jag som person är att så man är mot mig är jag tillbaka. är man dryg är jag dryg tillbaka. om du inte accar det är det bara att dra ifrån mig. detta är jag. inte du. bara jag. så acca mig för den jag är och jag accar dig för den du är. inte svårare än så. om du ska va med mig och vill va med mig får du va beredd på det och jag är ingen o leka med, kör du med mig kör jag med dig :) jag är fan inte farlig, det är inte jag säger men om du gör nåt mot mig ELLER mina närmaste vänner får du fan vara beredd på att vad som helst kan hända om jag är i närheten.

när jag va liten blev jag utsatt av en lätt mobbning, det klassades inte som mobbning då men om man tänker efter är det en sorts mobbning endå. då var jag den som lyssnade på alla andra och gick efter alla. men efter jag tänkt efter så har jag förstått att jag är jag. jag gör vad jag vill, vare sig du vill det eller inte. jag står upp för mig själv och jag har fått ett bättre självförtroende. jag har jävligt dåliga dagar oftast som slutar med tårar och uppskuren hud. men det är ett trappsteg upp mot att be bra igen. folk förstår inte att varje gång man mår dåligt är det egentligen ett steg närmare ljuset för det är då man tänker som mest och man tänker på exakt ALLT. alla sina misstag som man inte ska göra om och även alla saker man gjort och ska göra som är bra.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​här sitter jag. inne i skolan. inlåst på toan med hörlurar i öronen som spelar deppmusik, tårarna längs kinden bara rinner mer och mer. jag kan inte sitta i ett klassrum. jag sitter bara på skoltoans golv och bara tänker och tänker mer och mer på döden. men jag är trött på alla dessa tankar. orkar inte mer. vill bara släppa allt och bara försvinna. jag har no nu men för det första jag fattar inget för jag bara tänker på att jag vill härifrån. för det andra kan jag inte sitta där inne o försöka hålla tårarna inne. jag måste sitta inlåst på toan och bara släppa alla tårar. men jag vill inte ha det såhär. sen när jag ska gå härifrån kommer jag ha världens leende och ha fixat min maskara och bara leka glad. men varför ska man vara fake? jag vill inte vara fake? jag vill visa vem jag egentligen är men det går inte. 

jag vill härifrån, jag vill hem. men jag vill ändå inte hem. jag vill bort från allt. jag vill släppa taget o ta mina sista andetag. och nu när jag lägger upp detta kommer bara alla säga till mig ´´uppmärksamhetskåt´´ Nej. jag säger bara detta så att jag kan säga till någon för jag vill inte sitta gråtandes framför någon och kolla in den personen i ögonen och säga detta. det är bara jobbigt. men asså efter allt detta. min barndom, hur jag har det nu osv kommer jag inte vilja fortsätta. när jag tänker på min framtid ser jag bara svart. för jag har ingen tanke om att jag kommer få nån framtid. jag är rätt jävla säker på det. 

jag har alltid fake leende, fake skratt hela jävla tiden. förutom när jag är med två speciella personer. dom e dom ända som jag verkligen trivs med och verkligen är glad med. Samuel och Alexandra. dom älskar jag så jäääävla mycket. asså jag fattar verkligen inte vad det är men dom har nåt speciellt så jag bara mår bra av. 

nu ska jag torka tårarna, gå ut till min lektion, försöka vara glad, fake leende på läpparna, fake skratta, låtsas som att inget har hänt, låtsas som att jag mår bra. tack o hej.

Likes

Comments

just nu e allt kaos, som förut men aaa nästan värre. det ända jag e glad över på dagarna är att jag har fått världens bästa kille i mitt liv. han e verkligen den som gör ett extra leende. älskar han jätte mycket o jag hoppas han älskar mig oxå hhaha. jag skrattar alltid extra mycket med honom, bara jag ser hans namn nånstans blir jag den lyckligaste tjejen som existerar. han förstår mig vad jag än säger, han hjälper mig alltid vad som än händer.
men annars e allt ba kaos. men som sagt utan honom hade jag nog inte klarat länge till.
jag har fortfarande tankar som man inte ska tänka. som till exempel dödstankar, om jag ska vara ärlig har det kommit mer än va det va förut. men jag försöker varje dag att få ett leende på läpparna så fort jag går nånstans. men det e jävligt svårt. det går bara när samuel e där.
jag har blivit väldigt negativ än vad jag var innan. nästan aldrig positiv längre. men det e ba för jag vill få slut på allt men egentligen hjälper det ju ingenting men aja jag e iaf negativ hela tiden just nu. jag har fått ett sämre självförtroende, jag kan inte ens va själv hemma utan smink till exempel. känner mig bara ful. jag har ätit mindre o mindre varje dag. nej jag har inga tankar om att svälta mig själv eller så. men jag har bara fått mindre matlust efter varje dag. till exempel igår åt jag ba en bit smörgås o ett glad vatten.
men aaa jag kämpar varje dag o försöker va glad o försöker vara positiv. men det e jävligt svårt.
ni som inte har det såhär o mår bra kan verkligen inte förstå hur svårt det är. det ända man får höra är:
"kom igen nu sluta lek ledsen"
"det e fan inte svårt o ba va glad"
"livet e alltid glädje, så sluta va så jävla deppig hela jävla tiden"
"uppmärksamhets hora"
osv osv. det är det man får när man mår piss. inget stöd utan ba klagomål.. men jag kämpar ändå vidare o försöker ändå.
men aaa det va min lilla update om hur det e nu. hade gött..

