när jag sitter & läser eller sitter & ser på filmer med mysterium & hemligheter. Jag får panik även då? Magen bara vrider & vänder på mig. Jag står inte ut med sådant. Värsta serien för mig att titta på är nog ''pretty little liars''.

Min nära & kära är nog dom jag mest vill ha koll på, som en liten mamma.

Nejnej, inte så men om jag säger såhär. Det blir lite tillbaka från förra inlägget. Men skulle en person verkligen försöka komma in i mitt liv så skulle jag nog bli rädd. Jag skulle nog bli frustrerad först, för jag menar vem vill ens försöka komma in i en persons liv som mig? En person med 'trust issuse', en person som folk har svårt att få kontakt med, en person som vägrar släppa in någon, en person som måste ha kontroll.
Anledningen till varför jag skulle bli rädd är för att så många olika tankar skulle gått runt i mitt huvud som t.ex ''kommer jag kunna lita på personen?'' ''Kommer den senare försvinna ur mitt liv & jag blir sårad?'' ''Är personen en sådan som bara kommer in i mitt liv för att lära mig en läxa & sen försvinna?''

Jag skulle inte ha någon kontroll över mig själv eller mina tankar över huvudtaget, inte ens rädslorna som skulle smyga upp.

Dom är bland annat några utav dom få rädslorna jag har när det gäller att släppa in personer. Det kan låta löjligt & det kan låta elakt. som t.ex '' någon som vill komma in i ditt liv ska väll ändå få komma in?''

Nej varför ska den få det om jag är rädd? varför ska JAG behöva gå runt med en massa löjliga rädslor inom mig bara för att personen egentligen är värd att komma in i mitt liv?

Alla förtjänar naturligtvis alla, men det finns gränser.

xoxo 

Likes

Comments

Jag har alltid haft svårt att ta in i människor i mitt liv. Det finns så många anledningar till varför jag är sådan som person & det är bland annat för att jag har sådana ''trust issuse''.

En person som har svårt att ta in människor & lita på dom, är ingenting jag vill vara egentligen. Jag försöker ändra på det, men det är inte så enkelt heller. Jag har ju min mur för en anledning & den har jag levt med i flera år. Det finns människor som accepterar det & det finns människor som tycker det är löjligt & irriterande. Men om jag säger såhär då... Skulle du sätta dig själv i mina skor så skulle du förstå.

Som många andra människor i världen så har jag blivit sårad & ljugen till alldeles för många gånger i mitt liv. Jag har tagit in människor som har betytt mycket för mig, men strax efteråt bara förlorat dom. Vem vill leva så? Inte jag. Jag tror ingen kan sitta & säga att den förstår om dem inte vart i samma situation.

Jag har alltid haft den där magkänslan när någonting känns fel, ibland följer jag den & ibland bara ignorerar jag den. Vilket jag oftast brukar få ångra. Vi alla har en magkänsla eller hjärta som oftast brukar ha rätt när det gäller känslor.

Tillbaka till samtalet om tillit. Jag menar varför tror en del människor att tillit är så enkelt? Ja visst man kanske umgås med vissa människor ofta, man gör saker med dom, man sover över, man finns där för varandra hela tiden. Men det betyder väll ändå inte att man kan/ska lita på personen? Enligt mig ska det inte vara så enkelt. Många skulle då säga ''vad är det för vänskap/förhållande om man inte litar på personen?''

Om jag säger såhär då. Om man en gång i tiden har litat på sin partner/vän men den svikit en, ska man bara ge upp om den då? Sluta umgås med den? Jag skulle inte släppa taget om någon jag älskar mycket så lätt. Skulle ni? Jag skulle snarare försöka arbeta på problemet. Dom kanske har svikit mig en x antal gånger & förtjänar kanske egentligen inte min förlåtelse. Det finns en max gräns, en gräns där det ska stopp, där dom inte ska få nå mig mer, då jag ska sluta bry mig & gå vidare. Men eftersom jag har så svårt att ta in folk i mitt liv blir det att jag ger dom som är i mitt liv mer chanser än vad dem egentligen ska ha. Varför? Jo för att dom jag har i mitt liv har jag sådan obeskrivlig kärlek till så det blir att jag ger dom mer chanser än vad dom egentligen ska få.

Ett väldigt rörigt inlägg med blandat. men men , jag tror inte jag är den enda i världen & känna såhär.

xoxo 



Likes

Comments

Som rubriken säger så har jag nog aldrig förstått mig på meningen "Du förtjänar någon bättre" i ett förhållande.

Jag menar vad är det ens för mening? & varför finns den? Jag kanske pratar utav egna tankar & upplevelse, men jag själv skulle nog aldrig vilja höra den meningen riktad emot mig. Den meningen skulle sitta länge & hårt på mig. Jag menar man har inte rätt att säga till en annan människa att den förtjänar någon bättre än den man är med. Många som säger den meningen har säkert bara hört den ena personens berättelse & det är oftast till vänner & familj, vilket kan sluta med att kompisen/familjen tycker synd om personen som har sagt sin sida av historien & säger då "du förtjänar någon bättre" NEJ! så fel i mina tankar. Ni har inte levt i deras förhållande, du vet inte vad den ena har fått gått igenom med den andra & detsamma tvärtom.

Jag själv har vart med om denna upplevelsen. Jag & min sambo har gått igenom mycket omöjligt i vårt förhållande men är fortfarande kvar vid varandra efter allt. Han har gjort mycket dåligt & jag har också gjort en del. Så ingen utav oss har egentligen någon rätt att döma den ena, men ändå så hände det för några veckor sen & jag fick då höra att en person hade sagt till min sambo att han "förtjänar någon bättre" då ville jag nog bara ställa mig & skälla ut personen, mest för att det tog hårt på mig att höra meningen. Men också för att personen som hade sagt det har väll ändå inte rätten att yttra sig någonting sådant i vårt förhållande när den inte vet båda delarna utav historien.

Ingen annan i världen har rätten att yttra sig någonting om någons förhållande, dem har inte med det att göra! Dom vet inte om allt som händer i ett förhållande, dom vet inte om det är lögn eller sanning deras vän säger, med det menar jag att vännen kan ha ljugit om bråket i förhållande bara för att få vännen att tycka synd om just hen, händer oftare än vad man tror.

Så kom ihåg vänner, lägg er inte i era vänner & ovänners förhållande, dom löser det helt & hållet ensamma, dom behöver inte en tredje eller fjärde som lägger sig i, i någonting som dom inte har någonting med att göra. Det blir inte bättre, tvärtom det blir värre.

xoxo

Likes

Comments