Det känns som att en hel del saker börjar ordna sig. Självklart är det massa saker jag fortfarande har panik över men jag börjar tro att saker faktiskt löser sig, på riktigt, bara man har en plan!

Imorgon börjar jag ny arbetspraktik på ett daghem. Jag var dit och hälsade på igår och fick träffa både barn och personal och det kändes riktigt bra! Jag längtar verkligen!! Det känns så tryggt och bra att veta att jag har ett jobb att gå till på morgonen, en plikt som kallar och något vettigt att göra. Hoppas, hoppas, hoppas att detta kommer fungera och att jag kommer orka, för jag vill verkligen!
Det känns som en nystart på det mesta och jag har även fått motivation till annat. Såna saker som att äta både frukost och middag. Jag har börjat ta mig tid att sätta mig ner och äta frukost, dricka kaffe och ta en cigarett i lugn och ro på morgonen. Även att laga och äta en ordentlig middag varje dag, att diska, städa och tvätta endast när det behövs!

Har också påbörjat en ny utredning för mina smärtor i kroppen. Det känns ganska segt med tanke på att det redan gått såpass många år, men samtidigt skönt att få igång det ordentligt igen och kanske få ett slutbesked denna gång! Så nu är det dags för provtagning igen...

Det är så fint väder idag igen så snart ska jag bege mig till Minna så ska vi på en solig (men blåsig) kvällspromenad!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vill bara säga förlåt till alla mina vänner. Jag vet att ni är där, men jag orkar inte träffa er.

Jag vet att jag allt oftare utspelar mig som en dryg och självupptagen ungdom som väljer sprit och tobak före umgänge. I alla fall just nu.

Det finns några få vänner, någon som jag träffar nästan dagligen, men det är allt jag orkar med.

En halv dag på stan och mitt huvud är överfyllt med intryck. Då använder jag mig sv det bästa ord jag någonsin hört, som en bekant skrev på Facebook, "social bakfylla". Det är precis så det känns.

Jag är trygg med de få vänner jag umgås med, jag kan ha kul med dem men även hålla käft med dem! De förstår att jag inte alltid har något att säga, men att deras närvaro ändå spelar roll för mig.

Jag får nästan panik när jag inser att jag har fler vänner som jag borde träffa, höra av mig till och umgås med, annars kommer de gå förlorade. Så jag lyfter på luren men lägger på lika fort, frågar mig själv vem jag försöker lura? Vem försöker jag imponera på? Jag är bara människa. Jag har mina brister och just nu är bristerna mer än vad jag egentligen själv orkar med.

Jag börjar lära mig att säga ifrån. Även fast jag vill alla mina vänner så väl, och jag önskar att alla skulle ha det så bra som de förtjänar, så har jag börjat lära mig att säga nej. Säga stopp när jag inte klarar av att höra på deras bekymmer. Även om jag vill hjälpa!
Själv är jag inte så mycket för att prata om mina bekymmer med mina vänner, jag vill inte lägga det på dem...

Just nu är jag sjukskriven. Men så fort den är slut (om ca 1,5 vecka) så tänker jag ge gärnet. Då ska jag ut och jobba arslet av mig! Jag ska överbevisa mig själv! Jag ska välja en arbetsplats där jag har en trygghet, där det finns någon jag litar på. Jag ska göra något jag kan och som jag vet att jag är bra på - så kanske det går vägen!

Det finns så mycket jag vill säga. Så mycket jag vill dela med mig av. Men egentligen ingen som faktiskt förstår. Ingen som jag faktiskt litar på så mycket att jag kan berätta det som innerst inne trycker på. Ibland går jag till en god väns grav och berättar, det är där jag först sätter ord på mina känslor, annars är det svårt... annars delar jag med mig av det lilla jag klarar av, för på något sätt måste jag få ut det...

Glad åt mina två små råttor, som åtminstone ger mig ett leende när de springer runt och leker stuntmän, sitter på mina axlar när jag pysslar på här hemma och kryper innanför tröjan och kittlar mig på magen med sina långa klor.

Likes

Comments

För att med gråten i halsen slippa behöva förklara om och om igen för alla som frågar så skriver jag det här och nu, där alla kan se... Och jag tänker gå rakt på sak.

Jag har valt att inte behålla Nessie!