  • 93 Readers

Likes

Comments

jag har skaffat ett instagram konto ( swedish_fighter ) som jag skriver om hur jag mår osv osv. jag berättar om dagar o annat, just nu mår jag faktiskt inte alls bra. även fast jag är med kompisar och med familjen. men asså det är inget fel med mina kompisar de ba att jag mår så dåligt så att det händer hela tiden att jag mår dåligt.
men ja jag vet inte mer vad jag ska skriva så det blir ett jätte kort inlägg idaaaag :( :)

  • 130 Readers

Likes

Comments

på bra dagar så mår hyfsat. jag skrattar jag har roligt. men asså jag hade ju roligare dagar förr när jag var yngre eftersom allt e bara koas nu. men jag hänger med kompisar, hänger inte mycket med familjen för det är inte lika roligt och oftast mår jag bara dåligt av att vara med släkten och familjen. och då undrar ni säkert varför jag gör det. jo, för jag får inte vara mig själv. så fort jag har något som jag inte hade förr så blir det bara en jävla massa frågor och kritik om det heter så? kan inget om sånna ord men jajajajaja. till exempel när jag färgade håret svart blev jag tydligen en bitch enligt vissa i släkten, när jag började använda mer smink var jag dålig på att sminka mig. asså jag får verkligen inte göra hur jag vill med mig själv. men aja nu skrev jag ju om nåt helt annat men nu vet ni ju det iaf :) nej men det e därför jag oftast e med kompisar och inte mycket med min familj. sååååå jaaaaa. jag hänger i centrum och andra ställen o bara lever livet.

men då kommer vi till dåliga dagar.. ja.. när jag mår som sämst.. jag ligger i min säng i min ensamhet (jag väljer själv att vara själv sååå ja ingen som lämnar mig eller nåt bra tack), jag ligger o gråter, som sagt när jag e ensam ligger jag och skriker, jag springer runt och kaster runt saker (städar faktiskt undan tåjag e ändå lite duktig), jag tänker på döden, jag vill ba dö. om jag ska vara ärlig har jag försökt men det orkar inte jag ta upp nu. folk frågar mig när jag berättar delar av detta som till exempel att jag tänker på döden osåå om jag får hjälp eller nåt? själv klart får jag hjälp, säger jag. men måste jag alltid vara ärlig? nej inte alltid. jag säger att jag får en jävla massa hjälp för att jag slippa massa mer problem än vad jag redan har. jag vill inte gå hos nån jävla person som jag inte ens känner. vadå jag ska kunna säga saker till en person som jag inte vet vem det är mesans jag inte ens kan säga till min egna familj?? sååå nej jag får ingen hjälp och jag vill inte ha någon jävla hjälp. nu kom jag på helt fel spår igen men det är väll bättre att jag säger saker direkt istället för att vänta tills nån annan gång? brabra.

Likes

Comments

en utav dom bästa sakerna jag mår bättre av är rapparen Eminem. asså han e så jävla bra för att han berättar så bra saker i sina texter asså de är sanna, jag kan känna igen mig i vissa delar. asså det känns som att han typ sitter bredvid mig och berättar dessa saker till mig när jag sitter med högsta volymen i hörlurarna och bara blundar och vill försvinna. han hjäper mig även fast han inte ens vet vem fuck jag är hahaha. nej men asså det känns bara så sjukt bra när jag hör hans texter och hans röst.

``And when I'm gone, just carry on, don't mourn, rejoice every time you hear the sound of my voice. Just know that I'm looking down on you smiling. And I didn't feel a thing, So baby don't feel no pain. Just smile back´´

``I can see you're sad, even when you smile, even when you laugh. I can see it in your eyes, deep inside you want to cry´´


Likes

Comments

skolan är väldigt svår för mig. jag går därifrån o skolkar mycke, har dåliga betyg osv. men asså jag kan verkligen inte sitta i ett klassrum och sitta där o jobba, asså det går bara inte. jag försöker men det går inte. dels för att alla i klassrummet är fett jobbiga och att jag själv inte kan vara bland så mycket folk i en lång stund. nej jag har inte socialfobi eller nånting. men när det är folk överallt blir det koas i mitt huvud och då blir jag arg lättare och jag vill inte nli så arg men som jag har sagt innan så finns det ingen gräns när jag blir arg och inte någon gräns om när. jag kan bli arg för världens minsta sak. OCH det är detta ni i klassen inte förstår att jag kan bli arg för minsta saken, så då tycker ju vissa ba att jag e barnslig för att jag blir såååååå arg för en liten sak. men det finns ingen gräns i mitt huvud och jag kan inte hjälpa det. om det händer så händer det.

när jag kommer hm så jag ligger hemma o gråter för att jag mår sååå jävla dålig. det syns inte att jag mår dålig eller att jag går igenom detta men när jag e hemma jag sitter o gråter och skriker. men gör det bara när jag jag e ensam för att jag typ skäms över det o det är ganska brutalt, asså jag skriker sååå jävla mycket så att en gång eller ja flera gånger har grannarna kommit in.

Likes

Comments

nej. det är inget äkta leende som jag har. det gör ont varje gång jag försöker. o det gör ont varje gång jag lyckas le även fast jag inte vill. det gör ont att skratta. det gör ont att inte vara ärlig. det känns som att jag ljuger för alla. till och med mig själv. det är svårt att förklara för personer som inte har det likadant. men att ha det såhär e fan inte lätt. det är som att sanningen är i en liten låda med lås i kroppen, som e sååå himla svårt att låsa upp. man kan säga att jag e typ en skådespelare hahaha, nej men asså det känns typ så för man har inte ett äkta leende, man skrattar egentligen inte på riktigt. det e som om jag spelar in en film hahah sjukt men det e ju sant.

det ända jag vill, det är att ni som inte har det såhär att ni någonsin förstår hur det egentligen är. att ni slutar att spela som om ni förstår hur det här och sluta försöka göra det bättre. för när ni försöker hjälpa mig känner jag bara press på mig själv att jag måste ändra på mig igen. för det vill jag fan inte. om jag ändrade på mig helt och blev såhär så är det väll antagligen så det ska va?? eller???

herregud juste måste bara ta upp detta. det va en som sa till mig och va typ förbannad på mig o bara ``tror du att du är så viktig att du måste skriva om dig på internet?? skriv om barn i afrika eller nåt. dom har ju inte ens mat eller något´´

ASSÅ ni fattar inte hur jävla arg jag blev på detta. JA, det är synd om alla människor som inte ens har mat eller förlorar sina föräldrar i krig osv. men detta är en blogg om mig och ingen annan. jag skriver om mig och mitt liv för att jag vill at vissa av er ska förstå hur vissa kan ha det. herregud väx upp lilla du om du läser detta.

Likes

Comments

när jag var typ 4 eller nåt asså jag vet inte riktigt men det var någon gång där då mina föräldrar skilde det sig och just då fattade jag lixom inte vad som egentligen hände. men senare när jag förstod så har jag bara tänkt hela tiden att jag aldrig kommer att få en sån där rolig resa med hela min familj. det kommer lixom aldrig hända mig. varje sommar från typ 2014 så har jag alltid haft jobbigt. såg alla familjer åkte o badade tillsammans, fikade och har roligt. satt jag där med min mamma/pappa och badade själv medan de satt på sin telefon eller bara satt o sola och hade det skönt. men et e ju inte allt som jag mår dåligt över..

när jag var yngre så var jag överviktig, eller asså inte mycke men jag va liksom inte så som jag är nu. jag är mycket smalare nu än vad jag va då. o då blev jag asså jag blev inte mobbad men folk skämtade om min vikt osv och dom skrattade lixom o jag skrattade ju med för att inte verka ledsen eller nåt men egentligen ville jag ju bara gå därifrån och gråta för jag hatade min kropp och vikt då och alla tog mig som ett skämt. och i den perioden så var jag tyst o gullig typ eller asså vad man säger. nej men asså jag var den söta blyga tjejen i personligheten o duktig. nu så fort någon säger nått om mig eller säger emot mig blir det bråk. asså jag slår dom, jag skriker och massa så. jag kan liksom inte hantera min ilska så allt, verkligen allt kan hända.

men när jag började på en ny skola kände jag att jag ville ändra mitt beteende mer. jag ville visa vem jag egentligen va. så nu står jag här med en attityd som inte någon vill leka med. jag färgade håret för att testa en ny stil så asså att jag kunde ändra på verkligen allt. kasta den gamla blyga, fega tanja i papperskorgen och ta fram den jag egentligen är. jag e off inte riktigt den jag vill vrå men jag håller på att förstärka mitt självförtroende så jag kommer att våga mer och mer. snart är jag där. där jag vill vara. den riktiga Tanja Lind.

Likes

Comments

​jag hänger mest med äldre. äldre som inte e så snälla kanske. eller ja dom e nu snälla mot sina kompisar som mig, men mot alla runt omkring. dom går runt o skriker, kanske dricker eller röker. dom e äldre än mig osåååå jaaaa. 

nu undrar ni säkert varför hänger jag med äldre. jo, för att asså många som är i min ålder är inte så jätte roliga och om jag kan säga det själv så e jag lite mer mogen än vad många andra 03 är. så jag trivs oftast bättre med äldre. men hänger även med 03 och 04.

när vi hänger med varann brukar vi luffa runt i centrum och ha det jävligt roligt. vi går runt o pratar, skapar kaos och massa mer HAHA.

det e roligast är när vi sitter på kampenhof eller utanför och lyssnar på hög musik o har det braaaaa. 

Likes

Comments