Det här är något jag länge gått runt och funderat på och velat fram och tillbaka. Det har verkligen inte varit ett lätt beslut med tanke på vilken fantastisk hund hon är, så mycket personlighet, så mycket energi och kärlek.
Men jag kan inte ge henne det hon förtjänar. Jag kan inte ge tillbaka det hon ger till mig. Så på så vis är det ju ett ganska lätt beslut, Nessie ska få det hon förtjänar och eftersom jag inte kan ge henne det är inget mer rätt än att hon får komma någonstans där hon kan få det.

Hon kommer att flytta tillbaka till sin uppfödare, där får hon även sällskap av de andra hundarna, hon får bo ute på landet, bredvid vattnet, får springa lös och busa hur mycket hon vill, hon får en bra och tydlig ledare och antagligen en hel del träning också. Hon kommer att få det bra, och jag kan ju träffa henne ändå.

Anledningen till detta är kort och gott pga mig själv. Mitt liv gjorde en ganska hastig vändning och verkligen ingenting blev som jag hade tänkt mig. Just nu måste jag prioritera mig själv, jag måste finna mig själv och lära mig ta hand om mig själv, innan jag kan ta hand om någon annan. Viljan räcker inte i nuläget, för hur mycket jag än vill ha Nessie, träna henne, ta hand om henne så räcker inte orken till.
Nu ska jag vara stark och lämna henne, sen ska jag bryta ihop och efter det ska jag komma igen, även om vägen blir både lång, krokig och full med uppförsbackar. Men detta är en början på något nytt och i slutändan kommer allt bli bra, det vet jag. Hur jävligt det än känns just nu...

Likes

Comments

Det var verkligen MASSOR med snö förra veckan. Dock stannade den bara några dagar och nu är det regn och rusk igen... Det var även julgatsöppning ikväll här på Åland men det var så trist för regnet verkligen ÖSTE ner! Supertrist, vi vill ha snö!

Men därför tänkte jag bjuda på lite bilder jag tog när Nessie och jag var på besök hos hennes uppfödare förra helgen! :)

Likes

Comments

Hello!

Snabb info för de som inte vet; jag har slutat skolan och flyttat hem till Åland!

Jag har kommit igång med träningen igen, alltså gym. Senast jag gjorde det var för nästan två år sedan och då var jag inte alls motiverad så jag lade av ganska snabbt.
Nu har jag motivation, jag har ett mål och en vilja! Det är verkligen skitkul och jag kan nästan inte låta bli att åka dit fast jag har vilodag.

I samband med träningen så har jag bestämt mig för att börja äta ordentligt och regelbundet också. Tidigare har jag varit jättedålig på att äta, det blev mest småmål nu och då, och främst skräp så som godis, läsk och bakelser.... Nu försöker jag äta så lite godis/socker som möjligt och inte äta något onödigt mellan målen! :)

Idag lagade jag zucchini med champinjon och bacon. Det blev riktigt gott och därför tänkte jag dela med mig av receptet här nere.

För 4 portioner behöver du:
4 (små) zucchini, alternativt 2 stora

Fyllning:
200g champinjoner
1 paket bacon
1 gul lök
Smör
1 tsk timjan
Salt
Peppar
1 ägg
Ca 2 dl riven ost

Gör såhär:
1. Sätt ugnen på 225 grader.
Dela zucchinin på längden. Gröp ur till skålar och skär det urgröpta köttet till tärningar.

2. Koka upp zucchiniskålarna i lättsaltat vatten i ca 3 minuter. Lyft upp och spola av under kallt vatten. Låt rinna av noga.

3. Skär svampen i små bitar. Strimla baconet. Skala och hacka löken. Fräs champinjoner, bacon och lök i smör tills vätskan kokat in och det börjar brynas. Tillsätt zucchini och timjan efter en liten stund. Krydda med salt och peppar.

4. Låt svampfräset svalna. Vispa upp ägget med en gaffel och blanda ner i svampfräset.

5. Fördela fyllningen i zucchiniskålarna och strö över ost. Lägg dem i en smord ugnsfast form. Gratinera i mitten av ugnen i ungefär 20 minuter.


Jag tyckte som sagt det var riktigt gott och absolut värt det "hårda" arbetet. Det blev en del zucchinikött kvar så imorgon tänkte jag försöka mig på nägon smarrig smoothie med det!

Ha en bra kväll allesammans!

Likes

Comments

Likes

Comments

Nu är Nessie klippt för första gången! Hon tyckte apparaten var lite obehaglig när den lät, så huvudet och tassarna klipptes med sax. jag skrattade så tårarna rann när hon var färdig, hon är så galet söt och verkar se världen ur ett helt nytt perspektiv (vilket hon säkert också gör) och är jättebusig, pigg och arbetsvillig!

Likes

Comments